- Svar: 5
- Visningar: 1 174
Ett helt år i onödan. Trött, ofokuserad, ännu tröttare, sus o ring i öronen, så stel vissa dagar så det kändes som kroppen var av halvruttna brädor, ingen energi ens till det jag tycker är roligt. Dålig balans, andfåddhet - och så trött ibland. Känslosam, ljudkänslig, torr hud. Så förra hösten sökte jag för allt detta på vårdcentralen. Jag hade kunnat bli sjukskriven direkt för "stress". Jag sa dock att jag tror inte det är det, jag vill ta prover på sköldkörteln. Det fick jag väl då om jag nu måste...provet visade förhöjda värden men det var inte alls så farligt. Om jag nu ville kunde jag ta om det men det kunde ju vara så att jag hade en infektion i kroppen. Ok tänkte jag, jag tar om det någon dag när jag känner mig pigg - det var ju inget alarmerande med värdet enligt vårdcentralen.
Tiden gick, om jag nu kände mig pigg någon dag så var det aldrig tillräckligt länge för att hinna åka och ta prover. I början av oktober så får jag urinvägsinfektion, får antibiotika utan att träffa läkare vilket ju var smidigt. Tyvärr tog inte kuren.
Jag ringer igen och denna gång måste dom göra en odling, dvs lämna urinprov och jag frågade om jag kunde ta provet på sköldkörteln (och ett blodsocker, är ju i riskzon för diabetes). Javisst sa sköterskan, jag ser ju här att du skulle kommit in och tagit det provet. Väl där får jag övertyga labbsköterskan, hon vill inte ta sköldkörtelprovet? Det är så länge sedan...men jag ger mig inte.
Sockret är högt, jag brukar hålla mig under gränsen. Sköterskan ringer mig dagen därpå och säger att jag behöver göra om sockret. Så då gör jag det. Bättre värden - anledningen till det tidigare var nog helgens läsk och godis. Firade ju femtioårsdag ju. Sköterskan ringer upp och säger att det blir ett samtal med diabetessköterskan. Finemang. Det kan jag nog behöva. Och sen ska läkaren ringa mig också. När han väl gör det så är det för att säga att han skrivit ut starkare antibiotika för urinvägsinfektionen. OCH han berättar också att han skriver ut Levaxin till mig för mina sköldkörtelvärden var inte alls bra.
DET VAR JU DET JAG VISSTE - FÖR ETT ÅR SEDAN. I ett helt jävla år har jag blivit tröttare och tröttare - helt i onödan.
Tiden gick, om jag nu kände mig pigg någon dag så var det aldrig tillräckligt länge för att hinna åka och ta prover. I början av oktober så får jag urinvägsinfektion, får antibiotika utan att träffa läkare vilket ju var smidigt. Tyvärr tog inte kuren.
Jag ringer igen och denna gång måste dom göra en odling, dvs lämna urinprov och jag frågade om jag kunde ta provet på sköldkörteln (och ett blodsocker, är ju i riskzon för diabetes). Javisst sa sköterskan, jag ser ju här att du skulle kommit in och tagit det provet. Väl där får jag övertyga labbsköterskan, hon vill inte ta sköldkörtelprovet? Det är så länge sedan...men jag ger mig inte.
Sockret är högt, jag brukar hålla mig under gränsen. Sköterskan ringer mig dagen därpå och säger att jag behöver göra om sockret. Så då gör jag det. Bättre värden - anledningen till det tidigare var nog helgens läsk och godis. Firade ju femtioårsdag ju. Sköterskan ringer upp och säger att det blir ett samtal med diabetessköterskan. Finemang. Det kan jag nog behöva. Och sen ska läkaren ringa mig också. När han väl gör det så är det för att säga att han skrivit ut starkare antibiotika för urinvägsinfektionen. OCH han berättar också att han skriver ut Levaxin till mig för mina sköldkörtelvärden var inte alls bra.
DET VAR JU DET JAG VISSTE - FÖR ETT ÅR SEDAN. I ett helt jävla år har jag blivit tröttare och tröttare - helt i onödan.