Samtyckeslag, juridik

Det du skrev till mig här tolkar jag som att du pratat/uppfostrat din dotter om riskerna med att dricka där bla att bli våldtagen är en av riskerna:

Hur gör du själv då? Det är fortfarande min fråga. Du har ironiserat över den enkla frågan 2 gånger så här långt. Blir det en 3dje gång utan klart svar?
 
Möjligen slirar jag mest med terminologin här. Men min språkkänsla tar emot när det gäller att något kan vara ett övergrepp om den utsatte inte på något vis tar illa vid sig (blir kränkt). Men å andra sidan tycker jag ju inte att övergrepp och kränkning är synonymer.
Återupptar diskussionen.

Ja du kanske mest slirar med terminologin, men jag tycker också det hela pekar på något som jag ser som viktigt att komma ihåg när man diskuterar övergrepp. Förövaren.

Problemet med att inte kalla det övergrepp så länge offret inte tar illa vid sig, förutom det att offer inte alltid känner igen/reagerar på övergrepp eftersom de så ofta normaliseras och bagatelliseras, är att man bortser från att det finns en förövare. Någon som begår övergreppet.
Alldeles oavsett hur offret reagerar så har ju förövaren, medvetet eller omedvetet, inte försäkrat sig om samtycke och ömsesidighet och istället (i det här fallet) haft sex med en sovande person som varken kan säga ja eller nej till handlingen. Vad ska man kalla det om inte ett övergrepp från hens sida?

Konstigt nog känns det som att vi, trots alla dessa återkommande trådar på ämnet sexualbrott, väldigt sällan diskuterar förövare. När jag nu har tänkt på hur jag ska formulera problemet med förövare, när jag tänker igenom olika typer och vilka konkreta exempel på förövar-mentaliteter (i brist på bättre ord) man kan ta upp så vet jag inte riktigt var jag ska börja, det finns oerhört mycket som aldrig blivit skrivet om förövare trots alla gånger vi diskuterat övergrepp här genom åren.
Det gynnar förstås inte den delen av debatten att det i sådana här trådar alltid förr eller senare dyker upp en och annan användare som vägrar se förövare som just förövare, vägrar diskutera roten till problemet, vägrar se det hela för vad det är, som absolut inte vill lägga fokus på gärningsmännens roll utan hellre lägger allt fokus på offren. Det här ihärdiga tjatet om hur kvinnor borde begränsa sina liv för att inte utsättas för mäns övergrepp är distraherande, man inser att det finns en hel diskussion vi nästan aldrig har eftersom vi i princip aldrig hinner komma dit.

Kort sagt sitter vi i utkanten av ett gigantiskt ämne som vi knappt diskuterat och jag vet inte var jag ska börja, trots att jag har många exempel på hur det här problemet kan se ut. Jag vet inte om det går att förstå vad jag syftar på alls här, men ville ändå kommentera att vi faktiskt nästan aldrig diskuterar förövare och att jag funderar på det men det är svårt och ovant att närma sig ämnet på ett nytt sätt.
 
Hur gör du själv då? Det är fortfarande min fråga. Du har ironiserat över den enkla frågan 2 gånger så här långt. Blir det en 3dje gång utan klart svar?
Jag svarade på den frågan redan första gången du frågade den.
Som jag skrev förut, det underlättar enormt om du faktiskt läser det jag skriver. Jag tom påstår att det faktiskt är en förutsättning för en något sånär vettig diskussion.
 
Senast ändrad:
Återupptar diskussionen.

Ja du kanske mest slirar med terminologin, men jag tycker också det hela pekar på något som jag ser som viktigt att komma ihåg när man diskuterar övergrepp. Förövaren.

Problemet med att inte kalla det övergrepp så länge offret inte tar illa vid sig, förutom det att offer inte alltid känner igen/reagerar på övergrepp eftersom de så ofta normaliseras och bagatelliseras, är att man bortser från att det finns en förövare. Någon som begår övergreppet.
Alldeles oavsett hur offret reagerar så har ju förövaren, medvetet eller omedvetet, inte försäkrat sig om samtycke och ömsesidighet och istället (i det här fallet) haft sex med en sovande person som varken kan säga ja eller nej till handlingen. Vad ska man kalla det om inte ett övergrepp från hens sida?

Konstigt nog känns det som att vi, trots alla dessa återkommande trådar på ämnet sexualbrott, väldigt sällan diskuterar förövare. När jag nu har tänkt på hur jag ska formulera problemet med förövare, när jag tänker igenom olika typer och vilka konkreta exempel på förövar-mentaliteter (i brist på bättre ord) man kan ta upp så vet jag inte riktigt var jag ska börja, det finns oerhört mycket som aldrig blivit skrivet om förövare trots alla gånger vi diskuterat övergrepp här genom åren.
Det gynnar förstås inte den delen av debatten att det i sådana här trådar alltid förr eller senare dyker upp en och annan användare som vägrar se förövare som just förövare, vägrar diskutera roten till problemet, vägrar se det hela för vad det är, som absolut inte vill lägga fokus på gärningsmännens roll utan hellre lägger allt fokus på offren. Det här ihärdiga tjatet om hur kvinnor borde begränsa sina liv för att inte utsättas för mäns övergrepp är distraherande, man inser att det finns en hel diskussion vi nästan aldrig har eftersom vi i princip aldrig hinner komma dit.

Kort sagt sitter vi i utkanten av ett gigantiskt ämne som vi knappt diskuterat och jag vet inte var jag ska börja, trots att jag har många exempel på hur det här problemet kan se ut. Jag vet inte om det går att förstå vad jag syftar på alls här, men ville ändå kommentera att vi faktiskt nästan aldrig diskuterar förövare och att jag funderar på det men det är svårt och ovant att närma sig ämnet på ett nytt sätt.
Det är ett stort och komplext område som kräver en mer seriös diskussion än den som pågår. Jag önskar att fler som du deltog och att tjafset fick dö ut. Som det är nu väljer jag bort att försöka delta. Det borde jag såklart inte göra med tanke på allvarligheten i dessa frågor men jag blir både sorgsen och irriterad på tonen och oförmågan att pröva sina ståndpunkter. Istället blir det ställningskrig mellan personer som redan tidigare grävt ner sig i sina positioner och tråden handlar mer om deras krig och position än ämnet.
 
Det är ett stort och komplext område som kräver en mer seriös diskussion än den som pågår. Jag önskar att fler som du deltog och att tjafset fick dö ut. Som det är nu väljer jag bort att försöka delta. Det borde jag såklart inte göra med tanke på allvarligheten i dessa frågor men jag blir både sorgsen och irriterad på tonen och oförmågan att pröva sina ståndpunkter. Istället blir det ställningskrig mellan personer som redan tidigare grävt ner sig i sina positioner och tråden handlar mer om deras krig och position än ämnet.
Jag håller delvis med, samtidigt vet jag hur oerhört svårt det är att lämna sådant oemotsagt och jag är inte säker på att man bör ignorera det helt heller.

Frågan är var gränsen går mellan att försvara kvinnors rättigheter och att dras med i en ond cirkel där man tvingas formulera samma argument på tusen olika sätt och trots detta inte kommer framåt, där all övrig diskussion hamnar i skuggan. Jag har själv varit där, flera gånger, och det är frustrerande men om alternativet är att lämna destruktiva föreställningar utan kommentar kan det vara svårt att hålla sig undan. Det kan också finnas ett egenvärde i att stå upp mot sådant. Kanske särskilt om man själv varit utsatt och i princip drabbas personligen av skuldbeläggande, respektlöshet och okunnighet, det blir ett sätt att stå upp för sig själv och andra utsatta.

En strategi kan vara att man helt enkelt låter den diskussionen pågå parallellt (samtidigt som man för en annan om förövare), eftersom det inte finns något sätt att stoppa den och för att jag nog ändå tycker att man trots allt måste bemöta en viss typ av skadliga resonemang just för att det finns så många drabbade som far illa av sådan retorik. Fast då hänger det på att det finns de som kan driva den andra delen av diskussionen framåt och inte heller låter den kapas.

Jag funderar som sagt på ett inlägg om förövare, alternativt kanske man kan göra en tråd om enbart förövare där man helt enkelt får betrakta inlägg om offer som off topic, men jag tror det är svårt att förhindra att diskussioner om övergrepp tar sådana här destruktiva vändningar och svårt att låta det stå utan att bemöta det. En ond cirkel.
 
Ett av problemen är ju frånvaron av realism.
Självklart skulle nog alla vilja ha en nollvision vad det gäller våld och övergrepp.
Men så länge människan är människa så lär vi nog få stå ut med olika grader av detta.
När människor hamnar i konflikt och så lägger man till känslomässiga bindningar så uppstår lätt våldsspiraler som samhället har svårt att bryta.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
14 675
Senast: Johanna1988
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 836
Senast: Imna
·
Utrustning Har skrivit lite under dressyrsnack men eftersom det verkar bli en liten följetång så startar jag en ny tråd istället. Dom trådar som...
5 6 7
Svar
123
· Visningar
23 672
Senast: DarkInNight
·
Hästmänniskan Okej, detta kan nog bli ett ganska långt inlägg, men du väljer själv om du vill läsa hela eller ej. Hästar, ridning, trav, har varit...
2
Svar
22
· Visningar
4 338
Senast: shia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #10
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp