Skaffa barn utan förhållande

B

beelzebul

Låt oss säga att två personer som inte kan tänka sig att leva tillsammans, men som har någon form av relation (t.ex. två ex, två kk:s eller liknande), bestämmer sig för att skaffa barn tillsammans med delad vårdnad (men utan att för den skull bli tillsammans eller flytta ihop). Detta eftersom båda har en extrem barnlängtan, samtidigt som de lever ensamma.

Hur fel är detta enligt er rent etiskt? Det finns ju ändå en norm som säger att man ska skaffa barn med en person som man älskar och tror sig komma vara ihop med en längre tid framöver, och inte tillsammans med en person som man inte ens lever ihop med från start.

Är det fel att välja denna form av uppväxt för barnet, d.v.s. en uppväxt där barnets föräldrar aldrig kommer att vara tillsammans/bo ihop, om man ser till barnets hälsa och utveckling?

Hur accepterat är detta rent generellt i samhället/av omgivningen tror ni?

Hade det varit mer accepterat om det "råkat" bli barn och de väljer att behålla barnet, d.v.s. om det inte hade varit planerat?

Jag tycker inte att det är fel egentligen, så länge föräldrarna har en god relation till varandra. Idag lever många barn med föräldrar som ständigt bråkar, till stor del p.g.a. det faktum att det är kärlek och mycket känslor med i bilden. Föräldrar som inte har det där starka känslomässiga bandet till varandra, råkar förmodligen inte ut för lika stora argumentationer och känslomässiga utbrott, som kan vara skadliga för barnet.
Barnet får ju sin del av mamman eller pappan, fast på olika håll, och ibland kanske man ändå hittar på något tillsammans allihopa?

Samtidigt finns det ju så många olika typer av familjekonstelationer i dagens samhälle, så detta känns inte som något udda direkt. Barnet kommer ju inte att vara ensamt om att ha mamma och pappa på olika håll. Det blir ju som att barnet har två skilda föräldrar, med enda skillnaden att föräldrarna aldrig har varit tillsammans/bott ihop (kanske för länge sedan om det är två gamla ex).

Det blir intressant att höra era reflektioner kring det hela!
 
Sv: Skaffa barn utan förhållande

Det jag kan tänka mig är problemet om man inte bor ihop från början är att en person förmodligen kommer att bli primärförälder de första åren (Men så brukar det ju allt som oftast bli ändp...) .Växelvis boende är inte optimalt när barnet är mycket litet och växlingsperoderna behöver vara korta om jag förstått det rätt.

Å andra sidan kan man ju vara kombos, att bo ihop som vänner. jag är förvånad att inte fler har en sådan boendelösning.
 
Sv: Skaffa barn utan förhållande

Det skrevs ju om ett kompispar häromåret som bestämde sig för att skaffa barn ihop, trots att båda hade en varsin sambo. De jorde en insemination i ett annat land och har delad vårdnad mellan familjerna. I just det fallet kanske en bidragande faktor var att pappan levde med en annan man så att de två själva inte kunde skaffa barn, men det var helt klart de två vännerna som skaffade barn ihop även om respektive sambo var med på det.

Jag tycker att varför inte, många barn växer upp i familjer som inte består av mamma-pappa-barn idag, och jag tänker mig att det blir lättare att växa upp så desto fler som gör det. Du har nog rätt i att det till och med kan vara sundare att föräldrarna har en vänskapsrelation snarare än en kärleksrelation.
 
Sv: Skaffa barn utan förhållande

Så länge alla vuxna är införstådda med dealen på både längden och bredden så tänker jag lite: "why not?" vi lever i en modern tid ...

Men jag tänker mer på praktiska arrangemang: hur knyter pappan an till barnet under första tiden? ska man bo ihop då på nåt vis? Ja, fast sånt löser man säkert.

det finns enormt mycket familjekonstelationer och det finns ingenting som säger att det ena är sämre eller bättre än det andra. Det viktiga är att man är förnuftig, ordnad och lever ett gott och rikt liv - tycker jag.
det finns nog barn i betydligt mer "normala" familjekonstelationer som mår betydligt sämre än barn som har föräldrar som inte bor ihop.
 
Sv: Skaffa barn utan förhållande

Möjligen kunde det vara lite krångligt, det är ju rätt smidigt att bo tillsammans om man ska dela ansvaret för ett barn, men annars vet jag inte vad som skulle vara etiskt fel i det? Det finns ju föräldrar som är tillsammans när barnet tillverkas men går isär innan barnet fyller ett år och hinner minnas att familjen nånsin bott ihop, ur barnets synvinkel blir ju det samma sak. Såvida vi inte ska säga att det är etiskt fel att skilja sig om man har småbarn, så kan det ju inte heller vara etiskt fel att aldrig ha bott ihop. Bara för att vi har en norm om parförhållanden, så innebär ju inte det, tycker jag, att det är oetiskt att bryta mot normen. Framförallt när det finns så väldigt många som bryter mot just den normen och uppenbart mår utmärkt ändå.
 
Sv: Skaffa barn utan förhållande

Jag funderar på hur föräldrarna tänkte lösa det här med barnets boende? Tänker man sig att barnet ska bo varannan vecka?
 
Sv: Skaffa barn utan förhållande

KL

Det jobbigaste kan nog bli bebisåret tänkter jag.
Ammar man barnet antar jag att bebisen bor med mamman första tiden och då kan det ju bli väldigt jobbigt att inte ha någon som kan ta över om bebisen är vaken mycket eller skriker/vägrar somna mm (utgår från mina egna erfarenheter och känslor första månaderna).

Men det beror väl på vilken överränskommelse som finns från början.
Kankse mannen bor/sover över mycket den första tiden tills saker börjar fungera bättre.
 
Sv: Skaffa barn utan förhållande

Jag funderar på hur föräldrarna tänkte lösa det här med barnets boende? Tänker man sig att barnet ska bo varannan vecka?

Det är ju samma "problem" som när man separerar eller råka bli gravid utanför ett förhållande? Med skillnaden att man som vuxna och på vänskaplig fot kan komma överens om ett bra arrangemang i förväg vilket man inte alltid kan med ett ex eller ONS.

Jag är också förvånad över att inte fler lever som kombos eller i kollektiv, och är övertygad om att föräldrar med en trygg relation är oerhört mycket viktigare för barnet än det faktum att det ska vara en kärleksrelation.
 
Sv: Skaffa barn utan förhållande

Jag tror inte heller att barn nödvändigtvis mår bättre för att föräldrarna har en kärleksrelation, däremot tycker jag att det känns fel att skaffa barn utan att åtminstone ha ambitionen att låta barnet bo på en plats och fortfarande ha tillgång till båda föräldrarna.

Jag trivdes inte alls med att bo varannan vecka när mina föräldrar skiljde sig och jag har inte träffat någon som sagt att de gillade att flytta runt.

Om de blivande föräldrarna har en så stark relation att de vill skaffa barn tillsammans - kan de inte bo tillsammans också? Man behöver faktiskt inte vara kära för att bo tillsammans heller.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 831
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Halloj, En del har nog sett att jag börjat smyga runt här i trådarna. Jo, vi har pratat om barn rätt länge hemma nu och jag har...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 955
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
4 466
Senast: gullviva
·
Övr. Hund Vi har bestämt oss för att utöka familjen med en hund. Nästa år kommer jag påbörja en utbildning på distans och kommer då vara hemma...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
7 622
Senast: Farao
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Målbilder för trubbnosar.
  • Halt efter vila
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp