"Säljer inte till sällskap"

[Fetaost]

Ja, alltså, rastypiska högspecialiserade hundar kan absolut ha behov av "rasspecifikt" arbete för att må bra. Du kan inte errsätta en långdistanshuskys behov av att dra med att gå spår.

Åter igen säger jag nu att man kan aktivera sin prestationsavlade hund med hårt arbete som passar hunden utan att det är just för det goda sällskapets skull som man köpt den.

 

[Ullmerkott]

Jag tänker generellt att behovet av rastypisk aktivering varierar mellan olika raser. Jag är uppväxt med stående fågelhund, och de vill jaga. Visst uppskattar de långa löprundor, godissök och trickträning (och upplevs inte direkt lidande på den typen av aktivering när det inte är jaktsäsong), men det kommer inte i närheten av den totalt euforiska lyckan när de får leta och hitta fågel. Hade jag fött upp sådana hundar hade jag inte sålt dem till någon som inte tänkte jaga med dem. Huruvida jakten sker på officiella prov och tävlingar eller inte bryr de sig dock inte om.
Jag föreställer mig att det är ungefär samma sak med andra högspecialiserade raser.

På en hund som är mer generalist spelar det kanske inte så stor roll exakt vilka arbetsuppgifter man ger hunden, så länge den får jobba, och då blir gränsdragningen mellan aktiv sällskapshund och tränings/sporthund luddigare.

 

[Migo]

Jag tänker generellt att behovet av rastypisk aktivering varierar mellan olika raser. Jag är uppväxt med stående fågelhund, och de vill jaga. Visst uppskattar de långa löprundor, godissök och trickträning (och upplevs inte direkt lidande på den typen av aktivering när det inte är jaktsäsong), men det kommer inte i närheten av den totalt euforiska lyckan när de får leta och hitta fågel. Hade jag fött upp sådana hundar hade jag inte sålt dem till någon som inte tänkte jaga med dem. Huruvida jakten sker på officiella prov och tävlingar eller inte bryr de sig dock inte om.
Jag föreställer mig att det är ungefär samma sak med andra högspecialiserade raser.

På en hund som är mer generalist spelar det kanske inte så stor roll exakt vilka arbetsuppgifter man ger hunden, så länge den får jobba, och då blir gränsdragningen mellan aktiv sällskapshund och tränings/sporthund luddigare.

Exakt så.

 

[Fetaost]

Jag tänker generellt att behovet av rastypisk aktivering varierar mellan olika raser. Jag är uppväxt med stående fågelhund, och de vill jaga. Visst uppskattar de långa löprundor, godissök och trickträning (och upplevs inte direkt lidande på den typen av aktivering när det inte är jaktsäsong), men det kommer inte i närheten av den totalt euforiska lyckan när de får leta och hitta fågel. Hade jag fött upp sådana hundar hade jag inte sålt dem till någon som inte tänkte jaga med dem. Huruvida jakten sker på officiella prov och tävlingar eller inte bryr de sig dock inte om.
Jag föreställer mig att det är ungefär samma sak med andra högspecialiserade raser.

På en hund som är mer generalist spelar det kanske inte så stor roll exakt vilka arbetsuppgifter man ger hunden, så länge den får jobba, och då blir gränsdragningen mellan aktiv sällskapshund och tränings/sporthund luddigare.

Precis och just Schäfer som nu fått bli nån typ av exempel är ju en allroundras. Över lag är många av bruksraserna väldigt allround. Så min poäng hela tiden har varit att man kan sysselsätta sin hund köpt för sällskapets skull med allt mellan himmel och jord och den kan vara nöjd. Det hänger på individen vad den behöver för aktivering.

I min värld är en hund som aktiveras med blandade aktiviteter, inte tävlar och är köpt ”för att ha kul med” en aktiv sällskapshund. Oavsett om den är av brukras eller inte.

 

[Wingates]

Precis och just Schäfer som nu fått bli nån typ av exempel är ju en allroundras. Över lag är många av bruksraserna väldigt allround. Så min poäng hela tiden har varit att man kan sysselsätta sin hund köpt för sällskapets skull med allt mellan himmel och jord och den kan vara nöjd. Det hänger på individen vad den behöver för aktivering.

I min värld är en hund som aktiveras med blandade aktiviteter, inte tävlar och är köpt ”för att ha kul med” en aktiv sällskapshund. Oavsett om den är av brukras eller inte.

Problemet är ju att typ 80% av de som köper bruksras och pratar om dem som sällskapshundar inte tränar eller sysselsätter hundarna i den mån de behöver.
Det leder ju dessutom aveln till hundar som är enklare och kräver mindre. Du kanske inte ser det så tydligt hos schäfer men det blir extremt tydligt hos de mindre bruksraserna.

Ja, de flesta hundarna lever till 90% sällskapsliv men att prata om dem som sällskapshundar istället för brukshundar utarmar bara raserna till slut.

 

[Fetaost]

Problemet är ju att typ 80% av de som köper bruksras och pratar om dem som sällskapshundar inte tränar eller sysselsätter hundarna i den mån de behöver.
Det leder ju dessutom aveln till hundar som är enklare och kräver mindre. Du kanske inte ser det så tydligt hos schäfer men det blir extremt tydligt hos de mindre bruksraserna.

Ja, de flesta hundarna lever till 90% sällskapsliv men att prata om dem som sällskapshundar istället för brukshundar utarmar bara raserna till slut.

Jag har inte sett kopplingen mellan brist på aktivering och ordet sällskapshund. Understimulerade hundar har jag sett precis lika ofta i avelshundar och hundar köpta för tävling. Folk överskattar sig själva oavsett syfte när de köper hund.
Många gånger tycker jag det känns ärligare och mer insiktsfullt att man säger ”jag kommer inte tävla”

Sålänge man utvärderar och gör MH och MT borde inte en ras utarmas i egenskaper.

 

[Migo]

Problemet är ju att typ 80% av de som köper bruksras och pratar om dem som sällskapshundar inte tränar eller sysselsätter hundarna i den mån de behöver.
Det leder ju dessutom aveln till hundar som är enklare och kräver mindre. Du kanske inte ser det så tydligt hos schäfer men det blir extremt tydligt hos de mindre bruksraserna.

Ja, de flesta hundarna lever till 90% sällskapsliv men att prata om dem som sällskapshundar istället för brukshundar utarmar bara raserna till slut.

Och den tråkiga vridningen från "är okej med att inte jobba i perioder, så länge den får mycket annan aktivering" som blivit till "behöver inte jobba om den aktiveras med annat".

 

[Fetaost]

Och den tråkiga vridningen från "är okej med att inte jobba i perioder, så länge den får mycket annan aktivering" som blivit till "behöver inte jobba om den aktiveras med annat".

Vad är skillnaden mellan jobba och aktivera?

Jag förstår om man menar att jobba som i ditt fall med BC är vallning. För det är erat gemensamma arbete. Men vad är jobba för den gemene brukshunden? För där tolkar jag det som samma innebörd.

 

[Migo]

Vad är skillnaden mellan jobba och aktivera?

Jag förstår om man menar att jobba som i ditt fall med BC är vallning. För det är erat gemensamma arbete. Men vad är jobba för den gemene brukshunden? För där tolkar jag det som samma innebörd.

För de specialiserade hundarna är det definitivt inte samma sak. Oavsett om det är en viss typ av jakt, jobb med djur eller drag, så är det på en helt annan skala än nosarbete, trickträning och motion. De mår helt enkelt bättre när de får använda egenskaperna de är avlade för, utöver att bara "vara hund".

 

[Fetaost]

För de specialiserade hundarna är det definitivt inte samma sak. Oavsett om det är en viss typ av jakt, jobb med djur eller drag, så är det på en helt annan skala än nosarbete, trickträning och motion. De mår helt enkelt bättre när de får använda egenskaperna de är avlade för, utöver att bara "vara hund".

Det håller jag med om.
Bruksraserna som diskussionen uppstod ifrån känner jag ligger lite utanför den kategorin. Sen givetvis att man också måste se till individen.

 

[Dentaku]

Jag har inte sett kopplingen mellan brist på aktivering och ordet sällskapshund. Understimulerade hundar har jag sett precis lika ofta i avelshundar och hundar köpta för tävling. Folk överskattar sig själva oavsett syfte när de köper hund.
Många gånger tycker jag det känns ärligare och mer insiktsfullt att man säger ”jag kommer inte tävla”

Sålänge man utvärderar och gör MH och MT borde inte en ras utarmas i egenskaper.

MH och MT mäter mentala egenskaper. Några av dem har visserligen betydelse för arbetsförmågan, men man kan inte säga något om den faktiska arbetsförmågan av resultatet.

För detta finns dels prov för vissa raser samt ännu hellre praktiskt arbete. Arbetsprov och MH/MT(eller andra mentala utvärderingar) kompletterar varandra. En hund kan prestera mycket bra på arbetsprov trots att den har stora mentala brister som skulle visa sig vid MH/MT.

 

[Scata]

För de specialiserade hundarna är det definitivt inte samma sak. Oavsett om det är en viss typ av jakt, jobb med djur eller drag, så är det på en helt annan skala än nosarbete, trickträning och motion. De mår helt enkelt bättre när de får använda egenskaperna de är avlade för, utöver att bara "vara hund".

Håller helt med.

För de aktiveringar som de flesta gör med sina hundar bygger ändå på brukshundsarbete, dvs använda nos och hjärna på olika sätt.
Det har ingenting med de ytterst specialavlade hundar för specifika uppgifter att göra t.ex. finna fågel/annat vilt, valla eller dra. De raserna kan ha "brukset" som komplement, men måste få jobba med det som de är avlade till i första hand.
En nos som vill finna rådjur blir inte lika nöjd över att hitta godis/husse/träpinne i slutet av ett spår, så är det bara.

Det finns så många hundraser att välja mellan, så egentligen är det bara dumt att uppfödare ens behöver skriva "säljes ej till sällskap" på en arbetade ras


Halvt OT.
Men för att slå ett slag just för ras-hundar, så finns det iallfall info om vad det är tänkt att dom ska ev. arbeta med och hur dom gör det, inte bara hos SKK utan hos rasklubbar, på hemsidor och t.o.m. på wiki.
Hur i hela friden ska du veta vad din blandrashund fått för gener som slår igenom

 

[Fetaost]

MH och MT mäter mentala egenskaper. Några av dem har visserligen betydelse för arbetsförmågan, men man kan inte säga något om den faktiska arbetsförmågan av resultatet.

För detta finns dels prov för vissa raser samt ännu hellre praktiskt arbete. Arbetsprov och MH/MT(eller andra mentala utvärderingar) kompletterar varandra. En hund kan prestera mycket bra på arbetsprov trots att den har stora mentala brister som skulle visa sig vid MH/MT.

Nej det säger givetvis inte allt.

 

[Jadzia]

Jag sätter inte stämpeln sällskapshund på dom.
Men jag ser inte problemet med att köpa en bruksras till ”lite allt möjligt men viktigast är gott sällskap”

Jag tycker det finns mycket fördomar i ordet ”sällskapshund”.
Det betyder inte att man inte aktiverar och tränar sin hund. Men det för mig betyder att hunden till störst del är köpt för nöjet och sällskapets skull. Inte för tävling, jakt, vall, tjänst what ever.

Jag tror det är få hundar av bruksras som tävlar eller är i tjänst beräknat på antal födda hundar. De flesta säljs till folk som bara vill ha en god kamrat att träna och motionera med. Jag tycker inte man kan kalla en sån hund annat än sällskapshund för den är bara en kompis i vardagen. Den fyller ingen annan funktion.

Återigen, det finns en fara med att kalla arbetande raser för sällskapshundar. Dels urvattnar det raserna då det börjas efterfrågas hundar som inte kräver mer än en mops och dels köper sig folk mer än de klarar av. Gemene man utanför hundvärlden ser sällskapshund som något helt annat än det du beskriver här. Försöker man förklara att en bruksras kräver mer aktivitet än vad de kan erbjuda så blir de perplexa. De har ju minsann hört att Schäfrar är så bra till sällskap. Så nej, jag kommer aldrig kalla dem sällskapshundar. Inte ens aktiva sådana.

Man får inse att hundfolk har lite andra referensramar än gemene man. De flesta icke hundmänniskor tycker jag tränar hela tiden med mina. I jämförelse med min uppfödare, som varit i topp 5 på vm de senaste åren, så är de rena soffpotatisarna.

 

[Jadzia]

Jag skriver igen: schäfern är en bruksRAS, men individen kan för den skull hållas som en aktiv sällskapshund. Det är så de allra flesta brukshundar/raser lever idag. Jag tror det är otroligt få som arbetar och tävlar.

Sett totalt till rasen kanske, men där ingår också en hel hög exteriörschäfrar. Av bruksvarianten så går många till tävling och tjänst.

 

[Fetaost]

Återigen, det finns en fara med att kalla arbetande raser för sällskapshundar. Dels urvattnar det raserna då det börjas efterfrågas hundar som inte kräver mer än en mops och dels köper sig folk mer än de klarar av. Gemene man utanför hundvärlden ser sällskapshund som något helt annat än det du beskriver här. Försöker man förklara att en bruksras kräver mer aktivitet än vad de kan erbjuda så blir de perplexa. De har ju minsann hört att Schäfrar är så bra till sällskap. Så nej, jag kommer aldrig kalla dem sällskapshundar. Inte ens aktiva sådana.

Man får inse att hundfolk har lite andra referensramar än gemene man. De flesta icke hundmänniskor tycker jag tränar hela tiden med mina. I jämförelse med min uppfödare, som varit i topp 5 på vm de senaste åren, så är de rena soffpotatisarna.

Jag kallar inte arbetande hundar för sällskapshundar. Det är nån skev tolkning som någna har fastnat vid. Men jag ser inte problemet med att någon vill ha en aktiv hund till blandade aktiviteter och inte tävla.
Skit samma vad hunden kallas bara den får bli nöjd.

Tävlas de flesta bruksschäfrar?
Merparten saknar faktiskt tävlingsmeriter. Även hos de mer etablerade kennlarna. Undantag är enstaka kennlar. Hur många går i tjänst per år? Ett par tre hundra om man inkluderar väktarhundar.

Det gör inte rasen till en sällskapshund. Men om 2-3 hundar per kull hamnar i aktiva hem där man mest har hunden som kul träning och sällskapshund och håller den igång med blandade aktiviteter så ser jag inte att den är annat än en aktiv sällskapshund. Hur skulle det utarma rasen om sen resten av syskonen tävlar och nån är i tjänst, uppfödaren utvärderar?

 

[ildiko]

Vad är skillnaden mellan jobba och aktivera?

Hundarna mina märker verkligen skillnaden.
Dels blir det mer berikning när de jobbar och dels känner de att det är på riktigt och blir mer alerta/skärpta.

 

[Piaff]

För mig är en sällskapshund de raser som inte är vall, jakt eller bruksraser. En BC slutar inte vara en vallhund bara för att man inte vallar med den, och en malteser blir inte en brukshund för att man tränar bruks med den.

Sen att man har en schäfer och inte tävlar eller tränar seriöst gör ju inte heller att den slutar vara en brukshund och blir en sällskapshund, även om den håller husse och matte sällskap av att bo med familjen. Men fortfarande en brukshund.

 

[Puffindog]

Är inte det ganska vanligt i USA att man använder sig av arbetande raser till sällskap enbart där de spenderar halva dagarna ute på tomten? Fått även upp videos där ”hundexperter” från usa pratar om vilka hundar som är de bästa sällskaps/familehundarna där väldigt ofta både schäfer och cane corsos toppar listan. Sällan med mer info än att de behöver ”motioneras”. Men sociala medier kanske inte är helt representativt heller för hur det faktiskt är där men vet att jag reagerat på det.

Ja, tyvärr. I USA är det vanligt att hundstall kräver att du har inhängnad tomt, för koppelpromenader är inte riktigt samma norm som här. Folk vill gärna ha stora och "tuffare" raser som schäfer, dobbis, cane corso, men ser inte poängen i att bevara arbetsgenskaperna (kupering däremot är jätteviktigt) och så avlas dom till lite mer "mellanmjölk" så att alla "kan få ha" raserna.

Alla lapska jag känner vallar renar... Fattar inte riktigt varför de ses som inte så aktiva.

Jag tror folk faktiskt underskattar hur mycket dom kräver. Fast det är en liten ras så ser man omplaceringar rätt så ofta, tack nog ärliga med att dom inte kan aktivera hunden tillräckligt. Folk verkar för det mesta inse det med border collie, men lapsk vallhund tros ibland vara en "korthårig finsk lapphund" och så är det inte, även om det finns lugnare exemplar är dom s.k undantag. På en vanlig dag så aktiverar + går jag med min sisådär två-tre timmar om dagen, gärna spring och bus med en hundkompis dagligen, och det är tillräckligt för att hon inte ska bli dryg och uttråkad utan rätt så nöjd. Hon skulle lätt kunna köra och jobba dagligen i flera timmar.

Jo jag ser sånt med tyvärr.
Jag är ju den som säger att rasen inte är för alla istället Är rätt illa omtyckt i vissa delar av rasfolker

Det är typiskt i amerikanska hundgrupper även bland mer inbitna hundmänniskor, förvånansvärt nog.

 

[hastflicka]

Ja, tyvärr. I USA är det vanligt att hundstall kräver att du har inhängnad tomt, för koppelpromenader är inte riktigt samma norm som här. Folk vill gärna ha stora och "tuffare" raser som schäfer, dobbis, cane corso, men ser inte poängen i att bevara arbetsgenskaperna (kupering däremot är jätteviktigt) och så avlas dom till lite mer "mellanmjölk" så att alla "kan få ha" raserna.
<snip>

I USA finns det runt 90 millioner hundar ... tyvarr finns allt for manga som inte har en aning om vad det faktiskt innebar att ha hund. Vissa stater och/eller omraden har battre hundagare an andra. Ungefar som i Europa, att det ar ganska vanligt med seriosa hundagare i Sverige sager ingenting om hur det ar i ovriga Europa och inte heller innebar det att alla hundagare ar bra hundagare i Sverige heller.

Det ar lika vanligt att manniskor vill ha "tuffare raser" har som det ar vanligt i Sverige ... och det ar ocksa lika vanligt att manniskor vill ha sma fluffiga sota raser, men da det finns sa oandligt manga fler manniskor och djur har sa syns det ju forstass mycket tydligare ... Jag tillbringade flera manader i Sverige innan min mamma dog. Jag hade min rottis, Miss Mandy med mig och beundran, och skracken for henne, som manga visade var enorm. Jag kunde i alla handelser ga igenom en klunga med ungdommar i ovre tonaren som alla andra undvek, det var som nar roda havet delade sig det blev en klar vag for mig att ga ... medan alla andra var blockade.