Jag ljuger som en borstbindare, stämmer inte alls2 rör 19 prover, alla ser bra ut en gång om året.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag ljuger som en borstbindare, stämmer inte alls2 rör 19 prover, alla ser bra ut en gång om året.
Stämmer inte, jag tänkte fel.Varför en gång om året? Jag har inte kollat några prover på minst tio år Min läkare vill aldrig se mig utan skriver bara ut mer smärtstillande när jag ber om det
Känns lite sådär ibland men visst jag mår ok
Funderar ibland på hur tex min lever mår med tanke på att jag ätit smärtstillande dagligen i 20 år men eftersom läkaren inte vill ta några prover så är det nog ingen fara antar jag
Jag pratade generellt, inte om dig eller tråden.Jag vet inte om någon i den här tråden har sagt att det måste finnas just en fysisk orsak?
Men i mitt fall är jag faktiskt mer eller mindre övertygad om att det ändå är en fysisk orsak. Sen spelar såklart den psykiska delen också en stor roll.
Jag trodde att man alltid fick svar på cellprov och mammografi, även om allt är normalt? Risken finns ju att ett svar kommer bort, och behöver man då ytterligare utredning/behandling är det ju inte bra.Jag var ju på akuten, inte under någon pågående och återkommande behandling eller läkarkontakt. De meddelar alltid om de hittar något avvikande, vilket räcker för mig. Samma rutin som vid tester för sexuellt överförbara sjukdomar och även tex cellprov. Ser det bra ut, hör man inte av dem.
Som sagt, vad jag kan minnas har jag inte fått det. Och inte heller på en massa prover som togs när jag var på akuten. De sa att de tar kontakt om något prov är konstigt.Jag trodde att man alltid fick svar på cellprov och mammografi, även om allt är normalt? Risken finns ju att ett svar kommer bort, och behöver man då ytterligare utredning/behandling är det ju inte bra.
För att vården inte har utrett färdigt t.ex. eller att den behandling man får inte är tillräcklig. ME/CFS är ju t.ex. en sådan sjukdom som behöver utredas på längden och tvären innan man kan ställa den. Och det är också allmänt känt att alla inte svarar som önskat på den behandling som ges för sköldkörtelproblem i Sverige, men att vården utomlands är bättre på den fronten.Jag pratade generellt, inte om dig eller tråden.
Men om vi pratar om dig: varför tror du att vården isåfall inte hittat den där fysiska orsaken? Du har ju beskrivit samma symtom i flera år här på buke.
Jag har fått svar vid 2 av 3 tillfällen (cellprov). Jag trodde också att man alltid fick besked då jag vill minnas att det stod så i informationen att man skulle få det.Jag trodde att man alltid fick svar på cellprov och mammografi, även om allt är normalt? Risken finns ju att ett svar kommer bort, och behöver man då ytterligare utredning/behandling är det ju inte bra.
Fast man kan ju inte bestämma sig för att vården inte utrett färdigt/inte behandlat tillräckligt bara för att man inte blivit bättre? ME/CFS och sköldkörtel tänkte jag inte specifikt på, men båda är väl sådana sjukdomar där patienten ofta anser att vården inte räcker till. Jag kan inte avgöra om det stämmer.För att vården inte har utrett färdigt t.ex. eller att den behandling man får inte är tillräcklig. ME/CFS är ju t.ex. en sådan sjukdom som behöver utredas på längden och tvären innan man kan ställa den. Och det är också allmänt känt att alla inte svarar som önskat på den behandling som ges för sköldkörtelproblem i Sverige, men att vården utomlands är bättre på den fronten.
Jag har fått svar vid 2 av 3 tillfällen (cellprov). Jag trodde också att man alltid fick besked då jag vill minnas att det stod så i informationen att man skulle få det.
Jag träffar inte läkarenHar din läkare sagt att hen inte vill ta några prover?
Min man äter någon medicin som.kan ge leverskador. Han får ta blodprov årligen hos sjuksköterska. Det behövs ju ingen läkare för det. Han bokar själv sköterskebesöken.Jag träffar inte läkaren
Det jag funderade var hur ofta man egentligen bör ta blodprov speciellt om man äter en hel del smärtstillande som enligt texten på burken kan vara skadligt för levern
Och ibland funderar jag över hur läkaren kan skriva ut så mycket smärtmediciner utan att ens vilja se mig på över tio år
Men det var ett sidospår eftersom @Korven skrev blodprov en gång om året men det var visst fel
Jag tror inte att det där beror på vare sig dramatiserade sjukhusserier (man får väl skylla sig själv om man tror att de är på riktigt) eller Aftonbladets frekventa rubriker om dolda sjukdomar (jag vet inga andra massmedier som håller på med det som de gör) - utan jag tror att det beror på Vanligt Folk på Internet. De pepprar varann med anekdoter från när och fjärran och eggar upp varann till att KRÄVA saker som minsann är vardagsvård i [insert valfritt land]. DET tror jag är en stor del i missnöjet med sjukvården.En allmän fundering på ämnet bara och absolut inte riktat till någon specifik i tråden..
Det känns som att det är flera faktorer som påverkar folk att kräva svar av sjukvården på det här sättet och ärligt talat känns det som att media ofta är ett problem. Ta alla sjukhusserier t.ex, en person söker hjälp för superdiffusa problem som alltid avfärdats som ingenting av alla läkare tills hen kommer till just det här sjukhuset med den här läkaren. Det är hela team av läkare som tar alla prover mellan himmel och jord och spenderar flera dagar (och nätter!) till att endast klura på detta tills de äntligen hittar orsaken (som alltid är fysisk) och patienten får vård, blir frisk och glad.
Kanske låter löjligt då det såklart inte är på riktigt men det ger ju ändå någon sorts undermedveten bild av hur sjukvård går till, framförallt tror jag om man själv inte är utbildad eller har jobbat i en sån miljö.
Samtidigt har vi "riktiga" media där vi varje dag matas av rubriker som "din huvudvärk/magverk/illamående/feber/förkylning kan vara en dold sjukdom.
Jag har själv hypotyreos och tycker jag ser överallt (även i media!) om hur levaxin (som jag äter) skulle vara skadligt och hur vården inte kan hjälpa och om hur man är sjuk trots att läkare säger att det är okej och även om man tar prover så verkar ingen läkare kunna läsa dessa utan det blir alltid fel och det målas upp en sorts bild av att om hur har det här problemet och söker vård, så kommer du nästan garanterat få en läkare som är inkompetent och du ska börja kräva det ena och det andra för att få adekvat vård. Tro på fan att man börjar noja. Och oro/ångest är vi många som vet vad det kan ställa till med fysiskt även om det i grund och botten är ett psykiskt problem.
Det har aldrig varit ens tal om några kontroller eller besök utan jag får bara receptet förnyat via mina vårdkontakterMin man äter någon medicin som.kan ge leverskador. Han får ta blodprov årligen hos sjuksköterska. Det behövs ju ingen läkare för det. Han bokar själv sköterskebesöken.
Jag tänker att det är sådant man lätt avfärdar direkt men som kan ligga i bakhuvudet och gnaga i stunder av oro. Men ja absolut att det är mycket anekdoter. Som sagt jag har ju problem med sköldkörteln själv och det är ju svårt ändå när läkaren säger att det ser bra ut för kan jag verkligen lita på hen? att hen kan sitt jobb? Det är så dumt när jag tänker på det för jag anser att läkaren är den med kompetensen och jag är den utan så jag bör snällt lyssna. Men klart det sätter griller i huvudet när så många på internet säger annorlunda.Jag tror inte att det där beror på vare sig dramatiserade sjukhusserier (man får väl skylla sig själv om man tror att de är på riktigt) eller Aftonbladets frekventa rubriker om dolda sjukdomar (jag vet inga andra massmedier som håller på med det som de gör) - utan jag tror att det beror på Vanligt Folk på Internet. De pepprar varann med anekdoter från när och fjärran och eggar upp varann till att KRÄVA saker som minsann är vardagsvård i [insert valfritt land]. DET tror jag är en stor del i missnöjet med sjukvården.
Tro mig - folk på internet är inte kloka.Jag tänker att det är sådant man lätt avfärdar direkt men som kan ligga i bakhuvudet och gnaga i stunder av oro. Men ja absolut att det är mycket anekdoter. Som sagt jag har ju problem med sköldkörteln själv och det är ju svårt ändå när läkaren säger att det ser bra ut för kan jag verkligen lita på hen? att hen kan sitt jobb? Det är så dumt när jag tänker på det för jag anser att läkaren är den med kompetensen och jag är den utan så jag bör snällt lyssna. Men klart det sätter griller i huvudet när så många på internet säger annorlunda.
Jag pratade generellt, inte om dig eller tråden.
Men om vi pratar om dig: varför tror du att vården isåfall inte hittat den där fysiska orsaken? Du har ju beskrivit samma symtom i flera år här på buke.
Jag träffar inte läkaren
Det jag funderade var hur ofta man egentligen bör ta blodprov speciellt om man äter en hel del smärtstillande som enligt texten på burken kan vara skadligt för levern
Och ibland funderar jag över hur läkaren kan skriva ut så mycket smärtmediciner utan att ens vilja se mig på över tio år
Men det var ett sidospår eftersom @Korven skrev blodprov en gång om året men det var visst fel
Jag tänker att det är sådant man lätt avfärdar direkt men som kan ligga i bakhuvudet och gnaga i stunder av oro. Men ja absolut att det är mycket anekdoter. Som sagt jag har ju problem med sköldkörteln själv och det är ju svårt ändå när läkaren säger att det ser bra ut för kan jag verkligen lita på hen? att hen kan sitt jobb? Det är så dumt när jag tänker på det för jag anser att läkaren är den med kompetensen och jag är den utan så jag bör snällt lyssna. Men klart det sätter griller i huvudet när så många på internet säger annorlunda.
Men det är ju läkaren som remitterar dit, det är läkaren som kan skriva ut medicin osv. Psykolog är en vårdmetod som läkaren kan ge dig precis som medicin om man nu tror att det är en psykolog som behövs. Att säga att inget syns på värdena och sen inte höra av sig mer är inte en vårdmetod.Fast hur ska läkaren behandla det om det inte finns något som tyder på fysiskt fel och det krävs bedömning av psykolog för att se om det kan krävas behandling av psykiska problem? Optimala behandlingen kan ju lika gärna vara KBT eller liknande, du kan ju inte förvänta dig att en läkare ska behandla på måfå?
Inte nödvändigtvis, det går att boka psykologtid ändå. Annars är det väl bara att säga till läkaren att man ser en möjlig psykologisk orsak och vill träffa psykolog? Lite får man nog bidra själv för att hitta rätt väg framåt.Men det är ju läkaren som remitterar dit, det är läkaren som kan skriva ut medicin osv. Psykolog är en vårdmetod som läkaren kan ge dig precis som medicin om man nu tror att det är en psykolog som behövs. Att säga att inget syns på värdena och sen inte höra av sig mer är inte en vårdmetod.