Sv: Skola munnen
"MEn jag fattar inte vad du pratar om Lära hästen slappna av för tygeln? Exakt hur gör du då
Fast svara gärna i andra tråden eftersom detta är framåtbjudningstråden."
Tänkte göra ett försök att svara på detta, med risk för att det är för svårt att förklara själva känslan/timingen...
Sen finns det olika metoder och olika situationer, gör nästan aldrig på samma sätt på två olika hästar. Det beror ju på vad hästen svarar på fysiskt även om man "lär" den, likaså känner man på vissa hästar att det inte skulle ge något, HAR de låsningar kvar så är det rätt meningslöst t ex.
Men steg 1 är alltid att lära hästen söka sig framåt nedåt dvs gå framåt med huvudet för handens tryck istället för bakåt (och helst nedåt i samband med det). I det läget kräver jag egentligen inte särskilt mycket avslappning utan det är själva grovjobbet som jag vill ska sitta på alla hästar. Detta görs antingen genom lirkande i tyglarna med eftergifter, eller ett konstant (men inte dragande) tryck som ger efter så snart hästen reagerar rätt. Tvärtemot att få hästen kröka på nacken skulle man kunna säga.
Steg 2 är att få "eftergift" men inte eftergift genom att kröka på nacken utan att hästen börjar släppa på sitt motstånd mot själva tygeltaget. Lättast att göra genom ett konstant tryck tycker jag, men det beror på hur man använder tyglarna i övrigt, jag kramar helst i tyglarna om de ska betyda förhållning och rent allmänt oftast för sits och tanke så för mig känns det inte som någon risk för förväxling. Börjar alltid från halt eller skritt och kombinerar ofta detta med halter dvs att hästen får eftergift för att den INTE stretar emot, då brukar det även bli lättare och lättare att stanna för sitsen på hästar som normalt sett spänner upp huvudet (observera att jag inte bryr mig om huvudets position i detta skede eller "formen" i övrigt, det är ett separat inlärningsmoment på hästar där det känns som att det behövs). Svagt tryck till en början men verkar hästen inte ens medveten om att det finns där så ökar jag lite, så snart hästen ger minsta lilla tendens till att acceptera handen, eller beroende på hur känslig den var innan - att den slutar spänna emot - så får den eftergift, klapp på halsen och långa tyglar. Gör den ingen tendens till att släppa motståndet får den eftergift ändå med jämna mellanrum för att den ska börja tänka och inte se det som en dragkamp, det är ju själva eftergifterna som ger något. Sen upprepar man några gånger med lite högre krav för varje gång, men mycket noga med att eftergifterna inte kommer pga att hästen kröker på nacken, kör in nosen eller försöker rycka tyglarna ur handen. I samband med detta övar man givetvis även på andra delar som varierar beroende på hästens utbildningsstadie. T ex kan jag öva tempoväxlingar för sitsen från smygskritt till snabb skritt och allt däremellan för att göra den lyhörd, fortfarande utan krav på vart hästen håller sitt huvud, men med försök att uppmuntra den frmåt/nedåt utan att ta i tyglarna.
Som en utveckling av detta steg kan man kräva att hästen ska bli totalt avslappnad i underkäken innan den får eftergift. Gör man detta från stillastående (vilket man i regel börjar med tills det sitter, och sedan bara som en "havhalt" när hästen rör sig) så får hästen eftergift själv av att den blir mer avslappnad, så länge man är supernoga med att inte DRA utan fixera (i rörelse kan "fixeringen" översättas till "ge lätt motstånd, inte lika följsam"). Den ska alltså absolut inte få eftergift av fel orsaker utan först när underkäken är avslappnad. Kan den sedan inte hålla det när ma går över till skritt eller trav trots upprepade försök brukar det vara ett tecken på att häst och/eller ryttare inte är mogen så då struntar jag i det.
Steg 3 är att utveckla detta till att ge det som en halvhalt med lite olika varianter av "tygeltag" när man känner att hästen börjar spänna emot, dock inte i övergångar till högre gångarter för då kan hästen känna sig bromsad, och aldrig samtidigt som man driver. Till exempel - en häst som vill trycka in bakre delen av halsen och ev. även bogen på höger sida kan jag ta en sådan "halvhalt" med ett lite högre tygeltag mot min högra höft samtidigt som jag ser till att sitta lite mer på inre sittbenet och trycker lite med låret på höger sida för att förstärka vart jag vill ha hästen och göra det enklare för den. Halvhalten i sig kan i princip bara vara att man håller tygeln där med kontakt och fokus på underhalsen och nacken (fortfarande inte dragande, dock med en "kontakt" som hästen märker), så snart hästen gör en tendens att släppa den i sidled och slappna av i nacken (i just den situationen upplever jag att de som regel alltid spänner högersidan av nacken också) så får den en rejäl eftergift. Beror det på att hästen vill fuska med baken kan jag precis efteråt göra en kramning i innertygeln och skjutsa på det bakbenet lite, ändra min position för att förtydliga för hästen. Eftersom hästen i det här läget har lärt sig att tygelns tryck betyder framåt/nedåt/accepterande av handen så brukar det vara väldigt lätt gjort. Är det inte det så är hästen troligen för ojämn eller låst för att man ska kunna kräva såna detaljer.
Steg 1 är väl det jag gör med alla hästar. De andra beror på situationen och hästen. Som regel känns det som att det ger mer ju mjukare och mer skolad hästen är, det kan vara den lilla kryddan som får den att lyssna bättre för sitsen (men så är väl det mesta lättast med välskolade hästar
) kan vara skitsvårt dock på hästar som lärt sig att ta rejält stöd i handen, eller på hästar som är stressade eller FÖR framåt, de kommer inte kunna reagera på rätt sätt. Sen kan det som sagt vara väldigt olika varianter av det hela beroende på vad det är man vill komma åt, från att i princip bara krama i innertygeln för att få avslappning/lite ställning i nacken, till att nästan "hacka" (mer mentalt än vad det känns för hästen, i regel bara med bettlöst eftersom bett känns lite väl skarpt för det) om hästen är väldigt stum i vissa muskler. Fokuset och eftergiften är viktigast och att man i övrigt försöker rida på ett sådant sätt att hästen uppmuntras till att få och behålla avslappningen.