Samarbetssamtal med rövhatt?

[nagelbitarn]

Jag känner mig mer än lovligt nervös.
Barnets far kommer för att umgås med vår son och jag har äntligen fått honom att gå med på samarbetssamtal.

Bakgrund: vi separerade i Norge januari 2016, delade boende men ej omsorg om bår son. Dvs jag fick det ansvaret som "straff".
Exet tvingar mig att flytta 90 mil bort pga att han inte vill ha delad omsorg, han säger att det är bäst då han ska flytta pga jobb, till en ort nära Umeå.
Jag flyttar då till obygden utanför Umeå och inväntar hans flytt.
Nu har han ångrat sig och tänker bo kvar. Dvs han fick mig att lämna vår boendeort helt i onödan.
Han skickade ett mail och ville uppenbart bli ursäktad och få förståelse . Han beskriver att det är för jobbigt och att han ändå har så dålig kontakt med sin son att han lika gärna kan bo långt bort....

Så nu måste han släpas till förhandlingsbordet. Gör jag vet då inte hur ett barn kan ha tillgång till en förälder som väljer att leva 90 mil bort.

Men vad vill jag och hur lägger man fram det?

Om man delar in "umgänget" sedan jag flyttade ut i Juni sä ser det ut som såhär:

- ett 5 dagar långt besök i augusti där exet fick bo hos mig. Han grälade, tvingade mig att gå tidigt från jobbet för att "hjälpa" till med sonen, matlagning- ja ni fattar.
Jag tog alla nattningar då han ansåg att han inte kunde det.

- exet krävde att få åka med vår son till vänner i södra Sveruge. I en veckas tid, i november. Vår son var då 20 månader och känner inte igen sin far på skype längre.
Jag nekar och hänvisar till familjesocionom på kommunen och riktlinjer från barnombudsmannen. Dvs detcär olämpligt för små barn att tas ifrån huvudsaklig vårdnadshavare i så många dagar.
Jag "erbjuder" en helg bortrst och resten av tiden ungänge här.
Bokar samarbetssamtal och han väljer ställa in.

- Jag tjatae om Skype: initialt hör jag av mig varje vecka, sedan glesar jag ut och efter jag gett upp att tjata så har hsn pratat med vår son 2ggr på 2,5 månader.

-han har låtit bli att betala underhåll och jag fick påminna via jurist.

Hur får man fram alla brister i föräldraskap utan att låta som att man motsätter sig umgänge?
Jag vill nämligen inte ha honom i min lgh pga hot och år av psykisk misshandel.

Men det jag riktigt våndas över är hans oförmåga att ta hand om ett barn. Hsn använder tvång, blir arg och verkar ha svårt att empatisera öht.
Det är såldes jäkligt svårt att stå upp mot honom när han tjatar om hur hemsk jag ör som inte låter honom vistas i min lägenhet, där sonen är trygg.

Jag håller ju med. Vill inte utsätta vår son för massa stress.
Men jag vill inte att han är hos mig, ffa inte nu när han inlett en juridisk tvist och utövar lite makt på det sättet med.

Låångt svammel!

Men, hur gör man? Är det rimligt att hsn kan dyka upp när det behagar honom att leka pappa? Vad är bäst när umgönge sker sp sällan och utan telefonsamtal/skype därimellan?
Spelar det någon roll att det är han som brutit överenskommelsen?
Jag hade aldrig flyttat hit om han sagt att han tänkte bo kvar.
Jag älskade mitt jobb, staden och sonen trivdes på barnehagen...

Jag tror tyvärr att sonen är ointressant, detta är bara makt och ett sätt att plåga mig.
Det är såklart inget jag tänker kasta ur mug, för är det så då kommer han bara firtsätta distansera sig och gräva sin egen grop att trilla i.

Någon som har långt till sina barns pappa/msmms? Hur gör ni?

 

[Mia_R]

Vad hindrar dig att flytta tillbaks?

 

[Hyacinth]

Han får väl ta in på hotell och så träffas ni dagtid på en lekplats, eller liknande.
Att han ska in hos dig ser jag ingen relevans i.

Du bör ju nu kunna flytta dit du vill och behöver och kanske har familj?, men @Görel är ju vår guru i dessa frågor.

Har du ensam vårdnad också?

 

[TeamLundVer]

Usch vad jag lider med dig och din son TS. Inget barn förtjänar en sådan förälder.

 

[Görel]

Jag är osäker på vad du menar med delad omsorg?
I Sverige delar man upp det i vårdnad och boende, där vårdnad betyder det juridiska ansvaret och boende vem barnet är folkbokförd hos.

Förstår jag dig rätt om du tänker att barnets pappa kan bestämma var du ska bo? Det kan han inte, du kan flytta precis var du vil

Vad gäller umgänge med barnet är det helt rätt att inte lämna ifrån sig ett sådant litet barn till en person som han inte känner igen. Hade det varit en umgängesförälder som barnet känner igen hade en natt max två vart rimligt för ett sådant litet barn.

Du behöver inte släpa in honom i ditt hem. Han får själv ordna lämpligt ställe för umgänge. Du behöver inte lämna ut barnet hur som helst. lagen säger att den som har ett barn boende hos sig ska underlätta umgänge med den andra föräldern. Det betyder inte att lägga sig platt och gå med på alla den andra förälderns nycker. Det betyder att erbjuda den andra föräldern möjlighet till umgänge under förhållanden som är trygga för barnet.
Träffas på stan på något fik?
Känner ni någon som barnet är trygg med som kan vara med om du vill slippa?
Tar ha inte de erbjudandena behöver du inte vända ut och in på dig själv för att anpassa dig, så länge dina erbjudanden är rimliga har du gjort det som förväntasav dig.

 

[nagelbitarn]

Vad hindrar dig att flytta tillbaks?

Att flytta utomlands igen, med häst, barn och utan jobb? För att exet ångrat sig....?
Det är ju inte så att arbetet sker dagtid nu eller att han tänker hjälpa till med sitt barn bara för att jag kommer tillbaka.
Tyvärr får jag räkna med att ha allt ansvar ensam var jag än bor och det är dyrt och krångligt att flytta 90 mil (igen).
Har precis köpt bostad här och har fast jobb.

Så mina drömmar får stå tillbaka ett tag.
Istället behöver jag råd som rör problemet med oengagerad far som bor långt bort och hur man bäst gör situationen dräglig för min son

 

[nagelbitarn]

Jag är osäker på vad du menar med delad omsorg?
lite svorska, sorry! Han nekade att ha hand om sin son, dvs att om jag bott kvar på samma ort tänkte han inte "passa" sitt barn när jag jobbade kväll/natt/helg. Dvs han förutsatte att vårt barn skulle bo hos mig och han kunde få träffa honom när han kände för det.

I Sverige delar man upp det i vårdnad och boende, där vårdnad betyder det juridiska ansvaret och boende vem barnet är folkbokförd hos.

Vi har gemensam vårdnad.



Förstår jag dig rätt om du tänker att barnets pappa kan bestämma var du ska bo? Det kan han inte, du kan flytta precis var du vill.

I Norge kunde han och Umeå var den enda ort han gick med på. Vid separation med barn i Norge måste föräldrarna skriva på medlingsbeslut där boendeort ingår som överenskommelse. Jag hörde mig för med norsk jurist om det verkligen stämde, ffa i och med att ingen av oss är norsk medborgare och det är så lagen ser ut.




Vad gäller umgänge med barnet är det helt rätt att inte lämna ifrån sig ett sådant litet barn till en person som han inte känner igen. Hade det varit en umgängesförälder som barnet känner igen hade en natt max två vart rimligt för ett sådant litet barn.

Skönt att höra ifrån dig, jag har fått mycket skit för min "vägran".

Du behöver inte släpa in honom i ditt hem. Han får själv ordna lämpligt ställe för umgänge. Du behöver inte lämna ut barnet hur som helst. lagen säger att den som har ett barn boende hos sig ska underlätta umgänge med den andra föräldern. Det betyder inte att lägga sig platt och gå med på alla den andra förälderns nycker. Det betyder att erbjuda den andra föräldern möjlighet till umgänge under förhållanden som är trygga för barnet.
Träffas på stan på något fik?
Känner ni någon som barnet är trygg med som kan vara med om du vill slippa?
Tar ha inte de erbjudandena behöver du inte vända ut och in på dig själv för att anpassa dig, så länge dina erbjudanden är rimliga har du gjort det som förväntasav dig

Bra! Jag har föreslagit kommunens öppna förskola, skickat länkar med barnvänliga aktiviteter och försökt få fram det ologiska att han ska få vistas i mitt hem.

Jag är tyvärr utan socialt nätverk här, förutom min syster som är sjuk och har svårt att vara behjälplig.


.

Svaren blev inbäddade, lättast på mobil!
Tack

 

[nagelbitarn]

Han får väl ta in på hotell och så träffas ni dagtid på en lekplats, eller liknande.
Att han ska in hos dig ser jag ingen relevans i.

Du bör ju nu kunna flytta dit du vill och behöver och kanske har familj?, men @Görel är ju vår guru i dessa frågor.

Har du ensam vårdnad också?

Precis vad jag informerat om, men det hindrar inte honom ifrån att skriva nedlåtande mail över hur dålig jag är som gör det så svårt för honom.

Och det bådar inte gott inför framtida samarbete heller. Han fattar inte att det handlar om vår son, utan tänker bara på sig själv.

 

[Hyacinth]

Precis vad jag informerat om, men det hindrar inte honom ifrån att skriva nedlåtande mail över hur dålig jag är som gör det så svårt för honom.

Och det bådar inte gott inför framtida samarbete heller. Han fattar inte att det handlar om vår son, utan tänker bara på sig själv.

Försök vara en gås mentalt, låt det rinna av.
Det finns ingen relevans i det han säger.

 

[Hyacinth]

Jag är osäker på vad du menar med delad omsorg?
I Sverige delar man upp det i vårdnad och boende, där vårdnad betyder det juridiska ansvaret och boende vem barnet är folkbokförd hos.

Förstår jag dig rätt om du tänker att barnets pappa kan bestämma var du ska bo? Det kan han inte, du kan flytta precis var du vil

Vad gäller umgänge med barnet är det helt rätt att inte lämna ifrån sig ett sådant litet barn till en person som han inte känner igen. Hade det varit en umgängesförälder som barnet känner igen hade en natt max två vart rimligt för ett sådant litet barn.

Du behöver inte släpa in honom i ditt hem. Han får själv ordna lämpligt ställe för umgänge. Du behöver inte lämna ut barnet hur som helst. lagen säger att den som har ett barn boende hos sig ska underlätta umgänge med den andra föräldern. Det betyder inte att lägga sig platt och gå med på alla den andra förälderns nycker. Det betyder att erbjuda den andra föräldern möjlighet till umgänge under förhållanden som är trygga för barnet.
Träffas på stan på något fik?
Känner ni någon som barnet är trygg med som kan vara med om du vill slippa?
Tar ha inte de erbjudandena behöver du inte vända ut och in på dig själv för att anpassa dig, så länge dina erbjudanden är rimliga har du gjort det som förväntasav dig.

Du är en pärla som alltid tar dig tid!

 

[Blueberry]

Ingen in

Jag känner mig mer än lovligt nervös.
Barnets far kommer för att umgås med vår son och jag har äntligen fått honom att gå med på samarbetssamtal.

Bakgrund: vi separerade i Norge januari 2016, delade boende men ej omsorg om bår son. Dvs jag fick det ansvaret som "straff".
Exet tvingar mig att flytta 90 mil bort pga att han inte vill ha delad omsorg, han säger att det är bäst då han ska flytta pga jobb, till en ort nära Umeå.
Jag flyttar då till obygden utanför Umeå och inväntar hans flytt.
Nu har han ångrat sig och tänker bo kvar. Dvs han fick mig att lämna vår boendeort helt i onödan.
Han skickade ett mail och ville uppenbart bli ursäktad och få förståelse . Han beskriver att det är för jobbigt och att han ändå har så dålig kontakt med sin son att han lika gärna kan bo långt bort....

Så nu måste han släpas till förhandlingsbordet. Gör jag vet då inte hur ett barn kan ha tillgång till en förälder som väljer att leva 90 mil bort.

Men vad vill jag och hur lägger man fram det?

Om man delar in "umgänget" sedan jag flyttade ut i Juni sä ser det ut som såhär:

- ett 5 dagar långt besök i augusti där exet fick bo hos mig. Han grälade, tvingade mig att gå tidigt från jobbet för att "hjälpa" till med sonen, matlagning- ja ni fattar.
Jag tog alla nattningar då han ansåg att han inte kunde det.

- exet krävde att få åka med vår son till vänner i södra Sveruge. I en veckas tid, i november. Vår son var då 20 månader och känner inte igen sin far på skype längre.
Jag nekar och hänvisar till familjesocionom på kommunen och riktlinjer från barnombudsmannen. Dvs detcär olämpligt för små barn att tas ifrån huvudsaklig vårdnadshavare i så många dagar.
Jag "erbjuder" en helg bortrst och resten av tiden ungänge här.
Bokar samarbetssamtal och han väljer ställa in.

- Jag tjatae om Skype: initialt hör jag av mig varje vecka, sedan glesar jag ut och efter jag gett upp att tjata så har hsn pratat med vår son 2ggr på 2,5 månader.

-han har låtit bli att betala underhåll och jag fick påminna via jurist.

Hur får man fram alla brister i föräldraskap utan att låta som att man motsätter sig umgänge?
Jag vill nämligen inte ha honom i min lgh pga hot och år av psykisk misshandel.

Men det jag riktigt våndas över är hans oförmåga att ta hand om ett barn. Hsn använder tvång, blir arg och verkar ha svårt att empatisera öht.
Det är såldes jäkligt svårt att stå upp mot honom när han tjatar om hur hemsk jag ör som inte låter honom vistas i min lägenhet, där sonen är trygg.

Jag håller ju med. Vill inte utsätta vår son för massa stress.
Men jag vill inte att han är hos mig, ffa inte nu när han inlett en juridisk tvist och utövar lite makt på det sättet med.

Låångt svammel!

Men, hur gör man? Är det rimligt att hsn kan dyka upp när det behagar honom att leka pappa? Vad är bäst när umgönge sker sp sällan och utan telefonsamtal/skype därimellan?
Spelar det någon roll att det är han som brutit överenskommelsen?
Jag hade aldrig flyttat hit om han sagt att han tänkte bo kvar.
Jag älskade mitt jobb, staden och sonen trivdes på barnehagen...

Jag tror tyvärr att sonen är ointressant, detta är bara makt och ett sätt att plåga mig.
Det är såklart inget jag tänker kasta ur mug, för är det så då kommer han bara firtsätta distansera sig och gräva sin egen grop att trilla i.

Någon som har långt till sina barns pappa/msmms? Hur gör ni?

Inget vettigt härifrån, mer än stor kram.
Jag önskar att jag kunde göra något.

 

[Görel]

Svaren blev inbäddade, lättast på mobil!
Tack

Förstår jag rätt att du bor i Sverige nu?

I så fall måste du kunna flytta vart du vill nu? Jag ska erkänna att jag aldrig hört talas om det men jag arbetar i kommuner runt Stockholm och har aldrig haft något ärende med Norgekoppling.

 

[nagelbitarn]

Förstår jag rätt att du bor i Sverige nu?

I så fall måste du kunna flytta vart du vill nu? Jag ska erkänna att jag aldrig hört talas om det men jag arbetar i kommuner runt Stockholm och har aldrig haft något ärende med Norgekoppling.

Ja nu bor jag i trakten kring Umeå, flyttar strax in till stan och hoppas att han skriver under sonens flyttanmälan..

 

[nagelbitarn]

Försök vara en gås mentalt, låt det rinna av.
Det finns ingen relevans i det han säger.

Ah, jag försöker och försöker men det är många år av nedvärdering och lydnad som måste poleras bort. Jag tar åt mig, blir ångestfylld, nervös och bitvis rädd.

Så det är därför jag är så mån om att göra min del korrekt. Så att jag kan peka på fakta, mina åsikter har ju aldrig spelat roll.
.

 

[nagelbitarn]

Ingen in


Inget vettigt härifrån, mer än stor kram.
Jag önskar att jag kunde göra något.

Tack det värmer

 

[Pontevecchio]

Ja nu bor jag i trakten kring Umeå, flyttar strax in till stan och hoppas att han skriver under sonens flyttanmälan..

Behöver han det? Nu bör du vara skyddad av svenska lagar tänker jag

 

[Hyacinth]

Tack det värmer

Krasst så kan du flytta oavsett.

 

[Kamomilla]

Behöver han det? Nu bör du vara skyddad av svenska lagar tänker jag

Vill han inte skriva under så händer det att skattemyndigheten skickar en påminnelse till honom.

Skriver han inte under den eller bestrider kommer det att göras en utredning (mamman kontaktas) och barnet blir sedan skrivet på den adress det faktiskt bor.

För boföräldern kan det bli problem om denne har bostadsbidrag då barn och förälder måste vara skrivna på samma adress.

/Dotter till rövhatt som gjorde allt för att vara besvärlig efter skilsmässa.

 

[nagelbitarn]

Samarbetssamtalet var svårt, jag grät (blev arg på mig för att jag tar åt mig).
Men summa summarum så fick han berättat för sig vad jag redan sagt, att han måste ha tät kontakt dvs flera gånger i veckan för att inte "bli bortglömd" och att barn och far måste umgås mer frekvent.

De var duktiga, socionomerna, stor skillnad från Norge. Här var fokus på barnet, så som det ska vara.
De märkte den destruktiva dynamiken mellan oss och kollade av om jag var säker.
Det kändes bra.

Nu finns det en plan och en möjlighet för barnafadern att faktiskt bli pappa, kräver engagemang och ansträngning så jag tvivlar, hittills har det ju inte varit intressant.

Jag fick beröm för mina ansträngningar- tjat om Skype, försök att själva komma på besök och kontakttjat från min sida.
Så jag hoppas att han antingen väljer att ta ansvar eller bara försvinna, som det är nu interagerar vår son med honom som med en trevlig barnvakt. Han kände inte igen sin far men lärde sig hans namn och pratar om NN på ett positivt sätt, så det var ju himla kul att de timmar de umgicks var bra!

 

[Blueberry]

Samarbetssamtalet var svårt, jag grät (blev arg på mig för att jag tar åt mig).
Men summa summarum så fick han berättat för sig vad jag redan sagt, att han måste ha tät kontakt dvs flera gånger i veckan för att inte "bli bortglömd" och att barn och far måste umgås mer frekvent.

De var duktiga, socionomerna, stor skillnad från Norge. Här var fokus på barnet, så som det ska vara.
De märkte den destruktiva dynamiken mellan oss och kollade av om jag var säker.
Det kändes bra.

Nu finns det en plan och en möjlighet för barnafadern att faktiskt bli pappa, kräver engagemang och ansträngning så jag tvivlar, hittills har det ju inte varit intressant.

Jag fick beröm för mina ansträngningar- tjat om Skype, försök att själva komma på besök och kontakttjat från min sida.
Så jag hoppas att han antingen väljer att ta ansvar eller bara försvinna, som det är nu interagerar vår son med honom som med en trevlig barnvakt. Han kände inte igen sin far men lärde sig hans namn och pratar om NN på ett positivt sätt, så det var ju himla kul att de timmar de umgicks var bra!

Förstår att det var jobbigt - men så skönt att du får kvitto på att du har gjort rätt.