Såhär blev det

[Unhappy]

Men du kan inte bestämma vad som är stressande för någon annan. Han blir stressad av dina sms. Det kan du inte ändra på.

Hitta en kille som inte blir stressad av dina kontantförsök.

Ni matchar inte.

Det vet jag iofs inte om han blir eller bara skiter i det. Säg att jag skickar ett första veckan han ignorerar, så skickar jag ett andra veckan, då kan han svara direkt och snacka en timme.

 

[Thaliaste]

Nu har jag ingen annan på G så, och är inte intresserad heller. Men kan säga att jag aldrig haft vare sig en vän eller partner som ignorerar mig 2,5 vecka.

Vi är väl ingenting tänker jag?

Men om ni är "ingenting" så har ni väl inga förväntningar på varandra heller.

Eftersom du uppenbarligen inte har svårt att hitta personer som bättre matchar med ditt sätt att kommunicera så tycker jag att du ska lägga mer energi där istället. Varje timme, varje tanke du ägnar åt den här mannen tas från det som skulle kunna leda till en mer givande relation med någon annan.

 

[gammalek]

Det vet jag iofs inte om han blir eller bara skiter i det. Säg att jag skickar ett första veckan han ignorerar, så skickar jag ett andra veckan, då kan han svara direkt och snacka en timme.

Ja, när det passar honom. De andra gångerna stressar det honom.

(Men nu ska jag gå och lägga mig )

 

[Unhappy]

Stressen låg väl i att det var uppenbart att ni ville olika saker, och att du mådde dåligt av att han inte gjorde som du önskade? Han öppnade inte dina meddelanden för att han hoppades att du skulle fatta vinken att han inte ville ha kontakt så ofta. Och det kan man ju tycka vad man vill om, men det viktiga för framtiden är ju då om han framöver tycker att 1g/v är en okej nivå om det är vad du önskar, eller om han fortfarande tycker att det är för mycket. 2,5 v är = ghostning och 1g/v okej, om jag tolkar dig rätt. Var går gränsen däremellan?

Ja kanske, förr hade vi ju kontakt 24/7, sen kanske 5 gånger per dag, sen kunde det gå nån dag mellan, sen 3, sen 5 sen nån vecka osv. Jag hänger liksom inte med, samtidigt som han skriver att han vill ha MER kontakt på nätet.

För mig är tankesättet märkligt, de flesta människor oavsett relation brukar svara samma dag, resten inom 1-2 dagar. Uppenbarligen inte han. Och gällande honom är det en hel massa ”specialanpassningar” kring mycket. För mig börjar det kännas som rödflagg. Såhär mycket anpassar jag liksom inte ens för många brukare med dokumenterade tunga diagnoser med stor problematik.

 

[Unhappy]

Men om ni är "ingenting" så har ni väl inga förväntningar på varandra heller.

Eftersom du uppenbarligen inte har svårt att hitta personer som bättre matchar med ditt sätt att kommunicera så tycker jag att du ska lägga mer energi där istället. Varje timme, varje tanke du ägnar åt den här mannen tas från det som skulle kunna leda till en mer givande relation med någon annan.

Fast nu är jag inte där där jag ens är intresserad av en annan relation. Inte nu.

Vi är inte ihop, dejtar inte och inte FWB men kanske skall ses framöver och tydligen höras mer på nätet fast vi nu inte gör det… jag tänker mig inget

 

[Unhappy]

Ja, när det passar honom. De andra gångerna stressar det honom.

(Men nu ska jag gå och lägga mig )

Känns som en ovanligt komplex person. Själv kan jag bli stressad om det är för mycket. Men brukar svara innan jag lägger mig typ.

Sov gott

 

[Thaliaste]

Det vet jag iofs inte om han blir eller bara skiter i det. Säg att jag skickar ett första veckan han ignorerar, så skickar jag ett andra veckan, då kan han svara direkt och snacka en timme.

Jag upplevde i alla fall hans beskrivning som att det blev stressande för honom att du mår dåligt av att han är som han är, och att han behöver ändra på sig för att du ska må bra.

Dvs kanske inte själva messet i sig, utan vad messandet står för. Att han behöver svara och vara tillgänglig i större utsträckning än vad han egentligen orkar, för annars får han dig att må dåligt.

 

[Unhappy]

Jag upplevde i alla fall hans beskrivning som att det blev stressande för honom att du mår dåligt av att han är som han är, och att han behöver ändra på sig för att du ska må bra.

Dvs kanske inte själva messet i sig, utan vad messandet står för. Att han behöver svara och vara tillgänglig i större utsträckning än vad han egentligen orkar, för annars får han dig att må dåligt.

Mycket möjligt, det betendet kom ju väldigt plötsligt. I 7 månader hade vi kontakt hela tiden. Maj iaf dagligen. Juni och juli sporadiskt, ibland hörde jag av mig först, ibland han spontant.

Jag vet inte alls hur han tänker, eller denna plötsliga stress. Det är ju lite skilllnad om personen är lite restriktiv från början. Men med denna förvandling så har jag ingen aning. Vi pratar ju heller inte längre så ofta att man vet allt om varandras mående som förr.

Men om man känner så borde det ju inte vara så svårt att kommunicera.
Han säger att ”mobilen fick ingen prio” eller var ”upptagen” och radar upp tusen saker han gjort. Samt att han stänger av människor vid stress. Sen om det gäller alla eller bara mig, inte en aning

 

[Thaliaste]

Mycket möjligt, det betendet kom ju väldigt plötsligt. I 7 månader hade vi kontakt hela tiden. Maj iaf dagligen. Juni och juli sporadiskt, ibland hörde jag av mig först, ibland han spontant.

Jag vet inte alls hur han tänker, eller denna plötsliga stress. Det är ju lite skilllnad om personen är lite restriktiv från början. Men med denna förvandling så har jag ingen aning. Vi pratar ju heller inte längre så ofta att man vet allt om varandras mående som förr

Kanske för att han försökte motsvara dina förväntningar då? Samt att åtminstone jag får någon mystisk extra energi i början av en ny relation, så jag orkar mer än vanligt. Men det är ju tillfälligt. Och även om jag innan jag nådde väggen pga jobbet, orkade mer än idag så var det ju inte faktiskt nivå, utan jag körde på mer än jag egentligen orkade. Det var ju därför jag kraschade. Men de som var runt mig då skulle ju också kunna säga att det är konstigt att jag orkar så mycket mindre nu när jag orkade så mycket då. Men det var inte hållbart, det kunde inte upprätthållas hela arbetslivet ut. Så varken jag, mina kollegor eller min AG kan förvänta sig att jag alltid ska leverera på din nivån, bara för att jag gjorde det under en tid.

Det spelar ingen roll ändå, den minskade kontakten, samt hans egen tråd som även du har läst, är tydligt. Det kommer inte bli som förr.

 

[Unhappy]

Kanske för att han försökte motsvara dina förväntningar då? Samt att åtminstone jag får någon mystisk extra energi i början av en ny relation, så jag orkar mer än vanligt. Men det är ju tillfälligt. Och även om jag innan jag nådde väggen pga jobbet, orkade mer än idag så var det ju inte faktiskt nivå, utan jag körde på mer än jag egentligen orkade. Det var ju därför jag kraschade. Men de som var runt mig då skulle ju också kunna säga att det är konstigt att jag orkar så mycket mindre nu när jag orkade så mycket då. Men det var inte hållbart, det kunde inte upprätthållas hela arbetslivet ut. Så varken jag, mina kollegor eller min AG kan förvänta sig att jag alltid ska leverera på din nivån, bara för att jag gjorde det under en tid.

Det spelar ingen roll ändå, den minskade kontakten, samt hans egen tråd som även du har läst, är tydligt. Det kommer inte bli som förr.

Enligt honom så hade han en liten topp då som gick ner när han jobbade för mycket. Samt att saker gick sönder och inte enligt planen.

Ja man får ju det men jag tror inte det berodde på nåt annat än att jag också mitt i allt drog energi och som vi ju vet så plockar han bort människor först. Oavsett hur bra eller mindre bra han tycker om dem.

Enligt honom så är det mycket bättre med stress/ångest just nu. Hans mål var att komma tillbaka till så som det var när vi träffades. Om jag ingår där är ju tveksamt.

Jag kan ju se det utifrån att han är en person i behov av lagom mycket att göra. Mycket egentid, jobb och lite träning så funkar han ganska bra. Men extrajobb, trasiga bilar och förseningar så fixar han det inte. Men det där var hans mål, och jag var tyvärr en människa- såna man plockar bort- stressmoment.

 

[Thaliaste]

Enligt honom så hade han en liten topp då som gick ner när han jobbade för mycket. Samt att saker gick sönder och inte enligt planen.

Ja man får ju det men jag tror inte det berodde på nåt annat än att jag också mitt i allt drog energi och som vi ju vet så plockar han bort människor först. Oavsett hur bra eller mindre bra han tycker om dem.

Enligt honom så är det mycket bättre med stress/ångest just nu. Hans mål var att komma tillbaka till så som det var när vi träffades. Om jag ingår där är ju tveksamt.

Jag kan ju se det utifrån att han är en person i behov av lagom mycket att göra. Mycket egentid, jobb och lite träning så funkar han ganska bra. Men extrajobb, trasiga bilar och förseningar så fixar han det inte. Men det där var hans mål, och jag var tyvärr en människa- såna man plockar bort- stressmoment.

Ja, ni vet ju båda två hur det här kommer att sluta. Det är synd bara att ni båda lämnar det åt den andre, men jag hoppas någon av er till slut tar steget. Inte kul att lägga hela hösten också på att må dåligt...

 

[Unhappy]

Ja, ni vet ju båda två hur det här kommer att sluta. Det är synd bara att ni båda lämnar det åt den andre, men jag hoppas någon av er till slut tar steget. Inte kul att lägga hela hösten också på att må dåligt...

Nej, så är det ju. Och jag är som sagt inne på vad nån skrev i tråden. Att ser nog inte var ”honom” jag såg i början och blev kär i

 

[EmmaBovary]

Ja kanske, förr hade vi ju kontakt 24/7, sen kanske 5 gånger per dag, sen kunde det gå nån dag mellan, sen 3, sen 5 sen nån vecka osv. Jag hänger liksom inte med, samtidigt som han skriver att han vill ha MER kontakt på nätet.

För mig är tankesättet märkligt, de flesta människor oavsett relation brukar svara samma dag, resten inom 1-2 dagar. Uppenbarligen inte han. Och gällande honom är det en hel massa ”specialanpassningar” kring mycket. För mig börjar det kännas som rödflagg. Såhär mycket anpassar jag liksom inte ens för många brukare med dokumenterade tunga diagnoser med stor problematik.

Du vet att jag känner med dig, för att vi i grund och botten verkar ha lite liknade problematik och jag vet hur olidligt smärtsamt det kan vara i ett kanske-förhållande då. Först blev jag positivt inställd till din uppdateringen, att du börjat gå hos en terapeut (vilket jag själv inser tar TID). Men... ju längre tråden framskrider så upprepar du samma mönster som i tidigare trådar, och fokuserar på hans mönster (eller kanske brist på dem ibland) och som @Valerianovna skrev, borde kanske fokus vara på vad han gör, inte hur/varför han är på ett visst sätt. Med förståelse för att det här måste vara något av ett trauma för din del, och tidsaspekten, så hoppas jag att du också lägger ner tid på att förstå dina mönster, varför du är på ett visst sätt och vad du GÖR.

 

[Unhappy]

Du vet att jag känner med dig, för att vi i grund och botten verkar ha lite liknade problematik och jag vet hur olidligt smärtsamt det kan vara i ett kanske-förhållande då. Först blev jag positivt inställd till din uppdateringen, att du börjat gå hos en terapeut (vilket jag själv inser tar TID). Men... ju längre tråden framskrider så upprepar du samma mönster som i tidigare trådar, och fokuserar på hans mönster (eller kanske brist på dem ibland) och som @Valerianovna skrev, borde kanske fokus vara på vad han gör, inte hur/varför han är på ett visst sätt. Med förståelse för att det här måste vara något av ett trauma för din del, och tidsaspekten, så hoppas jag att du också lägger ner tid på att förstå dina mönster, varför du är på ett visst sätt och vad du GÖR.

Det gör jag, fokus på honom blev nog mer när jag blev ifrågasatt eller kände mig ifrågasatt hur tydlig jag/han var hit och dit.

Ja jag har fått många bra tankar om hur jag bör tänka kring honom. Bla tankeställaren att han kanske inte är den personen som jag saknar/lära känna. Utan förmodligen mer de riktiga sidorna. Vill jag ha dem? Nej?

Ja, det är ju det jag och terapeuten pratar om. Hittat massor med klipp på nätet om giftiga relationer. Han må vara vad han nu är men jag ger exakt samma respons som de gör. När man varken vet ut eller inte vi blir styrd av varma/kalla känslor och ghostad. Då gör man kanske lite som jag gör, dyker in i nån inlärd hjälplöshet ”han får bestämma om jag ska må bra” och så ska det ju inte vara.

 

[tanten]

Du har så rätt. Men om jag får ”säga emot”, denna ”stress” startade lite tidigare än när det blev dåligt. Nåt hände, och jag tror han är så stresskänslig som han säger, för han blev även helt paranoid.

Inte för att det är nån ursäkt men ändå.

Men visst hade jag tröttnat. Nu är han ju tillbaka i rutinerna. Så nu finns inget alls att skylla på.

Nu är du tillbaka i att analysera hur han är.
SLUTA med den. Snälla.
Det leder inte till nåt gott

 

[tanten]

Men du, jag citerar bara vad han själv berättat för mig. Det är han som säger att stress påverkar honom sådär. Inte jag…
Han har all rätt i världen att tycka att det är befogade saker att stressa upp sig över, däremot tycker jag det är riktigt märkligt eller kanske t.o.m. en bortförklaring eftersom allt blev stress till sist.

Ja. Men ska du ens reflektera?
Han tar plats i ditt huvud och du är så förgiftad att du inte ens inser det?

Operera ut honom.

 

[Unhappy]

Ja. Men ska du ens reflektera?
Han tar plats i ditt huvud och du är så förgiftad att du inte ens inser det?

Operera ut honom.

Men du, där försöker jag förklara nåt. Det var ingen reflektion…jag är ganska på et klara med vad jag tänker om det dät

 

[tanten]

Men du, där försöker jag förklara nåt. Det var ingen reflektion…jag är ganska på et klara med vad jag tänker om det dät

Det är just det. Du behöver inte förklara mer. Du har en klar bild över det hela.

Önskar så innerligt att du lägger all den där tankemödan på dig och ditt eget liv, helt fristående från honom.

 

[tanten]

Tror vi kvinnor (sorry) har ett behov av att reda ut, förklara. Knyta upp lösa trådar.
Hur mycket tankemöda har jag inte lagt på "om han bara begrep," Men han behöver inte begripa. Det är jag som tror det.

Ofta leder det ingen vart eftersom motparten inte har behovet.

 

[monster1]

Men du, där försöker jag förklara nåt. Det var ingen reflektion…jag är ganska på et klara med vad jag tänker om det dät

Du behöver verkligen inte känna att du måste försvara dig mot @Thaliaste . Gå på den linje du och din terapeut stakat ut. Jag har varit i ett "på/av" förhållande det skapar liknande ångest/glädjetoppar som det du beskriver. Det är svårt att se när man är i det och det kan ta ett tag innan man lyckas fjärma sig.

Vad som framgick tydligt i hans tråd som jag uppfattade det var att han hade en väldigt egoistisk syn på sin del i en medmänsklig relation oavsett om den är romantisk/sexuell eller vänskaplig. Att enbart se till sina egna behov när man har med andra människor att göra är inte ok. Ignorans/utfrysning är ett väldigt starkt maktmedel. Om han ville vara ifred så borde han inte söka upp dig igen när du sedan släppt taget, när du svarar på hans kontakter så drar han sig tillbaka igen. Jag har ingen aning om han har diagnoser eller ej, kanske är han bara en helt vanlig egoist som inte ser till någon annan än sig själv när det kommer till kritan. Han borde framförallt låta dig vara ifred.

PS Hans stress över kontakt försökt är ju precis lika mycket hans problem att hantera som han hävdar att din ångest över hans utfrysning är. Om nu var och en äger sina "problem".