Samboproblem

[Azalea]

Om en partner inte gillar att jag vill kunna träffa vänner och familj spontant, så är det inte rätt person för mig. Jag vill få vara MIG SJÄLV i en relation, inte uppleva att någon begränsar mig.

Min kille vill helst vara med mig hela tiden, men han försöker inte få mig att låta bli att träffa mina vänner.

 

[Lovisaleonora]

Han manipulerar dig. För att han kan.

Jag tycker du ska ta tillbaka ditt liv och diin livsglädje och lämna honom.

 

[Nebraska]

"Han är världens gulligaste och är väldigt omtänksam och snäll, men......."
Har vi läst det förr?

 

[Red_Chili]

"Han är världens gulligaste och är väldigt omtänksam och snäll, men......."
Har vi läst det förr?

Jag undrar hur många sådana trådar det finns här på buke nu Det är ju verkligen jättebra att de som hamnar i sådana här situationer skriver om det, men det är så otroligt tråkigt att det alls ska behövas.

 

[tott]

Jag behöver er hjälp med lite reflektioner. Jag har träffat en kille sen september förra året, och idag har vi varsin lägenhet men bor tillsammans hela tiden ändå.

Han är världens gulligaste och är väldigt omtänksam och snäll, men han blir väldigt ofta sur och irriterad för väldigt små/ovidkommande saker. Det kan t.ex vara att jag ska träffa en kompis en kväll och inte berättar det förrän dagen/dagarna innan, att jag vill äta middag med mina föräldrar vilket han tycker är jobbigt, att jag inte riktigt vet vad jag är sugen på till middag eller att jag säger någonting som han tolkar åt ett helt annat (orimligt) håll, o.s.v.

Jag är en väldigt glad och positiv människa och är inte van vid denna typen av beteende. Nu har jag kommit på mig själv att jag undviker att göra vissa grejer för att han ska hålla sig på gott humör, t.ex att spontant träffa vänner då jag vet att han skulle bli sur eftersom han vill vara med mig. Jag går runt som på nålar för att det ska vara god stämning hemma då jag ärligt talat blir alldeles uppgiven och ledsen när jag märker att han blir tyst och sur. Om jag konfronterar säger han att han är stressad och att det är mycket att tänka på.

Samtidigt är han världens underbaraste när han är på gott humör och då känns det som att jag är en idiot som någonsin tyckt att ovanstående är jobbigt.

Hur hanterar man detta?

Been there, done that - inte surande för att jag träffade vänner, men surande. För än det ena och än det andra som inte föll honom helt i smaken. Det enda jag ser som smart lösning är att lämna, tyvärr. Såna där går inte att snacka till bättre beteende, för de förstår inte.

 

[tott]

Gud, jag har skrivit om det här inlägget tusen gånger nu men det är så svårt att få fram det jag vill ha sagt. Jag har upplevt detta beteende själv så jag vet exakt hur du känner dig. Det kom smygande, så sakta att jag redan var hopplöst förälskad i honom och alla hans goda sidor. När han var på dåligt humör böjde jag mig baklänges för att hans snälla, varma, glada sida skulle komma tillbaka. Jag kom på mig själv med att hoppa genom vilka ringar som helst för jag ville bara att allt skulle vara bra. Allt ansvar för hans mående tog jag på mina axlar. Vänner höjde ett varningens finger, men jag bagatelliserade allt eftersom han aldrig var öppet elak eller fysisk. Bara det där sura, tysta.

Det kom stunder då jag inte orkade mer, jag grät och berättade hur jag kände. Han grät också och lovade att bättra sig och gjorde också det i perioder. Men jag tror aldrig en humörtyrann riktigt kan ändra sig, åtminstone inte utan professionell hjälp. Jag tror att det för honom bottnade i en otrolig egoism, att han alltid ville få som han ville.

Du ska vara med en man, inte ett barn. Du ska känna dig stärkt, upplyft och trygg i ett förhållande. Ingen ska få dig att känna den där klumpen i magen över en liten skitsak. Dessutom, bara för att mitt förhållande inte var fysiskt finns det inget som säger att din man inte tar klivet över. Gå nu. Gå fastän han har goda sidor. Gå fastän du kanske är hur kär som helst. Det finns folk där ute som har samma goda sidor, han är inte den enda.

Jättebra skrivet!!

 

[filiduttan]

Om buke säger spring; då springer man!

 

[FannyN]

Dra bara dra. Fyfan vad du ska dra

 

[Rialavargen]

Jag behöver er hjälp med lite reflektioner. Jag har träffat en kille sen september förra året, och idag har vi varsin lägenhet men bor tillsammans hela tiden ändå.

Han är världens gulligaste och är väldigt omtänksam och snäll, men han blir väldigt ofta sur och irriterad för väldigt små/ovidkommande saker. Det kan t.ex vara att jag ska träffa en kompis en kväll och inte berättar det förrän dagen/dagarna innan, att jag vill äta middag med mina föräldrar vilket han tycker är jobbigt, att jag inte riktigt vet vad jag är sugen på till middag eller att jag säger någonting som han tolkar åt ett helt annat (orimligt) håll, o.s.v.

Jag är en väldigt glad och positiv människa och är inte van vid denna typen av beteende. Nu har jag kommit på mig själv att jag undviker att göra vissa grejer för att han ska hålla sig på gott humör, t.ex att spontant träffa vänner då jag vet att han skulle bli sur eftersom han vill vara med mig. Jag går runt som på nålar för att det ska vara god stämning hemma då jag ärligt talat blir alldeles uppgiven och ledsen när jag märker att han blir tyst och sur. Om jag konfronterar säger han att han är stressad och att det är mycket att tänka på.

Samtidigt är han världens underbaraste när han är på gott humör och då känns det som att jag är en idiot som någonsin tyckt att ovanstående är jobbigt.

Hur hanterar man detta?

Men är han verkligen så fantastisk underbar?? Han verkar ju bara vara underbar när han är på gott humör...
Min man är lite rivig när han är hungrig. Lite gnällig när han är trött, men det är småpotatis i jämförelse med det du skriver. Vill du ha det så här?

 

[Raderad medlem 94602]

En man man måste "sköta sig" för, för att han ska vara underbar...annars surar han ihop?
Nej tack!!

 

[alazzi]

Lämna. Det blir inte bättre. Tro mig, jag har den t-shirten.

 

[TinyWiny]

Om någon har ett problem hen behöver ventilera så är det väldigt olämpligt att bete sig som ett svin mot denne. En dag kanske du också får problem @Lampan och jag tror inte att du vill ha ett sådant bemötande som du ger Ts i den här tråden. Det är massor med saker som är självklart för en men inte för andra men man nedvärderar inte någon så som du har gjort här. Man hjälper så gott man kan eller så skriver man inget alls.

Till dig @Trasdockan har jag bara ett råd, ta dig därifrån så fort du kan. En människa som manipulerar så som din sambo gör är inte någon man får ett lyckligt och bra förhållande med. Ingen ska behöva känna att hen inte kan göra det hen vill, då är förhållandet fel för en och ingen ska behöva gå på nålar för att inte förarga sin partner.
Ta hand om dig.

 

[Korven]

Lämna. Det blir inte bättre. Tro mig, jag har den t-shirten.

Alla vi med den t-shirten här på Buke skulle fylla en hel fotbollsplan

 

[Thomasine]

@Trasdockan
Ett förhållande som grundar sig på att man skall leva som siamesiska tvillingar är inget sunt förhållande. Man skall respektera varandras integritet och ge varandra space.

Jag har sett två förhållanden på nära håll, varav det ena slutade som en blåkopia av @bumpo och ett som slutade innan det verkliga våldet började tack vare hennes polispappa som observerade oroande tecken.
Båda började lika gulligt som ditt och efter vart med lite surhet som eskalerade oroväckande fort.

Jag säger som andra i tråden, get out!

 

[the_connemara]

@Trasdockan
Bukekören har nog tyvärr så mycket rätt man bara kan ha i ditt läge. Var rädd om dig!

 

[tanten]

@Trasdockan - buke är i stort sett enigt.

jag vet inte om responsen känns vettig eller konstig för dig. Men lyssna.
Många har sett eller varit mitt i liknande situationer, det finns gott om erfarenhet här som talar till dig.

Buke vill dig väl. Läs och fundera.

 

[lizzie]

Jag behöver er hjälp med lite reflektioner. Jag har träffat en kille sen september förra året, och idag har vi varsin lägenhet men bor tillsammans hela tiden ändå.

Han är världens gulligaste och är väldigt omtänksam och snäll, men han blir väldigt ofta sur och irriterad för väldigt små/ovidkommande saker. Det kan t.ex vara att jag ska träffa en kompis en kväll och inte berättar det förrän dagen/dagarna innan, att jag vill äta middag med mina föräldrar vilket han tycker är jobbigt, att jag inte riktigt vet vad jag är sugen på till middag eller att jag säger någonting som han tolkar åt ett helt annat (orimligt) håll, o.s.v.

Jag är en väldigt glad och positiv människa och är inte van vid denna typen av beteende. Nu har jag kommit på mig själv att jag undviker att göra vissa grejer för att han ska hålla sig på gott humör, t.ex att spontant träffa vänner då jag vet att han skulle bli sur eftersom han vill vara med mig. Jag går runt som på nålar för att det ska vara god stämning hemma då jag ärligt talat blir alldeles uppgiven och ledsen när jag märker att han blir tyst och sur. Om jag konfronterar säger han att han är stressad och att det är mycket att tänka på.

Samtidigt är han världens underbaraste när han är på gott humör och då känns det som att jag är en idiot som någonsin tyckt att ovanstående är jobbigt.

Hur hanterar man detta?

Du skriver själv att du börjat ändra ditt eget beteende för att hålla din pojkvän på "bra humör" - detta är en STOR varningsklocka!!

Det är var och ens eget djävla ansvar att hålla sig på "bra humör" och uppföra sig som folk. Det är inte någon annans som ska fjäska runt och se till att man inte surar ihop.

Du skriver att ni har var sin lägenhet, men mest bor ihop ändå. Vilken lägenhet är det som ni bor i? Din eller hans?

Om det är din lägenhet så skulle jag be killen faktiskt kanske vara i sin lägenhet för du behöver egen tid. Om ni bor i hans lägenhet så skulle jag åka till min egen lägenhet för att få ha egen tid.

Kan han inte hantera detta så är det något som är VÄLDIGT fel. Att umgås dygnet runt och bli sur för att man vill umgås med anhöriga och vänner - det är ingen bra signal. Hux flux kommer du sitta där med bara sambon. Och hur kul blir det då?

Nu vet inte jag hur gammal du är eller vad du gör - men om du vill byta arbete eller börja plugga något spännande. Vad gör du om han blir sur då?

Ska du inte välja att byta jobb eller börja plugga för att hålla honom på bra humör?

Eftersom ni officiellt inte är sambos (ni har varsin lägenhet) så skulle jag se till att få vara själv och styra mitt liv i större utsträckning. Om det då kommer protester eller att han vägrar lämna din lägenhet(!!??) - spring för livet!

/Lizzie

 

[YorkWann]

Jag behöver er hjälp med lite reflektioner. Jag har träffat en kille sen september förra året, och idag har vi varsin lägenhet men bor tillsammans hela tiden ändå.

Han är världens gulligaste och är väldigt omtänksam och snäll, men han blir väldigt ofta sur och irriterad för väldigt små/ovidkommande saker. Det kan t.ex vara att jag ska träffa en kompis en kväll och inte berättar det förrän dagen/dagarna innan, att jag vill äta middag med mina föräldrar vilket han tycker är jobbigt, att jag inte riktigt vet vad jag är sugen på till middag eller att jag säger någonting som han tolkar åt ett helt annat (orimligt) håll, o.s.v.

Jag är en väldigt glad och positiv människa och är inte van vid denna typen av beteende. Nu har jag kommit på mig själv att jag undviker att göra vissa grejer för att han ska hålla sig på gott humör, t.ex att spontant träffa vänner då jag vet att han skulle bli sur eftersom han vill vara med mig. Jag går runt som på nålar för att det ska vara god stämning hemma då jag ärligt talat blir alldeles uppgiven och ledsen när jag märker att han blir tyst och sur. Om jag konfronterar säger han att han är stressad och att det är mycket att tänka på.

Samtidigt är han världens underbaraste när han är på gott humör och då känns det som att jag är en idiot som någonsin tyckt att ovanstående är jobbigt.

Hur hanterar man detta?

Om det var din bästa vän skrivit det du gjort, vad hade du gett för råd då?

 

[Petruska]

Kvinna efter kvinna som måste stöttas att lämna fel man. Jag blir så förtvivlad.

Gång på gång stöttar buke kvinna efter kvinna att lämna fel man. Det är så jäkla bra!

 

[my_mint]

Vad spelar det för roll om han blir sur? Sluta tassa runt hemma, den ska vara en trevlig plats.

Jag och min sambo har bott ihop snart 30 år och det finns fortfarande saker som både två retar sig på. Hon glömmer bort vad toaborste är ibland(som tur är har vi två toalett), jag har dålig morgonhumör före kaffe, jag orkar inte raka mig ofta nog, gillar inte köpa kläder, hon köper trasor istället för kläder, jag är inte så pratsam på alla tider av dagen, hon förstå sig fortfarande inte på att det är lättare flytta på telefon än TV när mobilen ringer i vardagsrummet osv...Listan kan göras ganska så långt.

Det kräver en visst mognad, mentalt styrka och en hel del karaktär att förstå varannans egenheter. Kan man inte hantera detta utan förväntar sig på att den andre ska vara som man är själv är det nog bättre att bo på var sitt håll.