Oj, ursäkta om jag lämnat diskussionen och er med frågetecken, hade ingen aning om att den skulle bli så långdragen!..
Inte för att det hjälper mig, men jag ska ändå försöka runda av diskussionen genom att rätta ut de frågetecken som jag uppfattat;
Jag har bott hemifrån sedan 16 års ålder, 20+ idag men besöker relativt regelbundet pappas hem på landet då jag själv inte trivs i stan, nån gång per månad eller så.. Det mitt paradis på jorden och det är viktigt för mig att få komma dit då även min mamma bor på gården.
Min pappa och jag har en f.ö bra relation, han vill att jag kommer hem ofta och han vet att jag gärna kommer hem emellanåt. Just därför trodde han sig även kunna ta makt över mig och mina beslut om hund genom att säga så som han gjorde, "att jag får vänta med att skaffa hund för annars får jag inte komma och hälsa på hos honom så länge katten bor här." Eftersom han vet att jag vantrivs i stan och ofta längtar efter att få komma ut på landsbygden igen så trodde han att han kunde sätta stopp för mina hundplaner genom att säga detta, om inte annat i alla fall försvåra det hela för mig och förhoppningsvis förenkla det för honom...
..Och katten. Jag älskar pappas katt, jag förstår om man fått inblicken av att han kommit i kläm eller prioriteras ner, men han är nog den som minst hamnar i kläm av alla här. Han har ju växt upp med hundar, har inget emot dem så länge de håller sig på armlängds avstånd och han har aldrig dragit sig från att komma in i huset bara för att det varit hundbesök här. Men han används som en anledning för min pappa att styra upp mitt liv, that's it.. Och just under sommarhalvåret är han faktiskt mest ute i vilket fall, kommer hem för att äta en bit mat, vilket han även kan göra hos grannen.
I vilket fall som helst, så löser det sig säkert i slutändan. Tack för era råd och reflektioner kring detta, vissa saker ganska långt ifrån verkligheten, andra mindre, svårt för er att veta, men jag är tacksam över mångas engagemang i detta. Det värmer.