Såhär blev det

[Nota]

Vågar man skriva det här utan att verka som en galning? Har ju misstänkt länge att han ljugit om mycket och fick det svart på vitt. Alla fordon som gått sönder så vi inte kunnat setts, t.o.m. ljugit om åldern på sina syskon liksom (såna där saker som varför ljuger man om det). Vad mer har han inte ljugit om? Om precis allt.

Hade ett prat med honom för inte så längesedan där jag stod på mig lugnt och sakligt, bara att se de manipulativa vändningarna där liksom….och vad det skapar i mig, skam, skuld mm över saker man inte ska behöva skämmas för ens.

Jag fick nog helt enkelt…och förstod processen och vad jag varit igenom och vad för person jag egentligen stött på.När jag fick det svart på vitt. Sammantaget kanske små skitgrejer men tillsammans… näää.

Oj hur fick du reda på att han ljugit?
Han var alltså inte fast i en hamn med sin båt tex?

 

[Unhappy]

Han lever av och får sin näring av såna här "förhållanden". Nu blev det plötsligt tomt. Det är klart att han vill fortsätta. Låt dig inte luras (det tror jag inte du gör heller).

Tack
Tror också det.
För mig blev det enormt tomt efter ”lovebombningen”, det är väl det som är jobbigast. Men ser sååå tydligt mönstret han körde även där.
Nä, så fort han hittade nån annan så stängde han av igen. Jag sitter väl på hans avbytarbänk i hans värld. Kan han få tro.

 

[Unhappy]

Oj hur fick du reda på att han ljugit?
Han var alltså inte fast i en hamn med sin båt tex?

Via en annan person.
Tror inte det, han berättade för henne att han seglat runt på semestern. Men ville inte säga vart…nej, kanske en kortare tid om det finns nån sanning i det.

Säkert därför han varit så kränkt när jag frågade ”hur mår du och hur går det”…..just för att han ljög och kanske inte mindes hur.

 

[Nota]

Via en annan person.
Tror inte det, han berättade för henne att han seglat runt på semestern. Men ville inte säga vart…nej, kanske en kortare tid om det finns nån sanning i det.

Säkert därför han varit så kränkt när jag frågade ”hur mår du och hur går det”…..just för att han ljög och kanske inte mindes hur.

Ja folk som ljuger brukar ju bli upprörda i dessa situationer.

Hoppas du träffar en vettigare att bli kär i framöver

 

[Unhappy]

Ja folk som ljuger brukar ju bli upprörda i dessa situationer.

Hoppas du träffar en vettigare att bli kär i framöver

Det känns som prio noll att träffa nån annan just nu.

Mycket som skall läkas, det är en lång process men såna här relationer med såna här personer är annorlunda. Just pga all manipulation… sen följer han mönstret till punkt och pricka för hur dessa kör sin manipulation och nedbrytning av den andre.

En vettig kille som tyvärr inte ville det och sagt det- förvisso hade man blivit ledsen, men ändå köpt det. Detta är nåt annat.

 

[Nota]

Det känns som prio noll att träffa nån annan just nu.

Mycket som skall läkas, det är en lång process men såna här relationer med såna här personer är annorlunda. Just pga all manipulation… sen följer han mönstret till punkt och pricka för hur dessa kör sin manipulation och nedbrytning av den andre.

En vettig kille som tyvärr inte ville det och sagt det- förvisso hade man blivit ledsen, men ändå köpt det. Detta är nåt annat.

Glöm honom så fort du kan älta inte ihjäl dig över någon som inte är värd det

 

[Unhappy]

Glöm honom så fort du kan älta inte ihjäl dig över någon som inte är värd det

Det får ta den tid det tar. Han är ätit sig in i min skalle på så många olika sätt. Men det går framåt…nej värd det är han inte.

 

[Nota]

Hur har det gått för dig @Unhappy?

 

[Nota]

@Unhappy

 

[Nota]

Nu fungerade det

 

[Unhappy]

Hur har det gått för dig @Unhappy?

Hej, gulligt att du frågar

Det går faktiskt bra. Jag har fått rätt hjälp och det går framåt.

Jag har också fått alla kort på bordet vad som hände med killen. Han har varit med en hög andra tjejer under tiden vi hade nåt ihop. Han har dessutom erkänt att han har en Antisocial personlighetsstörning (vilket jag antar att jag kan skriva när det kommer från honom). Han har inga spärrar och erkänner att manipulera kvinnor är ett sätt att leva. Så den som sa att han inte var manipulativ liksom han ljuger dessutom ohämmat om allt, även småsaker som vad han åt till middag.

För mig föll alla bitar på plats, all skam, all skuld han la på mig för sitt ”dåliga mående” som han inte hade… i och med att alla bitar är lagda så kan jag se exakt vad som hände med mig. Varför jag tog detta så hårt, hur hjärntvättad jag varit… jag kan se hela mönstret och hur det påverkade mig steg för steg. En skrämmande insikt…men jag tror jag på sikt kommer att gå ur detta en erfarenhet rikare och jag har lärt mig extremt mycket. Speciellt om mig själv. Men även att de man verkligen såg som trygga stabila människor kan vara något helt annat. Jag har fått till mig att han skrattat och skrutit ganska mycket hur han lurade mig. Det är nog det som känns idag. Idag vill han tydligen ha tillbaka mig…. Fånigt men en seger i sig, att jag har kontrollen över mitt eget liv igen. Jag styr och vi ska INTE ses mer någonsin.

Mitt intresse för omvärlden har börjat komma tillbaka. Gamla hobbys känns roliga igen, jag kan känna igen…efter att ha varit som förlamad i månader. Enligt min terapeut ett normalt förlopp att ha agerat som man gjort. Just att agera kall/varm skapar som jag n besatthet att reda ut och få det bra igen… som det var i vad man kallar ”lovebombning/idealiseringsfasen”. Vilket var skönt att veta då jag stundtals känt mig helt knäpp och även fått höra det.

Så det går framåt… sedan vet jag att jag inte riktigt är i mål ännu men ganska nära. Lite ångest ibland och det där ”men det måste bli bra igen” men det går lätt att slå bort nu med den vetskapen jag har idag. Att jag var var sabla envis att få veta vad som hände var en stor hjälp till mig.
Nu är det bra, och kan bara bli bättre

 

[Unhappy]

vågar jag skriva? NU är han blockad, överallt. Föralltid!!!

Vad hände då? Jo, han hoovrade tillbaka mig, en sista gång. Jag var skeptisk som tusan, mådde ganska bra ändå. Tänkte att okej, det kanske är bra för första gångerna vi sågs var han enormt skakig, svettig, och stammade… jag vet att det störde mig. När han inte var den kloka person som skrev. Tänkte att det kanske vore bra, att se och bevara den bilden… utan att skönmåla igen.

Nu helt plöstligt fick han en dag ledigt fast han var ledig hela helgen innan. Var tydligt att det var värt att köra 70 mil över dagen för att ses några timmar. Nu hade han bytt taktik, den stammande killen var borta, han som knappt tålde närhet och blev spänd av en spontan kram.

Istället dök en självsäker och ganska passionerad kille fram, som en helt annan person. Som sa att han saknat mig jättemycket, han ville ses igen och det var så synd med alla missförstånd… bla bla bla. Inga problem med närhet eller annat. Han var som en igel minst sagt.

Dagen efter kom ett medelande ”det kändes bättre nu, inga förväntningar, ingen eventuell flytt, inga krav mer än på kontakt, vi ses när vi ses”. Åter en gång var gränserna flyttade för detta var inte alls nåt jag var med på. Jag sa nej till KK redan från början… han hade bara bestämt.

Detta krav på kontakt, nja det gick inte så bra. Nåt medelande om dagen men sista dagarna väldigt mycket mer, djupa samtal som vi haft förr. Jag har mer och mer återigen samlat och ältat i min skalle allt han gjort, helt sjuka saker…saker han sagt som verkligen tryckt ner mig. Sett hur jag backat och backat varje gång han ändrat spelreglerna till sin fördel.

Förrförra helgen frågade jag om vi kunde ses i oktober, då han ju sagt han har mer ledigt och att vi sagt vi skulle vara ärliga. Svaret var argt och en blockering. Rasade igen… han blockerade upp 2 dagar efter. Med nåt ”förlåt, tänkte dra av plåstret men det kändes inte bra men faktum kvarstår att du vill ses mer än mig… men förlåt”.

Mer kontakt igen men sporadiskt, tyst på helgerna men mer ”insyn” i form av mer bilder, han skickade föreläsningar som han visste jag gillade, sen kom det där att vi var så lika.

Inledde med att skriva ihop en avslutningstext som jag sparade. Inte argt eller i affekt, sånt supply tjänar han på utan det jag ville säga samt att jag visste han lögner i somras, för mig var det viktigt att få fram. Att han var avslöjad.

Pratade med honom idag, skrev att jag saknade honom och det som var. Han öppnade men svarade efter några timmar ”saknar dig också, därför jag försöker att inte zona ut från snap, tycker om våra samtal”. Frågade hur Nov såg ut, han svarade att det såg mörkt ut att ses. Sa att vi ju sagt vi skulle vara ärliga om vi träffade nån annan. Han svarade att ja, han hade varit med nån annan en gång men inte sagt det då det var för nära i tid. Frågade om det var i fredags då han inte skrivit nåt.
Nopp, tydligen längre sedan… räknade snabbt ut att sist han ”var borta” så var det veckan efter han varit med mig.

Så jag skickade snabbt min text, och ett tillägg att han aldrig behövde höra av sig mer… och blockade honom.

Nu får den blocken ligga, det tog fan tid. Men nu är det gjort.

 

[Valerianovna]

vågar jag skriva? NU är han blockad, överallt. Föralltid!!!

Vad hände då? Jo, han hoovrade tillbaka mig, en sista gång. Jag var skeptisk som tusan, mådde ganska bra ändå. Tänkte att okej, det kanske är bra för första gångerna vi sågs var han enormt skakig, svettig, och stammade… jag vet att det störde mig. När han inte var den kloka person som skrev. Tänkte att det kanske vore bra, att se och bevara den bilden… utan att skönmåla igen.

Nu helt plöstligt fick han en dag ledigt fast han var ledig hela helgen innan. Var tydligt att det var värt att köra 70 mil över dagen för att ses några timmar. Nu hade han bytt taktik, den stammande killen var borta, han som knappt tålde närhet och blev spänd av en spontan kram.

Istället dök en självsäker och ganska passionerad kille fram, som en helt annan person. Som sa att han saknat mig jättemycket, han ville ses igen och det var så synd med alla missförstånd… bla bla bla. Inga problem med närhet eller annat. Han var som en igel minst sagt.

Dagen efter kom ett medelande ”det kändes bättre nu, inga förväntningar, ingen eventuell flytt, inga krav mer än på kontakt, vi ses när vi ses”. Åter en gång var gränserna flyttade för detta var inte alls nåt jag var med på. Jag sa nej till KK redan från början… han hade bara bestämt.

Detta krav på kontakt, nja det gick inte så bra. Nåt medelande om dagen men sista dagarna väldigt mycket mer, djupa samtal som vi haft förr. Jag har mer och mer återigen samlat och ältat i min skalle allt han gjort, helt sjuka saker…saker han sagt som verkligen tryckt ner mig. Sett hur jag backat och backat varje gång han ändrat spelreglerna till sin fördel.

Förrförra helgen frågade jag om vi kunde ses i oktober, då han ju sagt han har mer ledigt och att vi sagt vi skulle vara ärliga. Svaret var argt och en blockering. Rasade igen… han blockerade upp 2 dagar efter. Med nåt ”förlåt, tänkte dra av plåstret men det kändes inte bra men faktum kvarstår att du vill ses mer än mig… men förlåt”.

Mer kontakt igen men sporadiskt, tyst på helgerna men mer ”insyn” i form av mer bilder, han skickade föreläsningar som han visste jag gillade, sen kom det där att vi var så lika.

Inledde med att skriva ihop en avslutningstext som jag sparade. Inte argt eller i affekt, sånt supply tjänar han på utan det jag ville säga samt att jag visste han lögner i somras, för mig var det viktigt att få fram. Att han var avslöjad.

Pratade med honom idag, skrev att jag saknade honom och det som var. Han öppnade men svarade efter några timmar ”saknar dig också, därför jag försöker att inte zona ut från snap, tycker om våra samtal”. Frågade hur Nov såg ut, han svarade att det såg mörkt ut att ses. Sa att vi ju sagt vi skulle vara ärliga om vi träffade nån annan. Han svarade att ja, han hade varit med nån annan en gång men inte sagt det då det var för nära i tid. Frågade om det var i fredags då han inte skrivit nåt.
Nopp, tydligen längre sedan… räknade snabbt ut att sist han ”var borta” så var det veckan efter han varit med mig.

Så jag skickade snabbt min text, och ett tillägg att han aldrig behövde höra av sig mer… och blockade honom.

Nu får den blocken ligga, det tog fan tid. Men nu är det gjort.

Så bra Kunde jag ge dig en sak skulle jag vilja ge dig styrkan att stå fast vid det beslutet, för kontakten med denna man liknar mer ett självkadebeteende än en positiv kontakt.

 

[Unhappy]

Så bra Kunde jag ge dig en sak skulle jag vilja ge dig styrkan att stå fast vid det beslutet, för kontakten med denna man liknar mer ett självkadebeteende än en positiv kontakt.

Tack
Ja, det är ju det. Fast kanske mer ett beroende, de förstör så mycket i huvudet på en. Saker man inte ens var medveten kunde hända. Detta kall-varm-kall-varm skapar ett beroende. I mitt fall var jag väldigt mån om denna person, ville förstå och samtidigt duckade jag lite att var så falsk och manipulativ han faktiskt var. Även om att sa att ”Pfft, det är omöjligt att det han säger stämmer, han leker”

Nej, det är ingen positiv kontakt alls. Men det tog tid att inse och gå till handling. Det var ett beslut som måste landa hos mig. Att tjata om att blocka eller ”du måste göra si och tänka så” skapar en kognitiv dissonans- förklarade min terapeut. Det jag behövde och fick var personer som gång på gång sa att ”det där han gjort är sjukt, det är ett sjukt och uträknat betende”, och hållt fast vid att jag reagerat normalt i en onormal situation med en extremt manipulativ person.

Idag är jag totalt utmattad och dränerad ömsom vill jag att han hör av sig fast jag egentligen inte alls vill det och har inga planer på att blockera upp honom. Ömsom tycker jag synd om honom och ömsom önskar jag bara att han läste det sista jag skrev till honom och att han mår skit.
Jag försöker nånstans vara nöjd med att för första gången tog jag kontrollen, inte han. Han har inte blockat mig såg jag. Så jag gissar att han tror jag kommer krypande om ett par dagar.

Tyvärr sitter han ju med fler tjejer såhär än mig. Tjejen han är med nu har garanterat inte en aning om att han var med mig veckan innan han var med henne. Eller så pratar han skit, det är liksom ett upprepat mönster hos honom ”alla kvinnor vill ha honom och är krävande och jobbiga-så han måste ta distans-dvs leta nya på Tinder-för att sedan hoovra tillbaka nån gammal”. År ut och år in.

Positiva är att jag kan må bättre och komma på fötter igen. Han kan inte det.

 

[Unhappy]

Enligt psykologen lutar det åt PTSD

 

[Lillgrådis]

Du fixar detta @Unhappy ! När du väl har genomskådat och slutat bortförklara sådant som falskhet och återkommande lögner tillräckligt för att äntligen säga upp kontakten helt, så är du långt kommen mot att bara bli Happy. Heja dig!

 

[Unhappy]

Du fixar detta @Unhappy ! När du väl har genomskådat och slutat bortförklara sådant som falskhet och återkommande lögner tillräckligt för att äntligen säga upp kontakten helt, så är du långt kommen mot att bara bli Happy. Heja dig!

Tack, jag hoppas ju det. Men jag känner mig fruktansvärd via blocken fast jag vet att det var rätt.

Behöver bli påmind 100 gånger om dagen att ”det är han som är sjuk”, allt jag gjort är att försöka förstå och anpassa. Men varken hjärnan eller kroppen lyder mig.
Ser man den röda tråden har det varit manipulation och enormt utstuderat redan från start förra året… ändå sitter jag och tycker synd om honom. Får flashbacks när nåt påminner om honom, en lukt, en plats. Spänd i hela kroppen och otroligt misstänksam. Samt att det känns som att ingen förstår… ”en vänlig kommentar som, vad skönt att du blev av med honom” blir ju ”skönt är väl det minsta det är just nu”. Försöker jobba och jobba för att slippa tänka.

 

[Unhappy]

6 veckor senare utan någon kontakt. Jag råkade släppa blockeringen efter 3 veckor (för mig var det lite omvänd psykologi att blocka upp under jobbnätterna, känna på känslan om hur det skulle bli om han var tillbaka och sen landa i att jag inte vill tillbaka dit). Nu missade jag en timme efter 3 veckor och vips kommen vänförfrågan ”hittad via sökning”. Så visst verkar han inte gett sig. Jag besvarade aldrig vänförfrågan…noll kontakt. Dock såg jag en slump att han sitter på samma vis på andra forumet och beklagar sig över kvinnor, att de bara ser honom som nåt tillfälligt kul eller är för seriösa i lååånga inlägg…. Samma visa som förra året.

Vad han kan vilja mig? Inte en aning men sunt är det inte. Jag avslutade innan blocken med ett långt medelande. Inte argt, inte ledset men konstaterade att jag visste allt han gjort, att han ljugit och att jag var klar med honom.

Hur mår jag då? Jo, vissa dagar är riktigt bra andra extremt jobbiga.
Åkte på CPTSD med mardrömmar, Flashbacks och ångestattacker. Och ett starkt ”skydd” gentemot andra människor. Normalt enligt läkarna. Mardrömmarna som kommer, att vi är på samma ställe men han ser mig aldrig, vänder sig aldrig om.

Jag försöker landa i tanken vad han var, en person som inte var frisk. Vissa av er ansåg att jag tyckt så innan av elakhet/skylla ifrån mig. Men den var aldrig tanken…utan de tankarna började komma men jag ville aldrig se dem riktigt. Inte heller kändes det rätt att det bara skulle vara så att vi inte var kompatibla, för det var vi från början… genom att han gjorde sig till en kopia ”själsfrände” till mig som ville och tyckte precis samma.!

Att det fanns människor som av makt och kontroll, inte har förmågan till empati och faktiskt inte bryr sig om andra förutom sig själv. Jag blev medberoende och ville ju hellre se till hans ångest, stress och introverthet. Men den fanns inte… men det var ett bra sätt att få mig att backa medan han var med andra och ljög om trasiga båtmotorer och annat. Perfekt sätt att få en empat som mig att bli medberoende och vilja göra rätt. Men det gick ju inte. ”Jag kan inte prata med andra när det blir för mycket” och sen all skuld på mig. Den skulden är svårast att göra sig av med. Såsom jag litat på honom innan han vände totalt var jag övertygad om att jag var ett stressmoment, omättlig i min kontakt och att jag knöt mig för hårt till andra. Det var inte så… det var uträknat från början till slut under lovebombningen, prat om ihopflytt, framtiden och 24/7 kontakt. Man kan liksom inte tro att en person bara kan vända så… Jag har fått en superbra terapeut som kan just detta både giftiga relationer och medberoende. Han säger att förloppet är normalt.

Läser jag i div grupper om såna här relationer ser jag med sorg många som aldrig lyckas släppa. Så 6 månader är ändå okej.

Det som hjälpt mycket är att ha pratat med andra, som reagerat starkt på vad som hände och bekräftat att det inte var mitt fel. Jag gjorde honom aldrig något annat än att försöka vara till lags och lita på hans ord.

Livet med en sån person vare sig det är bra eller dåligt skapar enorma dopaminpåslag som sedan försvinner. Jag antar att det är det som gör att man står kvar såpass länge och tycker världen är grå efter honom.

Någon skrev att jag väntade på att han skulle bli den där underbara personen igen men att han faktiskt var ”här nu”. Just det bearbetar jag. Bilderna är fortfarande väldigt svåra att få ihop beroende på vilken ”mask” han tar på sig.

Men jag tror det på sikt skall bli bra, även om flashbacksen, mardrömmarna osv tar över ibland så går det ändå framåt.

 

[Unhappy]

3 månader sen blocken. Det fortsätter gå framåt långsamt men framåt. Fortsatt terapikontakt vilket är bra. Återigen långa stunder utan ångest och CPTSD har lugnat sig. Visst saker dyker upp, men jag går inte sönder. Läste en bok en av kvinna som varit med om samma sak, detta ghostande och velande från hennes person fick större konsekvenser för henne än mig. Men det peppar mig ändå att jag inte är ensam om att ha påverkats så. Av en sak som ”bara” innefattar psykisk misshandel, lögner och ghostande. Har flyttat min häst vilket gör att stallet är en rolig plats att vara på igen.
Enligt terpeuten är det väl några saker kvar- min traumabindning som ofta gör att jag ursäktar hans betende, mitt självtvivel och skuldbeläggande på mig själv och det där stora tomrummet som väl också var ett hål han fyllde. Som den inbitne introvert jag är så sänkte jag garden liksom och vi var 2 i min bubbla. Så en tomhet finns och en saknad av den som faktiskt aldrig fanns. Läser man om Narcissism så finns alla de konstiga ord jag fått lära mig med i hur han gjort. Gaslighting, Futurefaking, Stonewalling, ghosting, breadcrumbing osv osv
Men jag tror det kommer bli bra i slutänden och att jag får låta det ta tid.

Jag har inte hört av honom personligen, hans vänförfrågan ligger kvar oöppnad. Även om jag ibland VILL öppna och prata så nej!!! Detta är en person som inte GÅR att prata med.

Även sett en hel del trådar på forumet vi träffats i där han skrivit många inlägg. Många med ett ganska stort kvinnorförakt, lite åt incelhållet. MEN även om vår relation i många olika versioner. I vissa tar han på sig att han inte skötte det optimalt men lärt av sina misstag , nån annan att jag nog tyckt om honom och det var ömsesidigt, en tredje att vi aldrig ens uttalat att vi var exklusiva så jag kunde inte ha såna krav på honom, en tredje att jag forcerat relationen så han behövt backa. Sen skriver han lååånga listor på saker han ser ner på som män gör med det att ”jag skulle aldrig göra såhär, det är bara tragiska människor som gör så”… samtidigt som det är hela listan på allt han gjorde mot mig. Som nån form av rättfärdigande. Senast idag skrev han om vår ”relation”. Det känns ganska sjukt. Dock som anonym idag men ändå, han vet att jag läser där…

 

[Otherside]

3 månader sen blocken. Det fortsätter gå framåt långsamt men framåt. Fortsatt terapikontakt vilket är bra. Återigen långa stunder utan ångest och CPTSD har lugnat sig. Visst saker dyker upp, men jag går inte sönder. Läste en bok en av kvinna som varit med om samma sak, detta ghostande och velande från hennes person fick större konsekvenser för henne än mig. Men det peppar mig ändå att jag inte är ensam om att ha påverkats så. Av en sak som ”bara” innefattar psykisk misshandel, lögner och ghostande. Har flyttat min häst vilket gör att stallet är en rolig plats att vara på igen.
Enligt terpeuten är det väl några saker kvar- min traumabindning som ofta gör att jag ursäktar hans betende, mitt självtvivel och skuldbeläggande på mig själv och det där stora tomrummet som väl också var ett hål han fyllde. Som den inbitne introvert jag är så sänkte jag garden liksom och vi var 2 i min bubbla. Så en tomhet finns och en saknad av den som faktiskt aldrig fanns. Läser man om Narcissism så finns alla de konstiga ord jag fått lära mig med i hur han gjort. Gaslighting, Futurefaking, Stonewalling, ghosting, breadcrumbing osv osv
Men jag tror det kommer bli bra i slutänden och att jag får låta det ta tid.

Jag har inte hört av honom personligen, hans vänförfrågan ligger kvar oöppnad. Även om jag ibland VILL öppna och prata så nej!!! Detta är en person som inte GÅR att prata med.

Även sett en hel del trådar på forumet vi träffats i där han skrivit många inlägg. Många med ett ganska stort kvinnorförakt, lite åt incelhållet. MEN även om vår relation i många olika versioner. I vissa tar han på sig att han inte skötte det optimalt men lärt av sina misstag , nån annan att jag nog tyckt om honom och det var ömsesidigt, en tredje att vi aldrig ens uttalat att vi var exklusiva så jag kunde inte ha såna krav på honom, en tredje att jag forcerat relationen så han behövt backa. Sen skriver han lååånga listor på saker han ser ner på som män gör med det att ”jag skulle aldrig göra såhär, det är bara tragiska människor som gör så”… samtidigt som det är hela listan på allt han gjorde mot mig. Som nån form av rättfärdigande. Senast idag skrev han om vår ”relation”. Det känns ganska sjukt. Dock som anonym idag men ändå, han vet att jag läser där…

Fantastiskt bra gjort av dig!!! Du fixar det här! Och kommer ut på andra sidan med en ny underbar frihet.

Han, däremot, verkar sitta fast, fortfarande besatt. Försöker fortfarande kontrollera dig. Skulle det gå att sluta läsa hans inlägg? Släppa även den, en av de sista, krokarna?