Säger ni till era föräldrar...

Sv: Säger ni till era föräldrar...

kl

Till min mamma säger jag att jag älskar henne och hon säger ofta att hon älskar mej, det har vi alltid gjort och kommer säkert alltid att göra.. Vi har pratat om det då hennes föräldrar aldrig sagt att dom älskar henne (även om dom har en mkt bra relation och hon innerst inne vet att dom gör det) så säger hon att hon nog omedvetet måste ha saknat det, eftersom hon säger det så ofta till mig.

Till min pappa sa jag det ofta när jag var liten, men när jag blev större förändrades vår relation och även om jag aldrig slutade älska honom så sa jag det aldrig vilket jag ångrar nu, då han gick bort för snart 3 år sedan. Men jag hoppas att han ändå visste att jag älskade honom, precis som jag vet att han älskade mig, även om han inte uttalade det de sista åren.

Jag kommer att säga till mina barn att jag älskar dom, eftersom det är så jag själv vuxit upp och även om man ändå vet att man är älskad så tycker jag att det ger en trygghet att höra orden uttalas. Har däremot mycket svårt att säga till tex en kille att jag älskar honom, men det kanske snarare är pga att jag inte stött på rätt än ;)
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Nu vill jag tillägga att jag vet att mina föräldrar älskar mig, men det är mindre ord och mer handling.
Vilket jag för övrigt är mest bekväm med.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Jag känner mig tryggt förvissad om att mina föräldrar älskar mig fastän de aldrig har sagt det. Eftersom de aldrig satt ord på det har det heller aldrig fallit sig naturligt för mig att säga till dem att jag älskar dem.

Däremot har jag medvetet styrt upp en något mer kärleksfull ton mellan dem, mig och mina syskon då den ett tag tenderade att bli väldigt hård. Nu avslutas en del telefonsamtal och sms med "puss" eller "kram" och jag är noga med att säga att jag uppskattar deras sällskap och att jag är glad att se dem. Det har gett god utdelning och nu avslutar till och med min stela far sina sms med "kram".

Om jag får egna barn tror jag att jag skulle berätta ofta för dem att jag älskar dem och till partners och i vissa fall vänner har jag inga problem att säga det.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

att ni älskar dom?

Jag har svårt för att säga det till dom.

Säger ni sådant? Eller skriver?
I vilket sammanhang/tillfälle?

Nej, gör man det?

tycker om, högaktar, respekterar, är oersättliga, beundransvärda osv.
Visst golit älskar glass, men skulle aldrig tilltala glassen med det. Älskar dig glassen.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Jag sa det första gången till pappa på dödsbädden. Önskar att jag sagt det oftare men ofta tror jag att sånna saker är outtalade. Tyvärr kanske. Å andra sidan jan man ju visa kärlek utan att uttala det.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Jag säger det då och då till mina föräldrar. Till mina barn säger jag det varje dag och sambon får också höra det rätt ofta.
Nu kan man ju älska utan ord men jag gillar ju ord! Däremot skulle jag inte kunna tänka mig att säga att jag älskade någon utan att verkligen mena det.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

att ni älskar dom?

Jag har svårt för att säga det till dom.

Säger ni sådant? Eller skriver?
I vilket sammanhang/tillfälle?

Nej, i min ursprungsfamilj pratade vi inte mycket om känslor och så stora kärleksord förekom inte. Mina barn däremot säger jag det till ofta och de till mig. :love: Oftast i samband med ett SMS som handlar om något annat. Men det händer att jag skickar ett SMS med bara det innehållet lite då och då när jag känner att jag måste säga det. Oftast kanske för att jag har mött någon eller något i mitt jobb som får mig att känna oerhörd tacksamhet för att jag har mina fina fantastiska barn i livet.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Sen min pappa drabbades av en infarkt, lättare och aldrig fara för hans liv men det krävdes en bypass pga förträngningens läge, så säger jag det. Det är inte en fråga om när ens föräldrar dör, det är en fråga om när - vilket jag såklart alltid vetat, men nu har det blivit uppenbart.

Det är inte helt naturligt för mig, men jag menar det.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Nej aldrig. Har aldrig själv fått höra det.
Men jag vet att pappa älskade mig och han fattade nog att jag älskade honom. Med mamma...nej, känslor är inget man pratar om. Någonsin.

Jag har arbetat med mig själv för att inte bli som min mamma. Jag säger till mina barn varje dag att jag älskar dem, och vi kramas när vi skiljs åt tex vid skolan och liknande. Ena sonen håller mig mer än gärna i handen trots att han är 10 år och alla hans klasskompisar ser det. Andra sonen som är 11 vägrar, men vill det när ingen ser. Och dottern är den mest kramiga av oss alla :)
 
Till Mamma säger jag ofta att jag älskar henne och är noga med att hon förstår det och hur mycket jag ser upp till henne och vilken inspirationskälla hon är för mig. Hon är underbar :)

Pappa däremot... det går inte, kan inte ens skriva i ett mail. För mycket gammalt groll som ligger och nöter på relationen...
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Ja så ofta jag kan! Jag menar det dessutom de är fullständigt fantastiska och förutom föräldrar även mina bästa vänner. De var nyss tre veckor i usa och det var jobbigt. Då tänker jag att de kan ju dö utan att det vore så konstigt och då kommer jag att dippa rejält. Blir illamående av tanken. Inga syskon har jag tyvärr. Jag får väldigt mycket kärleksförklaringar tillbaka, i ord, sms, och mamma skickar vykort ofta med bara de orden.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Min mamma säger jag det till men inte så ofta. Hon säger det nog lite oftare till mig men det är när hon känner att jag verkligen behöver det. Det är ingen vardaglig mening för oss som vi avslutar varje samtal med. Hon visar det i handlingar på ett helt otroligt sätt!

Min pappa, aldrig. Han har aldrig sagt det till mig och jag aldrig till honom. Det kommer aldrig hända.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Inte uppväxt med att man säger sånt till varandra så jag har aldrig sagt det till mina föräldrar.

Enda jag kan säga sånt till är mina barn.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Mina båda föräldrar är döda sedan länge. Min mamma kunde se på mig och säga att - jag tycker mycket, mycket om min flicka. Och så log hon och strålade mot mig med hela ansiktet. Pappa sa aldrig så med ord, det närmaste var väl då jag flyttat långt bort och varit hemma och hälsat på. Då jag skulle åka brukade han önska mig lycka till och ge mig en slant, och så sa han att det kändes tomt då jag var borta ett halvår. Jag önskar att jag brytt mig mer om honom då han fick en hjärnblödning och inte längre fick köra bil själv. Han kunde ha uppskattat en biltur hit eller dit, kunde ha hälsat på gamla bekanta eller åkt till någon vacker plats på höga kusten eller så. (Ca fem mil hemifrån till Skuleberget bara). Ord är bra men det är nog ännu mera värt att säga med handling att man älskar sina föräldrar.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Sällar mig till skaran och skriver nej, det gör jag inte. Vi pratar inte så till varandra i vår familj. Eller rättare sagt i mammas familj, och det är den som påverkat mig mest. Pappa är inte alls lika obekväm med att visa känslor. Men vi brukar visa varandra hur mycket vi tycker om varandra genom att alltid ställa upp och jag har tät kontakt med mina föräldrar.

Jag känner mig ganska obekväm med att visa känslor överlag, i alla fall genom att säga sådana ord. Jag har väl sagt det någon gång till sambon men det känns liksom fel. Han vet det ändå och jag visar det (nästan) varje dag. Så det finns en risk att det här beteendet kommer överleva ett par generationer till...
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Efter morfars plötsliga död för ca 7 år sen så insåg jag hur snabbt och oväntat man kan förlora en älskad person, och det var då jag började säga det till min mamma, som jag verkligen älskar väldigt mycket. Nu säger vi det till varandra varje gång vi avlutar ett telefonsamtal, och det känns inte det minsta konstigt utan känns jätteviktigt för mig att det är det sista jag säger innan vi lägger på..

Min pappa däremot har inte funnits där för oss särskilt mycket och jag har hatat honom från djupet av mitt hjärta vissa perioder under min barndom. Men nu har pappa fått cancer och börjat tänka till lite över vad som är värdefullt i livet så han sa (skrev) i ett mail till mig för ca 1 månad sen för första gången i livet att han älskar mig. Jag skrev likadant tillbaka, men menade det dock inte helt.. Men likadant där så vill jag inte ångra mig att jag aldrig sagt det innan det är för sent.

Däremot har jag och min storebror aldrig varit "kärleksfulla" mot varandra, och trots att jag alltid sett upp till honom och verkligen älskar honom så har han väldigt svårt för att visa sådana känslor för någon i familjen.
Han la upp en bild på fb en gång på honom och vår halvbror, och då kommenterade jag bilden med "mina älskade bröder <3", och det antar jag blir det närmaste jag kommer ha sagt i älska-väg till honom..
Väldigt tråkigt tycker jag att det är så mellan oss, men jag hoppas verkligen att han vet innerst inne att jag älskar honom.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

att ni älskar dom?

Jag har svårt för att säga det till dom.

Säger ni sådant? Eller skriver?
I vilket sammanhang/tillfälle?

Vi är dåliga på det i vår familj. Inget jag minns att mamma och pappa sagt under uppväxten heller. Men jag har alltid KÄNT mig väldigt älskad och VET att de älskar mig, vilket känns viktigast.

Mamma har däremot på senare år börjat säga det till oss; ett medvetet val från hennes sida vet jag.

Och jag försöker också emellanåt.

Säger ofta ofta till egna barnen att jag älskar dem för att orden ska komma mer naturligt för dem i framtiden.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Jag säger det till både mamma och pappa. Även till min bror men det är mer sällan, vi har en relation som är nära men inte frekvent typ. Alltså vi vet vart vi har varandra dvs - i vått och torrt. men vi ses eller pratar inte så ofta.

Till mamma och pappa säger jag det någon gång ibland. Brukar spontant ge dem en kram och säga att jag älskar dem, när vi lagar mat ihop, pillar med bilen eller mitt i ett samtal, när jag känner känslorna lite extra starkt.
 
Sv: Säger ni till era föräldrar...

Jag kan inte minnas att jag sagt det till mina föräldrar och inte heller att de sagt det till mig. Däremot är jag säker på att de älskar mig och jag älskar definitivt dem.
Till min dotter säger jag det varje dag som jag träffar henne.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Älska är kanske för mycket men åtminstone tycka om sig själv? Hur gör man? Hur lär man sig?
2 3 4
Svar
62
· Visningar
3 152
Senast: CaisaCax
·
Kropp & Själ Hur gör ni som lever ensamma utan barn eller partner? Känner ni er någonsin ensamma? Vad gör ni då när ni sitter där hemma i lägenheten/...
2
Svar
38
· Visningar
2 285
Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 002
Senast: Thaliaste
·
Kropp & Själ Jag har en vårta på ena fingret. Den sitter illa till och gör j*kligt ont till och från. Efter drygt 3 år har den fortfarande inte velat...
2 3
Svar
49
· Visningar
2 101
Senast: MissFideli
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp