Fast det sker väl främst när det handlar om diffusa symtom, som i många fall även kan ha psykiska orsaker? Då är det väl bra mycket smidigare om patienten kan säga "jag äter ganska dålig/inte så varierad kost, så jag kanske har brist på något" eller "det har varit stressigt på jobbet, så det kan vara bidragande" eller "jag hade liknande symtom en annan gång och då berodde det på x" än att läkaren ska ställa 100 frågor för att få ett hum om vad det kan bero på? I många fall har ju folk nån form av aning och då sparar man ju väldigt mycket tid på det, du är ju inte tvingad till att ha ett svar, men har du en teori eller gissning så ger ju läkaren dig chansen att bidra med den där. Jag ser inte hur det är negativt? Det handlar ju inte om att du själv ska ställa en diagnos.