Så himla orolig!!

A

Anonymakatten

Först var jag orolig för missfall, när det gick över så byttes det ut mot att något skulle hända bebisen under förlossningen... Nu har det bytts ut emot att jag själv kommer att skadas. Jag råkade läsa om en mamma som fick en hjärnskada och blev helt förlamad, och kan inte längre göra sig förstådd osv. Det vill jag ju inte... Såklart vill ingen det. Herregud. Hur vågar man ge sig in i detta?

Tänk om något händer :crazy:. Att spricka kolosalt och helvetiskt kan jag ta, men att inte kunna göra sig förstådd någonsin igen... Jag har inte ens vetat om att det kan hända. Jag känner mig så dum.

Min sambo säger bara "det kommer inte hända något under förlossningen. Tänk på att folk blir hjärnskadade varje dag... Bara för att dom kanske gick ut ifrån huset och blev påkörda av en bil, det går du ju inte runt och oroar dig för?"

Jag är så orolig :cry:
 
Sv: Så himla orolig!!

Har du pratat med din barnmorska om det här? Det finns hjälp att få om du upplever att din oro påverkar dig eller på något vis begränsar dig. :)

Har du alltid varit lika orolig eller kom det i samband med graviditeten?

Jag brukar försöka kontra oron genom att känna tacksamhet för att det som jag oroar mig för inte har hänt och OM det händer - hade jag velat att den sista tiden innan dess gått åt till att oroa sig; eller för att leva.
Skit händer, så är det, men kan du inte påverka det eller förändra det så är det ingen vits att oroa sig för det heller.
 
Sv: Så himla orolig!!

Skit händer, så är det, men kan du inte påverka det eller förändra det så är det ingen vits att oroa sig för det heller.

precis min tankegång åxå.

ts:
gör inte ett problem innan det blir ett problem, för du stänger in dig i din egen tanke och glömmer, som trollet säger, att leva och framför allt av att njuta av din graviditet.
om du inte klarar att styra rätt tankegången själv, ring på en gång till MVC för hjälp (nu, bums, på stört!!!). dom hjälper dig och dom kan hjälpa, det är deras jobb.

ja, saker händer.
och vem det drabbar är väl slumpen som avgör.
så är det ju med allt i livet, detta är bara ett annat tillstånd i ditt liv.
min vilda gissning är att du egentligen känner rädsla för något, för dig, helt okänt, du vet inte vad som kommer att ske, hur det kommer att bli eller hur du kommer att känna.

men vet du vad?
det är det som är det fina med att vara gravid, föda och bli förälder. leta dig tillbaka och bara njut av hur otroligt fascinerande kroppen är! kroppen, oavsett om du är med på detr eller inte, KOMMER att klara det. helt själv tillverkar den en helt ny liten människa, helt själv kommer den fixa så att barnet hamnar på utsidan (nåja, ibland kan ju lite hjälp utifrån behövas). den fixar fram mat till den nya lilla och den återställer sig efteråt.
en helt otrolig sak om man tänker efter!

och avsett hur barnet kommer ut och avsett hur du känner, mår och vad som sker, så lita på att du förr eller senare kommer älska och få förmånen att leva och finnas i en helt otrolig människa. ditt barn kommer, helt garanterat vara den underbaraste och mest otroliga människa du nånsin kommer att lära känna.

vad jag vill ha sagt är att du har ett val.
du kan välja att se alla risker med graviditet och förlossning, både för sig och barnet, eller så kan du välja att leva i det som sker nu, att njuta av det och ta vara på tiden.
välj att se det positiva och välj att må bra.
 
Sv: Så himla orolig!!

Känner igen mig till viss del... när jag ÄNTLIGEN blev gravid efter många år var jag paniskt rädd för missfall. Sedan för sent missfall, sedan var jag livrädd för förlossningsskador på bebisen, eller medfödda fel, eller att den skulle dö i magen... när hon äntligen föddes hade jag PSD-skräck i ett år. Nu är hon 3 år, jag kollar fortfarande till henne några gånger per natt ... (:o). Nu har jag också en skräck för att det skall hända mig något så jag inte får vara med när hon växer upp! Min älskade och trasigt efterlängtade flicka!

Min lätt paranoida sida tar dock över under kortare och kortare perioder, det blir bättre och bättre, men det är skitjobbigt! Jag VET att det inte är någon idé att oroa sig men jag gör det ändå.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 510
Senast: Anonymisten
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 778
Senast: Juli0a
·
Relationer Orkar inte gömma mig bakom ett anonymt nick... Hur säger man till sin sambo att hans klädstil suger utan att låta som en elak kärring...
15 16 17
Svar
334
· Visningar
33 726
Senast: _Taggis_
·
Gravid - 1år Jag har tänkt länge på att skapa den här tråden men av någon anledning tar det lite emot. Kanske för att jag känner mig fånig och...
Svar
13
· Visningar
1 855

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp