"Säljer inte till sällskap"

De flesta hundar hade nog inte mått dåligt av att det blir ”mer” än vad som som förväntades. Har en kollega som tävlar och tränar väldigt mycket med sin bichon havanais och den hunden verkar helt med på noterna och tycka det är kul! ☺️ sen kanske de inte presterar på samma sätt som en aktivare arbetande ras, vinner lika mycket etc. Men har svårt att tänka mig att en hund som säljes för bara sällskap skulle lida av att träna ofta
Nej visserligen, men efter att ha gått spår- och lydnadskurser med en chihuahua (som visserligen var jätteduktig och älskade att spåra) så känner jag att jag vill ha en ras som förhoppningsvis är mer pepp på att träna. Försöka undvika att jag vill mycket mer än hunden, för det är inte heller särskilt kul tycker jag.
 
Då får man skaffa en till om man vill ha en med någon specifik kapacitet! :idea::D

Men nä, jag hade ju inte valt (ens en kärnfrisk) mops om betoningen är på aktiv sällskapshund. En hund som bara inte har lika mycket motor som sin ägare kan ju säkert ha en väldigt bra tillvaro som side-kick till en lite mer tävlingsbetonad, tänker jag.
😁 jodå, det finns i tankarna vad hund nr 2 kan bli 😅.

Jag tycker bara det ofta pratas om att många hundar klarar/vill/orkar så mycket mer än man tror och visst, men att det går innebär inte att det är kul att liksom starta i uppförsbacke.
 
Så som jag tolkar det är typ sällskapshund = några små promenader dagligen, lite bus, kanske något längre 1-2 gånger i veckan. Så många sällskapshundar lever som jag känner till, iallafall, fast enligt mig skulle nog många hundar uppskatta mer än så. :) Min däremot behöver längre promenader, motion, bus och NÅGOT att göra dagligen för att inte få fnatt, och kan tänka mig att uppfödare inom såna raser vill undvika att en valp hamnar i det andra kategorin?
 
Jag funderar på att skaffa valp kanske 2025, 2026. Har börjat sondera uppfödare litegrann.
Pratat med några uppfödare som "inte säljer enbart för sällskap" och ingen av dem har varit negativ trots att jag tycker att jag erbjuder just ett aktivt sällskapsliv.

Låt vara att det periodvis är mycket aktivt och att jag är väldigt hundvan, men jag var också lite nervös först och tänkte att jag med min aktivitetsnivå inte räcker till eftersom det högst sannolikt inte blir nån jakt och tävling är jag inte jätteintresserad av heller.

En uppfödare sa att han skriver så för att han inte vill ha folk som tänker att en joggingtur i veckan räcker för en stor hund med behov av mental stimulans. Och att han inte heller vill ha folk som inte förstår vad det innebär att aktivera en hund i många år, dvs ovana hundägare med orealistiska förväntningar på sitt eget intresse.
En vän till mig var en sån där köpare som såg sig själv som så otroligt aktiv, för att hen vandrar nån gång per år. Skulle därför absolut ha en aktiv hund och köpte det. Blev helt katastrof…
 
Spår är planen för min framtida hund. Men några tävlingar om året känns inte som att det gör hunden till nåt mer än en aktiv sällskapshund.

Det är inte antalet tävlingar som avgör. Topp-ekipagen i IGP gör sällan mer än 2-4 tävlingar per år. Många högt rankade bruks-ekipage är också sparsamma med tävlingar. Man gör tillräckligt för att kvala till mästerskap och satsar sedan på SM/VM.

Jag skulle dock inte kalla dessa hundar för sällskapshundar. De arbetas och tränas dagligen, annars blir det inget toppekipage.
 
Varför skulle de få ett sämre liv som sällskap? Man kan väl vara väldigt aktiv med en hund köpt för sällskap?
Jag har absolut sålt till sällskap och de hundarna blir verkligen både motionerade och aktiverade. De är lika stimulerande som de som ämnade bli tävlingshundar.
Det är helt orimligt att tro att varenda Schäfer kommer bli en fullfjädrad brukshund.

Problemet med att kalla dem sällskapshundar är att det i mångas ögon då likställs med en hund i aktivitetsnivå "soffhund". Schäfern är och ska förbli en afbetande ras.

Nog finns det folk som duktigt aktiva utan att tävla och som erbjuder ett fullgott liv för en Schäfer som "sällskapshund", men de är betydligt färre än de som har sällskapshund och tar en promenad eller två om dagen. De sistnämnda ska inte attraheras av Schäfern och därmed ska rasen inte kallas sällskapshund.
 
Det är inte antalet tävlingar som avgör. Topp-ekipagen i IGP gör sällan mer än 2-4 tävlingar per år. Många högt rankade bruks-ekipage är också sparsamma med tävlingar. Man gör tillräckligt för att kvala till mästerskap och satsar sedan på SM/VM.

Jag skulle dock inte kalla dessa hundar för sällskapshundar. De arbetas och tränas dagligen, annars blir det inget toppekipage.
Men som du ser i det du svarar på så är spår planen för min framtida hund, och jag/vi är nybörjare och inte högt rankade 😅
 
Problemet med att kalla dem sällskapshundar är att det i mångas ögon då likställs med en hund i aktivitetsnivå "soffhund". Schäfern är och ska förbli en afbetande ras.

Nog finns det folk som duktigt aktiva utan att tävla och som erbjuder ett fullgott liv för en Schäfer som "sällskapshund", men de är betydligt färre än de som har sällskapshund och tar en promenad eller två om dagen. De sistnämnda ska inte attraheras av Schäfern och därmed ska rasen inte kallas sällskapshund.
Exakt detta. Jag blir tokig när folk säger sällskapshund om dobermann med och har bråkat rätt friskt om det i rasgrupper.
 
Exakt detta. Jag blir tokig när folk säger sällskapshund om dobermann med och har bråkat rätt friskt om det i rasgrupper.

När jag ser dobbisar i amerikanska grupper är det nästan bara det man ser, alltså sällskaps sådana med motiveringen att "alla ska kunna ha möjligheten att få ha samma ras", samma som också blir arga när man "inte bevarar rasen och rastraditionerna". :crazy:
 
En vän till mig var en sån där köpare som såg sig själv som så otroligt aktiv, för att hen vandrar nån gång per år. Skulle därför absolut ha en aktiv hund och köpte det. Blev helt katastrof…

Tror t.om ett lugnare exemplar lapsk vallhund skulle bli tokig på så lite motion/jobb. :crazy: Och man oroar sig också lite hur många "vanliga sällskapshundar" typ mer eller mindre lever ett liv på soffan.
 
När jag ser dobbisar i amerikanska grupper är det nästan bara det man ser, alltså sällskaps sådana med motiveringen att "alla ska kunna ha möjligheten att få ha samma ras", samma som också blir arga när man "inte bevarar rasen och rastraditionerna". :crazy:
Är inte det ganska vanligt i USA att man använder sig av arbetande raser till sällskap enbart där de spenderar halva dagarna ute på tomten? Fått även upp videos där ”hundexperter” från usa pratar om vilka hundar som är de bästa sällskaps/familehundarna där väldigt ofta både schäfer och cane corsos toppar listan. Sällan med mer info än att de behöver ”motioneras”. Men sociala medier kanske inte är helt representativt heller för hur det faktiskt är där men vet att jag reagerat på det.
 
När jag ser dobbisar i amerikanska grupper är det nästan bara det man ser, alltså sällskaps sådana med motiveringen att "alla ska kunna ha möjligheten att få ha samma ras", samma som också blir arga när man "inte bevarar rasen och rastraditionerna". :crazy:
Jo jag ser sånt med tyvärr.
Jag är ju den som säger att rasen inte är för alla istället 😅 Är rätt illa omtyckt i vissa delar av rasfolker 🙈
 
Problemet med att kalla dem sällskapshundar är att det i mångas ögon då likställs med en hund i aktivitetsnivå "soffhund". Schäfern är och ska förbli en afbetande ras.

Nog finns det folk som duktigt aktiva utan att tävla och som erbjuder ett fullgott liv för en Schäfer som "sällskapshund", men de är betydligt färre än de som har sällskapshund och tar en promenad eller två om dagen. De sistnämnda ska inte attraheras av Schäfern och därmed ska rasen inte kallas sällskapshund.
Jag sätter inte stämpeln sällskapshund på dom.
Men jag ser inte problemet med att köpa en bruksras till ”lite allt möjligt men viktigast är gott sällskap”

Jag tycker det finns mycket fördomar i ordet ”sällskapshund”.
Det betyder inte att man inte aktiverar och tränar sin hund. Men det för mig betyder att hunden till störst del är köpt för nöjet och sällskapets skull. Inte för tävling, jakt, vall, tjänst what ever.

Jag tror det är få hundar av bruksras som tävlar eller är i tjänst beräknat på antal födda hundar. De flesta säljs till folk som bara vill ha en god kamrat att träna och motionera med. Jag tycker inte man kan kalla en sån hund annat än sällskapshund för den är bara en kompis i vardagen. Den fyller ingen annan funktion.
 
Jag sätter inte stämpeln sällskapshund på dom.
Men jag ser inte problemet med att köpa en bruksras till ”lite allt möjligt men viktigast är gott sällskap”

Jag tycker det finns mycket fördomar i ordet ”sällskapshund”.
Det betyder inte att man inte aktiverar och tränar sin hund. Men det för mig betyder att hunden till störst del är köpt för nöjet och sällskapets skull. Inte för tävling, jakt, vall, tjänst what ever.

Jag tror det är få hundar av bruksras som tävlar eller är i tjänst beräknat på antal födda hundar. De flesta säljs till folk som bara vill ha en god kamrat att träna och motionera med. Jag tycker inte man kan kalla en sån hund annat än sällskapshund för den är bara en kompis i vardagen. Den fyller ingen annan funktion.
För mig är det jättemärkligt att kalla en schäfer för sällskapshund då bruks och lydnad ändå måste vara det vanligaste en schäferägare tränar.
Även om dom flesta inte tävlar så blir det ändå fel.

En sällskapshund är en hund som är nöjd med att ba ta hänga på i vardagarna och träna lite hundsport.

För mig är den en rejäl skiljelinje beroende på vad man tränar med sin hund och jag kommer aldrig kunna kalla en schäfer för sällskapshund det låter så fel.
 
Jag sätter inte stämpeln sällskapshund på dom.
Men jag ser inte problemet med att köpa en bruksras till ”lite allt möjligt men viktigast är gott sällskap”

Jag tycker det finns mycket fördomar i ordet ”sällskapshund”.
Det betyder inte att man inte aktiverar och tränar sin hund. Men det för mig betyder att hunden till störst del är köpt för nöjet och sällskapets skull. Inte för tävling, jakt, vall, tjänst what ever.

Jag tror det är få hundar av bruksras som tävlar eller är i tjänst beräknat på antal födda hundar. De flesta säljs till folk som bara vill ha en god kamrat att träna och motionera med. Jag tycker inte man kan kalla en sån hund annat än sällskapshund för den är bara en kompis i vardagen. Den fyller ingen annan funktion.
Jag håller helt och hållet med.
Mormor min hade en bruksschäfer (bästa hunden i mitt liv) och en jaktgolden under min uppväxt men tävlade aldrig. Jag har dock minnen av att bli utskickad i skogen för personspår vid nästan varje promenad, av att träna apportering och hur de gick fot.
Självklar var de bruksraser, men sällskapshundar.
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
35 049
Senast: Snurrfian
·
Hundträning Har funderat på en sak i många herrans år och tänkte höra om det jag kommit fram till är något som andra känner igen sig i. Jag tränar...
Svar
15
· Visningar
1 547
Senast: TinyWiny
·
Hundavel & Ras Schäferprinsessan finns inte mer. Och det är tomt. Prinsessan tog dessutom hand om en dement person i min närhet och gav hen sällskap...
2
Svar
24
· Visningar
2 595
Senast: ainasoja
·
Övr. Hund Har läst runt ganska mycket på internet och kom då in på en sida där det stod: vem skulle du INTE sälja hund till? Dem flesta svarade...
Svar
15
· Visningar
2 454
Senast: alenchik
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp