Se mig, krama mig

[emlem]

Jag har vickat en del på både fritids och förskola och märkt att många av barnen är i desperat behov av att få tid med någon vuxen som bryr sig om dem och lyssnar på alla deras berättelser etc.

Merparten av barnen har bokstavligt talat slagits om att få hålla min hand, få kramar eller sitta i mitt knä trots att jag är en total främling som de aldrig mött förut .
När jag var liten skulle det aldrig falla mig in att ens hålla i en vikarie om jag inte blev tvingad, ingen under min skoltid brydde sig något vidare om vikarierna, möjligen med undantag för att busa med dem

Hur kan detta komma sig, är folk så upptagna så att de inte har tid med sina barn längre?

 

[ameo]

Sv: Se mig, krama mig

Det är nog inte alls säkert att det handlar om att barnens föräldrar inte har tid med dem. Ibland tror jag att det kan handla om att barnen ifråga har lättare för att kommuncera med vuxna än med andra barn.

 

[Sonic76]

Sv: Se mig, krama mig

Jag försöker ge dem som behöver tid med vuxna det, men det är inte alltid de som pockar mest på uppmärksamhet som behöver den. tyvärr försvinner de med störst behov gärna i dagens stora grupper.

 

[ako]

Sv: Se mig, krama mig

Förhoppningsvis är det inte bara så som du tror. Barn är olika, och jag minns från min egen skoltid/dagistid att det kunde vara jättespännande med vikarier ibland, vem vet du kanske är just en sådan person som har "barntycke" eller vad man ska säga. Vår son t ex är jättekramig med alla, inklusive förskolepersonalen (eller var framförallt på gamla förskolan, nu efter att vi flyttat är han ännu inte rikigt lika bundis med de som jobbar på ny dagis) och det är definitivt inte för att han får för lite uppmärksamhet hemma, utan han är helt enkelt en kramig unge .

 

[Badger]

Sv: Se mig, krama mig

Detsamma här, har också kramig unge. Minns också själv från skolan, det var ju knappast de som hade kalla föräldrar som klängde på fröken.

(Skulle lika gärna kunna vara nästan tvärtom, inte för att jag tror det iofs, men mycket kramar hemma och så vänjer man sig vid närhet och kramas annars också, eller ngt.)

 

[voltis]

Sv: Se mig, krama mig

Vår förskola är liten och alla barn får synas och höras och jag tror nog deras föräldrar ser dem och kramar dem.
Men varje gång en utomstående (annan förälder eller vikarie) jobbar där så flockas barnen och vill hålla den "nye" i handen, läsa bok eller vara nära.
Vet inte vad de beror på men det kanske är "nyhetens behag" ?

 

[klockmalva]

Sv: Se mig, krama mig

Det är nog mer bristen på vuxna p fsk och den hårda konkurrensen som är grejen.
Jag vet hur mycket tid jag och maken lägger på dottern... och jag har förstått att hon älskar sina dagis-fröknar.

Jag tror att barn som inte får det de behöver vad gäller uppmärksamhet och kärlek visar det på helt andra sätt. Det är de barnen man måste vara uppmärksam på -de som inte förstår att de kan kräva/önska uppmärksamheten....(=de som aldrig fått/de som gett upp/de som inte har förtroende för vuxna)

 

[Björk]

Sv: Se mig, krama mig

Jag tror det kan bero på allt mellan himmel och jord; enskilt eller kanske flera samverkande faktorer:

* Barnets ålder
* Den sociala påverkan I barngruppen (om flera av barnen tycker det är kul med en ny vikarie och vill kramas så kan säkert fler färgas/smittas och vill också det).
* Barnets egna personlighet (vi kramas ofta och mycket med våra barn, men vår äldsta har ganska stor personlig integritet och tillåter inte kramar/närkontakt med vem som helst. I perioder har inte ens personer som står barnet väldigt nära fått krama.)
* Uppdämt behov pga brist på kramar och uppmärksamhet (som du är inne på). Men det behöver ju inte handla enbart om föräldrar; barnet kanske får jättemycket kramar och uppmärksamhet hemma, men vill ha LIKA mycket under dagtid i barnomsorg/skola
* Den vuxnas kroppsspråk

mm mm

 

[Snurrfian]

Sv: Se mig, krama mig

Jag tror inte du behöver oroa dig så mycket för barnen, det är ju snarast de tysta barnen som borde oroa mer.
Jag kan se till mina egna barn, dottern är en pratkvar utan dess like, hon tar sig snabbt än nya vuxna i olika miljöer, på gott och ont, men hon står gärna och pratar med alla lärarna på skolan och kommer det en vikarie som kanske har mer tid så skulle hon nog kunna snacka hål i huvudet på den. Men vi lyssnar och pratar hemma, kramas och myser mycket, hon har sina kusiner som oxå pratar och lyssnar, sin faster och farbror osv Hon leder ingen brist på vuxen kontakt men vill gärna ha ännu mer.

Sonen är mer avståndstagande mot nya människor, mindre numera än tidigare men det tar en stund att komma honom in på livet, han backar undan och kollar läget innan han tar kontakt, kramar och hålla handen gör han bara på sådan han känner väl, men i gengäld så mycket mer innerligt.

 

[klockmalva]

Sv: Se mig, krama mig

Vet inte vad de beror på men det kanske är "nyhetens behag" ?

Klassiskt!
Dessutom tänker jag att man som vikarie/tillfällig personal inte är lika "luttrad" och avslipad som man blir om man är uppi ungarna jämt ... Man kanske är lite extra rolig bara för det! :-)

 

[Kattennizze]

Sv: Se mig, krama mig

Jag tror inte du behöver oroa dig så mycket för barnen, det är ju snarast de tysta barnen som borde oroa mer.
QUOTE]

Jag är inte så säker på det där. Jag vet att tysta flickor som drar sig undan kan må dåligt, och uppmärksammas sällan och där har du rätt. Men däremot har jag också märkt när jag jobbat med yngre barn att de som är klängiga och lite gapiga ofta har problem hemma. Men jag tycker det är rätt lätt att se vilka barn som har det bra, och vilka som har det mindre bra. Det märks på nåt sätt alltid. Jag tycker det är bra att TS reflekterar över sådana här saker, för jag undrar om det inte ligger nåt i vad hon skriver, jag tror många föräldrar har tidsbrist med sina barn.

 

[kamomillo]

Sv: Se mig, krama mig

Räkna ut hur många vaken timmar dessa barn har på förskolan kontra hur många vaken timmar dom har med föräldrarna....
Ibland har man svaret där!
Föräldrar ska dessutom på dessa vakentimmar hinna handla, städa, osv... Ja då är det nog lätt att se att många föräldrar inte har "tid" med sina barn.

* Jenny *

 

[Stollan]

Sv: Se mig, krama mig

Då skall du se hur det blir när vikarien dessutom är man
Eller för att citera ett barn på en av avdelningarna jag praktiserade på "fröken pojken".

 

[KnotigaDumle]

Sv: Se mig, krama mig

Då skall du se hur det blir när vikarien dessutom är man
Eller för att citera ett barn på en av avdelningarna jag praktiserade på "fröken pojken".

Vad kärt!
lite OT, men vi älskade vår "fröken pojke" som vi hade på dagis. Tyvärr blev han uppsagd för att han visade sej vara homosexuell

 

[Wingates]

Sv: Se mig, krama mig

Vad kärt!
lite OT, men vi älskade vår "fröken pojke" som vi hade på dagis. Tyvärr blev han uppsagd för att han visade sej vara homosexuell

Eh, vad har hans sexuella läggning med jobbet att göra?

 

[KnotigaDumle]

Sv: Se mig, krama mig

Eh, vad har hans sexuella läggning med jobbet att göra?

Jävligt bra fråga! Blev alldeles uppjagad och arg när pappa, för inte så längesen, sa att det var anledningen till att han slutat.
Det här var ju tjugo år sen och jag hoppas verkligen att mycket har ändrats sen dess.

 

[emlem]

Sv: Se mig, krama mig

Vi har en fröken pojken (han är också ny) på stället där jag jobbar nu, han är ung och leker mycket med barnen, de gillar honom så jag räknade med att barnen skulle vara likadana mot honom, men de är de inte. Han kan stå still eller sitta någonstans och pyssla med barnen utan att det kommer ett par barn som ska hålla i varje kroppsdel han har eller sitta i knä.

Att barnen , verkar gilla mig är trevligt, många barn gör det men det jag upplever nu är nästintill som att vara Robert Pattison inslängd i en flickskola. Säger jag sluta eller släpp mig etc kommer genast nya barn(av alla kategorier tex bråkiga,högljudda,tysta,lugna,spralliga,ledsna,osynliga etc) och klänger sig fast. Jag tycker att det verkar en smula udda och förstår uppriktigt sagt inte varför så många har detta extremt närgångna beteendet mot mig.

Kan även tillägga att flera av dessa barns föräldrar har varit väldigt stressade,ointresserade av barnen och mer intresserad av sina telefoner när det varit dags för hämtning (som aldrig är innan 4) därför ligger tråden här.

(Min mamms hade/tog alltid tid för mig när jag var liten, kanske är det därför jag inte sökte kontakt med främlingar och nu reagerar som jag gör?)


Och slutligen som någon annan nämnde i tråden, Homosexuell är INTE = pedofil även fast många verkar tro det när det gäller arbete med barn, då speciellt homosexuella män? vilket är mycket tråkigt.

 

[Stollan]

Sv: Se mig, krama mig

Barn som söker andra människor är normalt i förskoleåldern. Man har ingen pejl på att andra kan signalera en sak men tycka en annan och kan därför inte räkna ut att en vuxens artiga svar bara är en social artighet och inte nödvändigtvis handlar om att den vuxna är intresserad av ens person eller egentligen på vad man har att säga. Av samma orsak så kan de lätt trampa över personliga sfärer om de inte får tecken på att det inte är ok.
Vissa barn är bara mer intresserad av andra människor och söker då upp dem. Andra är inte alls intresserad eller lärt sig att deras intresse inte får utbetalning dvs ingen uppmärksamhet och låter då bli.
Betéenden kan man både förstärka och släcka ut.

Det som inte är normalt är klängigheten eller snarare jag har sett den förr men med "fröken pojkar". Dessa har dock haft svårt att sätta gränser för barnens framfart och tillåtit barnen att bli klängiga och barnen tyckt det varit skoj. Det är nytt och inte så vanligt. Som att få en ny intressant leksak.
Gränslösa barn (om vi pratar runt 3 år och äldre) kan handla om problematik hemma och det kan handla om problematik i förskolan också men då drabbas inte bara en av den. Drabbas bara och specielt en för barnet främmande människa får man fråga sig vad det är hos denna människan som gör att barnet blir gränslöst. Är alla barnen gränslösa får man verkligen vända ut och in på sig själv för att fråga sig vad man gör för att locka fram den sidan hos barn.

Att föräldrar kan ha bråttom har flera orsaker. Man skall göra annat efteråt. Man skall hämta upp annat barn. Man är orolig för att störa om man stannar kvar. Man kanske inte känner sig bekväm med att prata med främmande människor så därför stannar man inte för att prata med dig. Det finns ingen som helst motivation att spendera med sitt barn på förskolan när man kan göra det hemma i lugn och ro.
Det finns många orsaker till att det blir som ett fartsträck när föräldrar kommer för att hämta sina barn och återspeglar inte hur stor uppmärksamheten är på hemmaplan.
För att överhuvud taget har ett hum om hur det står till måste man börja ha en dialog med föräldrar. Ut ifrån den kommer det så småning om fram vad man brukar göra när man inte är på förskolan. Inte ens då kan man dra någon riktigt slutsats utan bara få en känsla på ett ungefär.

Du har inte dragit slutsatsen av att du kanske inte bara hade ett intresse att lära känna främmande vuxna människor och/eller saknade uppfattningen om att de nog var jätteintresserad i din person som liten?

 

[Stollan]

Sv: Se mig, krama mig

Ja det är det och om inte annat så kan det bli dyrt för man får inte säga upp någon pga sexualitet. Det var inte så otroligt länge sedan homosexualitet var olagligt så det är inte så svårt att inse att det har förändrat sig en hel del på den punkten.

 

[Brandgul]

Sv: Se mig, krama mig

Jag upplever det mer som en dominanshandling från barnens sida. "Jag fick den".

Många vikarier klarar inte av att sätta gränser och det slutar med att barnen tar över dem helt. Klänger lyssnar inte etc.

Jag som känner barnen tycker det har lite med hur barnen verkar ha det hemma.

Kommer det däremot en vikarie som direkt sätter upp handen och säger lugn blir det annorlunda. Då kan de istället utnyttja vikarien till att läsa, rita teckningar etc. Speciellt killar verkar tycka att barnens uppmärksamhet är rolig. Till en början. Direkt jag ser någon börja leka vilda lekar med barnen vet jag att det är klippt och det är bara att byta vikarie. Det blir bara värre att ha dem där.