Rymma långt, långt bort...

[cirkus]

Jag vill flytta iväg till någon avlägsen liten varm ort någonstans långt bort. Det är så dumt att det inte finns, klart man inte kan göra det, men samtidigt gnager tanken i mig, jag kan inte glömma den!

Kan man det?
Sälja allt här hemma i Sverige och bosätta sig på någon fin latinamerikansk strand långt bort?
Någon som gjort något åtminstone liknande?

Klart man kan!

Jag har en dotter som bor i Indien stora delar under året - hon bor i ett trädhus i ett community som heter Auroville.

 

[Mabuse]

Jag vill flytta iväg till någon avlägsen liten varm ort någonstans långt bort. Det är så dumt att det inte finns, klart man inte kan göra det, men samtidigt gnager tanken i mig, jag kan inte glömma den!

Kan man det?
Sälja allt här hemma i Sverige och bosätta sig på någon fin latinamerikansk strand långt bort?
Någon som gjort något åtminstone liknande?

Klart man kan, om man har försörjningen löst på något sätt. Sen kanske man ska vara på det klara med att om det är väldigt billigt att leva någonstans så beror det förmodligen på att det är ganska fattigt, så man får kanske vara lite okänslig för fattigdom och sociala klyftor för att riktigt trivas. Sjukvård, rättsväsende etc funkar kanske inte som hemma. Plus att man kan bli ganska isolerad från resten av samhället om man inte kan språket.

 

[Petruska]

För mig skulle själva "invandrartillvaron" vara en viktig punkt att tänka över.

Mina svärföräldrar - de lever iofs absolut inte billigt och enkelt - tillbringar sin pensionärstid i södra Frankrike. De trivs och är nöjda, men från mitt håll sett lever de ett ganska isolerat och segregerat och besvärligt "invandrarliv". De är inte särskilt bra på franska, kontakter med myndigheter, sjukvård etc blir alltså besvärliga och präglade av ganska vag förståelse av saker och ting. Vissa - även mycket enkla - produkter som de inte omedelbart hittar i affärer, har de svårt att fråga om. När min partner åker dit på besök, ber de honom ofta att ta med sig väldigt enkla saker som de pga språkförbistring inte har lyckats köpa. Jag minns tex att det en gång gällde kulörta hundbajspåsar. Så du ser nivån.

Av deras flytt har jag lärt mig att jag inte vill bo stadigvarande där jag inte kan språket (och jag inbillar mig inte att jag lär mig språk bara av att vara där om jag inte kan något i förväg) och att den där drömmen om idyll är väldigt sårbar.

 

[Dorinda]

Varför just Belize? Jag hade nog valt hur många länder som helst före

jag kan lätt få jobb där och skulle gärna se mera av landet Karibien är nice och fina stränder

 

[lady_vip]

jag kan lätt få jobb där och skulle gärna se mera av landet Karibien är nice och fina stränder

Jag har iofs bara åkt igenom huvudstaden och stora delar av inlandet, men det fanns verkligen inget att se. Förutom att polisen hade ställt upp en vägspärr där vi var tvungna att bidra för att de skulle ha en polisfest
Stränderna kan jag tänka mig är jättefina. Vad skulle du få jobb som? Jag har en (delvis) förutfattad mening om att det är korrupt och fattigt där, men självklart finns det massor av bra sidor också.

 

[Chuva]

Men, vad kul att du hänger kvar i alla fall!
Var bor ni just nu då?

Det undrar jag med...? @Chuva

Jadå, Buke har alltid varit ett utmärkt sätt att hålla mig uppdaterad med vad som händer i Sverige.

Vi var bekväma av oss och valde det enda landet i Europa som pratar samma språk som oss. Portugal! Lägligt nog ligger det på lagom flygavstånd till båda våra hem också.

 

[Chuva]

För mig skulle själva "invandrartillvaron" vara en viktig punkt att tänka över.

Mina svärföräldrar - de lever iofs absolut inte billigt och enkelt - tillbringar sin pensionärstid i södra Frankrike. De trivs och är nöjda, men från mitt håll sett lever de ett ganska isolerat och segregerat och besvärligt "invandrarliv". De är inte särskilt bra på franska, kontakter med myndigheter, sjukvård etc blir alltså besvärliga och präglade av ganska vag förståelse av saker och ting. Vissa - även mycket enkla - produkter som de inte omedelbart hittar i affärer, har de svårt att fråga om. När min partner åker dit på besök, ber de honom ofta att ta med sig väldigt enkla saker som de pga språkförbistring inte har lyckats köpa. Jag minns tex att det en gång gällde kulörta hundbajspåsar. Så du ser nivån.

Av deras flytt har jag lärt mig att jag inte vill bo stadigvarande där jag inte kan språket (och jag inbillar mig inte att jag lär mig språk bara av att vara där om jag inte kan något i förväg) och att den där drömmen om idyll är väldigt sårbar.

Som egenföretagare med exilpensionärer som kundkrets kan jag bekräfta att dina föräldrar är långt ifrån ensamma

Språk är för mig nyckeln till integrering i sitt nya land och en sån otrolig viktig bit av kulturen. Om man nu har intresse av att integrera sig, det finns ju de som trivs bäst med att bara umgås med andra inflyttade.

 

[Petruska]

Som egenföretagare med exilpensionärer som kundkrets kan jag bekräfta att dina föräldrar är långt ifrån ensamma

Språk är för mig nyckeln till integrering i sitt nya land och en sån otrolig viktig bit av kulturen. Om man nu har intresse av att integrera sig, det finns ju de som trivs bäst med att bara umgås med andra inflyttade.

Svärföräldrar, inte föräldrar (tack och lov). Nej, de bor i trakten av Nice, man ser mängder av pensionärer som de där.

Integration, tror jag inte att de har på agendan, men jag tycker att det verkar smidigt att kunna köpa disktrasor och slippa be släkt och vänner från Sverige ta med sig, bara för att man är så usel på franska. Sen går det ju inte att prata med dem om det här som integration. De skulle ta mycket illa vid sig om de hörde mig beskriva dem som invandrare i problematiserande ordalag. (Så det gör jag så klart inte så de hör.)

 

[trottoarbonden]

För mig skulle själva "invandrartillvaron" vara en viktig punkt att tänka över.

Mina svärföräldrar - de lever iofs absolut inte billigt och enkelt - tillbringar sin pensionärstid i södra Frankrike. De trivs och är nöjda, men från mitt håll sett lever de ett ganska isolerat och segregerat och besvärligt "invandrarliv". De är inte särskilt bra på franska, kontakter med myndigheter, sjukvård etc blir alltså besvärliga och präglade av ganska vag förståelse av saker och ting. Vissa - även mycket enkla - produkter som de inte omedelbart hittar i affärer, har de svårt att fråga om. När min partner åker dit på besök, ber de honom ofta att ta med sig väldigt enkla saker som de pga språkförbistring inte har lyckats köpa. Jag minns tex att det en gång gällde kulörta hundbajspåsar. Så du ser nivån.

Av deras flytt har jag lärt mig att jag inte vill bo stadigvarande där jag inte kan språket (och jag inbillar mig inte att jag lär mig språk bara av att vara där om jag inte kan något i förväg) och att den där drömmen om idyll är väldigt sårbar.

Det där är nog vanligare än man tror och oftast gaddar ex. svenskar ihop sig i sina egna kolonier liksom engelsmän.
Kan man inte eller inte vill ta till sig språket blir det krångligt att leva.

 

[Gabbi]

För mig skulle själva "invandrartillvaron" vara en viktig punkt att tänka över.

Mina svärföräldrar - de lever iofs absolut inte billigt och enkelt - tillbringar sin pensionärstid i södra Frankrike. De trivs och är nöjda, men från mitt håll sett lever de ett ganska isolerat och segregerat och besvärligt "invandrarliv". De är inte särskilt bra på franska, kontakter med myndigheter, sjukvård etc blir alltså besvärliga och präglade av ganska vag förståelse av saker och ting. Vissa - även mycket enkla - produkter som de inte omedelbart hittar i affärer, har de svårt att fråga om. När min partner åker dit på besök, ber de honom ofta att ta med sig väldigt enkla saker som de pga språkförbistring inte har lyckats köpa. Jag minns tex att det en gång gällde kulörta hundbajspåsar. Så du ser nivån.

Av deras flytt har jag lärt mig att jag inte vill bo stadigvarande där jag inte kan språket (och jag inbillar mig inte att jag lär mig språk bara av att vara där om jag inte kan något i förväg) och att den där drömmen om idyll är väldigt sårbar.

Jag kan bara relatera till min och min sambos egna tillvaro i Flandern. Vi hyr ett och samma hus två eller tre gånger per år, och har väl visserligen inte några större ärenden hos myndigheter, men dock med sophämtning, internetanslutning mm och givetvis affärer. Jag tycker det går över förväntan. Vi knatar in till grannarna och hittar på vad vi tror att saker och ting vi behöver heter på flamländska, och ibland hamnar vi ganska nära. (Meterbanden tex). I affärerna blir vi snarast överraskade av hur mycket bra vi hittar och ja måste nog säga att jag tror att man kan lära sig språket ganska bra av att bara vara på plats.

 

[mandalaki]

De skulle ta mycket illa vid sig om de hörde mig beskriva dem som invandrare i problematiserande ordalag. (Så det gör jag så klart inte så de hör.)

Det där är intressant. Jag känner ett brittiskt par som bor i Grekland, de har bott permanent på samma lilla ö i tio år. Under tiden som flyktingarna kommit även till deras ö har de reflekterat rätt mycket och ställt frågor som: Varför kallas vi expats medan de är immigrants? Det finns mycket bakom de där orden.

Jag skulle själv gärna bo i Grekland långa perioder, om än inte helt pemanent. Men det kräver a) inga kostnader i Sverige för t ex lägenhet, b) ett webbaserat jobb med lön hemifrån. Jag skulle inte ha något emot ett enkelt servicejobb inom den lokala turismen (om jag orkade med arbetstiderna) men alla sådana jobb är svarta och DET skulle jag varken vilja eller våga.

 

[Petruska]

Det där är intressant. Jag känner ett brittiskt par som bor i Grekland, de har bott permanent på samma lilla ö i tio år. Under tiden som flyktingarna kommit även till deras ö har de reflekterat rätt mycket och ställt frågor som: Varför kallas vi expats medan de är immigrants? Det finns mycket bakom de där orden.

Jag skulle själv gärna bo i Grekland långa perioder, om än inte helt pemanent. Men det kräver a) inga kostnader i Sverige för t ex lägenhet, b) ett webbaserat jobb med lön hemifrån. Jag skulle inte ha något emot ett enkelt servicejobb inom den lokala turismen (om jag orkade med arbetstiderna) men alla sådana jobb är svarta och DET skulle jag varken vilja eller våga.

Ja, det är lite fascinerande. Mina svärföräldrar skulle ta illa upp över uttrycket invandrare om dem själva överhuvudtaget. Det är de ju inte! Men de bor i Frankrike och har för närvarande ingen bostad i Sverige (eller någon annanstans). På engelska tror jag inte att de skulle acceptera vare sig att kallas immigrants eller expats. De bor i Frankrike, helt enkelt.

Det är ju inte viktigt, så sett, när det gäller just dem. Men det är slående för mig hur deras privilegierade position - övre medelklass med mycket god ekonomi - faktiskt ändå placerar dem i en typisk invandrarposition i Frankrike där de har begränsade språkkunskaper och begränsade kunskaper i hur man tar sig fram i samhället.

Av pensionärerna i min omgivning, har jag lärt mig att jag på sin höjd skulle kunna bo ca halva året utomlands som pensionär (eller tidigare), men att jag inte vill flytta permanent.

 

[mandalaki]

Ja, det är lite fascinerande. Mina svärföräldrar skulle ta illa upp över uttrycket invandrare om dem själva överhuvudtaget. Det är de ju inte! Men de bor i Frankrike och har för närvarande ingen bostad i Sverige (eller någon annanstans). På engelska tror jag inte att de skulle acceptera vare sig att kallas immigrants eller expats. De bor i Frankrike, helt enkelt.

Det är ju inte viktigt, så sett, när det gäller just dem. Men det är slående för mig hur deras privilegierade position - övre medelklass med mycket god ekonomi - faktiskt ändå placerar dem i en typisk invandrarposition i Frankrike där de har begränsade språkkunskaper och begränsade kunskaper i hur man tar sig fram i samhället.

Av pensionärerna i min omgivning, har jag lärt mig att jag på sin höjd skulle kunna bo ca halva året utomlands som pensionär (eller tidigare), men att jag inte vill flytta permanent.

Att bo i ett land utan att plugga språket skulle jag inte kunna tänka mig. Det skulle vara prio 1. Det är ju helt omöjligt att bygga vettiga relationer om man inte lär sig språket.

Mina båda vänner i Grekland pratar inte grekiska, trots att de bott där i tio år. Jag fattar inte hur de orkar.

Däremot har jag en rumänsk vän på en annan ö, hon har lärt sig grekiska under åren där utan att plugga. Hon jobbar på pensionat under sommaren och med städning på vintern och har snappat ett bra språk. Även den albanska städerskan på "mitt" pensionat på en annan ö pratar grekiska obehindrat. Så det går om man måste - men plugga är förstås att föredra.

 

[ameo]

Det där är nog vanligare än man tror och oftast gaddar ex. svenskar ihop sig i sina egna kolonier liksom engelsmän.
Kan man inte eller inte vill ta till sig språket blir det krångligt att leva.

Jag skulle förmodligen göra likadant, om jag bosatte mig i nåt annat land - främst umgås med andra från mitt eget land och kultur. Jag har svårt att tänka mig att jag är helt ensam om det.
Och ändå förundras så många över att flyktingar och andra invandrade i vårt land gör just så. De måste tvångsintegreras. Det är lite dubbelmoral kan jag tycka.

 

[trottoarbonden]

Jag skulle förmodligen göra likadant, om jag bosatte mig i nåt annat land - främst umgås med andra från mitt eget land och kultur. Jag har svårt att tänka mig att jag är helt ensam om det.
Och ändå förundras så många över att flyktingar och andra invandrade i vårt land gör just så. De måste tvångsintegreras. Det är lite dubbelmoral kan jag tycka.

Det är nog det vanligaste såklart.
Jag hade gjort helt tvärtom och integrerat mig med lokalbefolkningen för att lära mig språket, seder, bruk m.m.
Bodde i några år i Saudi-Arabien och umgicks i princip aldrig med svenskar då vi är för tråkiga/trista/ präktiga helt enkelt.

 

[Dorinda]

Jag har iofs bara åkt igenom huvudstaden och stora delar av inlandet, men det fanns verkligen inget att se. Förutom att polisen hade ställt upp en vägspärr där vi var tvungna att bidra för att de skulle ha en polisfest
Stränderna kan jag tänka mig är jättefina. Vad skulle du få jobb som? Jag har en (delvis) förutfattad mening om att det är korrupt och fattigt där, men självklart finns det massor av bra sidor också.

Jag var där och red i djungeln och sedan besökte vi en av öarna och hängde på stranden. Korrupt och fattigt stämmer säkert

 

[Miramis]

Jag vill flytta iväg till någon avlägsen liten varm ort någonstans långt bort. Det är så dumt att det inte finns, klart man inte kan göra det, men samtidigt gnager tanken i mig, jag kan inte glömma den!

Kan man det?
Sälja allt här hemma i Sverige och bosätta sig på någon fin latinamerikansk strand långt bort?
Någon som gjort något åtminstone liknande?

Säger som ett par andra i tråden, har man bara ekonomin och jobb/försörjning ordnad så är det ju bara att göra slag i saken, låter ju jättehärligt, typ som min dröm .
Har man ekonomin kan man ju flytta tillbaka också.
Har man ett vuxet barn med ett eget liv som klarar sig själv kan den ju komma på besök, eller så kan man själv åka på besök så det är väl inget problem?

 

[Melisen]

Nej, det kan bli vart som helst, tänkte bara ett billigt boende och inte någon utstuderad turistort!
Det är inte så mycket att åka ifrån som att hitta ett enkelt sätt att leva, fast det kan man säkert hitta här också. Jag har vuxna barn och en underbar sambo som nog hänger på, jag vill bara inte slösa bort hela livet på tanken "om vi hade gjort...." whatever....
Visst kan man vänta till pension, men varför?

Mina föräldrar sålde gården, skaffade en husbil och lever i Spanien halva året och i Sverige halva året. Pappa är pensionär men mamma har några år kvar att jobba så hon jobbar maj- september i sverige och sen åker dom igen, dom tar det som det kommer och åker dit dom vill. Dom är jättenöjda och så glada att dom vågade Livet här hemma går alltid att få tillbaka om man skulle ångra sig!

 

[Lena Furberg]

Mina föräldrar sålde gården, skaffade en husbil och lever i Spanien halva året och i Sverige halva året. Pappa är pensionär men mamma har några år kvar att jobba så hon jobbar maj- september i sverige och sen åker dom igen, dom tar det som det kommer och åker dit dom vill. Dom är jättenöjda och så glada att dom vågade Livet här hemma går alltid att få tillbaka om man skulle ångra sig!

Bor de i husbilen även i Sverige?

Vi bodde i husbil en del av våra USA-år, men insåg att hyran för en plats att ställa husbilen blev lika hög som att hyra en jättefin ny och modern lägenhet..... Så vi behöll husbilen men hyrde en lägenhet och hade husbilen på parkeringen för utflykter ;-)

 

[Melisen]

Bor de i husbilen även i Sverige?

Vi bodde i husbil en del av våra USA-år, men insåg att hyran för en plats att ställa husbilen blev lika hög som att hyra en jättefin ny och modern lägenhet..... Så vi behöll husbilen men hyrde en lägenhet och hade husbilen på parkeringen för utflykter ;-)

Ja dom har gjort sig av med alla grejer och har bara det som får plats i husbilen, från att ha bott på en stor gotlandsgård haha men dom mellanlandade i lägenhet, var nog bra kostar inte så fasligt mycket att ställa den och när dom vill åka runt så har dom solpaneler för elförsörjning, elcyklar för att ta sig runt. Dom gillar att vara på campingar pga det sociala, finns alltid nån att hitta på nåt med- som ett pensionärskollo mina föräldrar som aldrig varit utomlands innan detta äventyr (bortsett från en Thailandresa) hänger nu med folk från massa olika länder/kulturer och snackar både engelska och lite spanska