Sv: Särbos vuxna hemmaboende barn
Att hon bor hemma är i mina ögon inget konstigt, att hon inte hjälper till är en helt annan femma.
Hade hon bott hemma och jobbat/pluggat hade jag inte heller reagerat. Jag bodde hemma de två år jag pluggade på högskolan i min hemort för jag kände inget behov av att skaffa eget boende, det var smidigt att bo hemma.
Inte_ung - nej jag la inte på minnet de inläggen där du nämnde din familjesituation tyvärr. om detta är en tjej med dåligt självförtroende och ev andra problem, kan risken vara att självförtroendet blir sämre av att se sina vänner lyckas, att man blir ännu mer handlingsförlamad?
Självklart är jag är intresserad av att försöka förstå henne. Hon kommer vara en del av min blivande "familj" om vi nu flyttar ihop som vi vill. Även om jag inte blir hennes mamma och vi kommer bo ihop permanent så vill jag vara en person som har en bra relation till henne och kan stötta om det behövs. Jag och pojkvännen har pratat om detta, om vi flyttar ihop kommer hon ha ett rum i vårat hus där hon kan bo hur mycket hon vill och jag vill självklart att hon ska känna sig välkommen och då krävs det att vi har en bra relation och det får man kanske först när man har en förståelse för varandra.
"Hur har du lyckats vara ihop med pojkvännen i tre år utan att lära känna hans barn? "
Kanske för att jag själv inte är en person som delar med mig av mig själv så naturligt och är ingen pratsam människa, det är få personer jag öppnar mig för och dottern är nog mycket som jag vilket gör att vi pratar om ytliga vardagssaker men aldrig har kommit in i några djupare disskutioner. samt att vi (pojkvännen och jag) inte träffas så ofta, senaste året har det blivit i genomsnitt att vi träffas nån gång i veckan och sen pratat mer per telefon.
Jag pratade med pojkvännen igår om mina tankar och funderingar, det blev ett långt samtal och jag nämnde även denna tråd. så nu har han fått länken och det återstår väl att se om han fortfarande vill vara ihop med en hemsk egoistisk, känslomässigt störd människa och inte ens kan kommunicera
Något som kom fram och var väldigt intressant var att han dagen innan pratat med sin dotter och han hade frågat henne hur hon ser på att vi planerar att flytta ihop och det hade kommit fram till att hon ser det positivt. att tanken att vi ska skaffa gård för henne hade känts som något som gett henne drivkraft. Det är lustigt eftersom både han och jag i våra tankar har funderat på om hon känt det som att vi överger/lämnar henne. Men hon är ju väl medveten om att hon är välkommen att flytta med. Det är hennes val och hon hade sagt att det är inte alla som har så många val som hon har.
