Han ska ju inte dö.. (känslor inför försäljning)

[Sofie_B]

Om jag hade känt så som du känner inför försäljning av häst hade jag valt att lämna ut den på foder först för att se att det verkligen var det här jag ville göra.

Jag tappade intresset för ett par år sedan och valde att lämna iväg min häst på foder, funkade hur bra som helst och hon hamnade hos en fantastisk tjej! Vi skrev ett ordentligt kontrakt gällande både häst och utrustning. Under året velade jag lite fram och tillbaka hur jag skulle göra men när det där avtalade året hade gått ville jag absolut ha tillbaka hästen. Jag är så oerhört glad över att jag inte sålde henne direkt. Fodervärden med familj hade i sin tur fått uppleva hur det var att ha häst på heltid och valde att köpa en egen häst

Nu ska jag ha barn om några veckor, hästen är släppt på lösdrift och har en jättegullig tjej som rider och tar hand om henne. Även denna gången funderade jag på att lämna iväg hästen på foder men nu löste det sig fint på hemmaplan.

Ja.. Men jag vet att när han väl har åkt så kommer jag att känna att det är rätt beslut. Jag har haft många hästar, inga hästar, en häst osv osv genom livet och jag vet vad jag får respektive vad jag ger upp. Jag vet att jag inte kommer att ångra mig. Sen skulle det nog vara lättare att först skicka iväg honom på foder för att inte göra själva separationen så permanent och sen sälja honom någon månad senare, men vem gör så? Det skulle ju bara vara av rent egoistiska skäl. Nä, för min del är det nog bäst att bara rycka plåstret och låta det göra ont precis som vissa här inne är inne på. Men jätteskönt att det blev bra för er!

 

[Guldaskig]

Ja.. Men jag vet att när han väl har åkt så kommer jag att känna att det är rätt beslut. Jag har haft många hästar, inga hästar, en häst osv osv genom livet och jag vet vad jag får respektive vad jag ger upp. Jag vet att jag inte kommer att ångra mig. Sen skulle det nog vara lättare att först skicka iväg honom på foder för att inte göra själva separationen så permanent och sen sälja honom någon månad senare, men vem gör så? Det skulle ju bara vara av rent egoistiska skäl. Nä, för min del är det nog bäst att bara rycka plåstret och låta det göra ont precis som vissa här inne är inne på. Men jätteskönt att det blev bra för er!

Då önskar jag dig lycka till! Han verkar vara en toppenhäst så det blir nog inte svårt att hitta en vettig köpare

 

[Sofie_B]

Då önskar jag dig lycka till! Han verkar vara en toppenhäst så det blir nog inte svårt att hitta en vettig köpare

Tack snälla!

 

[Tussinussen]

Jag förstår dig precis. Har just sålt min dotters ponny, o gud vad svårt det var. Fast jag var som du och visste att det var 100% rätt beslut. Men ändå....lilla ponnyskrutt, följde efter mig som en hund o hummade o kom mot mig varje gång jag kom in i hagen. Kände att vi hade en riktig vänskap, o sen poff...den vänskapen var inte värd mer än att jag sålde bort honom som en vara.....o slet honom ifrån hans hem och alla kompisar i hagen....jag hade så dåligt samvete.

Jag har fortfarande kontakt med förra ägaren o skrev ett långt PM till henne om hur jobbigt det var, hon skrev tillbaka att så var det för dom också när dom sålde till oss, o titta hur bra han fick det hos oss. Det hjälpte mig faktiskt att tänka på det. Att det fanns fler än ett gott hem till honom.

Jag tog det stegvis: grubblade länge, filade länge på annonsen, talade om för folk i min närhet att han var till salu, satte ut annonsen på ett ställe o sen nästa ställe. O när det väl var igång gick det fort att hitta en bra familj, och det var bra, det hade varit jobbigare om det hade tagit tid med en massa provridningar mm.

Storgrinade efter att dom hämtat honom, nu har det gått 2 v och jag har fått PM o bilder om hur han har det o det ser bra ut så nu har det värsta gått över.

Lider med dig försök ta det ett steg i taget. Skriv en utförlig annons där du beskriver hur han är o vilken sorts människa han passar till. O kom ihåg att hästar är faktiskt väldigt anpassningsbara - mat, kompisar o rätt vård så är dom för det mesta nöjda.

Lycka till Uppdatera gärna

 

[pulkaskurk]

Ja.. Men jag vet att när han väl har åkt så kommer jag att känna att det är rätt beslut. Jag har haft många hästar, inga hästar, en häst osv osv genom livet och jag vet vad jag får respektive vad jag ger upp. Jag vet att jag inte kommer att ångra mig. Sen skulle det nog vara lättare att först skicka iväg honom på foder för att inte göra själva separationen så permanent och sen sälja honom någon månad senare, men vem gör så? Det skulle ju bara vara av rent egoistiska skäl. Nä, för min del är det nog bäst att bara rycka plåstret och låta det göra ont precis som vissa här inne är inne på. Men jätteskönt att det blev bra för er!

Jag hade min ena som jag borde sålt på en gång hos fodervärd i 2.5 år innan det kändes riktigt bra att sälja till fodervärden
Fodervärden var fantastisk hela tiden!
Hästen kunde inte fått ett bättre hem

Som du märker är jag kass på att sälja hästar, alldeles för känslosam...

 

[Sofie_B]

Jag förstår dig precis. Har just sålt min dotters ponny, o gud vad svårt det var. Fast jag var som du och visste att det var 100% rätt beslut. Men ändå....lilla ponnyskrutt, följde efter mig som en hund o hummade o kom mot mig varje gång jag kom in i hagen. Kände att vi hade en riktig vänskap, o sen poff...den vänskapen var inte värd mer än att jag sålde bort honom som en vara.....o slet honom ifrån hans hem och alla kompisar i hagen....jag hade så dåligt samvete.

Jag har fortfarande kontakt med förra ägaren o skrev ett långt PM till henne om hur jobbigt det var, hon skrev tillbaka att så var det för dom också när dom sålde till oss, o titta hur bra han fick det hos oss. Det hjälpte mig faktiskt att tänka på det. Att det fanns fler än ett gott hem till honom.

Jag tog det stegvis: grubblade länge, filade länge på annonsen, talade om för folk i min närhet att han var till salu, satte ut annonsen på ett ställe o sen nästa ställe. O när det väl var igång gick det fort att hitta en bra familj, och det var bra, det hade varit jobbigare om det hade tagit tid med en massa provridningar mm.

Storgrinade efter att dom hämtat honom, nu har det gått 2 v och jag har fått PM o bilder om hur han har det o det ser bra ut så nu har det värsta gått över.

Lider med dig försök ta det ett steg i taget. Skriv en utförlig annons där du beskriver hur han är o vilken sorts människa han passar till. O kom ihåg att hästar är faktiskt väldigt anpassningsbara - mat, kompisar o rätt vård så är dom för det mesta nöjda.

Lycka till Uppdatera gärna

Tack för ditt svar och för att du tog dig tid! Låter som att vi känt precis lika. Jag tror också att jag ska försöka fokusera på det, han var ju glad och nöjd hos sin förra ägare, glad och nöjd hos mig och har varit glad och nöjd även när jag behövde låna ut honom när jag bröt armen.

Jag har redan kommit så långt att han provrids, blir fullkomligt nedringd så jag ska nog kunna hitta ett hem till honom som känns bra. Hoppas det i alla fall! Jag ska hålla er uppdaterade!

 

[Tussinussen]

Tack för ditt svar och för att du tog dig tid! Låter som att vi känt precis lika. Jag tror också att jag ska försöka fokusera på det, han var ju glad och nöjd hos sin förra ägare, glad och nöjd hos mig och har varit glad och nöjd även när jag behövde låna ut honom när jag bröt armen.

Jag har redan kommit så långt att han provrids, blir fullkomligt nedringd så jag ska nog kunna hitta ett hem till honom som känns bra. Hoppas det i alla fall! Jag ska hålla er uppdaterade!

Men vad bra att det är många som är intresserade, då kommer du att kunna välja den som känns rätt!

 

[Sofie_B]

Uppdatering; nu är hästen såld. Det var en väldigt jobbig försäljningsprocess då allting var "klart" hela tre gånger med olika köpare men där det av olika anledningar på köparnas sidor inte gick i lås. Och sen till slut så slutade det med att han bara flyttade 10 meter, ägaren till gården köpte honom. Det känns faktiskt jättebra, han får ett bra hem med väldigt kunniga människor runt sig och han får en chans till mot att bli svårklasshäst. Jag insåg någonstans längs med vägen att det nog är där han hör hemma, han var lite för känslig för att vara första storhäst eller nybörjarhäst. Jag älskar att man bara behöver tänka vad man vill att han ska göra och får en reaktion direkt, och alla svårklassryttare jag har haft som ridit honom har älskat detsamma, men den typen av lydnad och känslighet kräver visst sin ryttare.. annars blir det lätt lite ryckigt för både häst och ryttare. Så det känns jättebra att han hamnat där han hamnat och jag får åka och hälsa på honom hur mycket jag vill och även rida om suget skulle bli för stort.

 

[LadySara]

så linda har köpt!! så kul!! å Massa grattis till både bebis å giftemål!!

Uppdatering; nu är hästen såld. Det var en väldigt jobbig försäljningsprocess då allting var "klart" hela tre gånger med olika köpare men där det av olika anledningar på köparnas sidor inte gick i lås. Och sen till slut så slutade det med att han bara flyttade 10 meter, ägaren till gården köpte honom. Det känns faktiskt jättebra, han får ett bra hem med väldigt kunniga människor runt sig och han får en chans till mot att bli svårklasshäst. Jag insåg någonstans längs med vägen att det nog är där han hör hemma, han var lite för känslig för att vara första storhäst eller nybörjarhäst. Jag älskar att man bara behöver tänka vad man vill att han ska göra och får en reaktion direkt, och alla svårklassryttare jag har haft som ridit honom har älskat detsamma, men den typen av lydnad och känslighet kräver visst sin ryttare.. annars blir det lätt lite ryckigt för både häst och ryttare. Så det känns jättebra att han hamnat där han hamnat och jag får åka och hälsa på honom hur mycket jag vill och även rida om suget skulle bli för stort.

 

[Sofie_B]

så linda har köpt!! så kul!! å Massa grattis till både bebis å giftemål!!

Ja, jättekul! Det blev jättebra så jag är väldigt glad över det. Tack snälla!

 

[_Zacke_]

Nu är jag inne i exakt samma process
Det dåliga samvete att jag säljer iväg en älskad vän som en vara som inte duger längre äter upp mig även fast jag vet att beslutet är så rätt för båda och framförallt för honom
Är så jäkla rädd att han ska hamna fel. Jag kan ju göra mitt bästa för att hitta ett bra hem, men tänk om dom sen i sin tur vill sälja någon gång och bara skickar iväg honom?

Skönt i alla fall att läsa att det gått så bra för dig @Sofie_B

 

[Sofie_B]

Nu är jag inne i exakt samma process
Det dåliga samvete att jag säljer iväg en älskad vän som en vara som inte duger längre äter upp mig även fast jag vet att beslutet är så rätt för båda och framförallt för honom
Är så jäkla rädd att han ska hamna fel. Jag kan ju göra mitt bästa för att hitta ett bra hem, men tänk om dom sen i sin tur vill sälja någon gång och bara skickar iväg honom?

Skönt i alla fall att läsa att det gått så bra för dig @Sofie_B

Åh, jag förstår dig precis! Det är en helt vedervärdig känsla och det tar ett bra tag innan man landar i det. Jag har nog fortfarande inte gjort det helt, har fortfarande bara känslan av att jag är stalledig några dagar.

Jag skickar all pepp jag kan till dig och att verkligen försöka landa i att man VET att det är rätt beslut hjälpte mig jättemycket. Och att bara låta tårarna komma och sörja i sin takt. För mig hjälpte det jättemycket att se honom efter att han flyttat in i det nya stallet. Jag kom in för att säga farväl och var alldeles gråtig och han, som i vanliga fall ääääälskar att pussas och kan göra det i timmar, hade inte alls tid för mig. Det var som att han sa "men morsan! Du kan inte hålla på och pussa på mig här inför alla dom nya kompisarna, det är ju PINSAMT. Jag är stor kille nu!". Nu fattar jag ju att han inte sa så, men det var det hela hans uppsyn förmedlade. Han var SÅ nöjd och hade inte riktigt tid för mig. Det kändes bra i mammahjärtat, att se honom glad och nöjd även hos någon annan.

 

[_Zacke_]

Nu är det 1 månad sen min blev såld och fy tusan vad jag saknar honom och oroar mig
Har ju en ny häst nu som passar mig perfekt, han är fantastisk. Men det hjälper inte mot oron, det dåliga samvetet och saknaden efter min förra
Går det någonsin över eller kommer jag alltid känna så här?!

 

[Diabetikern]

Nu är det 1 månad sen min blev såld och fy tusan vad jag saknar honom och oroar mig
Har ju en ny häst nu som passar mig perfekt, han är fantastisk. Men det hjälper inte mot oron, det dåliga samvetet och saknaden efter min förra
Går det någonsin över eller kommer jag alltid känna så här?!

Prata med den nya ägaren och checka av lite får du se att det går bra.

Jag ringde och pratade lite med ägarna efter försäljning och det gjorde att mitt dåliga samvete över försäljning lättades.

Lycka till!

 

[Sofie_B]

Nu är det 1 månad sen min blev såld och fy tusan vad jag saknar honom och oroar mig
Har ju en ny häst nu som passar mig perfekt, han är fantastisk. Men det hjälper inte mot oron, det dåliga samvetet och saknaden efter min förra
Går det någonsin över eller kommer jag alltid känna så här?!

Jag har bra kontakt med den som köpte min häst och får regelbundna uppdateringar. Nu hjälper det väl iofs att jag sålde honom till stallägaren där vi stod uppstallade, men i vilket fall så har det hjälpt mig jättemycket att höra att allting fungerar och att han mår bra! Så jag håller med @Diabetikern, hör av dig och fråga hur det går!

 

[_Zacke_]

@Sofie_B @Diabetikern

Är så rädd att jag ska få veta något som inte är bra, men som jag ju inte kan göra något åt

 

[Diabetikern]

@Sofie_B @Diabetikern

Är så rädd att jag ska få veta något som inte är bra, men som jag ju inte kan göra något åt

De flesta tar väl hand om sina djur även om man många ggr tycker att ingen annan kan ta hand om dem så bra som en själv

Jag och min mor kan till och med titta snett på varandra då jag inte gör på hennes sätt som i hennes ögon är det rätta och jag tycker likadant.

Skulle det vara något som inte stämmer kan ju du tipsa nya ägaren så det blir bra.

 

[Alexandra_W]

Jag, som aldrig tidigare rent känslomässigt lyckats sälja ett djur, hade all jordens kval när ponnyn las ut på annons. Trots att det mycket var för att han förtjänade mer än jag kunde ge. Klen tröst dock då jag istället hade dåligt samvete för att jag gav den andra hästen det och inte honom.

Grinade massor sista dagarna och lite när han åkt. Men sen dess har det känts bra. Det svåraste har varit att släppa kontrollen. Ponnyn har det bra och trivs, jag får regelbundna rapporter ocy bilder. Men att bita sig i tungan och inte påpeka att sadeln ligger för långt fram, att en fårskinnspad gör en trång sadel ännu mer för trång osv. Att inte fråga stup i kvarten om hur han mår, förhöra mig om foderstaten mm. Han är på foder för senare köp så jag har alla möjligheter "säga till" om sånt där. Men jag biter mig i tungan. Ser det som träning inför den dag han säljs. Försöker tänka att barnponnyer oftast får stå ut med både fet ena och det andra, mina med - och att de sällan dör eller skadas av det trots att det inte är optimalt etc.

UTAN uppdateringar skulle jag gått under. Men nu hör och ser jag ju att han är samma okomplicerade och glada ponny där som hemma. Och vet att han säkerligen stortrivs med en egen liten människa som putsar och flätar och pussar.

Så jag tycker också du ska höra av dig till ägaren. Men "detaljfråga" inget.

 

[Wilisia]

Jag jobbar med att sälja hästar. När det gäller mina egna kan jag gråta, ångra mig och tycka det är hur jobbigt som helst, hur länge som helst. Tills de lämnar gården, det går några veckor, och jag ser hur bra de har det i sitt nya hem.

 

[Sirap]

Just därför jag aldrig sålt varken någon ponny eller häst. Skulle aldrig klara det.