Ska mitt liv behöva vara så här? Eller är jag bara dum?

[fejt]

Delvis svar till dig, delvis allmänt.

Levaxin fungerar jättebra för vissa, medans det inte fungerar alls för andra. Men eftersom Levaxin är den enda behandlingen som är godkänd (enligt mina läkare) så har en ju inte så många andra val. När då vissa personer får andra mediciner utskrivna och mår bra på det så blir en väldigt less på att inte ens få chans att prova, för tänk om det skulle funka för även mig?

Vad jag har hört så går det att bli symtomfri gällande hypotyreos.

Jag har hashimotos sjukdom vilket jag tror är den vanligaste orsaken till hypothyreos.

När min sjukdom upptäcktes hade det gått väldigt långt och jag blev tvungen att ligga på sjukhus i en vecka vid insättning av levaxin. Jag hade oregelbunden hjärtrytm och ödem. Mitt TSH-värde var någonstans runt 500. Eftersom det fanns enkel behandling (levaxin) så var jag ju aldrig på riktigt nära döden men jag fick ändå en känsla av att ha blivit räddad till livet.

Eftersom jag var så sjuk och eftersom jag blev gravid alldeles för tidigt efteråt så har jag träffat en del specialister på området. Som jag fick det förklarat för mig så är hashimoto den bästa kroniska sjukdomen man kan få eftersom den är lättbehandlad.Man kan dock inte räkna med att alltid vara symtomfri. Kroppens endokrina system är en oerhört komplicerad apparat och det säger ju sig själv att en fast, uppskattad dos syntetiskt hormon inte kan fungera lika bra som ett friskt system som kan ta dan lite som den kommer om du förstår vad jag menar. Jag tänker att man bland annat mister möjligheten med små tillfälliga justeringar.
Jag tänker också att man måste försöka acceptera det.
Men OBS detta är ju ett resonemang kring specifik sköldkörtelsjukdom. Din situation är ju något helt annat.

 

[Humla]

Jag är SÅ less på läkarkåren som anser att man mår bra för att värdena säger det! Jag äter själv Levaxin och mina värden är "bra", men inte sjutton mår jag bra för det. Och det gäller de flesta jag känner som äter Levaxin mot sköldkörteln. När man skärskådar så mår faktiskt *ingen* bra.
Att få Lio utskrivet är jättesvårt här där jag bor. Delvis pga att andra läkare hotar de (få!) läkare som kan tänka sig att låta sin patient få prova Lio. Levaxin ger klirr i läkemedelsföretagens kassa. Lio - not so much. Så det blir mer Levaxin åt folket och sedan "sitter det i huvudet" när det inte funkar.

Ja, jag är less. SKITLESS.

Varför tror du att Liothyronin skulle vara sämre för läkemedelsföretagen? Det är samma läkemedelsföretag som tillverkar både Levaxin och Liothyronin. Liothyronin kostar betydligt mer att köpa så gissningsvis skulle läkemedelsföretaget bara bli glada om fler fick Liothyronin.

 

[Modest]

Den här skillnaden i synsätt speglar på något vis den nya synen på vården. När jag var riktigt liten var doktorn gud, patienten vågade inte ens fråga utan sa Ja och Amen. Det var naturligtvis inte inte alls bra.

Nu verkar pendeln ha slagit åt andra hållet. Vården betraktas mer eller mindre som en serviceinrättning där man beställer det man vill ha. Såg nån skriva KRÄV det och det - och det ser jag ofta.

Du är mycket yngre än jag så du befinner dig närmare servicesynen. Jag befinner mig inte i Ja och Amen-kategorin men jag känner ändå att det är läkaren som står för kompetensen, det är inte jag som vet bäst vad jag behöver. Jag kan fråga och resonera men jag KRÄVER inte. (Nej, det var inte du som skrev något om att kräva, men det ingår i den där nya synen)

Huvudet på spiken!
Jag tror faktiskt att det kan vara en del av anledningen till att allt färre läkare vill arbeta i primärvården. Den där serviceinställningen är totalt utmattande stundtals.

 

[Modest]

Samtidigt så förväntas det av mig som patient att jag själv ska gissa mig till vad jag lider av. När jag går till läkaren så är det inte sällan de efter att man berättat hur man mår de frågar, "Vad tror du själv att det är?". Vilket mest gör mig frustrerad eftersom jag tycker det är läkarens uppgift att ta reda på vad det är, jag har ju konstaterat att jag mår dåligt och uppenbarligen sökt hjälpt för det. Nästa problem är att de tar lite prover konstaterar att inget avvikande finns och sedan är det klart. Där står man med sitt dåliga mående. Där någonstans börjar man väl gissa själv och googla.

Det får man lära sig att fråga när man utbildas i samtalskonst. Det kan vara viktigt för att få guidning i en diffus anamnes, som @Hedinn beskriver, men framför allt för att få fatt på eventuell obefogad oro. T ex kan någon vara orolig för cancer utan att den diagnosen ens föresvävar mina tankar utifrån symtombilden. Utan den frågan kanske man ibland missar att stilla patientens oro.

 

[Saeta]

Jag har hashimotos sjukdom vilket jag tror är den vanligaste orsaken till hypothyreos.

När min sjukdom upptäcktes hade det gått väldigt långt och jag blev tvungen att ligga på sjukhus i en vecka vid insättning av levaxin. Jag hade oregelbunden hjärtrytm och ödem. Mitt TSH-värde var någonstans runt 500. Eftersom det fanns enkel behandling (levaxin) så var jag ju aldrig på riktigt nära döden men jag fick ändå en känsla av att ha blivit räddad till livet.

Eftersom jag var så sjuk och eftersom jag blev gravid alldeles för tidigt efteråt så har jag träffat en del specialister på området. Som jag fick det förklarat för mig så är hashimoto den bästa kroniska sjukdomen man kan få eftersom den är lättbehandlad.Man kan dock inte räkna med att alltid vara symtomfri. Kroppens endokrina system är en oerhört komplicerad apparat och det säger ju sig själv att en fast, uppskattad dos syntetiskt hormon inte kan fungera lika bra som ett friskt system som kan ta dan lite som den kommer om du förstår vad jag menar. Jag tänker att man bland annat mister möjligheten med små tillfälliga justeringar.
Jag tänker också att man måste försöka acceptera det.
Men OBS detta är ju ett resonemang kring specifik sköldkörtelsjukdom. Din situation är ju något helt annat.

Oj, över 500 :O herrejisses. Intressant att läsa, men hemskt för dig såklart. Hoppas du mår bra idag?

 

[fejt]

Oj, över 500 :O herrejisses. Intressant att läsa, men hemskt för dig såklart. Hoppas du mår bra idag?

Det är snart 20 år sedan nu och sköldkörteln har inte stört mig nämnvärt sedan dess. Därav min kärlek till levaxin. Men en orsak till att min kontakt med vården i samband med detta har varit en så så positiv erfarenhet kan ju delvis bero på att jag blev så sjuk. Mina symtom var ju inte direkt diffusa och när alla är överens blir det ju inte så mycket till konflikt.

Jag är dock väldigt kritisk till sköldkörtelförbundets verksamhet. Men det är ett annat ämne.

 

[Similitude]

När jag blev diagnostiserad för sisådär 27 år sen, så fick jag både levaxin och sen även lio. Det sistnämnda gjorde noll och ingen skillnad, så den sattes ut och förutom när systemet fick spunk för något år sen så har jag mått alldeles strålande på levaxin i alla dessa år och övriga krämpor -tydliga som diffusa- har aldrig berott på min totalt stendöda sköldkörtel, så jodå det finns folk som mår alldeles utmärkt bra på levaxin.

Tycker dessutom att läkare numera är betydligt mer benägna att gå efter hur man mår i minst samma utsträckning som de kikar på provsvaren. Jag står på en i sammanhanget väldigt hög dos, vilket också avspeglar sig i "på gränsenvärden" men eftersom det är vad jag som individ mår bäst på och inte har några som helst symptom på överdosering what so ever, så är det den dos läkarna föreskriver.

Det är roligt att du mår bra. Det är faktiskt väldigt få som faktiskt gör det. Jag har ätit Levaxin i 32 år och har mått bättre än vad jag gör nu. Jag har ätit väldigt hög dos, men för ungefär 1 år sedan så sänkte min läkare dosen med ungefär hälften på ett bräde för "proverna var bra". Jag hade inga som helst symptom på överdosering, men man har tydligen tagit fram ett nytt sätt att ta proverna på och då ville han sänka. Vad jag ville och hur jag mår tog min läkare ingen hänsyn till. Min sköldkörtel är stendöd.

 

[Similitude]

Men vad i hela friden är det för fel på levaxin? Jag skulle vara död utan levaxin.

Jag har i princip ingen egen produktion av sköldkörtelhormon men får syntetiskt sådant i form av - levaxin!

Detta är inte riktat specifikt mot dig men jag önskar att alla som jagar runt på nätet efter det perfekta måendet, den perfekta läkaren, det perfekta hormonet i stället skulle granska sig själva och den egna livsstilen lika noga i sömmarna.

Jag är less på att människor som av olika anledningar känner sig kränkta av vården samlas i nätmobbar och liknar den svenska läkarkåren med något slags sadistiskt sällskap som sitter och håller på medicin och kunskap utan att dela med sig av den till behövande patienter. Jag personligen är skitglad över att leva i Sverige och jag är fullständigt övertygad om att den som väljer att arbeta som läkare på vc gör det av längtan efter att hjälpa människor.

Tillägg:
Gällande att må bra. Man kan inte räkna med att må som förut om man har en sköldkörtelsjukdom. Inga mediciner eller tillskott i världen kan helt efterlikna en kropp i balans.

Jag äter själv Levaxin sedan 32 år. Min sköldkörtel är stendöd och jag skulle vara död utan Levaxinet, men jag har en hel radda med symptom på att allt inte alls är så bra som proverna säger.
Jag "jagar" inte runt på nätet efter det perfekta måendet. Jag kräver inte alls att må 100% perfekt hela tiden. Jag gör mitt bästa genom att leva sunt, äta sunt och träna mm. Jag sitter inte i min soffa och väntar på underverk. Jag har flera i min släkt som äter Levaxin pga sköldkörteln och ingen av dom mår bra, men ingen av dom varken klagar eller jagar efter det perfekta måendet. En släkting till mig har gjort extremt mycket research på just Levaxin och det ihop med sin läkare. Det som dom kommit fram till är att Levaxin självklart är en bra medicin. Till vissa personer, men LÅNGT från alla.

Personligen minns jag knappt hur det var att må som jag gjorde innan sköldkörtelsjukdomen. Jag fick den så otroligt tidigt. Ovanligt tidigt till och med.

 

[Similitude]

Varför tror du att Liothyronin skulle vara sämre för läkemedelsföretagen? Det är samma läkemedelsföretag som tillverkar både Levaxin och Liothyronin. Liothyronin kostar betydligt mer att köpa så gissningsvis skulle läkemedelsföretaget bara bli glada om fler fick Liothyronin.

Ett par läkare har gett mig den infon. Möjligt att dom har fel.

 

[Bri]

Kom att tänka på den här tråden när jag hörde ett avsnitt av Kropp & Själ igår:
https://sverigesradio.se/avsnitt/1250157