Särbos vuxna hemmaboende barn

[Borttaget konto]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Han får tjata sig blå för att få henne att hjälpa till att städa, tvättta, diska, plocka undan efter sig osv och det slutar ofta med att han gör det själv eller att de börjar gräla och att hon springer gråtande in på sitt rum och stänger in sig.

Stökigt hem stör jag mig inte på. Men åter igen, jag stör mig på pappan som innerst inne är lite "pedant" och jag är ganska säker på att om han hade bott ensam så hade det varit ganska välstädat. Men han klagar på att han säger att det är "jobbigt" att hålla efter när han inte får hjälp och att han ibland lämnar sakerna i förhoppning om att hans dotter ska inse att det är dags att plocka undan.

Ok om vi nu säger att det bara är dottern som inte klarar av att hålla huset så som du vill ha det - finns det någon som helst struktur i det här tjatet eller sker det slumpmässigt?
Vissa dagar, "ibland" som han säger, lämnar han framme saker och kör med telepati alternativt tjatar sig blå, men andra dagar plockar han undan allt själv. Har ni provat att ha ett slags schema där hon förväntas tex plocka undan en viss dag? Så att det blir tydligt vad som förväntas och så att hon får en chans att faktiskt göra det ni ber om utan tjat, dramatik och tårar.

Egentligen har du inte någon som helst rätt att kräva något av henne, särskilt inte när er relation är såpass dålig. Du är på rätt spår när du skriver att ni måste få en bättre relation, i nuläget finns det nog inte mycket du kan göra, rent praktiskt, men du kan åtminstone erbjuda dina jobbkontakter och sluta vara irriterad.

Du skrev i din trådstart att lever man tillsammans kan man inte bara ta, och det är väl precis det du gör i relationen till hans dotter. Du kommer med en kravlista men har inget att ge tillbaka. Ingen förståelse, ingenting. Vad vet du om henne egentligen? Vad vet du om psykiska problem? Du beskriver henne som lat, men att ingen vet vad hon egentligen tänker. Hon kanske t o m har en specifik anledning att vara deppig, som du i så fall inte vet om. Jag hade inte heller dansat fram för att tillfredsställa dig om du såg mig som din partners misslyckande istället för en människa av kött och blod.

Du är den av er som utan tvekan är frisk - var är din insikt, ditt perspektiv, din ödmjukhet inför det du inte förstår? Du måste ta ett steg tillbaka och ha tålamod. Jag förstår att du är frustrerad men det är ju du som sitter på alla resurser att förbättra din situation och ändå lägger du hela det ansvaret på en tonåring som uppenbarligen mår dåligt. Din frustration, ditt förakt för hennes "lättja", din vilja att flytta ihop med hennes pappa osv, är inte hennes problem.

Du kan inte sätta ditt hopp till att hon ska ta itu med dina problem, när du inte ens försöker förstå vilka problem hon själv har att lösa i sin vardag.

 

[Vogue]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Du låter som en riktigt vidrig människa, du tror väl aldrig att du kommer att komma före X´s (din pojkvän) dotter?

Att du lägger dig i såhär får mig bara att tänka på alla dessa "Tvillingfilmer" som var så populära när jag var yngre, då var det en snygg pappa med vingård (såklart ) och en snygg mamma som designade (såklart ) och GIVETVIS så fanns det också en snygg flickvän till pappan (då föräldrarna är skillda) som försökte göra allt för att skicka barnen till privatskola så att hon kunde leva lyckligt i alla sina dar med pappan sen!


Skäms på dig säger jag bara! Hade varit spännade att se X reaktion om han såg denna tråd, då skulle det nog inte bli någon gård!

 

[tgd]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

*KL*

Jag är en person med mycket eget inre driv och handlingskraft, lång univeristetsutbildning och innan examen var avklarad påbörjades första jobbet inom mitt ämnes område. Har därefter aldrig varit utan jobb och vid byte av jobb har jag haft arbetsgivare som bjudit över varandra för att jag skall börja jobba hos just dem. MEN, jag var PRECIS det som Inte_Ung skriver om 19-åringar inser jag nu när jag tänker på det. Hade ett mellanår mellan gymnasiet och universitetet och då las inte många strån i kors. Och mina föräldrar lät mig hållas och det gick över helt av sig själv.

Jag var också fullständigt curlad hemifrån. Kan inte minnas jag hjälpte till alls hemma. Fick maten serverad, tvätten tvättad och vikt, skjuts av både mig och hästen vid behov osv osv. Och det gick ändå ypperligt bra när jag flyttade hemifrån. Långt hemifrån dessutom så fick klara ut allt själv.

Men för allas välmåendes skull kanske det inte gör nåt om det dröjer ett litet tag innan ni hittar gården ni vill köpa tillsammans Det här problemet kommer ju att lösas helt av sig självt med tiden, tjejen är ju redan 19 år så det är inte frågan om ett långvarigt problem. Ha is i magen och tilltro till flickans egna föräldrar att de fixar det där. Och njut av tillvaron som den är så länge

 

[cirkus]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Också KL

Det är ju inte så att jag som tror på att man hjälps åt hemma med praktiska saker i första hand menar att barnen inte *klarar* av såna basala saker som att vika tvätt eller diska. Det är inte svårt att rent tekniskt lära sig sånt, det gör alla normalbegåvade människor, det handlar iallafall för mig om helt andra saker som att man hjälps helt enkelt åt. Det finns vissa saker som ska fixas för att ett hem ska funka och man hjälps åt, var och en efter sina möjligheter. Så förhoppningsvis så formas människor som är uthärdliga att leva med.

Det är ju rätt så ofta som vi ser trådar här på buke från företrädesvis kvinnor (ja eftersom forumet har flest kvinnliga medlemmar) som gnäller över sina odugliga män som inte kan ta hand om nånting förutom sina egna intressen möjligen. Det pratas om att "hjälpa till" med barnen eller "hjälpa till hemma". Nånstans i den typen av diskussion så ser jag en koppling till att bli daltad av sina föräldrar.

 

[Petruska]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Ok om vi nu säger att det bara är dottern som inte klarar av att hålla huset så som du vill ha det - finns det någon som helst struktur i det här tjatet eller sker det slumpmässigt?
Vissa dagar, "ibland" som han säger, lämnar han framme saker och kör med telepati alternativt tjatar sig blå, men andra dagar plockar han undan allt själv. Har ni provat att ha ett slags schema där hon förväntas tex plocka undan en viss dag? Så att det blir tydligt vad som förväntas och så att hon får en chans att faktiskt göra det ni ber om utan tjat, dramatik och tårar.

Egentligen har du inte någon som helst rätt att kräva något av henne, särskilt inte när er relation är såpass dålig. Du är på rätt spår när du skriver att ni måste få en bättre relation, i nuläget finns det nog inte mycket du kan göra, rent praktiskt, men du kan åtminstone erbjuda dina jobbkontakter och sluta vara irriterad.

Du skrev i din trådstart att lever man tillsammans kan man inte bara ta, och det är väl precis det du gör i relationen till hans dotter. Du kommer med en kravlista men har inget att ge tillbaka. Ingen förståelse, ingenting. Vad vet du om henne egentligen? Vad vet du om psykiska problem? Du beskriver henne som lat, men att ingen vet vad hon egentligen tänker. Hon kanske t o m har en specifik anledning att vara deppig, som du i så fall inte vet om. Jag hade inte heller dansat fram för att tillfredsställa dig om du såg mig som din partners misslyckande istället för en människa av kött och blod.

Du är den av er som utan tvekan är frisk - var är din insikt, ditt perspektiv, din ödmjukhet inför det du inte förstår? Du måste ta ett steg tillbaka och ha tålamod. Jag förstår att du är frustrerad men det är ju du som sitter på alla resurser att förbättra din situation och ändå lägger du hela det ansvaret på en tonåring som uppenbarligen mår dåligt. Din frustration, ditt förakt för hennes "lättja", din vilja att flytta ihop med hennes pappa osv, är inte hennes problem.

Du kan inte sätta ditt hopp till att hon ska ta itu med dina problem, när du inte ens försöker förstå vilka problem hon själv har att lösa i sin vardag.

Ett mycket bra inlägg.

 

[Petruska]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Alltså, ju mer jag tänker på det desto mer lutar jag åt att du är en av de absolut klokaste och mest välformulerade på hela buke. Jag blir ofta imponerad när jag läser dina inlägg. Och minst lika ofta inspirerad.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Alltså, ju mer jag tänker på det desto mer lutar jag åt att du är en av de absolut klokaste och mest välformulerade på hela buke. Jag blir ofta imponerad när jag läser dina inlägg. Och minst lika ofta inspirerad.

Jag har sagt det förut och säger det igen: Foinix for president!

 

[mandalaki]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Men gud... Ta bort alla inlägg på hela Buke och låt bara detta av Foinix vara kvar!

 

[No1]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

En skarp ton hjälper ingen unge alls.

Vilket inte har något att göra med det jag skrivit.

Som kommentar till det du skrev kan jag tvärtom
säga att en skarp ton kan vara exakt det som behövs.
Där man formulera verkligheten och definierar det
skarpa läget. Sedan må det vara mindre lyckat när
det kommer från en förälder, som kanske fått den
unge hen förtjänar, men som utomstående kan verkan
bli effektiv.

 

[No1]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Det är exakt det jag skriver.
Dagens samhälle och verklighet är så mycket tuffare att
tom de som har alla möjligheter att lyckas - misslyckas.
Det innebär att fallet för dessa som helt eller delvis saknar schysst föräldraskap och skyddande kapital bli ännu hårdare.
Tidigare fanns helt andra möjligheter för den gruppen och man hade tiden på sin sida. Man hade möjlighete att jobba undertiden man funderade över sin framtid, man kunde flytta hemifrån och ha ett fullt fungerande liv.

Idag? För varje dag du går utan sysselsättning ökar ditt utanförskap och vägen in i gemenskapen blir allt längre.

 

[No1]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Nej, klart vi skyller på de individer (i det här fallet generellt sett resurssvaga föräldrar) som misslyckats (av förklarliga skäl) i stället!

Då kommer nog allt att lösa sig.

Att nonchalera problemet och förneka bidragande faktorer får givetvis de skygglappsförsedda att må
lite bättre men det löser definitivt inga problem.

 

[No1]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Vad fruktansvärt otrevligt uttryckt.

Det är sanning.
Att dela tak med en dysfunktionell individ är
förödande.

Många av de sjukskrivningar som drabbar arbetsmarknaden, stress- och väggrelaterade, beror på privata problem ex problem som finns under samma tak.

Det spelar ingen roll hur jag uttrycker mig, problemet
är så mycket större än så och det finns fortfarande
kvar i ökande grad när jag här sätter punkt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Som kommentar till det du skrev kan jag tvärtom
säga att en skarp ton kan vara exakt det som behövs.
Där man formulera verkligheten och definierar det
skarpa läget.

Ja det kan effektivt få "Nittonåringen" att lägga sig ner och aldrig mera kliva upp alternativt anse att den är så misslyckad att den inte förtjänar att leva.

Om man klämmer för hårt på en "Nittonåring" som inte får ihop sin tillvaro så kan det hända att den avslutar sin tillvaro som lösning på problemet.

 

[No1]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Frågan är vad det beror på och vad som kan göras åt det.

Yttre faktorer kan man göra mycket åt ex välja rätt bostadsområde och skola.

Samhället kan vi inte göra ett dyft åt, vi kan försöka genom att välja politiker som prioriterar rätt men till syvende och sist har vi en bostadsmarknad som kommer bli svår att få i balans pga att det är enormt resurskrävande.
När det kommer till arbetsmarknaden krävs stimuli från världsmarknaden och OM det övht kommer inträffa så kommer det va tid.
Personligen tror jag inte att vi kommer komma ned under hälsosamma 5% i arbetslöshet, någonsin. Möjligen att vi kan släcka någon procentenhet av att det skapas en uppsjö av låglöneyrken, eller att deltid blir vanligare.

När det kommer till att medvetandegöra föräldrar om vilka krav dagens och framtidens samhälles ställer på deras föräldraskap så tror jag inte ett dyft på det heller.
Närheten till att yttra: det löser sig alltid/det får lösa sig/det är samhället och politikernas fel - ligger alldeles för nära tillhands hos alldeles för många.

Ett bra sätt att skydda sig själv och sitt framtida barn är att inte skaffa barn. Den som inte ser det som ett alternativ bör ha en beredskapsplan.
Hur det går om man inte har det ser vi varje dag och vi kommer få fortsätta se mer av det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

För varje dag du går utan sysselsättning ökar ditt utanförskap och vägen in i gemenskapen blir allt längre.

Vilken gemenskap menar du här?
Universitetet bryr sig inte det minsta om att man gör inget i några år före studierna och sedan med en examen i handen så gör inga arbetsgivare det heller.

 

[Inte_Ung]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

.... men det löser definitivt inga problem.

Saken är den att man inte behöver lösa det problemet.
Det går över av sig själv med tiden.

Om det hade gällt en ung vuxen över 21 år så hade det däremot varit allvarligare och dags för utredning.
Men inte när någon är "Nitton".

 

[No1]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Ja det kan effektivt få "Nittonåringen" att lägga sig ner och aldrig mera kliva upp alternativt anse att den är så misslyckad att den inte förtjänar att leva.

Om man klämmer för hårt på en "Nittonåring" som inte får ihop sin tillvaro så kan det hända att den avslutar sin tillvaro som lösning på problemet.

Så kan det bli eller så blir det inte så för man har gjort ett bra jobb på vägen och 19-åringen kan ta det du säger på det väl avvägda sätt du väljer att leverera ditt budskap.

Problemet är inte tonåringars hormoner, vilket du talar om. Tonåringar har alltid varit tonåringar och det har inte inneburit att de bytt sitt klippkort på bup mot en köplats på vuxenpsykiatrin och intresserar sig mer för kbtns olika inriktningar istället för att exempelvis idrotta.

Jag talar helt enkelt om det ökande antal ungdomar där det du nämner som ett tillstånd, inte går över.

Jag har full förståelse för att så otroligt många ungdomar mår dåligt och väljer kriminalitet. Det här samhället ber om det, det krävs tur och ett mycket medvetet föräldraskap för att kunna leverera en intäkt ungdom ut i vuxenlivet med allt vad det innebär.

 

[Centaur]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Blir väldigt ledsen och upprörd över hur vuxna tanter sitter och klankar ner på en stackars 19 åring. Jag tycker det låter som om hon är deprimerad och mår dåligt, och om TS tvingar hennes pappa att sätta hårt mot hårt så riskerar han att inte ha någon dotter öht.

Försök hjälpa henne istället för att gnälla. Hon fattar ju att du TS inte tycker om henne och ser henne som ett problem och försöker bli av med henne. Du är redan den onda styvmodern i hennes ögon, vilket är ett helt hopplöst utgångsläge för en framtida relation mellan dig och pappan.

Det är du som måste ändra dig och anpassa dig här, inte dottern. Hon var först och kommer förhoppningsvis alltid komma först för sin pappa. Sätter du hårt mot hårt kan du se långt efter ert nya hus...

 

[Saeta]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Och det bestämmer du att det är? För alla? Nej, för det är det inte. Enligt dig, ja.

 

[No1]

Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn

Vilken gemenskap menar du här?
Universitetet bryr sig inte det minsta om att man gör inget i några år före studierna och sedan med en examen i handen så gör inga arbetsgivare det heller.

Om du kommer dit ja. Det är det som är problemet.

Sedan vill jag bestämt hävda att arbetsgivare som tittar på
gluggarna i ditt cv och inte bryr sig om din ugglaperiod mellan 18-30 innan du bestämde dig för att utbilda dig isf letar efter en unik kompetens som just du råkar besitta.