"Säljer inte till sällskap"

[Nota]

Jag håller helt och hållet med.
Mormor min hade en bruksschäfer (bästa hunden i mitt liv) och en jaktgolden under min uppväxt men tävlade aldrig. Jag har dock minnen av att bli utskickad i skogen för personspår vid nästan varje promenad, av att träna apportering och hur de gick fot.
Självklar var de bruksraser, men sällskapshundar.

Men nej bara nej
Det är en brukshund
Sällskapshund är en liten fluff som hänger med i vardagen och inte behöver träna personspår dagligen

 

[Sel]

Men nej bara nej
Det är en brukshund
Sällskapshund är en liten fluff som hänger med i vardagen och inte behöver träna personspår dagligen

Japp, brukshund/bruksras men i det här fallet också sällskapshundar. Det ena utesluter inte det andra, även om jag givetvis förstår den som inte vill sälja en bruksras till någon som inte kommer att förvalta hundens egenskaper.

Jag håller som sagt med @Fetaost när hen skriver att långt ifrån alla brukshundar tävlar, tränar/lever ett "brukshundsliv".

 

[Sel]

Men nej bara nej
Det är en brukshund
Sällskapshund är en liten fluff som hänger med i vardagen och inte behöver träna personspår dagligen

Trist inställning till sällskaphund för övrigt, det säger ju en del om hur och varför folk väljer ras. Inte konstigt att folk är rädda att höra av sig till uppfödare om det enda man ser i en sällskapshund är fluff.

 

[Nota]

Trist inställning till sällskaphund för övrigt, det säger ju en del om hur och varför folk väljer ras. Inte konstigt att folk är rädda att höra av sig till uppfödare om det enda man ser i en sällskapshund är fluff.

Oj oj så du väljer att fultolka.
Att hänga med i vardagarna och träna hundsport är verkligen inte för lite för en sällskapshund.
Jag har själv sällskapshund och vi går långpromenader i skogen och tränar lite utöver det och dom är så nöjda så. Men en schäfer hade inte varit det.

 

[Nota]

Japp, brukshund/bruksras men i det här fallet också sällskapshundar. Det ena utesluter inte det andra, även om jag givetvis förstår den som inte vill sälja en bruksras till någon som inte kommer att förvalta hundens egenskaper.

Jag håller som sagt med @Fetaost när hen skriver att långt ifrån alla brukshundar tävlar, tränar/lever ett "brukshundsliv".

Alla hundar är sällskap?
Men att kalla en schäfer för sällskapshund är bara knäppt för det är ingen sällskapshund och du som snackar om att JAG nedvärderar sällskapshundar vad gör inte du då när du kallar schäfer för sällskapshund?

 

[Nota]

Japp, brukshund/bruksras men i det här fallet också sällskapshundar. Det ena utesluter inte det andra, även om jag givetvis förstår den som inte vill sälja en bruksras till någon som inte kommer att förvalta hundens egenskaper.

Jag håller som sagt med @Fetaost när hen skriver att långt ifrån alla brukshundar tävlar, tränar/lever ett "brukshundsliv".

Vad har tävla med saken att göra?
Tävla är ett intresse som viss har men andra inte, det är knappast avgörande.

 

[Sel]

Alla hundar är sällskap?
Men att kalla en schäfer för sällskapshund är bara knäppt för det är ingen sällskapshund och du som snackar om att JAG nedvärderar sällskapshundar vad gör inte du då när du kallar schäfer för sällskapshund?

Jag skriver igen: schäfern är en bruksRAS, men individen kan för den skull hållas som en aktiv sällskapshund. Det är så de allra flesta brukshundar/raser lever idag. Jag tror det är otroligt få som arbetar och tävlar.

 

[Fetaost]

För mig är det jättemärkligt att kalla en schäfer för sällskapshund då bruks och lydnad ändå måste vara det vanligaste en schäferägare tränar.
Även om dom flesta inte tävlar så blir det ändå fel.

En sällskapshund är en hund som är nöjd med att ba ta hänga på i vardagarna och träna lite hundsport.

För mig är den en rejäl skiljelinje beroende på vad man tränar med sin hund och jag kommer aldrig kunna kalla en schäfer för sällskapshund det låter så fel.

Du misstolkar min text. Du pratar fortfarande om bruksRAS och bruksHUND som samma sak.

 

[Fetaost]

Oj oj så du väljer att fultolka.
Att hänga med i vardagarna och träna hundsport är verkligen inte för lite för en sällskapshund.
Jag har själv sällskapshund och vi går långpromenader i skogen och tränar lite utöver det och dom är så nöjda så. Men en schäfer hade inte varit det.

Men en bruksschäfer kommer absolut vara nöjd med rejält motion och en aktivering som inte nödvändigtvis måste vara aktivering inom brukset. Det finns väldigt mycke andra sätt att aktivera en hund.

 

[Sel]

Alla hundar är sällskap?
Men att kalla en schäfer för sällskapshund är bara knäppt för det är ingen sällskapshund och du som snackar om att JAG nedvärderar sällskapshundar vad gör inte du då när du kallar schäfer för sällskapshund?

Jag har inte kallat schäfern per se för en sällskapshund, men förnekar inte att de flesta schäfrar lever som just en sådan. Hur är det att se ned på klassificeringen "sällskapshund"?
Båda mina hundar har varit sällskapshundar, men ingen av dem varit ett "litet fluff". Inte för att det är något fel med en långhårig liten hund, men i trådstarten ser vi ju vad folk tror att det krävs för att överhuvudtaget kontakta en uppfödare av någonting mer spännande.
Jag tycker att det är himla synd då de allra flesta aktiva raser, även bruks, lever ungefär som TS beskriver.

 

[Fetaost]

Men nej bara nej
Det är en brukshund
Sällskapshund är en liten fluff som hänger med i vardagen och inte behöver träna personspår dagligen

Alla hundar, även små fluffhundar behöver aktiverasoch motioneras. Jag är faktiskt sjukt less på denhär fördommen och okunskapen om små hundar.

Vad som definierar en hund är, är vad hunden i huvudsak är inköpt för. Kommer man aldrig att meritera sin hund i arbete eller har för avsikt att avla eller använda den regelbundet i arbete tex vallning, drag, jakt osv så har jag svårt att se att dess primära ändamål för ägaren är annat än sällskap. Att ägaren sen väljer att aktivera sin hund efter hunden behov gör den inte till en arbetshund av någon form.

Jag tycker inte en hund blir en brukshund bara för att man går lite kurser, kör lydnad och spår nån gång iveckan. Det klarar alla hundar.

 

[Enya]

Men en bruksschäfer kommer absolut vara nöjd med rejält motion och en aktivering som inte nödvändigtvis måste vara aktivering inom brukset. Det finns väldigt mycke andra sätt att aktivera en hund.

Jag tänker att det är aktiveringen som är nyckeln. Att aktivera hunden på ett sätt som motsvarar hundens behov och vad hunden som individ kräver, inte vad folk tror den är avlad för, som är det viktiga, att göra den nöjd med tillvaron. Tänker att en ras som räknas som sällskapshund kan många gånger vara just understimulerad just för att det är någon fördom att de inte behöver så mycket. Därav deras tex eviga bjäbbande tex...

 

[Fetaost]

Jag tänker att det är aktiveringen som är nyckeln. Att aktivera hunden på ett sätt som motsvarar hundens behov och vad hunden som individ kräver, inte vad folk tror den är avlad för, som är det viktiga, att göra den nöjd med tillvaron. Tänker att en ras som räknas som sällskapshund kan många gånger vara just understimulerad just för att det är någon fördom att de inte behöver så mycket. Därav deras tex eviga bjäbbande tex...

Aktivering är absolut nykeln till en tillfredsställd hund.
Är en BC alltid en vallhund även om den aldrig sett ett får utan ist är en räddningshund?
Är en Beagel en jakthund även om den inte jagar utan ist letar narkotika?
Om jag går två spår i veckan, kör ett lydnadspass om dagen och nått uppletande i veckan, är min Dvärgschnauzer då en brukshund? Nej men en nöjd hund som jag köpt för sällskap.
Detsamma gäller en brukshund.
Det finns nån pretentiös bild av att bruksraser måste jobba som fan för att vara nöjda. Ja de behöver få jobba med både knopp och kropp med något. Men det måste inte vara klassiska bruksgrejer och hunden kan vara köpt utan prestationsmål bara för att ha ”kul med sin hund”.

 

[Niyama]

Det finns nån pretentiös bild av att bruksraser måste jobba som fan för att vara nöjda. Ja de behöver få jobba med både knopp och kropp med något. Men det måste inte vara klassiska bruksgrejer och hunden kan vara köpt utan prestationsmål bara för att ha ”kul med sin hund”.

Det där "jobba som fan" är så oklart för mig hur mycket det egentligen är. Folk som har heltidsjobb och ungar har ju bruksraser.

 

[hastflicka]

Min Malle ar en sallskapshund efter pandemin. Vi tavlar inte langre och inga nya bravader satts upp pa honom for jag kan inte hitta en figge som jag vill jobba med nara nog. Jag har en valp som jag tanker ta mig tillbaka till AKC, carting, spar, nosework, och vad annat vi kan hitta pa med ... men Mallen ar av sorten som last "breed standard".
Han gillar inte folk ... alls. Han gor inget men mycket folk nara far honom att ga pa tarna och vara super stressad. Det innebar att alla AKC tavlingar utgar ... for mycket folk, och frammande hundar som han inte har nagra problem med pa IGP faltet, dar ar det max en extra hund och det ar fine. I AKC finns de lite overallt och han blir overvaldigad. Fast manniskor ar det svaraste. Han gor inget, sager inget, men kan inte slappna av to save his life.
Jag kor obedience med honom ett par ganger i veckan, och/eller nosework eller gar pa nya platser med mycket folk, jatte jobbigt tycker han, men skoter sig bra for han ar van. Vi tranar en hel del, just nu lar han sig AKC obedience so jag ar "up to date" nar det ar dags for Valpis vi ska ga tillbaka till spar snart ... sa fort vi far forsta lectionen av AKC judgen som tror sig kunna fa honom att gilla tracking igen.
MEN, i sjalva verket ar han en sallskapshund numera. Vi har inga ambitioner att tavla, vi tranar inte med intensiteten infor tavling, men vi har jatte kul och "leker" traning varenda dag.

 

[Nota]

Det där "jobba som fan" är så oklart för mig hur mycket det egentligen är. Folk som har heltidsjobb och ungar har ju bruksraser.

Folk som har ungar och jobb har häst också det handlar om hur man är som person. Hur mycket energi och ork man har.

 

[Nota]

Jag tänker att det är aktiveringen som är nyckeln. Att aktivera hunden på ett sätt som motsvarar hundens behov och vad hunden som individ kräver, inte vad folk tror den är avlad för, som är det viktiga, att göra den nöjd med tillvaron. Tänker att en ras som räknas som sällskapshund kan många gånger vara just understimulerad just för att det är någon fördom att de inte behöver så mycket. Därav deras tex eviga bjäbbande tex...

Ja och mängder med brukshundar och för den delen huskys som används till sällskape precis lika understimulerade….

Förbannat trött på fördomen om hur dåliga alla småhundsägare är.
Småhundar kan skälla och bjäbba även om dom inte är understimulerade dom kan även vara överstimulerade eller bara rastypiska.

 

[Bulldoozer]

En fluffhund behöver verkligen inte samma uppstyrda aktivering som en schäfer men du och din lilla fanclub här kan ju fortsätta kalla schäfer för sällskapshund irl är dom det inre

Jätte-tråkig fördom.

Jag som haft många olika raser vet att det mycket upp till den individ man får och inte bara ras. Det finns individer av arbetande hundar som inte duger till tjänst/arbete/tävling och mår bäst av ett aktivt sällskapsliv och det finns individer av sällskapsras som behöver betydligt mer än snittindividen. Ett av de vanligaste problemet jag upplever hos folk jag träffar är att de fick mer hund än de räknade med när de köpte sällskapshund för de utgick från ras men just den individ de har råkar vara en högenergi hund som kräver mer än en hade räknat med.
Sen finns ju omvända också, att man skaffat en hund av arbetande ras men just den individen har för lite arbetsegenskaper eller driv. Ibland är det också bara en felmatchning och den individen behöver en annan förare för att blomma ut.

Generellt så har arbetande raser såklart egenskaper men också driv som gör dem lämpade för olika uppgifter men det finns också individer av raserna som hamnar utanför mallen så att säga även om de inte är standard. Samma med sällskapsraser, att merparten kan leva ett fullvärdigt liv som främst sällskapshundar. Det finns dock även individer här som hamnar utanför ramen och har de tur så hamnar de hos någon som kan se detta och ge dem ett fullvärdigt liv fast de kräver mer än snittet i rasen.
Det svåra med sällskapsraser kan vara att de kanske inte har egenskaper mot något arbete men sjukt mycket driv.

Sen att det inte supervanligt men man får ändå inte bara stirra sig blind på ras utan även beakta att det finns individer som hamnar utanför mallen oavsett ras. De har ändå rätt till att få ett bra liv trots att de inte passar ambitionerna man kanske hade eller om de är betydligt mer krävande än snittet i rasen.

Sen tror jag generellt det finns många fluffhundar som skulle må bra av att få mer aktivering än vad de får, även om de inte har samma behov som arbetande hundar.

 

[Enya]

Ja och mängder med brukshundar och för den delen huskys som används till sällskape precis lika understimulerade….

Förbannat trött på fördomen om hur dåliga alla småhundsägare är.
Småhundar kan skälla och bjäbba även om dom inte är understimulerade dom kan även vara överstimulerade eller bara rastypiska.

Vilken trist ton du har. Läste du ens inlägget jag skrev? Jag skrev att även sällskapshundar behöver aktiveras, men att det tyvärr ofta finns en fördom om att det inte behövs. Ingenstans har jag påstått att det inte finns understimulerade brukshundar eller ens huskys? Var har jag skrivit hur dåliga småhundsägare är?

Du och dina polare kan ju diskutera schäfern som sällskap om ni känner för det, jag nämnde att aktiveringen inte behöver vara rastypiskt för att tillgodose hundens behov. Inget om sällskap. Så när du hugger vilt omkring vore det klädsamt om du läste inlägg innan du svarar.

 

[Migo]

Aktivering är absolut nykeln till en tillfredsställd hund.
Är en BC alltid en vallhund även om den aldrig sett ett får utan ist är en räddningshund?
Är en Beagel en jakthund även om den inte jagar utan ist letar narkotika?

Ja, alltså, rastypiska högspecialiserade hundar kan absolut ha behov av "rasspecifikt" arbete för att må bra. Du kan inte errsätta en långdistanshuskys behov av att dra med att gå spår.