Sambons kläder...

[nullo-modo]

Tur att ingen av er har jobbat med mig dom 2 senaste veckorna för jag kan lova att svetten har runnit och jag har inte luktat gått. Förarbetat ljuddämpare i kvav 25 graders värme.

Inga problem med hygien men med värmen, längtar till härliga 10 grader ute så jag inte behöver tänka på om jag luktar när jag svettas i värmen

 

[TinyWiny]

Att hjälpa sin partner förbättra olika saker tillsammans med denne och uppnå sin potential är en "stor del" av vad som leder till misshandelsförhållanden? Nu läser du nog in ett och annat i vad iaf jag säger och tycker.

Detta med att "duga" är inget jag har sagt, det är nått du och nån annan läst in pga era egna åsikter. Att alla människor har potential att förbättra olika saker med sig själva betyder inte att de inte "duger" nu. Det går att ha självförtroende, självkänsla, anse att man duger helt och fullt (vad det nu egentligen ens innebär), och ändå ha stor vilja att förbättra alla möjliga aspekter av sig själv. Däremot blir det ju ett stort problem om anledningen till alla förbättringar man försöker få till är just för att "duga". Då hamnar man sannolikt i en situation där man inser att oavsett vad man gör så är det ingen förbättring som kommer leda till just att "duga". Personligen bryr jag mig inte om huruvida jag duger eller inte. Min fråga skulle vara "till vad?".

Sidan du länkar till handlar om våldsamma män som misshandlar kvinnor. Antar att du då anser att samma mekanismer och förhållanden gäller på samma vis när det handlar om kommentarer som kvinnor ger till män i en relation? För det är ju vad tråden handlar om.. Och är det då rätt att tolka dig som att det är en varningssignal om en tjej börjar ge förbättringsråd till sin kille, pga att det kan leda till framtida misshandel mot honom av henne? Annars förstår jag inte riktigt hur du menar.

Jag gick in i tråden med en kommentar till TS utifrån mitt perspektiv som kille i en relation. Och med mina erfarenheter som växt upp som en kille som rätt totalt sket i kläder eller klädstilar under i princip hela min uppväxt. Jag hade inte tagit det personligt om nån partner eller vän på ett vänligt sätt talat om för mig om vilka förbättringsmöjligheter jag hade och hur jag tex skulle kunna klä mig på bra vis. Jag la inget värde i hur jag klädde mig, jag bara brydde mig inte, för mig var kläder=kläder. Skitsamma vilken tshirt man tog på sig, allt är likadant ändå. Därför hade jag inte brytt mig om nån sagt att "hördu, tänk om du skulle ta och testa detta, det skulle bli skitsnyggt på dig!". Snarare hade jag uppskattat det mycket, eftersom de då lagt ner tid och energi på att hjälpa mig utifrån den kunskap de hade.

Avsikten är förstås jätteviktig. Är det för att manipulera och trycka ner nån är det självklart en helt annan sak än för att hjälpa och boosta nån. Det trodde jag var tydligt att jag menade.

"Man har ingen rätt att försöka förändra en annan människa."
Det behövs nog en betydligt noggrannare definition/kontext om den meningen ska vara sann. Men oavsett så handlar det jag pratar om inte att man ska försöka förändra sin partner till X. Utan snarare att ge råd, stöd och kunskap så att den andra personen kan förbättra det den själv vill förbättra med sig själv, och uppnå mer av sin potential.

Nej det är du som vill misstolka. Iallafall hoppas jag att du inte är så blind för vad som pågår i vårt samhälle och hur enormt vanligt det är att det börjar med en så enkel fras som vad partnern tycker om ens kläder och att du isåfall läser på. Självklart gäller det både kvinnor och män och Ts har inte påstått att hon vill förändra sin partner utan undrar hur hon ska kunna acceptera att det är som det är.

Om människor vill förbättra sig själva är det fritt fram för dem att göra det. Det är dock ingen annan som ska ha åsikter om att någon ska förändras utan det ska komma från en själv.

Om man vill ha sådan hjälp rekommenderar jag en bra klädaffär där man kan få hjälp. Det finns idag också endel internetbaserade tjänster för sådant. Men, det ska komma från en själv, inte från någon som vill förändra en.

Jag vill inte tro att någon kan vara så okunnig om hur vanlig psykisk misshandel är som du ger sken av men är det så så ta dig tiden att läsa på. Googla på normaliseringsprocessen så kommer en enorm mängd sidor med information upp.

Det finns inte någon situation där någon har rätten att försöka förändra en annan människa. En eventuell förändring ska vara frivillig och komma från en själv. Vill man ha råd om hur man kan förbättra sig själv frågar man efter råd. Vill man ha hjälp att förändra sig själv frågar man efter hjälp. Man kommer inte med råd oombedd och man börjar inte hjälpa någon som inte varken har bett om det eller känner att hen behöver det.

 

[Migo]

Tur att ingen av er har jobbat med mig dom 2 senaste veckorna för jag kan lova att svetten har runnit och jag har inte luktat gått. Förarbetat ljuddämpare i kvav 25 graders värme.

Inga problem med hygien men med värmen, längtar till härliga 10 grader ute så jag inte behöver tänka på om jag luktar när jag svettas i värmen

Ja, hårt kroppsarbete den här årstiden är ju hopplöst. Jag har bytt arbetst-shirt två gånger om dagen senaste veckan...

 

[Badger]

Tur att ingen av er har jobbat med mig dom 2 senaste veckorna för jag kan lova att svetten har runnit och jag har inte luktat gått. Förarbetat ljuddämpare i kvav 25 graders värme.

Inga problem med hygien men med värmen, längtar till härliga 10 grader ute så jag inte behöver tänka på om jag luktar när jag svettas i värmen

Hmm, jag tycker faktiskt det är extremt sällan som jag märker att en vuxen person luktar svett. I alla fall inte på uhm normalt avstånd av någon meter. (eller två nu då). (de tonåringar jag tänkte på låg ju i luften på fyra meters avstånd, dvs totalt utkonkurrerandes alkisen på tunnelbanan i styrka om än inte i uhm komplexitet ). Men jag kanske har totalbedövad näsa. Kollegor kan ge en trevlig wiff av parfym på en meter ibland möjligen.

 

[Mia_R]

Jag tycker inte ren svett luktar illa, det är kombinationen svett och smuts som stinker. Rena kläder och en ren kropp som svettas stinker inte om personen inte ätit något som gör att svetten luktar.

 

[Sezziyanen]

Jag tycker det du skriver om ”potential” och ”förbättringsmöjligheter” låter fullkomligt vidrigt. Hade en partner börjat snacka om att jag inte lever upp till min potential och borde göra si och så för att klä mig ”rätt”, så hade jag antagligen blivit jätteledsen och undrat vad människan gör med mig om det jag har idag inte är bra nog. Hade jag varit stark så hade jag bett personen ta sitt pick och pack. Och det spelar ingen roll om det kommer från en man eller en kvinna och om det sägs till en man eller en kvinna.

Jag har lite svårt att se hur man kan störa sig så på ens partners klädstil som dessutom har varit konstant, kan ha viss förståelse om den hade förändrats över tid. För mig är det en del av partnern och bör ha en del i varför jag/varför jag inte faller för någon. Jag kan nog absolut råka säga något i stil med ”oj, den där tröjan ser ut att ha krympt i tvätten” om för små tröjor. Eller typ ”på lördag ska vi på middag hos x och jag tänkte ha på mig den här, det vore kul om vi matchade” eller ”du är så snygg i den där skjortan”, men sen är det liksom upp till personen om den vill byta ut tröjan, matcha min klänning eller ha den skjortan. Men att helt oombedd komma med råd om hur jag ska klä mig bättre känns verkligen som att det är något fel i relationen och en relation jag inte vill vara i. En helt annan sak om någon frågar såklart.

Ja, men du tolkar ju in negativa saker i de orden. Det gör inte jag. Jag tycker det är jättekul, positivt och peppande att jag har förbättringsmöjligheter och potential. Hade jag inte haft det hade jag varit väldigt ledsen, och känt mig relativt uppgiven. Det är fantastiskt att jag kommer ha sätt att förbättra olika saker med mig själv, mina färdigheter och kunskaper under hela mitt liv!

Det är även du som säger "klä mig rätt", inte jag. Du tolkar in att det du då är idag "inte är bra nog", inte jag. Jag hade aldrig bett en person som på ett schysst sätt vill hjälpa mig att förbättra något att "ta sitt pick och pack", bara för det.

Jag tror helt enkelt inte på att jag är perfekt och inte kan förbättra mig på nått sätt. Jag vet snarare att jag kan det, att jag har mer potential jag vill uppnå, färdigheter att förbättra, mer att lära om hur jag bemöter människor, språk att utveckla, kunskap att hitta. Och ingenting av det är negativt, och ingenting av har nånting att göra med det här påstådda konceptet av "att inte duga" som jag läser här.

Men varför kan du ha förståelse för om man stör sig på ens partners klädstil om den förändrats över tid då? Med ditt synsätt så har väl den personen rätt att förändra sin klädstil och du som partner ska acceptera det rakt av för vad det är, inte försöka påverka det eller ens bry dig alls? Skulle du tänka samma sak om tex vikt då, att du förstår det mer om din kille alltid varit överviktig, men om han blivit det så kan du störa dig på det?

 

[Sezziyanen]

Nej det är du som vill misstolka. Iallafall hoppas jag att du inte är så blind för vad som pågår i vårt samhälle och hur enormt vanligt det är att det börjar med en så enkel fras som vad partnern tycker om ens kläder och att du isåfall läser på. Självklart gäller det både kvinnor och män och Ts har inte påstått att hon vill förändra sin partner utan undrar hur hon ska kunna acceptera att det är som det är.

Om människor vill förbättra sig själva är det fritt fram för dem att göra det. Det är dock ingen annan som ska ha åsikter om att någon ska förändras utan det ska komma från en själv.

Om man vill ha sådan hjälp rekommenderar jag en bra klädaffär där man kan få hjälp. Det finns idag också endel internetbaserade tjänster för sådant. Men, det ska komma från en själv, inte från någon som vill förändra en.

Jag vill inte tro att någon kan vara så okunnig om hur vanlig psykisk misshandel är som du ger sken av men är det så så ta dig tiden att läsa på. Googla på normaliseringsprocessen så kommer en enorm mängd sidor med information upp.

Det finns inte någon situation där någon har rätten att försöka förändra en annan människa. En eventuell förändring ska vara frivillig och komma från en själv. Vill man ha råd om hur man kan förbättra sig själv frågar man efter råd. Vill man ha hjälp att förändra sig själv frågar man efter hjälp. Man kommer inte med råd oombedd och man börjar inte hjälpa någon som inte varken har bett om det eller känner att hen behöver det.

Jag kan intyga att jag inte vill misstolka, men du får ju välja om du anser jag ljuger eller ej. Jag tolkade ditt inlägg och sidan du länkade till såsom jag beskrev, du kan ju välja att besvara det, eller bara säga åt mig att jag vill misstolka och ljuga.

För min personliga del så får ju självklart TS göra precis som hon vill. Jag har enbart sagt mina åsikter om frågan, precis som du och alla andra.

"Om människor vill förbättra sig själva är det fritt fram för dem att göra det. Det är dock ingen annan som ska ha åsikter om att någon ska förändras utan det ska komma från en själv."
Detta är ingen objektiv sanning, det är din åsikt. Jag håller inte med överhuvudtaget om detta.

"Jag vill inte tro att någon kan vara så okunnig om hur vanlig psykisk misshandel är som du ger sken av men är det så så ta dig tiden att läsa på. Googla på normaliseringsprocessen så kommer en enorm mängd sidor med information upp."
För nån som pratar om vikten av att ta alla former av och tendenser till psykisk misshandel på allvar så har du en väldigt nedvärderande ton.

"Det finns inte någon situation där någon har rätten att försöka förändra en annan människa. En eventuell förändring ska vara frivillig och komma från en själv. Vill man ha råd om hur man kan förbättra sig själv frågar man efter råd. Vill man ha hjälp att förändra sig själv frågar man efter hjälp. Man kommer inte med råd oombedd och man börjar inte hjälpa någon som inte varken har bett om det eller känner att hen behöver det."
Igen, din åsikt, inte en objektiv sanning. Du, jag, vi, alla försöker på olika vis påverka och därmed på olika sätt förändra andra människor relativt ofta. Det finns jättemånga exempel bara i den här tråden på hur många ser det som totalt vidrigt att försöka påverka sin partner genom att säga åt dem att testa andra kläder, men däremot tycker det är 100% okej och rätt att försöka påverka hur de klär sig genom positiv förstärkning. Det är fortfarande att försöka påverka och ändra personen, bara med en annan metod.

Varför säger du hur det måste vara? Är det du som har rätt och jag har fel om jag inte håller med dig? Många behöver hjälp även om de inte känner eller säger till att de behöver det. Det vore fruktansvärt om alla skulle tänka som du påstår här att saker och ting ska vara.

 

[TinyWiny]

Jag kan intyga att jag inte vill misstolka, men du får ju välja om du anser jag ljuger eller ej. Jag tolkade ditt inlägg och sidan du länkade till såsom jag beskrev, du kan ju välja att besvara det, eller bara säga åt mig att jag vill misstolka och ljuga.

För min personliga del så får ju självklart TS göra precis som hon vill. Jag har enbart sagt mina åsikter om frågan, precis som du och alla andra.

"Om människor vill förbättra sig själva är det fritt fram för dem att göra det. Det är dock ingen annan som ska ha åsikter om att någon ska förändras utan det ska komma från en själv."
Detta är ingen objektiv sanning, det är din åsikt. Jag håller inte med överhuvudtaget om detta.

"Jag vill inte tro att någon kan vara så okunnig om hur vanlig psykisk misshandel är som du ger sken av men är det så så ta dig tiden att läsa på. Googla på normaliseringsprocessen så kommer en enorm mängd sidor med information upp."
För nån som pratar om vikten av att ta alla former av och tendenser till psykisk misshandel på allvar så har du en väldigt nedvärderande ton.

"Det finns inte någon situation där någon har rätten att försöka förändra en annan människa. En eventuell förändring ska vara frivillig och komma från en själv. Vill man ha råd om hur man kan förbättra sig själv frågar man efter råd. Vill man ha hjälp att förändra sig själv frågar man efter hjälp. Man kommer inte med råd oombedd och man börjar inte hjälpa någon som inte varken har bett om det eller känner att hen behöver det."
Igen, din åsikt, inte en objektiv sanning. Du, jag, vi, alla försöker på olika vis påverka och därmed på olika sätt förändra andra människor relativt ofta. Det finns jättemånga exempel bara i den här tråden på hur många ser det som totalt vidrigt att försöka påverka sin partner genom att säga åt dem att testa andra kläder, men däremot tycker det är 100% okej och rätt att försöka påverka hur de klär sig genom positiv förstärkning. Det är fortfarande att försöka påverka och ändra personen, bara med en annan metod.

Varför säger du hur det måste vara? Är det du som har rätt och jag har fel om jag inte håller med dig? Många behöver hjälp även om de inte känner eller säger till att de behöver det. Det vore fruktansvärt om alla skulle tänka som du påstår här att saker och ting ska vara.

Jag vill på riktigt inte tro att någon vuxen människa idag inte vet vad normaliseringsprocessen är och hur det påverkar människor att utsättas för det. Det är så enormt viktigt att veta och förstå det att alla behöver den kunskapen.

Du ser det från ett helt annat håll och ser inget fel med att förändra andra. Jag gör inte så och ser det inte så. Jag utgår ifrån att människor har potential nog att utveckla sig själva och att de som vill ha hjälp på vägen med att hitta rätt kläder ber om den hjälpen. Läs gärna mitt första inlägg i den här tråden så kanske du förstår bättre vad jag menar.

Du läser in så enormt mycket som jag inte har skrivit och jag har inte energi nog att förklara bättre än vad jag redan har gjort.

 

[starcraft]

Ja, men du tolkar ju in negativa saker i de orden. Det gör inte jag. Jag tycker det är jättekul, positivt och peppande att jag har förbättringsmöjligheter och potential. Hade jag inte haft det hade jag varit väldigt ledsen, och känt mig relativt uppgiven. Det är fantastiskt att jag kommer ha sätt att förbättra olika saker med mig själv, mina färdigheter och kunskaper under hela mitt liv!

Det är även du som säger "klä mig rätt", inte jag. Du tolkar in att det du då är idag "inte är bra nog", inte jag. Jag hade aldrig bett en person som på ett schysst sätt vill hjälpa mig att förbättra något att "ta sitt pick och pack", bara för det.

Jag tror helt enkelt inte på att jag är perfekt och inte kan förbättra mig på nått sätt. Jag vet snarare att jag kan det, att jag har mer potential jag vill uppnå, färdigheter att förbättra, mer att lära om hur jag bemöter människor, språk att utveckla, kunskap att hitta. Och ingenting av det är negativt, och ingenting av har nånting att göra med det här påstådda konceptet av "att inte duga" som jag läser här.

Men varför kan du ha förståelse för om man stör sig på ens partners klädstil om den förändrats över tid då? Med ditt synsätt så har väl den personen rätt att förändra sin klädstil och du som partner ska acceptera det rakt av för vad det är, inte försöka påverka det eller ens bry dig alls? Skulle du tänka samma sak om tex vikt då, att du förstår det mer om din kille alltid varit överviktig, men om han blivit det så kan du störa dig på det?

Vi får helt enkelt vara ense om att vi tolkar orden olika, men jag tänker också att orden kan få olika innebörd beroende på situation. Jag tycker också att förbättringsmöjligheter och potential är peppande när det gäller jobb eller en hobby t ex, men inte om någon ska påpeka hur jag ska förbättra mitt utseende eller min personlighet, då är det nedbrytande. Och det handlar inte om att jag tror eller vill tro att jag är perfekt och vet massa områden jag skulle behöva förbättra och utveckla, jag vill bara inte ha det påtalat för mig oombett och jag gör de förändringar jag vill och känner behov av, inte som någon annan tycker jag borde göra.

Det blev en konstig tolkning av mitt inlägg/synsätt. Självklart har partnern rätt att ändra stil, vanor, vikt eller vad som, men det behöver inte tilltala mig. Det ger mig fortfarande inte rätt att påtala det och förändra det. Man har valet att antingen acceptera det eller välja att gå. Att gå in och säga att jag inte lever upp till min fulla potential vid t ex övervikt och börja föreslå hur jag ska gå ner mina extra kilon helt utan att jag efterfrågat det, känns inte bara förnedrande utan även kontrollerande. För mig är det typisk sån retorik som används av personer med härskartekniker, manipulation och i värsta fall psykisk misshandel, gärna med tillägget, om inte förslaget mottas väl, ”jag försöker bara hjälpa dig”.

 

[Anders]

fel tråd

 

[Snurrfian]

Nu kommer jag med en ytterligare fråga men den hör lite till så jag kör.

Sonen duschar inte ofta nog, han luktar inte rosor om man säger så. Men han är tonåring och bor ensam och de få gånger vi ses vill jag inte bråka. Han är svår nog att få kontakt med ändå... Vad gör man? (ja vi har försökt prata ett antal gånger)

Här har vi en brutal storsyster som talar om att han luktar svett och måste duscha och använda deo. Han duschar när jag säger åt honom också och utan tillsägelse nör han har tränat men när syrran säger något så tar han det på större allvar. Han tar även hjälp av henne att hitta kläder i butiker även om han också säger nej till saker.

 

[_Taggis_]

Hade inte reagerat öht om någon går sådär med byxorna oavsett ålder. Tycker man ser det överallt (ffa kanske bland pojkar/män 12-40)
/Norrbottning

Men exakt. När jag är i mitt "hemland" aka Norrbotten är det exakt så. Att manliga medborgare i åldern du nämner har jeans som sitter där de ska, men kanske ffa har en sjyst passform, är mer ögonbrynshöjare än att det ser ut som på bilden. Det verkar rentav vara en grej att "man ska inte bry sig, det är fjolligt" och så ser det ut som hej kom och hjälp men ingen kom.

/En som flyttade

 

[iNHALE]

Här har vi en brutal storsyster som talar om att han luktar svett och måste duscha och använda deo. Han duschar när jag säger åt honom också och utan tillsägelse nör han har tränat men när syrran säger något så tar han det på större allvar. Han tar även hjälp av henne att hitta kläder i butiker även om han också säger nej till saker.

Just när det gäller ungdomar tror jag det tar bättre när en mer jämnårig person säger till. Kommer det från en vuxen så avfärdas det lätt som "föräldra-gagg" och så heter det att det inte är så farligt och att den vuxna bara är tjatig och dryg, men inför sina jämnåriga vill man verkligen inte lukta illa.

 

[Ramona]

Är det någonting vi som sysslar med djur lärt oss så är det att ska vi ändra ett beteende så görs det bäst med positiv betingning. Så funkar människor också. Jag hade inte rekommenderat att prata med honom, för det kommer att tas som att du klagar på honom. Snarare hade jag uppmuntrat de små framstegen han gör och när han sätter på sig någonting lite finare liksom bli glad, få glimten i ögat och liksom "Men MUMS på dig i den där snygga skjortan! ".

Finns ingen man eller kvinna som inte tänker till en gång till när de fått en massa komplimanger.

Ibland kan man ju försöka påverka lite, typ ska man ut på middag kan man ju säga "Får jag föreslå att du tar på dig den där snygga tröjan du fick av Bert?". Får man nej då så är det ju så och då får mannen heller inga komplimanger utav en. Men sätter han på sig tröjan så måste man ju klicka in det beteendet med "Shit, vad snygg du är!" och ge honom en redig puss på munnen. Visa att han blev sexig.

 

[_Taggis_]

@Ramona Jag har kört på det med vissa av mina ex där behovet var stort. Men det har aldrig gått fram hela vägen. Jag tror ibland att mäns vilja att vara attraktiva och fräscha inför sin partner är väldigt låg, iaf ur ett motsvarande kvinnligt perspektiv...