Sambons kläder...

[Nahar]

Mer konkret känns det ju som att det grovt kan delas in i:
- Han vill klä sig såhär och då får han väl göra det. Du får välja om du vill vara med honom ändå eller inte.
- Han är en stor mansbebis. Gå inte i kvinnofällan, bli inte hans morsa.
- Han har någon form av svårighet som ställer till det och då bör man ju hjälpa i den mån det går man framförallt ha acceptans.

Inget alternativ innebär rimligen att du får honom att ändra klädstil.

Fast jag tycker nog att alla de punkterna, som jag för den delen inte säger emot, inte riktigt går att likställa med att säga till att när de ska på något speciellt (bank/fest/whatever) så skäms TS eller att hans klädsel kan påverka deras sociala/ekonomiska liv. Så får han avgöra om han vill hjälpa TS genom att uppdatera sin klädsel i de situationerna.

Personligen skulle jag tycka det var väldigt trist om min partner störde sig på något jag gör men inte sa till. Sen hur en löser det är något som får diskuteras vidare mellan de inblandade.

 

[Tonto]

Men man måste ju knappast ha skjorta särskilt ofta som man?
Min sambo är en av de mest välklädd männen jag känner, han är väldigt intresserad och klär sig jättesnyggt. Men han gillar verkligen inte skjortor, han har det ibland men han matchar sina outfits på andra sätt.

Räcker ju med en t-shirt och ett par byxor som passar och är hela och rena.

 

[Enya]

Du menar att man ska lära ut en bestämd norm? Eller ska man utgå från fördomar så att man passar in i normen

Nej, jag menar att man ska lära sina barn grunden i hur man ska klä sig. Att det är ok och bra att ha en egen stil, men att man trots allt får tänka lite på hur det passar in i sammanhanget och vad man vill ge andra människor för intryck. Människor dör inte av att lära sig grunden i att kunna klä sig och var olika kläder kan tänkas passa, om man sedan vill följa det är en annan sak, där kan man inte tvinga någon, men jag tycker inte barn ska växa upp och omedvetet göra bort sig för att de har slappa föräldrar som inte påtalar att det inte är så passande att ha röven utanför brallorna när man diskuterar bostadslån på banken, om man är en vuxen man.

Jag skiter i normer hit och dit, men jag tycker att det är varenda en förälders jädrans skyldighet att lära sina barn ATT normer finns och VAD som kan hända om man inte följer dem samt ATT det är helt ok att följa dem/gå sin egen väg och att ingen bestämmer rätt och fel när det gäller vissa saker, förutom en själv.

 

[iNHALE]

Jättesvårt. Dels tänker jag att det ju finns andra kläder i garderoben men han väljer ändå detta. Varför?
Det rimliga svaret är väl att han vill se ut så/tycker det är bekvämt/trivs i dessa kläder.

Samtidigt så håller jag med flera i tråden om att det liksom står för någon slags mansbebisgrej. Jag tycker dock inte att man ska behöva ”uppfostra sin mansbebis”, det är en så himla klassisk kvinnoroll.

I slutändan tänker jag ändå att det liksom inte är ditt jobb att förändra honom. Om han vill få hjälp att göra en ändring så fine, men du kan knappast liksom pressa fram det.

Du skriver dessutom om att du önskar att han skulle ha skjorta på sig - Steget från sliten företagstshirt till skjorta är ju enormt. Alla gillar inte att ha skjorta. Räcker det inte med bara ren t-shirt?

Jag har också extremt svårt för det här med att påtala andras klädval osv. Alla vill inte gå i skjorta, det måste vara helt ok. Om det är ett problem för dig är det kanske bättre om du funderar kring relationen? Nu har jag kanske förutfattade meningar men jag gissar att det finns fler mansbebistendenser om det nu inte är ett liksom aktivt val att klä sig på det sättet.

Nu är det ju inte direkt ett problem för mig att han inte gärna går i skjorta utan mer ett exempel jag drog i relation till att hans mamma är glad i att köpa i mitt tycke "tonårskläder" som man i allmänhet växer ifrån stilmässigt när man gått ut gymnasiet.

 

[MiniLi]

Nu är det ju inte direkt ett problem för mig att han inte gärna går i skjorta utan mer ett exempel jag drog i relation till att hans mamma är glad i att köpa i mitt tycke "tonårskläder" som man i allmänhet växer ifrån stilmässigt när man gått ut gymnasiet.

Ja och jag tycker att det måste vara helt ok att ha ”tonårskläder” som vuxen om man vill. Mamma köper ”tonårskläder” och de använder han?
Du köper andra typer av kläder men de använder han inte?

Någon anledning finns det ju.

 

[Enya]

Men man måste ju knappast ha skjorta särskilt ofta som man?
Min sambo är en av de mest välklädd männen jag känner, han är väldigt intresserad och klär sig jättesnyggt. Men han gillar verkligen inte skjortor, han har det ibland men han matchar sina outfits på andra sätt.

Och det är väl helt ok att inte gilla det? Det hade hon märkt om hon köpt skjorta! Det är ju detta som är att vägleda barnen, låta dem testa på olika outfits som faktiskt är passande för situationen också. Det är vad jag menar. Jag menar inte att bara skjorta är enda vettiga plagget.... Givetvis.

 

[MiniLi]

Fast jag tycker nog att alla de punkterna, som jag för den delen inte säger emot, inte riktigt går att likställa med att säga till att när de ska på något speciellt (bank/fest/whatever) så skäms TS eller att hans klädsel kan påverka deras sociala/ekonomiska liv. Så får han avgöra om han vill hjälpa TS genom att uppdatera sin klädsel i de situationerna.

Personligen skulle jag tycka det var väldigt trist om min partner störde sig på något jag gör men inte sa till. Sen hur en löser det är något som får diskuteras vidare mellan de inblandade.

Jg hade blivit vansinnig och väldigt ledsen om min partner påpekat klädval eller annat som liksom hör ”min person” till.
Om man upplever attder skapar bekymmer kan man såklart prata om det, men man kan inte förvänta sig en förändring utan då får man kanske söka sig till en annan partner som man matchar bättre med.

 

[Enya]

Jg hade blivit vansinnig och väldigt ledsen om min partner påpekat klädval eller annat som liksom hör ”min person” till.
Om man upplever attder skapar bekymmer kan man såklart prata om det, men man kan inte förvänta sig en förändring utan då får man kanske söka sig till en annan partner som man matchar bättre med.

Och innan man söker sig till en annan partner så hade i alla fall jag velat få veta att det hela handlade om något så enkelt och totalt ointressant (detä r det ju inte för mig, men verkar för TS sambo) som kläder. Att få en chans att klä sig lite mer skärpt till banken och vara sig själv ändå liksom. Det är ingen omöjlighet. Vill man inte så har man i alla fall fått veta varför partnern lämnar.

 

[Fruentimber]

Jg hade blivit vansinnig och väldigt ledsen om min partner påpekat klädval eller annat som liksom hör ”min person” till.

Vansinnig och förbannad om din partner bett dig ha skärp på byxorna inför bankmötet?

 

[MiniLi]

Vansinnig och förbannad om din partner bett dig ha skärp på byxorna inför bankmötet?

Exemplet är ju inte så relevant för mig men om jag ser till principen ja. Jag har liksom svårt att se varför någon skulle klä sig på ett sätt som den inte gillar, och jag tycker inte man kommenterar sånt.
Jag kan kommentera kläder ibland men mer typ ”kommer du inte frysa?”

Men i det här fallet (med reservation för att vi inte vet varför halva rumpan visas) väger det mest över att jag inte tycker att kvinnor ska engagera sig i mansbebisar. Bättre att lämna dem åt sitt eget öde.

 

[iNHALE]

Nu tänker jag inte dumpa sambon och skuldsätta mig bara för att jag inte gillar hur hans byxor sitter, såna problem har jag inte.

Jag tror som vissa varit inne på redan att hans klädval inte beror så mycket på just aktiva val utan att hans outfits är något som bara händer och har fortsatt att "bara hända" sen gymnasiet utan motivation eller krav på förändring från omgivningen i form av arbetsgivare eller andra. Det är inte direkt så att han står i klädkammaren och väljer mellan olika t-shirtar och olika jeans utan han tar kläder ur lådorna på måfå, klär på sig och går ut. Som jag tolkar det så är kriterierna i princip att man ska ha kalsonger, man ska ha byxor, man ska ha strumpor, man ska ha en tröja och är det kyligt ska man ha en tjockare tröja ovanpå det sen är det färdigt.

Sen tror jag att olika klädesplagg är en vana att bära. Går man inte i något annat än t-shirtar kommer man tycka det känns konstigt att ha skjorta tex. Samma med olika byxor, olika skor osv osv. Det man använder mest blir en vana och då är det lätt att bli bekväm.

 

[Luff]

Jag hade en gång i tidernas begynnelse en sambo som hade en enkel inställning till kläder;
En tog på sig något som en fick plats i - eller åtminstone nästan fick plats i.

Hans overaller på jobbet kunde vara så trånga så dom var spräckta utmed hela innersömmen på ena benet. Inga problem.
Hans finkläder var svarta jeans (eller dom hade varit svarta) och en nästan vit skjorta. Till vardags hade en jeans och för små t-shirtar. Han hade ju liksom vuxit lite på bredden mellan 18 års ålder till 20.
Jag var ju med och handlade kläder OM han nu handlade och lyckades ju få honom att köpa i rätt storlek åtminstone.
Men uppvaknandet kom en dag när det skulle köpas kostym då en kompis skulle gifta sig.
Han var extremt obekväm i hela situationen, jag fick parkera honom i provbåset och gick och hämtade några modeller att prova. Och jäklar, i den ena kostymen var han så jäkla stilig. Och han såg det själv. POFF, liksom så fick han en bild av hur han kunde se ut.
Efter det så blev han mer medveten. För han ville ju se ok ut. Han kunde nu fråga mig vad jag tyckte och började också bli medveten om att om vi skulle bort kanske det var ide att kolla om han hade något att ta på sig.

 

[Fruentimber]

Men i det här fallet (med reservation för att vi inte vet varför halva rumpan visas) väger det mest över att jag inte tycker att kvinnor ska engagera sig i mansbebisar. Bättre att lämna dem åt sitt eget öde.

Jo, det vet vi ju? Det står i TS. Jeansen hänger så långt ner att hela rumpan syntes under bankmötet. Och jag är all in när det gäller detta med mansbebisar också. Samtidigt som jag fattar att det kanske är enklare att "sluta bry sig" i teorin, men jobbigt i praktiken.

Å andra sidan - kommer inte mansbebisar alldeles för lätt undan om man möter de med tystnad? Hade jag varit i samma situation vad gäller bankmötet, så hade jag varit förbannad, tror jag? Jag hade varit både arg och uppgiven över ett sånt beteende från min sambo - för det handlar ju inte bara om kläderna i sig. Det är ju hela beteendet kring män och hur de kommer undan med att se ut som/bete sig som sluskar. Fan, skärp dig liksom?

Ah. Nä. Som sagt, ambivalent. Men samtidigt så trött på karlar och allt de kommer undan med. Edit: och samtidigt så sjukt trött på att det är kvinnor som både banar vägen och sen städar undan slusket åt dom.

 

[Folri]

Exemplet är ju inte så relevant för mig men om jag ser till principen ja. Jag har liksom svårt att se varför någon skulle klä sig på ett sätt som den inte gillar, och jag tycker inte man kommenterar sånt.
Jag kan kommentera kläder ibland men mer typ ”kommer du inte frysa?”

Men i det här fallet (med reservation för att vi inte vet varför halva rumpan visas) väger det mest över att jag inte tycker att kvinnor ska engagera sig i mansbebisar. Bättre att lämna dem åt sitt eget öde.

Vad utmärker en kvinnobebis eller heter det bebiskvinna.

 

[iNHALE]

Jag hade en gång i tidernas begynnelse en sambo som hade en enkel inställning till kläder;
En tog på sig något som en fick plats i - eller åtminstone nästan fick plats i.

Hans overaller på jobbet kunde vara så trånga så dom var spräckta utmed hela innersömmen på ena benet. Inga problem.
Hans finkläder var svarta jeans (eller dom hade varit svarta) och en nästan vit skjorta. Till vardags hade en jeans och för små t-shirtar. Han hade ju liksom vuxit lite på bredden mellan 18 års ålder till 20.
Jag var ju med och handlade kläder OM han nu handlade och lyckades ju få honom att köpa i rätt storlek åtminstone.
Men uppvaknandet kom en dag när det skulle köpas kostym då en kompis skulle gifta sig.
Han var extremt obekväm i hela situationen, jag fick parkera honom i provbåset och gick och hämtade några modeller att prova. Och jäklar, i den ena kostymen var han så jäkla stilig. Och han såg det själv. POFF, liksom så fick han en bild av hur han kunde se ut.
Efter det så blev han mer medveten. För han ville ju se ok ut. Han kunde nu fråga mig vad jag tyckte och började också bli medveten om att om vi skulle bort kanske det var ide att kolla om han hade något att ta på sig.

Min sambo äger faktiskt en kostym som tom passar, halleluja! Han är dessutom jävligt stilig i den men han är inte så mycket för kostym till vardags vilket är helt okej. Ett par jeans som sitter på rätt ställe och en tröja som passar får man vara ganska nöjd med. Han kan vara riktigt stilig i enkla kläder också men något direkt aha-uppvaknande har han inte fått. Tror han är lite osäker i sig själv också och vågar nog inte experimentera så mycket utan fortsätter med det han alltid haft på sig som ett "säkert kort" trots att det ändå inte är så säkert.

 

[Unafraid]

Jag vet en person som hade djuuuup urringning och kortkort kjol på en begravning. Där de flesta deltagarna var 60/70+. Det kan jag tycka att är olämpligt och jag hade protesterat som partner. Lina mycket hade jag protesterat om min sambo hade halva rumpan framme på banken. Lite "grundkrav" tycker jag faktiskt att är okej att ha.

 

[TinyWiny]

Alltså. Ja. Men vi kan nog dra en gräns någonstans när röven kommer fram?

Självförtroende eller inte - mäns rövar och myntinkast får mer än gärna döljas desto mer i sociala sammanhang. För att inte tala om när jag satt i kassan i livsmedelsaffär och alla dessa män kom in med nakna svettiga magar under sommaren. Det är helt enkelt inte trevligt, hur stort självförtroende människan än har.

Vi är absolut helt eniga! Rumpor vill jag välja när och då också vems jag vill se tack!

 

[MarinaF]

Jag tycker att det hejvilt blandas äpplen och päron i den här tråden.
Givetvis måste man få ha vilken klädstil man vill och självklart måste man respektera sin partner och det är högst tveksamt att kritisera sin partners klädval.

MEN (!!!) förståelsen för att vissa situationer kräver vissa anpassningar i ens framtoning, t.ex. klädsel, är en grundläggande livskunskap, i min mening helt i nivå med att starta diskmaskiner, byta glödlampa, kunna handla mat etc. Och såvitt jag förstår trådstarten handlar det inte om att TS stör sig på kläderna i sig, utan på att de slentrianmässigt används även vid tillfällen där det är en självklarhet att man borde klä sig annorlunda.
Killen förstår säkert att man inte pratar med bankmannen på samma sätt som man gör med killkompisarna över en grogg, eller med kunderna som man gör med sina kollegor. Därmed borde han också kunna förstå att man inte klär sig på samma sätt på bankmöte som hemma i garaget.
Det luktar definitivt mansbebis och jag tycker inte att du ska acceptera det, lika lite som jag tyckt att du skulle acceptera att han inte ville tvätta kläder, gå ut med hunden eller använda toaborste.

Kanske är det ett sätt att ta upp saken med honom; inte kritisera hans stil utan mer fokusera på att du skulle uppskatta om han kunde anpassa den lite mer efter den aktuella situationen? Jag menar, det behöver inte precis vara avancerat. Helt, rent, hyfsat rätt i storlek och inte mjukiskläder räcker ju!

För övrigt anser jag att @Fruentimber har rätt i allt hon skriver!

 

[Loons]

Det är väl klart att det minskar, om inte annat så spirar ju inte direkt attraktionen av det.
Hade jag träffat någon nu som inte skötte sin hygien så hade jag nog aldrig ens gått på en andra dejt. Men vi har levt ihop i ett decennium och jag vet ju att detta inte är något konstant tillstånd heller. Depression och annat gör det värre (även om hans grundtolerans för svett osv nog ligger högre än gemene mans). Men visst är det jobbigt.

Hoppas verkligen inte han drar till kontoret och luktar illa där :/ alltså sorry, men sånt är sååå långt ifrån okej. Det är folk och kollegor runt som måste stå ut. Vi hade en sådan på ett jobb, och jag fick säga till hans chef så dom gjorde något åt det, för håll på att spy så illa luktade det. Man mådde illa.

 

[Loons]

Alltså. Jeans med hål i har vi väl cirka alla ägt. Snygg runda till månen du gjorde när du missade poängen.

klockrent!