Sjukt bebissjuk!

[Timsetim]

Var kommer de här känslorna ifrån?? Vem startade klockringningen??

Vad gör man åt det? Hela mitt inre skriker efter barn. Svårt att förklara men allt jag ser är bebisar och gravida, jag drömmer att jag får barn och jag tror mig känna att jag är gravid, eller åtminstone så önskar jag att det var sant. (Jag skyddar mig så det är bara ren fantasi!! )

Jag blir knäpp!! Tänkte nämligen inte tillfredställa dessa känslor, så hur blir man av med dem?

/Timsetim

 

[Emmahpemma]

Sv: Sjukt bebissjuk!

jag har råkat ut för samma "sjuka" ?!??!!?

vill också veta hur man blir av med längtan... för ett tag iallafall.....

 

[Bebben]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Jag fick samma sorts längtan när sonen fyllde 1 år. Varför vet jag inte, för jag VILL inte ens ha fler barn, och framför allt inte gå igenom en bebisperiod igen.

BVC-tanten sa att det var rätt så vanligt att få det, när barnen som finns börjar bli stora. Då vill man ha det här bebisaktiga igen, för man saknar det.

Jag ignorerade bara mina graviddrömmar, och alla tankar på en söt liten, tyst och lätt bebis Det passerade rätt så fort faktiskt, speciellt så är det helt borta nu när den 14 mån gamla sonen har utbrott varje dag i ren ilska och frustration, matvägrar hemma och jämt ska bli buren på

 

[nässla]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Hittar du nåt sätt att bli av med dem får du gärna dela med dig! Jag fasar för den dagen sambons systrar börjar yngla av sig - jag tippar på att åtminstone den ena blir gravid under 2008 - jag kommer att "avundsjukas" ihjäl mig.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Har inga svar på dina frågor, kan däremot upplysa om att för varje dag som går får jag mer och mer ångest över att jag ska ha en till.

Igår kväll, efter att ha firat Filips ettårsdag, sa jag till sambon att "ja du, om lite drygt tre månader har vi ett till barn". Just nu känner jag inte alls för fler barn, vill inte ha fler än Filip. Hur ska jag hinna? Hur ska jag hinna ge kärlek och uppmärksamhet till båda? Hur ska jag...

Går det över kanske, den här ångestkänslan, om vi alla blir friska och får sova ordentligt kanske?

(Tillägg: inte ens grannens en vecka gamla Oskar får bort känslan.. :S)

 

[Timsetim]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Det passerade rätt så fort faktiskt, speciellt så är det helt borta nu när den 14 mån gamla sonen har utbrott varje dag i ren ilska och frustration, matvägrar hemma och jämt ska bli buren på

Jag hade önskat att det var så för mig med. Men inte ens vilding och hilding här hemma kan få ner suget! Inte än iaf!

Tror att min bebissjuka kommer nu eftersom jag tycker att mina tvillingar är väldigt lätta nu om man jämför med de första 6 månaderna. Blir kanske ändring när den riktiga trotsen kommer!?

/Timsetim

 

[Timsetim]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Hittar du nåt sätt att bli av med dem får du gärna dela med dig! Jag fasar för den dagen sambons systrar börjar yngla av sig - jag tippar på att åtminstone den ena blir gravid under 2008 - jag kommer att "avundsjukas" ihjäl mig.

Jag lovar!!

Fyra av mina väninnor ska ha barn under 2008! Just nu tycker jag att de kunde få i januari allihop så att jag kan få komma och frossa i nya bebbar!

/Timsetim

 

[Timsetim]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Hur ska jag hinna? Hur ska jag hinna ge kärlek och uppmärksamhet till båda? Hur ska jag...

Det känner jag igen!! Kände likadant när jag väntade mina. Tack och lov så finns det obegränsat med kärlek!!!

Går det över kanske, den här ångestkänslan, om vi alla blir friska och får sova ordentligt kanske?

Du har nog en poäng där!

(Tillägg: inte ens grannens en vecka gamla Oskar får bort känslan.. :S)

Hade min granne haft en nyfödd Oskar så hade jag hängt på låset!!

Visst har vi diskuterat om vi skulle kunna tänka oss fler och det känner vi båda två att vi skulle. Ett till......

Men inte förräns de vi har är minst 3 år. Men det är ju eeeeevigheter tills dess!

/Timsetim

 

[Empa80]

Sv: Sjukt bebissjuk!

När min bror fick sin första son för snart sju år sen blev jag helt galet bebissugen... I samma veva var jag och hälsade på goda vänner som hade fått valpar. Det ville sig inte bättre än att jag köpte med mig en. Och på något lustigt vis stillade sig bebissuget lite med en söt liten hundvalp... Och nu är det jag som går med magen i vädret. Å, det är så mysigt! I februari ska knodden komma ut. =)

 

[Druvan]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Du kan få min bebis

/en som ÄNNU inte fattat vad som är så mysigt med bebisar, längtar tills hon blir större

 

[Lupin]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Du är inte ensam!

Vi har ju tidigare pratat lite löst om att försöka oss på ett syskon och i så fall ca tre år emellan, men jag börjar undra om jag klarar av att vänta så länge...ända till nästa sommar innan det blir dags för bebisverkstan att öppna.

Samtidigt känner jag lite som så, att i min ålder (nyss fyllda 38) så kanske det inte ens blir fler chanser och i så fall vill jag få veta det så fort som möjligt, så jag kan lägga bebissug och syskonönskan bakom mig och gå vidare så fort som möjligt. Fånig tanke kanske?

 

[MsSleepalot]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Det där är du inte ensam om
Det är samma för mig, drömmer att jag är gravid, att vi fått barn osv osv.
Jag vill ha nu men killen vill vänta så det är bara att vänta

 

[nässla]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Vi har två stycken katter, varav en var söt och gullig kattunge i fjol. Samt en hundvalp på 8 månader. Men det hjälper inte Särskilt inte när folk säger att bebisar är mycket lättare än rottisvalpar, med en menande blick...

 

[Bebben]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Alla mina valpar har varit lättare att ha än en bebis i alla fall..

Jag skaffade en valp när jag var gravid, så han var 7 mån gammal när bebisen kom. Och otroligt mycket lättare att ha ansvar för Och deras "jobbiga" tid går ju så himla fort också. Min son är 14 mån gammal nu, och det känns som åratal innan man kommer att slippa det här konstanta ansvaret, eller hur man ska beskriva det. Alltid leka, bära, mata etc.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Sjukt bebissjuk!

taget ur dagens verklighet.. *S*

Mammas terrorist somnade igår kväll efter en timmes jollrande, kasta nappen på golvet, skrika hysteriskt, dra i gardinen, hoppa i sängen osv osv, läggtid klockan 1930. Sov gott till klockan 0215, sedan vaknade han snabbt och ordentligt. Pigg och lekfull (!?!) och vägrade somna om. 0300 tog jag "sista hjälpen" och gjorde välling och gav alvedon och nässpray. 0333 (jo då, jag kikade på klockan precis så) löft jag över honom till min säng eftersom han fortfarande låg och jämrade sig och inte fick någon ro (läs: var tillräckligt högljudd för att väcka alla i vårt lilla hus).
Runt 0430 somnade terroristen om på min arm, efter att ha snurrat femtioelva varv runt som en propeller och sparkat mig i magen, dragit mig i håret, givit mig diverse smällar i ansiktet.
0640 vaknade han igen och började direkt dra i sladden till sänglampan och knacka på sängramen så det "klongkade" rejält.
Världens snällaste och tröttaste mamma lagar mannagrynsgröt i micron som givetvis kokar över, elaka bebis äter två teskedar och vägrar äta mer utan försöker istället klättra upp från stolen och upp på bordet. Bryter ihop när jag lyfter ner honom på golvet.
0830 (!!?) gör bebis första praktvurpan för dagen, med napp i munnen (som han vanligtvis inte får ha i munnen när han leker, men idag är mamma trött på att höra gnället), och han klotar i med nyllet först och nappen slår hål ovanför hakan och det sprutar blod.
0845 lägger jag jättetrött bebis i sängen, bebis vägrar somna. Efter en timmes gråt, skrik, hysteriskt jättevrål, ger mamma upp och tar upp bebis.
1000 leker bebis utan blöja glatt med vovve på golvet, inte ett endaste dugg trött. Kissar på golvet när blöjan åker av "för att vädra lite" och leker i kisspölen. Blöta spår leder till bebis som leker "kull" bakom skötbordet.
1100 bryter mamma ihop, ringer mormor och ber om hjälp "innan jag slänger ut den här jävla skitungen till vildsvinen". Mormor kommer och tar en promenad med bebis och vovve, medan mamma åker till apoteket och Ica.
1230 äter lunch tillsammans, glad och go. Mammas älskling.
1330 skittrött, elak, vidrig bebis är onöjd med allt. Mamma lägger i sängen, bebis vägrar somna.
1410 snarkar bebis gott i sin säng...
... 1425 sover förhoppningsvis jag i sängen intill...


Såå.. är du fortfarande sugen på bebis?! För jag antar att dina mönsterbarn sover sött hela nätterna, alltid har ett leende på läpparna och säger "ja mor" till allt?


PS! Ja, valpar är betydligt enklare att ha att göra med än små barn.. :S

 

[Kalaspinglan]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Å andra sidan så är min bebis inte någon bebis längre, han är faktiskt ett år..
Men vem minns inte tillväxtperioderna när de satt fast vid bröstet och skulle amma dygnet runt, och det värkte och gjorde hemskt ont?

 

[Bri]

Sv: Sjukt bebissjuk!


Det låter bitvis som en beskrivning av min snart-tvååring... Och ändå sitter man här och längtar efter en till

 

[Kalaspinglan]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Det låter bitvis som en beskrivning av min snart-tvååring... Och ändå sitter man här och längtar efter en till

Tillägg av min historia: den GRAVIDA mamman... BVC-sköterskan jag pratade med i morse (i annat ärende) sa att "ja, och du börjar ju säkert komma i den fasen där du är trött ändå, med tanke på graviditeten".. Vaddå börjar? Vilket hån? *S*


Tillägg 2: 1515 sitter den dumma, gravida, envisa mamman fortfarande framför datorn, samtidigt som hon springer och plockar tvätt, disk och förbereder middagen.. istället för att sova.. Suck.. varför lär man sig aldrig?

 

[nässla]

Sv: Sjukt bebissjuk!

*hugger sista*

Får väl ta och visa den här tråden för sambon så behöver jag inte ens drömma om bebis sen, för han tycker att jycken är rätt jobbig ibland
Idag tex. när hon trots lydnadsträning, promenader och lössläppning springer omkring här hemma och stjäl och tuggar sönder allt som inte är fastspikat. Att hon dessutom lärt sig öppna dörrar och går in i tvättstugan och hämtar papper från returpapperslådan som hon sliter i småbitar gör ju inte det hela roligare...
Undrar vem av oss som ska flytta in i gästrummet nu?

 

[Kalaspinglan]

Sv: Sjukt bebissjuk!

Att hon dessutom lärt sig öppna dörrar och går in i tvättstugan och hämtar papper från returpapperslådan som hon sliter i småbitar gör ju inte det hela roligare...

Det gör mina terrorister tillsammans. Filip viftar med något reklamblad framför nosen på Shumba (som egentligen för länge sedan lagt "pappersflis-stadiet" på hyllan för länge sedan) varpå han till Filips stora förtjusning hjälper till att göra pappersremsor och sprider ut i hela huset.

Nej, valpar är ändå lättare än barn, för de hånskrattar inte, härmar inte "ajaj" när man fyar dem och fortsätter heller inte demonstrativt med det de inte fick göra...