Sådant som inte går att förklara: övernaturligt

[CillaW]

precis som en muslim vet att judar har fel och tvärtom.

Jag förstår vad du menar, men det är ett dåligt valt exempel eftersom de båda religionerna har mycket gemensamt.

 

[Dahlianna]

Jag förstår vad du menar, men det är ett dåligt valt exempel eftersom de båda religionerna har mycket gemensamt.

Sant, my bad. Valde exemplet lite slarvigt eftersom judar-muslimertänket är aktuellt för mig som snart ska resa till Oman och totalt missat att jag måste skaffa nytt pass eftersom jag var 14 timmar i Israel för tre år sedan.

 

[sjoberga]

Egna upplevelser räcker för de flesta oavsett vilken religion eller annat man tror på. Du tror inte på det jag tror och jag vet att du har fel och jag tror inte på det du tror och du vet att jag har fel, precis som en muslim vet att judar har fel och tvärtom.

Skillnaden är att jag inte tror alls, utan den dagen du presenterar hållbara bevis för din tes, som på något sätt gör det mer sannolikt att din utsaga är korrekt än inte, så ändrar jag uppfattning i frågan.

När det gäller religion är den här boken intressant läsning:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Illusionen_om_Gud

 

[Niyama]

När jag anstränger mig lite för att komma på vad för övernaturligt jag varit med om kom jag på en grej: när jag precis flyttat in här vaknade jag en natt av ett knackande. Lågt och regelbundet. Gick till dörren men där var det tyst. Sen har jag hört det några fler nätter. Eftersom jag inte vet vad det är så tror jag att det är ett spöke som vill mig något

 

[Monstermom]

Har heller aldrig varit med om något oförklarligt, men kan verkligen inte förstå det absolut hemska med att inte kunna förklara precis allt? Som flera skrivit före mig så känns det så väldigt naivt att tro att vi vet och kan allt? Och så vitt jag vet så forskas och undersöks det tonvis om oförklarliga fenomen men hittills har ingen förklaring som accepteras kunnat ges. Men skulle jag uppleva något som jag inte kan förklara, inte sjutton skulle jag slänga mig iväg till närmsta labb och börja forska för allt vad kläderna höll bara för att ha en vetenskaplig förklaring när jag vill berätta min anekdot för någon. Det lämnar jag åt proffsen så nöjer jag mig med att anse mig ha en intressant historia.

Det "absolut hemska" är inte att inte kunna förklara precis allt, utan att just förklara något genom woowoo-övernatuuuuurligt. Jag upplever massor av saker som jag inte har någon förklaring på, många gånger för att jag inte satt mig in i ämnet (ibland gör jag det för att just hitta en förklaring, ibland inte) och många gånger för att inte finns någon förklaring (än, i alla fall). Men att jag inte har någon förklaring gör det inte OK att säga att det betyder att jag har en - just för att jag inte har någon - och det är spöken/andar/magi eller vad man nu vill. Det är skillnad på att ha en intressant historia utan förklaring, och att ha en med förklaringen "det var övernaturligt, ingen kan någonsin förklara det, så det så - och om man inte håller med så är man korkad, trångsynt och väljer att inte använda sina (över?)naturliga förmågor!"...

Det finns saker jag inte förstår. Det finns saker ingen förstår. Men att klämma in allt som inte har någon förklaring i övernaturligtgarderoben, det är att stänga dörren totalt. För allt.

 

[MCP]

Nej, men om man accepterar den undermåliga förklaringen "övernaturligt/spöken" utan minsta tillstymmelse till bevisning för påståendet och därmed antar att det är sant (eller sannolikt).

Jag nöjer mig ofta med att jag inte förstår - men jag försöker då inte heller hitta på någon annan enklare förklaring bara för att ha en. Jag nöjer mig helt enkelt med att jag inte förstår. Är jag intresserad av ämnet (mycket liten del av allt) så kan jag engagera mig i att försöka förstå. Är jag det inte, som med det mesta, så nöjer jag mig med att jag inte förstår och låter andra intresserade ta reda på mer.

(Ursäkta, men min mobil bråkar så måste svara såhär)
Då tänker vi ganska så lika då, jag nöjer mig inte heller bara sådär med övernaturligtkortet som förklaring.

 

[Dahlianna]

@sjoberga Det jag menade med ordet tro var inte att ta ställning till dina trospreferenser, jag har ju noll koll på om du är ateist, tillhör någon religion eller tror på kakmonstret. Din uppfattning är att jag har fel och min uppfattning är att du har fel, ingen av oss kan i den här tråden övertygade den andra även om tråden så skulle vara 100 sidor lång. Jag håller som sagt med i det du skrivit tidigare i tråden om att folk får tro på vad de vill.

 

[sjoberga]

@sjoberga Det jag menade med ordet tro var inte att ta ställning till dina trospreferenser, jag har ju noll koll på om du är ateist, tillhör någon religion eller tror på kakmonstret. Din uppfattning är att jag har fel och min uppfattning är att du har fel, ingen av oss kan i den här tråden övertygade den andra även om tråden så skulle vara 100 sidor lång. Jag håller som sagt med i det du skrivit tidigare i tråden om att folk får tro på vad de vill.

Min uppfattning är att du helt saknar stöd för din tes och därför är det högst osannolikt att den är korrekt. Om du presenterar stöd för din tes som gör det sannolikt sant, så accepterar jag det.

Min uppfattning är alltså inte att du har fel per se, utan att det du hittat på som förklaring, behöver understödjas för att kunna antas vara sant.

 

[Dahlianna]

Jag förstår vad du menar. Som jag tidigare skrivit så har jag väldigt goda bevis från verkliga livet som räcker mer än väl för mig men som lika självklart saknar relevans i en tråd på internet och därför är det ointressant för såväl mig som dig att jag skriver om det.

 

[Sleepy]

Vad det än handlar om, så är ju skillnaden om man tror eller om man vet.

Tro kan man göra om man accepterar att inte kunna bevisa. Händelser, upplevelser etc kan få en att tro eller hoppas eller vara öppen för möjligheten.

För att veta och därmed slå fast en sanning, behöver man bevisa. Inte med en hög händelser, utan med vetenskapliga tester.

 

[mandalaki]

Jag tycker att det är sunt att inte tro på osannolika saker som man själv inte har upplevt.

Nu rycker jag en enda mening men det beror på att den är så symptomatisk för de som tror på övernaturliga händelser. Att man anser sig ha upplevt något är inget bevis för att det faktiskt existerar. Och omvänt, det existerar massor av saker som jag inte upplevt men som jag ändå vet att de finns.

Upplevelser av övernaturligt tror jag för övrigt i de flesta fall går utmärkt att förklara med vetenskap - vetenskapen psykologi.

 

[sjoberga]

Vad det än handlar om, så är ju skillnaden om man tror eller om man vet.

Tro kan man göra om man accepterar att inte kunna bevisa. Händelser, upplevelser etc kan få en att tro eller hoppas eller vara öppen för möjligheten.

För att veta och därmed slå fast en sanning, behöver man bevisa. Inte med en hög händelser, utan med vetenskapliga tester.

Fast jag vill nog mena att det finns en hel gråskala däremellan, där tester och forskning kan göra något mer eller mindre sannolikt att vara sant. Ibland kan det med dagens kända metoder vara omöjligt att komma till vitt (sant) eller svart (falskt). Ofta appliceras metoderna och så får man en gråskala, som antingen ligger nära vitt eller svart. En del teser är till och med uppställda på ett sådant sätt att man omöjliggör att det går att få vitt eller svart (vanligt inom religion).

Det går till exempel inte att bevisa att Gud inte finns. Men det går att göra omfattande resonemang som visar att den Gud som presenteras i Bibeln är extremt osannolik att ha något med verkligheten att göra.

 

[Grazing]

Vad det än handlar om, så är ju skillnaden om man tror eller om man vet.

Tro kan man göra om man accepterar att inte kunna bevisa. Händelser, upplevelser etc kan få en att tro eller hoppas eller vara öppen för möjligheten.

Fast samtidigt så vet man ju själv vad man upplevt och då vet man det man själv har upplevt. Det är ingenting som man tror man har upplevt. Sen vad det är man upplevde rent vetenskapligt, det är ju en annan sak.

Det går att tro och att vilja veta rent vetenskapligt också vad det är som händer och varför.

 

[Sleepy]

Efter att min förra gammelhund gått bort, hände det flera ggr när jag kom gående in på gården att jag hörde honom skälla. Instinktivt skyndade jag på stegen när jag hörde det där övergivna, ledsna skallet som jag hört förut; han tyckte att jag varit borta för länge och var ensam. Sekunden efter insåg jag omöjligheten i det hela - han fanns ju inte kvar längre. Ändå kändes det så verkligt. Saknad, vana, hjärnspratt - vad vet jag. Jag accepterade det bara. Jag tyckte om känslan att han kanske fanns med mig ff på något vis, jag fann tröst i det i sorgen efter honom. Däremot ser jag inte händelserna som bevis på att det är sant.

 

[Grazing]

Jag ser inget naturvetenskapligt alls med det där. Var menar du att energin som stannar kvar kommer från? Och i vilken form tänker du att energin blir kvar?

Fast energi kan omöjligt försvinna, människor består ju av mycket energi, när kroppen dör försvinner inte den energin.

 

[mandalaki]

Fast energi kan omöjligt försvinna, människor består ju av mycket energi, när kroppen dör försvinner inte den energin.

Jag skulle vilja påstå att det är exakt på pricken det som sker när man dör.

 

[Sleepy]

Fast jag vill nog mena att det finns en hel gråskala däremellan, där tester och forskning kan göra något mer eller mindre sannolikt att vara sant.

Naturligtvis. Man får ju bevisa så bra det går.

 

[vallhund]

Fast energi kan omöjligt försvinna, människor består ju av mycket energi, när kroppen dör försvinner inte den energin.

Synd att den inte tas tillvara, på krematorier t ex.

 

[mandalaki]

Efter att min förra gammelhund gått bort, hände det flera ggr när jag kom gående in på gården att jag hörde honom skälla. Instinktivt skyndade jag på stegen när jag hörde det där övergivna, ledsna skallet som jag hört förut; han tyckte att jag varit borta för länge och var ensam. Sekunden efter insåg jag omöjligheten i det hela - han fanns ju inte kvar längre. Ändå kändes det så verkligt. Saknad, vana, hjärnspratt - vad vet jag. Jag accepterade det bara. Jag tyckte om känslan att han kanske fanns med mig ff på något vis, jag fann tröst i det i sorgen efter honom. Däremot ser jag inte händelserna som bevis på att det är sant.

Jamen självklart. Det tog nog ett halvår efter att min sista katt dött som jag inte hade honom svansande kring benen längre. Det berodde ju bara på att jag var så van vid att ha honom där, inte på att hans "energier" fanns kvar. Det var min vana och mina minnen som var så starka. Jag hörde honom gå över parketten också, väldigt länge.

 

[sjoberga]

Jag skulle vilja påstå att det är exakt på pricken det som sker när man dör.

Försvinner? Nja, den omvandlas till värme som sker med nästan allt annat och finns kvar. Så på så vis finns alla döda människor kvar, genom att de har använt energi som finns kvar att sedan användas till annat.