Nyfiken fråga om rekrytering

[Alexandra_W]

Är det så speciellt då? Man får ju inte rekrytera annat än på det sättet, så man måste lägga ut tjänster även om man har den perfekta kandidaten på institutionen redan. Folk jobbar ju i en del ämnen på lösa kontrakt i kanske tio år - har man jobbat med en människa i tio år och vet exakt vad de kan och att de klarar jobbet, så är det väl rätt vettigt att vilja anställa den personen? Och skulle det dyka upp en bättre meriterad kandidat, så tar man ju den. Det gäller ju alla statliga jobb, de måste enligt lag lysas ut. Är man osäker kan man ju höra sig för på institutionen hur det ser ut med interna kandidater.

Sen finns det väl alltid de som tycker de borde fått jobbet istället, men så är det ju i alla branscher om det är en attraktiv tjänst som många vill ha.
Vad gäller att åka över halva jorden så gör man ofta långväga intervjuer över Skype. Väljer man att åka, så är det förmodligen för att en del av syftet är att presentera sig och nätverka, inte bara för den aktuella tjänsten, utan för framtiden.
Jag tänker att du som studentrepresentant kanske inte alltid är med på hur den akademiska världen fungerar, eftersom du inte själv jobbar där? Det mesta klarnar vartefter man lär sig mer.

Skonummerutlysning är inte lagligt. Det är haken. Det handlar alltså att skriva så snävt att det är omöjligt eller I princip omöjligt att någon annan ska vara kvalificerad för tjänsten. Man har inte utlyst tjänsten mer än skenbart

Om de överklagas upphävs de

Sen finns ju en gråzon naturligtvis. Och gråzon och annan mer kvalificerad kandidat kommer så brukar rekryteringen inte sällan avbrytas. Kravprofilen skrivas om och bli ännu snävare och påt igen.

En statlig myndighet gjorde en gång tre avbrutna rekryteringar för en beslutsfattare. De ville ha Nisse. Skrev an annons. Andra sökande var mer meriterande. Avbröt rekryteringen och snävade till annonsen. Samma visa. Avbröt. Tillslut anställde de Nisse och en till.

Det handlar alltså om att skriva annonsen så ingen annan än den man har i åtanke ska vara kvalificerad. Ett ex från Uppsala Universitet var krav på ditt och datt helt legitima grejer samt att man skulle deltagit i ett visst projekt. Det fanns en enda människa som uppfyllde allt och hade varit med i projektet.

Andra ex har man slutfört rekryteringen och fattat beslut om anställning några h efter ansökningstiden utgått.

Kärnan är att det var en utlysning för syns skull, en skenbar utlysning. Ingen annan än den man redan visste man ville ha hade en chans.

 

[Petruska]

Skonummerutlysning är inte lagligt. Det är haken. Det handlar alltså att skriva så snävt att det är omöjligt eller I princip omöjligt att någon annan ska vara kvalificerad för tjänsten. Man har inte utlyst tjänsten mer än skenbart

Om de överklagas upphävs de

Sen finns ju en gråzon naturligtvis. Och gråzon och annan mer kvalificerad kandidat kommer så brukar rekryteringen inte sällan avbrytas. Kravprofilen skrivas om och bli ännu snävare och påt igen.

Det sista skulle åtminstone inte hända i mitt hörn av statlig verksamhet.

 

[Alexandra_W]

Här är exempel på hur man inte får göra. UU-fallet var visst med där också.

https://universitetslararen.se/2019/05/29/19-fall-dar-onh-undanrojde-anstallningsbeslutet/

 

[Alexandra_W]

Det sista skulle åtminstone inte hända i mitt hörn av statlig verksamhet.

Låt oss säga det var en ganska isolerad avgränsad verksamhet inom en stor verksamhet. Och alltför få överklagar. Jag har aldrig varken privat eller statligt sett sån vänskapsrekrytering som där. Alla kände bokstavligt talat alla. Lås oss också säga att det fanns rätt betydande problem inom verksamheten på grund av kompetemsbristen...

 

[Hippocampus]

Jag har sett en rekrytering på statlig nivå där en på enheten redan fått jobbet inofficiellt. Men de utlyste ju tjänsten ändå. Det var otroligt kompetenta människor som sökte men såklart fick ingen av de jobbet. Ingen av de sökande brydde sig om att överklaga.

 

[MiniLi]

Är det så speciellt då? Man får ju inte rekrytera annat än på det sättet, så man måste lägga ut tjänster även om man har den perfekta kandidaten på institutionen redan. Folk jobbar ju i en del ämnen på lösa kontrakt i kanske tio år - har man jobbat med en människa i tio år och vet exakt vad de kan och att de klarar jobbet, så är det väl rätt vettigt att vilja anställa den personen? Och skulle det dyka upp en bättre meriterad kandidat, så tar man ju den. Det gäller ju alla statliga jobb, de måste enligt lag lysas ut. Är man osäker kan man ju höra sig för på institutionen hur det ser ut med interna kandidater.

Sen finns det väl alltid de som tycker de borde fått jobbet istället, men så är det ju i alla branscher om det är en attraktiv tjänst som många vill ha.
Vad gäller att åka över halva jorden så gör man ofta långväga intervjuer över Skype. Väljer man att åka, så är det förmodligen för att en del av syftet är att presentera sig och nätverka, inte bara för den aktuella tjänsten, utan för framtiden.
Jag tänker att du som studentrepresentant kanske inte alltid är med på hur den akademiska världen fungerar, eftersom du inte själv jobbar där? Det mesta klarnar vartefter man lär sig mer.

Det är ju dock välkänt att akademin har stora problem med det här. Någon slags svågerpolitik, det anses väl vara en av flera orsaker till den ojämna könsfördelningen tex.

 

[Alexandra_W]

Det är ju dock välkänt att akademin har stora problem med det här. Någon slags svågerpolitik, det anses väl vara en av flera orsaker till den ojämna könsfördelningen tex.

Och det borde verkligen minska rörligheten? Folk blir kvar på den fakultet de utbildade sig på

 

[Alexandra_W]

Jag har sett en rekrytering på statlig nivå där en på enheten redan fått jobbet inofficiellt. Men de utlyste ju tjänsten ändå. Det var otroligt kompetenta människor som sökte men såklart fick ingen av de jobbet. Ingen av de sökande brydde sig om att överklaga.

Jag kan förstå det. Hur kul skulle det vara att få jobbet via en överklagan liksom? "Ni ville ha Nisse och anställde honom, men jag överklagade så ni blev tvingade att sparka Nisse och ta mig. Hej!"

Baksidan med att ha krav som sen kontrolleras via överklagan

 

[Myrten]

Jag håller snarare med @parellikusken här.

Sen skulle jag gärna se att en del av den korrekta rekryteringsprocessen ändrades. Men så som det nu ser ut, formellt, tycker jag att skonummerutlysningarna är direkt pinsamma.

Jaaaa! Jag också!

Senast jag sökte en akademisk tjänst blev jag (till min egen stora förvåning) rankad som delad etta av de sakkunniga. Det var en ganska speciell profil på tjänsten men jag uppfyllde den. Förmodligen till institutionens förvåning, för deras planerade kandidat uppfyllde den naturligtvis också. Det måste varit en smärre chock för dem att det fanns mer än en toppkandidat. När de ringde om anställningsintervju var jag i New York på semester. Intervjun var två dagar senare. De hävdade att de mailat men först nu upptäckt att det var fel adress. Jag föreslog ett nytt datum när jag kommit hem (vilket var två dagar senare). Det skulle det bli! Nu var det här ett lärosäte i andra änden av landet, så jag kunde inte bara kvista över på en eftermiddag. De ringde och sa att det var bättre med telefon- eller skypeintervju för det var svårt att få ihop rekryteringsgruppen. Ok. Sedan var det ändå bara en person som intervjuade mig och självklart fick jag inte tjänsten. Det var ett tills vidare-lektorat, men någon provföreläsning var det aldrig tal om. I utvärderingen tryckte de på vissa meriter som den andra sökanden hade som för all del nämnts i utlysningen men som - faktiskt - har noll relevans för tjänsten som sådan. Det framgick inte hur dessa önskade meriter skulle användas i tjänsten. Men de var naturligtvis praktiska för institutionen som då kunde anställa "sin" kandidat.

Såhär i efterhand inser jag att jag skulle lagt ner lite tid och överklagat, men just då brydde jag mig inte för jag hade precis innan fått ett annat jobb. Det hade då gått ca ett år sedan jag sökte lektoratet, så jag hade faktiskt glömt bort allt men så damp sakkunnighetsutlåtandet ner i lådan.

När jag själv jobbade på statlig myndighet konstaterade jag att där, i alla fall på min avdelning, gick rekryteringarna rätt till. Majoriteten av nyrekryteringarna var nya och hade inte jobbat på myndigheten tidigare, även om flertalet naturligtvis jobbat inom själva expertområdet.

Men det är mindre än ett år sedan en annan myndighet valde att inte utlysa en tillsvidare-tjänst på annat sätt än genom att anslå annonsen i entrén.

 

[parellikusken]

Är det så speciellt då? Man får ju inte rekrytera annat än på det sättet, så man måste lägga ut tjänster även om man har den perfekta kandidaten på institutionen redan. Folk jobbar ju i en del ämnen på lösa kontrakt i kanske tio år - har man jobbat med en människa i tio år och vet exakt vad de kan och att de klarar jobbet, så är det väl rätt vettigt att vilja anställa den personen? Och skulle det dyka upp en bättre meriterad kandidat, så tar man ju den. Det gäller ju alla statliga jobb, de måste enligt lag lysas ut. Är man osäker kan man ju höra sig för på institutionen hur det ser ut med interna kandidater.

Sen finns det väl alltid de som tycker de borde fått jobbet istället, men så är det ju i alla branscher om det är en attraktiv tjänst som många vill ha.
Vad gäller att åka över halva jorden så gör man ofta långväga intervjuer över Skype. Väljer man att åka, så är det förmodligen för att en del av syftet är att presentera sig och nätverka, inte bara för den aktuella tjänsten, utan för framtiden.
Jag tänker att du som studentrepresentant kanske inte alltid är med på hur den akademiska världen fungerar, eftersom du inte själv jobbar där? Det mesta klarnar vartefter man lär sig mer.

Ja, jag tycker det är speciellt och väldigt olämpligt.

Har både jobbat för universitetet samt även varit en väldigt engagerad student, varit med i flera rekryteringsgrupper och i väldigt många råd på alla nivåer på universitetet. Skulle säga att jag har bra koll.

 

[Mabuse]

Ja, jag tycker det är speciellt och väldigt olämpligt.

Har både jobbat för universitetet samt även varit en väldigt engagerad student, varit med i flera rekryteringsgrupper och i väldigt många råd på alla nivåer på universitetet. Skulle säga att jag har bra koll.

På vilket sätt är det speciellt? Alla statliga myndigheter lyser ut sina tjänster, det är inte unikt för universiteten.

Du har jobbat som forskare, alltså, och sett universitetsvärlden inifrån på det sättet att du varit bekant med de olika kandidaterna för en tjänst, och kunnat bedöma hur de fungerar på en arbetsplats, därför att du undervisat och forskat tillsammans med dem?
Att vara med som studentrepresentant ger inte samma insyn.
Poängen med en rekrytering är väl att hitta nån som kan göra jobbet. Lyckas man med det, så är väl mission accomplished. För att vara en fungerande kollega, så räcker det inte enbart med en publikationslista och ett visst antal timmar i klassrummet.

 

[Mabuse]

Det är ju dock välkänt att akademin har stora problem med det här. Någon slags svågerpolitik, det anses väl vara en av flera orsaker till den ojämna könsfördelningen tex.

Det är säkert olika på olika håll, jag känner inte igen det. De jag har sett som klagar på att rekryteringarna är vinklade har varit personer som i praktiken är vandrande arbetsmiljöproblem, och som man på goda grunder inte har velat utsätta medarbetare och studenter för på permanent basis genom att anställa dem.
Men säkert kan det förekomma på sina håll, det finns ju många arbetsplatser och akademin är väl inte mer immun mot svågerpolitik än andra arbetsplatser.

Den ojämna könsfördelningen skulle jag säga har mer subtila och omfattande orsaker än att man vid rekryteringar väljer interna män istället för externa kvinnor.

 

[Petruska]

Det är säkert olika på olika håll, jag känner inte igen det. De jag har sett som klagar på att rekryteringarna är vinklade har varit personer som i praktiken är vandrande arbetsmiljöproblem, och som man på goda grunder inte har velat utsätta medarbetare och studenter för på permanent basis genom att anställa dem.
Men säkert kan det förekomma på sina håll, det finns ju många arbetsplatser och akademin är väl inte mer immun mot svågerpolitik än andra arbetsplatser.

Den ojämna könsfördelningen skulle jag säga har mer subtila och omfattande orsaker än att man vid rekryteringar väljer interna män istället för externa kvinnor.

Men du måste ha hört talas om att det är eller anses vara en av orsakerna? Jag tror inte att någon har påstått att det är den enda orsaken.

De flesta jag känner till som klagar mycket på hur tjänstetillsättningar går till, är av det gynnade könet, för övrigt. Det finns ju inget kön så gynnat att samtliga individer får precis som de vill.

 

[Alexandra_W]

@Mabuse oavsett vad man tycker så är ju skonummerutlysningar osv inte tillåtet. Då är de givetvis ett problem.

Och vänd på det. Om den man vill anställa är den absolut bäst lämpade kandidaten kommer den "gå vinnande" ur även en helt regelenlig och korrekt utlysning. Dvs då behöver man inte gå omvägen kring skonummerutlysning eller interna lösningar för att slippa utlysa korrekt. Eller försöka slippa rekrytera enligt alla lagar och alla konstens regler.

 

[Petruska]

Det är säkert olika på olika håll, jag känner inte igen det. De jag har sett som klagar på att rekryteringarna är vinklade har varit personer som i praktiken är vandrande arbetsmiljöproblem, och som man på goda grunder inte har velat utsätta medarbetare och studenter för på permanent basis genom att anställa dem.
Men säkert kan det förekomma på sina håll, det finns ju många arbetsplatser och akademin är väl inte mer immun mot svågerpolitik än andra arbetsplatser.

Den ojämna könsfördelningen skulle jag säga har mer subtila och omfattande orsaker än att man vid rekryteringar väljer interna män istället för externa kvinnor.

Klingar inget av det här bekant, tex?

https://universitetslararen.se/tema/riggade-rekryteringar/

 

[Alexandra_W]

Jag är ju på min andra myndighet (o h hoppas på att det ska bli en tredje snart, nagelbitning pågår) och den första just exakt den enheten jag jobbade på var verkligen inget föredöme rekryteringsmässigt. Jag var troligen en av ytterst få korrekt rekryterade externa

Nuvarande myndighet är å andra sidan ett föredöme och även om man vill flytta sig internt - vilket jag gjort med - så prövas man mot de externa kandidaterna.

Det märks en tydlig skillnad. Det blir mindre internkultur, och det är en enorm fördel få in nya ögon som ställer de där frågorna som man inte ens tänkt på när man varit inne i rullarna ett tag.

 

[parellikusken]

På vilket sätt är det speciellt? Alla statliga myndigheter lyser ut sina tjänster, det är inte unikt för universiteten.

Du har jobbat som forskare, alltså, och sett universitetsvärlden inifrån på det sättet att du varit bekant med de olika kandidaterna för en tjänst, och kunnat bedöma hur de fungerar på en arbetsplats, därför att du undervisat och forskat tillsammans med dem?
Att vara med som studentrepresentant ger inte samma insyn.
Poängen med en rekrytering är väl att hitta nån som kan göra jobbet. Lyckas man med det, så är väl mission accomplished. För att vara en fungerande kollega, så räcker det inte enbart med en publikationslista och ett visst antal timmar i klassrummet.

Jag är aktiv inom ett smalt fält inom det konstnärliga området, man har rätt bra koll på de som kan komma på tal för en anställning.

 

[mackan]

Jag har jobbat med rekrytering i många år för flera arbetsgivare. Antalet man kallar till intervju och huruvida man har flera intervjuer varierar beroende på vad det är för tjänst bla. Generellt så för mer kvalificerade tjänster hålls oftast fler än en intervju. Första intervjun träffar kandidaten tex bara rekryteraren och Ev någon mer bisittare. Nästa intervju kan innebära att chef för tillträdande position sitter med. Osv.

Ringer på referenser gör vi i slutskedet på de kandidater vi vill erbjuda tjänsten.

(Väldigt kortfattat svar)

 

[Alexandra_W]

Det är nog bara av tråden att konstatera att det inte ens finns något "vanligast". Skönt kan jag tycka, det kan ju vara så extremt skilda förutsättningar

 

[BernT]

Skonummerutlysning är inte lagligt. Det är haken. Det handlar alltså att skriva så snävt att det är omöjligt eller I princip omöjligt att någon annan ska vara kvalificerad för tjänsten. Man har inte utlyst tjänsten mer än skenbart

Om de överklagas upphävs de

Sen finns ju en gråzon naturligtvis. Och gråzon och annan mer kvalificerad kandidat kommer så brukar rekryteringen inte sällan avbrytas. Kravprofilen skrivas om och bli ännu snävare och påt igen.

En statlig myndighet gjorde en gång tre avbrutna rekryteringar för en beslutsfattare. De ville ha Nisse. Skrev an annons. Andra sökande var mer meriterande. Avbröt rekryteringen och snävade till annonsen. Samma visa. Avbröt. Tillslut anställde de Nisse och en till.

Det handlar alltså om att skriva annonsen så ingen annan än den man har i åtanke ska vara kvalificerad. Ett ex från Uppsala Universitet var krav på ditt och datt helt legitima grejer samt att man skulle deltagit i ett visst projekt. Det fanns en enda människa som uppfyllde allt och hade varit med i projektet.

Andra ex har man slutfört rekryteringen och fattat beslut om anställning några h efter ansökningstiden utgått.

Kärnan är att det var en utlysning för syns skull, en skenbar utlysning. Ingen annan än den man redan visste man ville ha hade en chans.

Kallar de folk på intervju också fast de redan vet vem som ska få tjänsten?