Ah, det är ju också en tolkning på att börja om…
Så skulle jag tolkat det iaf, men jag vet förstås inte.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ah, det är ju också en tolkning på att börja om…
Jag vet inte heller, han skrev ”Ja, det är en plan, att börja om via snap känns ju som ett naturligt första steg, och sedan ta det därifrån”… ordagrant. Idag är han inne i appen (ja, hemska stalkern såg det då jag svarade en kollega) men skriver inget…Så skulle jag tolkat det iaf, men jag vet förstås inte.
Jag vet inte heller, han skrev ”Ja, det är en plan, att börja om via snap känns ju som ett naturligt första steg, och sedan ta det därifrån”… ordagrant. Idag är han inne i appen (ja, hemska stalkern såg det då jag svarade en kollega) men skriver inget…
Känns mer och mer närmre att plocka bort
Låter väl så.Då skulle jag se det som att ni är "snap-vänner" just nu och att framtiden får utvisa om det blir något mer än så. Och som det ser ut nu, så troligen inte mer än så i framtiden heller.
Jag tycker inte det är lämpligt för oss att "avgöra" vad mannen är och inte eftersom TS referat av deras konversationer och annat troligtvis utgör cirka 1% av deras umgänge, om ens det, och då är det andrahandsinformation från endast ena aktiva parten. Vi vet övervudutaget inte vad hans tycker eller var hans uppsåt är, och att tro att vi kan utrönadet säkert är att bedra sig själv.
TS upplever sig ha blivit manipulerad, och TS psykolog håller enligt uppgift med. Vad finns det för oss att ifrågasätta?
@Unhappy Får jag fråga vad är ditt mål är med fortsatt kontakt? Eftersom du svarar när han skriver. Att blocka eller inte är personlig preferens, I get it. Jag har aldrig gjort det annat än med nättroll som stjäl energi. Däremot är det min erfarenhet att just de struliga killarna gärna fortsätter att poppa upp som gubben i lådan, och hamsterhjulet fortsätter bara snurra på som förut om man svarar i telefonen/på meddelandena, som om ingen tid passerat emellan. En ringde 1.5 år efter, från ett nytt nummer, och bara "Ja jag sa ju att jag skulle höra av mig." Jag kände inte ens igen rösten först.
Nu säger jag inte att det gäller er två, men jag undrar om du vet eller har en plan med att svara när han tar kontakt, trots att "ni" är över.
Låter väl så.
Nu hintade han om att han hade trevliga minnen från stället vi sågs på…varför ens säga så. Äsch jag går ut och rensar ogräs eller nåt istället
Too late, men nu åker telefonen in. Och jag ut…han pratar ju alltid om att ”det jag gör är att minimera alla stressmoment”. Precis det jag gör nuJa, det gör du rätt i! Och svara INTE innan du går ut.
Jag förstår frågan. Vi möttes ju på ett forum och efter några veckor ville vi byta bild men ändå vara ganska anonyma. Därav snap… man kan ringa där också så behovet av Facebook osv fanns liksom inte.Det enda jag inte kan låta bli att tänka på när allt verkar ske via Snapchat är att meddelanden försvinner väl efter ett dygn? Eller är det omgjort så att man kan spara dem längre nu igen.
Annars känns det ju som ett smidigt "spårlöst" sätt att ha kontakt på jämfört med alla andra meddelandeappar.
Dvs att det är ett enkelt sätt för han att kravlöst skriva grejer, men inget kan sparas och han har därmed ryggen fri om han inte vill/orkar hålla vad han säger. (Sen har ju TS världens bästa minne, vilket han kanske inte riktigt räknat med).
Blev nog mest svammel kanske, men eftersom det är ett diskussionsforum så ville jag ändå lägga in den synvinkeln.
Absolut, och jag har fått kontakt med ett bra samtalsstöd också. Som mer är inne på att han är en manipulativ och farlig individ.
Därför reagerade jag så starkt när han började försvinna. Därför blev aldrig heller mina reaktioner normala när han försvann. Han kartlade ju allt om mig, min största fasa osv… och kör stenhårt på det. Det är inte normalt betende. Speciellt när han och jag aldrig ens bråkat. Men varje sak jag tyckte tvärtom med skulle bestraffas av honom.
En bra bit kvar men jag är påväg.
Å där kom det, PUNKT slut liksom. Nu är han borta ur mitt liv.
Efter galna 10 månader, jag fick de svar jag sökte. Han har ljugit om precis allt hela tiden. En tvättäkta Narcissitst enligt min psykolog. Jag tyckte hen var lite väl dramatisk men efter lite efterforskning och research så, jo visst stämmer det.
Det går framåt för mig, håller även på att försöka få traumabehandling för PTSD då psykologen anser att jag behöver det.
Nä nån ”snäll, vanlig ointresserad kille” var det aldrig.
Vågar man skriva det här utan att verka som en galning? Har ju misstänkt länge att han ljugit om mycket och fick det svart på vitt. Alla fordon som gått sönder så vi inte kunnat setts, t.o.m. ljugit om åldern på sina syskon liksom (såna där saker som varför ljuger man om det). Vad mer har han inte ljugit om? Om precis allt.Vad hände??
Tycker jag med…men det säger ju en del om man t.o.m. ljuger om det.Konstigt att ljuga om saker som är helt oväsentliga. Typ som syskons ålder
Å där kom det, PUNKT slut liksom. Nu är han borta ur mitt liv.
Efter galna 10 månader, jag fick de svar jag sökte. Han har ljugit om precis allt hela tiden. En tvättäkta Narcissitst enligt min psykolog. Jag tyckte hen var lite väl dramatisk men efter lite efterforskning och research så, jo visst stämmer det.
Det går framåt för mig, håller även på att försöka få traumabehandling för PTSD då psykologen anser att jag behöver det.
Nä nån ”snäll, vanlig ointresserad kille” var det aldrig.
TackTycker han låter väldigt bekant, alla som har träffat den typen vet precis. Jag fick såna vibbar från början, men hur säger man det till någon annan liksom?
Han jag kände ljög om allt som på nåt sätt passade hans "lifestory" bättre och fick hans liv flyta på. Han ljög om simpla saker som om att hade gjort sig makabert illa som ung (inga ärr eller något fanns kvar), hans föräldrars yrke etc. Han hade åtminstonde 4 flickvänner som alla fick veta hur upptagen han var. Etc.
Jag kan iaf trösta dig med att har du lärt känna en, så känner du igen de alla. De följer tämligen lika mönster.
Fantastiskt! Jag hoppas att du känner dig lättad, snarare än besviken? Lättad, arg - och (får man säga så...?) lite triumferande för att ha avslöjat honom och spräckt hans bubbla. Jag vet att det är en tramsig känsla, men i ditt fall tycker jag du är värd att få känna så. Du gick med huvudet högt ur den här historien. Fri!Tack
Man gör ju det, dock träffat en sådan innan men som var extremt extrovert i tillägg. Skröt högt om sin höga ställning på jobbet, ljög mycket och pratade mycket illa om andra. Dock avslöjades denne snabbt av alla (detta var ingen relation).
Denna är den mer introverta typen, men i övrigt ganska lik när jag tänker efter… men jag trodde ju att alla var grandiosa och skröt högljutt, men fanns visst en typ till. Men ser jag tillbaka så är de ganska lika, denna spelar bara så otroligt mycket bättre, mer dold så att säga, en person som undviker människor mer. Men summan är densamma. Jag hoppas dock komma ur detta en lärdom rikare. För jag inser ju så tydligt varför jag betedde mig och reagerade som jag gjorde och varflr jag ”blev som jag blev”.
TackFantastiskt! Jag hoppas att du känner dig lättad, snarare än besviken? Lättad, arg - och (får man säga så...?) lite triumferande för att ha avslöjat honom och spräckt hans bubbla. Jag vet att det är en tramsig känsla, men i ditt fall tycker jag du är värd att få känna så. Du gick med huvudet högt ur den här historien. Fri!
(Och jag har också känt en sån person - ingen relation men jobbigt ändå. Nej, två personer! Trodde för ett ögonblick att din snubbe var samma som "min", men tror ålderskillnaden är för stor.)
Han lever av och får sin näring av såna här "förhållanden". Nu blev det plötsligt tomt. Det är klart att han vill fortsätta. Låt dig inte luras (det tror jag inte du gör heller).Tack
Det är otroligt blandade känslor. En sorg för hur han lurade mig och att han inte var den jag trodde, ilska över all skit han lurat i mig som jag försvarat honom i, triumferandet har inte kommit än. Det var lite av en chock men ändå inte… just nu är det fortfarande rätt obehagligt. Sista veckorna har han ju hört av sig en hel del. Hintat om att ”trevliga minnen” från platsen vi var på, pratat om mina barn mm…mår mest illa av det.