Jag vet inte om det handlar så mycket om nationalitet som om inställning till sitt nya hemland och varför man är där. Är man en pensionär som flyttar för värmens skull kanske man inte är lika intresserad av integration som om man valt att flytta för ett jobb eller liknande.
Jag är lite inne på @ameo s spår. Det är svårt att komma in i en ny kultur - tillochmed när man själv aktivt väljer att vara en del av den.
Jag känner massor av svenskar i mitt nuvarande hemland som alla till viss del har adopterat både den lokala kulturen och lärt sig språket. Många av dem är dessutom lika roliga, spontana och öppensinnade som jag tycker att jag själv är
. Men jag känner lika många som inte alls vill anpassa sig till sitt nya lands kultur. Jag har bott utomlands nästan hela mitt vuxna liv och jag njuter jättemycket av att numera ha svenska vänner också, för jag tycker att mycket i den svenska kulturen är fantastiskt (bland annat att många svenskar är så toleranta för olikheter och nyfikna)
Det känns som en vanlig fördom att just svenskar är tråkiga och trista men jag tycker inte att vi skiljer oss från andra nationaliteter faktiskt - de som är intresserade ser till att integrera sig i den nya kulturen och de som inte är det, tja, de gör det inte.
