Ska mitt liv behöva vara så här? Eller är jag bara dum?

[Angloubet]

Samtidigt så förväntas det av mig som patient att jag själv ska gissa mig till vad jag lider av. När jag går till läkaren så är det inte sällan de efter att man berättat hur man mår de frågar, "Vad tror du själv att det är?". Vilket mest gör mig frustrerad eftersom jag tycker det är läkarens uppgift att ta reda på vad det är, jag har ju konstaterat att jag mår dåligt och uppenbarligen sökt hjälpt för det. Nästa problem är att de tar lite prover konstaterar att inget avvikande finns och sedan är det klart. Där står man med sitt dåliga mående. Där någonstans börjar man väl gissa själv och googla.

This.
Har sökt läkarkontakt för att min vardag inte funkar pga tröttma i två omgångar. Första gången konstaterades utmattning och jag skulle klappa mer kattungar som "läkning", nästa läkare (4 år senare) sa att jag skulle sluta med hästarna och börja knyppla istället.
"Alla prover ser bra ut" (förutom att jag ser själv att jag ligger helt fel mot referensramarna på vissa enligt 1177).

Hur går man vidare då som patiens? Läkarna rycker på axlarna och säger att det är helt normalt att kroppen börjar bli äldre och inte orkar som när jag var 20. Ja, det håller jag med om, men det kan väl knappast vara normalt för en 35-åring att gråta av trötthet för att jag står upp och lagar mat till mig själv? Städa huset går ett rum i taget och *göra* nånting (dvs, åka och storhandla) krävs veckor av planering både före och efter med vila..
HUR och VAD ska jag göra (som människa och inom vården)?

 

[mandalaki]

Fast det sker väl främst när det handlar om diffusa symtom, som i många fall även kan ha psykiska orsaker? Då är det väl bra mycket smidigare om patienten kan säga "jag äter ganska dålig/inte så varierad kost, så jag kanske har brist på något" eller "det har varit stressigt på jobbet, så det kan vara bidragande" eller "jag hade liknande symtom en annan gång och då berodde det på x" än att läkaren ska ställa 100 frågor för att få ett hum om vad det kan bero på? I många fall har ju folk nån form av aning och då sparar man ju väldigt mycket tid på det, du är ju inte tvingad till att ha ett svar, men har du en teori eller gissning så ger ju läkaren dig chansen att bidra med den där. Jag ser inte hur det är negativt? Det handlar ju inte om att du själv ska ställa en diagnos.

Det där tror jag var spot on. Jag tror att det finns en enorm besvikelse över att vården inte kan hitta objektiva fynd som bekräftar diffusa symtom. Men det kanske helt enkelt inte finns något att mäta när det gäller det.

 

[Hedinn]

This.
Har sökt läkarkontakt för att min vardag inte funkar pga tröttma i två omgångar. Första gången konstaterades utmattning och jag skulle klappa mer kattungar som "läkning", nästa läkare (4 år senare) sa att jag skulle sluta med hästarna och börja knyppla istället.
"Alla prover ser bra ut" (förutom att jag ser själv att jag ligger helt fel mot referensramarna på vissa enligt 1177).

Hur går man vidare då som patiens? Läkarna rycker på axlarna och säger att det är helt normalt att kroppen börjar bli äldre och inte orkar som när jag var 20. Ja, det håller jag med om, men det kan väl knappast vara normalt för en 35-åring att gråta av trötthet för att jag står upp och lagar mat till mig själv? Städa huset går ett rum i taget och *göra* nånting (dvs, åka och storhandla) krävs veckor av planering både före och efter med vila..
HUR och VAD ska jag göra (som människa och inom vården)?

En sån grej är väl vettigare att ta via psykolog då? Borde ju dock läkaren föreslagit, men om proverna ser bra ut enligt läkare och det främst handlar om trötthet, som dessutom en gång konstaterats bero på utmattning, vad tänker du att en allmänläkare ska kunna göra? Då är det ju psykiska åtgärder som krävs och psykologkontakt som är nästa steg.

 

[Angloubet]

En sån grej är väl vettigare att ta via psykolog då? Borde ju dock läkaren föreslagit, men om proverna ser bra ut enligt läkare och det främst handlar om trötthet, som dessutom en gång konstaterats bero på utmattning, vad tänker du att en allmänläkare ska kunna göra? Då är det ju psykiska åtgärder som krävs och psykologkontakt som är nästa steg.

Jadu. 4 år senare och fortfarande ingen fysisk förbättring? Visst, jag är bränd (hehe) efter tidigare psykologkontakt och har noll och ingen tro på det, men ja, tycker nog att läkaren skulle trycka mer på att prova det om det vore "så enkelt". Det var inte tal om det alls.

 

[Angloubet]

Nu var det inte meningen att det skulle handla om mig, utan bara belysa *ännu* mer att det är en svår situation för alla inblandade i hur man kan/ska agera


Kropp och knopp är svåra saker att reda ut, oavsett om man är lekman eller läkare

 

[vallhund]

Det händer mig med allt möjligt, men visst inte om jag kommer in och säger att jag har brutit armen.

Jag har aldrig fått så dålig vård som när jag framfört åsikter om vad som ev felades, varken i då eller nutid. Läkarna har samtliga idiotförklarat mig samt gjort allt för att bevisa att jag minsann hade fel, inte så helt lyckat när man kommer in med en brusten blindtarm.

 

[monster1]

En sån grej är väl vettigare att ta via psykolog då? Borde ju dock läkaren föreslagit, men om proverna ser bra ut enligt läkare och det främst handlar om trötthet, som dessutom en gång konstaterats bero på utmattning, vad tänker du att en allmänläkare ska kunna göra? Då är det ju psykiska åtgärder som krävs och psykologkontakt som är nästa steg.

Det är ju fortfarande läkaren som ska behandla. Allting utgår ju ifrån läkaren och dennes valda behandling.

 

[monster1]

Det där tror jag var spot on. Jag tror att det finns en enorm besvikelse över att vården inte kan hitta objektiva fynd som bekräftar diffusa symtom. Men det kanske helt enkelt inte finns något att mäta när det gäller det.

De behöver inte bekräfta några diffusa symptom bara hjälpa mig så jag mår bättre.

 

[mandalaki]

De behöver inte bekräfta några diffusa symptom bara hjälpa mig så jag mår bättre.

Fast vi pratade ju om prover. Om besvikelsen när proverna är bra, de visade inget som kunde vägleda läkaren om något att behandla.

 

[Hedinn]

Det är ju fortfarande läkaren som ska behandla. Allting utgår ju ifrån läkaren och dennes valda behandling.

Vad menar du att läkaren ska behandla?

 

[monster1]

Fast vi pratade ju om prover. Om besvikelsen när proverna är bra, de visade inget som kunde vägleda läkaren om något att behandla.

Jasså, jag trodde vi pratade om varför människor själva vill berätta för läkaren vad de ska undersöka. Jag tror att det är för att man känner att man inte blir hjälpt och därmed själv måste gå in och gissa och styra.

 

[monster1]

Vad menar du att läkaren ska behandla?

Mitt mående.

 

[Hedinn]

Mitt mående.

Fast hur ska läkaren behandla det om det inte finns något som tyder på fysiskt fel och det krävs bedömning av psykolog för att se om det kan krävas behandling av psykiska problem? Optimala behandlingen kan ju lika gärna vara KBT eller liknande, du kan ju inte förvänta dig att en läkare ska behandla på måfå?

 

[Saeta]

Igår var jag iväg och postade 3 paket samt handlade mat för 4 dagar. Jag var lite tröttare än "normalt" men var tvungen att handla och posta paket. När jag kom hem åt jag middag, kollade ett avsnitt av serien vi kollar på och sen gick jag och la mig. Feberfrossa, dunkande huvudvärk och ont i halsen. Jag somnade innan 21. Idag vaknade jag 10 (jag vaknar i sömnen (ehh..) och tar min adhd-medicin runt 07 varje dag) som vanligt, utav mig själv. Klarvaken, "pigg" och "frisk". Det blev en liten promenad med vovve och sen dammsög jag ett rum samt diskade 5 tallrikar och lite bestick.

Nu är jag så trött att jag nästan svimmar. Och med trött så är det inte enbart utmattat trött utan jag är sovtrött samt helt slut i huvudet. Hjärntrötthet/hjärndimma eller vad det nu heter.

Det är lite så här jag fungerar.
Hade jag inte varit iväg igår och handlat så hade jag troligtvis haft mer energi idag och kanske inte ens behövt må dåligt. Men samtidigt så måste jag ju göra dessa grejer. Jag hade redan skjutit fram det alldeles för länge.

 

[Korven]

När jag tar blodprov så är det "standardbatteriet" på ca 20 olika värden + mer specifika på närmare 10 olika analyser, allt i ca 5 - 7 olika rör, är det inte så överallt?

2 rör 19 prover, alla ser bra ut en gång om året.

 

[Petruska]

Samtidigt så förväntas det av mig som patient att jag själv ska gissa mig till vad jag lider av. När jag går till läkaren så är det inte sällan de efter att man berättat hur man mår de frågar, "Vad tror du själv att det är?". Vilket mest gör mig frustrerad eftersom jag tycker det är läkarens uppgift att ta reda på vad det är, jag har ju konstaterat att jag mår dåligt och uppenbarligen sökt hjälpt för det. Nästa problem är att de tar lite prover konstaterar att inget avvikande finns och sedan är det klart. Där står man med sitt dåliga mående. Där någonstans börjar man väl gissa själv och googla.

Jag har sällan haft den där diffusa situationen, men jag är konstant under läkemedelsbehandling för depression och ångest. Då har så klart läkare frågat både om.symtom (deppighet, ångest, huvudvärk och trötthet) och hur jag själv tänker om det (jag tänker ärftlig benägenhet för depression och ångest).

Sen tar de prover för att utesluta annat. Sen får jag ssri, insomningstabletter och ångestdämpande. Och tips på d-vitamin. Färdigt!

Och så har jag turen att det funkar bra.

Men om jag inte hade tolkat symtomen som i första hand psykiska, så hade det ju kunnat bli en långdragen och tröttsam historia av det.

 

[mandalaki]

Jag har sällan haft den där diffusa situationen, men jag är konstant under läkemedelsbehandling för depression och ångest. Då har så klart läkare frågat både om.symtom (deppighet, ångest, huvudvärk och trötthet) och hur jag själv tänker om det (jag tänker ärftlig benägenhet för depression och ångest).

Sen tar de prover för att utesluta annat. Sen får jag ssri, insomningstabletter och ångestdämpande. Och tips på d-vitamin. Färdigt!

Och så har jag turen att det funkar bra.

Men om jag inte hade tolkat symtomen som i första hand psykiska, så hade det ju kunnat bli en långdragen och tröttsam historia av det.

Precis! Det där sista. ”Eftersom jag mår så dåligt måste det finnas en fysisk orsak”. Tro fasen att många blir besvikna på vården.

Edit: alt ”Eftersom jag mår så dåligt måste det finnas något fysiskt att behandla”

 

[Snowball]

2 rör 19 prover, alla ser bra ut en gång om året.

Varför en gång om året? Jag har inte kollat några prover på minst tio år Min läkare vill aldrig se mig utan skriver bara ut mer smärtstillande när jag ber om det
Känns lite sådär ibland men visst jag mår ok
Funderar ibland på hur tex min lever mår med tanke på att jag ätit smärtstillande dagligen i 20 år men eftersom läkaren inte vill ta några prover så är det nog ingen fara antar jag

 

[Saeta]

Precis! Det där sista. ”Eftersom jag mår så dåligt måste det finnas en fysisk orsak”. Tro fasen att många blir besvikna på vården.

Edit: alt ”Eftersom jag mår så dåligt måste det finnas något fysiskt att behandla”

Jag vet inte om någon i den här tråden har sagt att det måste finnas just en fysisk orsak?
Men i mitt fall är jag faktiskt mer eller mindre övertygad om att det ändå är en fysisk orsak. Sen spelar såklart den psykiska delen också en stor roll.

 

[Saeta]

Varför en gång om året? Jag har inte kollat några prover på minst tio år Min läkare vill aldrig se mig utan skriver bara ut mer smärtstillande när jag ber om det
Känns lite sådär ibland men visst jag mår ok
Funderar ibland på hur tex min lever mår med tanke på att jag ätit smärtstillande dagligen i 20 år men eftersom läkaren inte vill ta några prover så är det nog ingen fara antar jag

Har din läkare sagt att hen inte vill ta några prover?