Sambons kläder...

Det är svårt eftersom ni verkar vara så olika när det kommer till kläder.
Antingen om du kan prata med honom om att när ni ska på viktiga saker skulle du uppskatta om han försökte tänka på hur han klär sig? och helt enkelt prata med honom, men såklart inte säga saker som att hans klädstil suger ;)
 
Nu är jag väldigt anti mot trasiga kläder oavsett om det är medvetet eller omedvetet en del av en outfit (sträng uppfostran på den punkten antar jag), men till och med jag kan förstå det och till och med jag kan tycka viss "trasighet" kan vara snyggt och passande i vissa situationer.

Vad jag funderar på i TS sambos fall, är om han egentligen har fått lära sig att klä sig? Har han fått något sådant hemifrån? Vad som är "ok" och vad som inte är passande, till olika tillställningar och liknande? För det är ju trots allt något man mer eller mindre aktivt lär sina barn.
Du menar att man ska lära ut en bestämd norm? Eller ska man utgå från fördomar så att man passar in i normen
 
Bara för att det är modernt med håliga byxor som du visar bild på så betyder inte det att det anses allmänt lämpligt att bära dem i vilken situation som helst utan man får välja sina tillfällen och kanske låta dem ligga hemma när man ska på begravning tex. Det gäller att använda hjärnan lite och fundera på vad det är för signaler man utstrålar när man klär på sig i olika sammanhang.
Måste man utstråla signaler när man klär sig. Varför kan man bara inte få klä sig utan att nån måste tjafsa om ens klädstil.
 
Det handlar väl som vanligt om gamla, hederliga könsnormer. Smågrabbar ska vara lite smutsiga när de kör sina lastbilar i plast över grusplan. En man som luktar svett kommer lättare undan med det för det är ju ändå lite "manligt". Och är karln pissnödig är det ju faktiskt bara att slanga fram kuken.
Det där är ju typiskt feminism tjafs och fördomsfullt
 
Det är svårt eftersom ni verkar vara så olika när det kommer till kläder.
Antingen om du kan prata med honom om att när ni ska på viktiga saker skulle du uppskatta om han försökte tänka på hur han klär sig? och helt enkelt prata med honom, men såklart inte säga saker som att hans klädstil suger ;)
Nä alltså att vara elak är ju aldrig konstruktivt såklart.
 
Men hur mycket ska jag behöva upprepa mig? Jag har redan problematiserat det. Senast när jag påpekade att morsor måste sluta curla sina söner. Du svarade ju till och med på det inlägget?
Vi kan enas i att allas kroppar ska få lov att ta lika stor plats i samhället, liten, stor, manlig, kvinnlig så blir det inga motsättningar och alla lever lyckligt.
 
Orkar inte gömma mig bakom ett anonymt nick...

Hur säger man till sin sambo att hans klädstil suger utan att låta som en elak kärring men ändå så att personen förstår att man menar allvar?

Min sambo är hur fin som helst på alla sätt och vis, men jag skäms för hans klädstil faktiskt... Och så skäms jag för att jag skäms för hans klädstil. Alla har ju rätt att bära vilka kläder de vill, faktiskt. Men jag skäms...

Vi är båda i 30-års åldern. Jag har inte världens bästa klädsmak, men om jag ska vara brutalt ärlig så kan jag iaf klä mig som en vuxen människa, om jag får säga det själv vilket jag då inte tycker att min sambo kan om jag ska vara ärlig. Jeans som hänger halvvägs till knäna så halva rumpan hänger ut, olika färger på strumporna, trucker-keps, trätofflor, någon sliten gammal företagst-shirt där det står typ "Olssons gräv och schakt" på ryggen (fiktivt namn) och så en gammal collagetröja över det som han haft sen han gick i gymnasiet för 10-15 år sen och som är för kort både i ärmarna och i midjan. Det är hans idé på kläder när vi ska åka iväg någonstans där tom han inser att varselbyxor och arbetsskor inte hör hemma.

Senast vi var hos banken för att förhandla om bolånet på huset hade han byxorna så långt ned att han nästan på satt med bara kallingarna direkt på stolen och jag fick säga till honom diskret att dra upp byxorna. Det är som att han inte ens känner att byxorna glidit ned till knäna...

Jag försöker uppmuntra honom att använda de klädesplagg han fått i present som jag tycker är okej. Han har flera plagg som hade kunnat se jättebra ut bara han faktiskt använde dem men det händer liksom aldrig. Försöker få honom att ha bälte i byxorna åtminstonde men det är spridda skurar med det. Försöker hjälpa honom att kombinera klädesplagg och tipsa om vad som passar ihop men det är så sällan han ber om hjälp med sånt. När han väl klätt på sig vill jag gärna inte komma där som en bitterf*tta och bara "ska du verkligen ha på dig det där?" eller "sådär kan du inte se ut..." även om jag tänker det inne i mitt huvud.

Han har noll intresse för kläder och noll intresse att spendera pengar på kläder så det är nästan omöjligt att få honom att förnya garderoben om man själv inte köper kläderna till honom. Knappt ens då går det...

Jag känner mig så urbota dum och elak när jag känner på detta sättet men jag har jättesvårt att styra det. Det har verkligen inte hänt något med hans klädstil sen han gick i gymnasiet och jag skäms som en hund när vi är ute och råkar träffa folk vi känner och han ser ut som Pelle, 16, som går fordonsprogrammet och kommer från Vollsjö...

Hur fan tacklar jag detta? Någonstans måste jag ju hitta acceptans i att han ska få ha den klädstil han vill och känner sig bekväm med utan att jag ska skämmas som en hund i hans sällskap.
Jättesvårt. Dels tänker jag att det ju finns andra kläder i garderoben men han väljer ändå detta. Varför?
Det rimliga svaret är väl att han vill se ut så/tycker det är bekvämt/trivs i dessa kläder.

Samtidigt så håller jag med flera i tråden om att det liksom står för någon slags mansbebisgrej. Jag tycker dock inte att man ska behöva ”uppfostra sin mansbebis”, det är en så himla klassisk kvinnoroll.

I slutändan tänker jag ändå att det liksom inte är ditt jobb att förändra honom. Om han vill få hjälp att göra en ändring så fine, men du kan knappast liksom pressa fram det.

Du skriver dessutom om att du önskar att han skulle ha skjorta på sig - Steget från sliten företagstshirt till skjorta är ju enormt. Alla gillar inte att ha skjorta. Räcker det inte med bara ren t-shirt?

Jag har också extremt svårt för det här med att påtala andras klädval osv. Alla vill inte gå i skjorta, det måste vara helt ok. Om det är ett problem för dig är det kanske bättre om du funderar kring relationen? Nu har jag kanske förutfattade meningar men jag gissar att det finns fler mansbebistendenser om det nu inte är ett liksom aktivt val att klä sig på det sättet.
 
Det är faktiskt en bra poäng du har där. Jag tror han fått "lära" sig att klä sig genom att kolla på kompisarna i skolan, och de är ju kanske inte de bästa lärarna alla gånger. Hans mamma är fortfarande glad i att köpa tröjor till honom då och då när hon hittar på rea i diverse butiker och det är nog kanske inte alltid såna tröjor man förknippar med en vuxen man, rent generellt. Hade hellre sett att hon köpte mer skjortor kanske och mer dressade plagg, men det är inte riktigt min plats att bestämma det.
Ja hon borde ha köpt mer skjortor och dylikt redan när han var ung och väglett honom i hur han klär sig var, och när. Vissa barn har det i sig rent naturligt, andra är totalt ointresserade och behöver vägledas lite och min erfarenhet av mina tre är att oavsett vilken nivå deras eget intresse ligger på så uppskattar de vägledning.
 
Mer konkret känns det ju som att det grovt kan delas in i:
- Han vill klä sig såhär och då får han väl göra det. Du får välja om du vill vara med honom ändå eller inte.
- Han är en stor mansbebis. Gå inte i kvinnofällan, bli inte hans morsa.
- Han har någon form av svårighet som ställer till det och då bör man ju hjälpa i den mån det går men framförallt ha acceptans.

Inget alternativ innebär rimligen att du får honom att ändra klädstil.
 
Ja hon borde ha köpt mer skjortor och dylikt redan när han var ung och väglett honom i hur han klär sig var, och när. Vissa barn har det i sig rent naturligt, andra är totalt ointresserade och behöver vägledas lite och min erfarenhet av mina tre är att oavsett vilken nivå deras eget intresse ligger på så uppskattar de vägledning.
Men man måste ju knappast ha skjorta särskilt ofta som man?
Min sambo är en av de mest välklädd männen jag känner, han är väldigt intresserad och klär sig jättesnyggt. Men han gillar verkligen inte skjortor, han har det ibland men han matchar sina outfits på andra sätt.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 085
Senast: Anonymisten
·
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 253
Senast: Gunnar
·
Kläder & Bli fin Efter lite kroppsliga förändringar känner jag att jag behöver tips på kläder och gärna av dem som är lite i samma sits. Är lång, >182 cm...
2
Svar
25
· Visningar
2 559
Senast: Sonea
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 562
Senast: Imna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp