Sv: Skillnad mellan islandshästvana/vanliga hästvana?
Vad är det för skillnad på att inte välja tölten och att vara svårtöltad? Undrar av nyfikenhet.
Välja tölten=hästen föredrar tölt, väljer gångarten i första hand exempelvis om ryttaren är ovan eller otydlig men det är lätt att få den att tölta bara man kommunicerar vad man önskar till hästen.
Svårtöltad=hästen har en stark preferens för trav eller grisepass, det krävs mer för att få den att tölta.
Som exempel, min första häst var naturtöltare och valde alltid tölt i första hand, ovana ryttare fick sällan ett travsteg utan instruktioner. Hon lärde sig trava vid 11 års ålder eller så. Jag kämpade ett halvår med att lyckas få henne att hålla traven ett helt varv vid longering.
Min nuvarande häst har traven som favorit och travar alltid i hagen, väljer i allmänhet traven om man är otydlig eller inte kan. Hon har däremot inte det minsta svårt för tölt, det går att tölta henne med halsrem och långa tyglar om det skulle vara så. Det händer också enstaka gånger att hon väljer tölten exempelvis om hon är upphetsad eller töltat mycket.
En svårtöltad häst jag hade på en turridning på Island valde alltid traven, tölten var mycket travaktig i början och det var inte alla som fick den att tölta eller så gav upp för att det var för jobbig. Att sätta upp en nybörjare på den hästen var direkt elakt, han tog då inte ett steg i tölt och hade en ordentligt skumpig trav. För folk som kunde tölta och funkade med honom var han dock en fantastisk rolig häst som forsade fram i tölten.
Nu har det skrivits några gånger i tråden att storhästryttare hoppar upp med ryggen mot färdriktningen, är detta verkligen vanligt? De flesta jag har sett har hoppat upp med näsan mot färdriktningen. Enstaka har hoppat upp med ryggen mot färdriktningen.
Jag har väl inte tittat så mycket vad som är modernt nu, men jag fick åtminstone lära mig att ställa mig med ryggen mot färdriktningen och hoppa runt ( huvudet mot hästen) för att komma upp, det var också det enda sättet jag kunde lyckas, hästarna var för höga annars. Jag lärde om när jag började med islandshäst.
Dom flesta hästar går väl i och för sig gärna tillsammans och strövar inte iväg från gruppen, men jag har hört att islandshästar är mer sammansvetsade än andra raser. Jag kan förvisso tycka att det är både bra och dåligt med att islandshästar som absolut inte vill lämna gruppen. Åtminstone hände det ett flertal gånger under den tiden jag ”jobbade” på turridning att en person ville stanna av olika anledningar och höll in sin häst (som givetvis inte stannade utan drog som attan efter de andra hästarna) alt. att en häst fick frispel och stack för att den ”kom för långt bak i ledet”.
Det är nog mestpå turridningar som hästarna inte vill lämna flocken, de flesta med privathästar vill ha hästar de kan rida ut själv på. Turridning funkar förmodligen med alla raser, men den normala islandshästen har gått i flock hela sitt liv, de är snälla mot varandea och sparkar sällan. Att islandshästar är populära turridningshästar beror säkerligen på en kombination av tölt, storlek och att det är lätt att hitta individer som fungerar.