Celestan
Trådstartare
Okej, skulle behöva lite hjälp med era tankar och idéer.
Får ta det från första början,
Vi köpte min första häst för 8,5 år sedan. Jag var då 16 år och Celeste var då 6 år. En fantastisk häst, som var en klippa i allt. Trafiksäker, trygg mm.
Hon var då bara inriden, alltså inte skolad.
3 månader efter vi hade köpt henne red jag och en annan i stallet ut på våra hästar, vi red förbi skällande hundar i en trädgård, efter det var hon lite stressad men vi fortsatte glatt våran ridtur. En stund senare på en lite väg mellan 2 gärden möter vi en häst och Celeste stannar. Kompisen jag rider med står framför oss och säger åt mig att skänkla på henne, jag gör det samtidigt som den andra hästen vi möter går mot oss, Celeste stegrar och vi går över. (Vi stod i liten backe, och jag tror jag drar henne bakåt när hon reser sig). Jag får henne över mig, har som tur var säkerhetsväst.
Sedan blev jag livrädd för att rida henne, min syster tog över o red henne, jag satt inte på henne på ett halvår. Som tur var hade jag precis börjat på ridgymnasium så jag red där iallafall.
När jag väl hade kommit upp på henne igen var jag livrädd för att gå förbi hagar med hästar i. Red kanske ett år på henne, träna för tränare o så. Men Vi bestämde att syrran skulle ta över henne och jag letade annan häst istället. Hade en häst men sålde han vidare igen för det funka inte mellan oss. För 3 år sedan bestämde jag mig för att ha Celeste ändå då syrran skulle köpa sig en hopphäst. Dessa 3 åren har gått lite upp och ned, periodvis går det jätte bra andra stunder går det åt helsike. Men rädslan för att möta hästar ute och i hagar finns fortfarande och det märker ju hon såklart, och hon trippar förbi på sidan när vi möter hästar. Senast var igår. Tyvärr rider jag inte henne regelbundet. Känner att jag inte vågar rida henne överallt.
Vill tillägga att Celeste är den perfekta nybörjarhästen då hon är lugn och trygg. Det är bara med mig hon gör så, och det har självklart förklarliga skäl.
Innerst inne hade jag velat ha en häst jag känner mig trygg med och kan träna och rida obehindrat.
Men kan ju samtidigt inte se mig sälja henne, grinar så fort tanken kommer.
Om ni har läst allt detta, vad får ni för tankar? Sälja? Försöka träna bort rädslan?
Tack på förhand
Får ta det från första början,
Vi köpte min första häst för 8,5 år sedan. Jag var då 16 år och Celeste var då 6 år. En fantastisk häst, som var en klippa i allt. Trafiksäker, trygg mm.
Hon var då bara inriden, alltså inte skolad.
3 månader efter vi hade köpt henne red jag och en annan i stallet ut på våra hästar, vi red förbi skällande hundar i en trädgård, efter det var hon lite stressad men vi fortsatte glatt våran ridtur. En stund senare på en lite väg mellan 2 gärden möter vi en häst och Celeste stannar. Kompisen jag rider med står framför oss och säger åt mig att skänkla på henne, jag gör det samtidigt som den andra hästen vi möter går mot oss, Celeste stegrar och vi går över. (Vi stod i liten backe, och jag tror jag drar henne bakåt när hon reser sig). Jag får henne över mig, har som tur var säkerhetsväst.
Sedan blev jag livrädd för att rida henne, min syster tog över o red henne, jag satt inte på henne på ett halvår. Som tur var hade jag precis börjat på ridgymnasium så jag red där iallafall.
När jag väl hade kommit upp på henne igen var jag livrädd för att gå förbi hagar med hästar i. Red kanske ett år på henne, träna för tränare o så. Men Vi bestämde att syrran skulle ta över henne och jag letade annan häst istället. Hade en häst men sålde han vidare igen för det funka inte mellan oss. För 3 år sedan bestämde jag mig för att ha Celeste ändå då syrran skulle köpa sig en hopphäst. Dessa 3 åren har gått lite upp och ned, periodvis går det jätte bra andra stunder går det åt helsike. Men rädslan för att möta hästar ute och i hagar finns fortfarande och det märker ju hon såklart, och hon trippar förbi på sidan när vi möter hästar. Senast var igår. Tyvärr rider jag inte henne regelbundet. Känner att jag inte vågar rida henne överallt.
Vill tillägga att Celeste är den perfekta nybörjarhästen då hon är lugn och trygg. Det är bara med mig hon gör så, och det har självklart förklarliga skäl.
Innerst inne hade jag velat ha en häst jag känner mig trygg med och kan träna och rida obehindrat.
Men kan ju samtidigt inte se mig sälja henne, grinar så fort tanken kommer.
Om ni har läst allt detta, vad får ni för tankar? Sälja? Försöka träna bort rädslan?
Tack på förhand