Rör inte min språkokunskap!

Jag brukar för det mesta kunna se det roliga i allt. Livet är rätt fördjävligt just nu men kan skämta efteråt om tex en panikångest attack över att det inte finns något toapapper.
Familjen och nära vänner får gärna göra sig lite roliga över sånt i efterhand, men skulle ta illa vid mig om någon helt okänd börjar skatta åt mina panikattacker.

Men det är ju en helt annan nivå än att skratta åt en gravid klänning.

Har en nära vän med dyslexi och i kompisgruppen skattar vi rätt illa om honom, självklart är han ju med på det och tar absolut inte illa upp.
Men hörde någon utomstående skulle det nog låta som mobbning:angel:
Vi vet var gränser går med honom.

Jag säger nästan alltid fel när jag pratar, tex kata ist för kaka, ojla, pabba osv. Ibland måste jag stanna mitt i en mening och försöka lista ut det svenska/engelska ordet för något, har bott i england rätt länge så huvudet är så konstigt på mig när jag ska öppna käften nu :D Stammar ibland också.
Och man får gärna driva med mig, herregud och jag får någon att le så är det väl bara bra. :idea: Behöver ju inte ens försöka att få folk glada, det bara händer ju :laugh:

Men i Ts exempel är det enligt mig urlöjligt att ens bli sur på det. Det var ju kul!
Tar den som skrivit det illa upp kanske man bör gå en svenska kurs så att man verkligen undviker att bli så kränkt igen.
Hade personen dyslexi kanske man får ha någon som kontroll läser alternativt skaffa sig lite skinn på näsan och inte ta så illa upp över små saker.
Den dagen personer med psykisk sjukdom får rådet att rycka upp sig så ska jag sluta vara så lätt kränkt.
 
Den dagen personer med psykisk sjukdom får rådet att rycka upp sig så ska jag sluta vara så lätt kränkt.

Det rådet har jag fått av flera olika personer inom vården. Samt med ätstörning är det väl bara att äta.

Men du tycker på allvar att det är samma som att skriva kvällens garv om en gravid klänning?
 
Är det okunskap så har man svårt för det och då lär det bli fel åt andra hållet.
Fast nä, inte ofta i svenska i alla fall? Det vanliga vid tveksamhet är ju att det ska skrivas ihop.

("I alla fall" är väl ett av få exempel som dras ihop fast det inte ska.)
 
Alla vet att man börjar en mening med stor bokstav.
Problemet med särskrivning är merkomplext (och tvekade om det skulle särskrivas) missar man särskrivning så handlar det mycket sällan om att folk tvekar om någon gång. Folk har autokorrekt, struntar i det, har en annan idé om det, skriver fel av misstag men de som tvekar tvekar inte bara när det gäller ord som ska skriva ihop utan även när det gäller de som inte ska skrivas ihop. Är det okunskap så har man svårt för det och då lär det bli fel åt andra hållet.

Fast jag tror nog att det kan fungera som tumregel om man vanligtvis brukar förlita sig på autocorrect, kanske läser och skriver mycket på engelska men vill skriva en någorlunda korrekt text på svenska som omväxling. Jag själv blir osäker ibland och då brukar den tumregeln hjälpa (även om jag också skriver fel emellanåt!) :)
 
Nu ger jag upp.

Jag är en sån grym mobbare så jag borde nog inte skriva mer någonsin för någon kan ju ta illa upp :cautious::confused:
Och det är ju det värsta som kan hända en människa, att någon annan har lite roligt för sig själv.


Ni är ju fenomenala alltså! :up:
 
Gud vilken mobbning att skriva kvällens garv över en gravid klänning :cautious:

Skärpning.
Du menade väl inte bara att skriva gravid klänning antar jag utan mer generellt, hade det bara rört sig om just denna felskrivning må det vara hänt men det tror jag inte ett ögonblick på att du menade..
 
Familjen och nära vänner får gärna göra sig lite roliga över sånt i efterhand, men skulle ta illa vid mig om någon helt okänd börjar skatta åt mina panikattacker.
Varför då?

Självklart ska folk inte vara rädda. Man ska inte vara rädd för att någon tycker en panikattack är rolig. För det kan bli roligt. Man får helt enkelt borsta av sig det. - Skrev du. Fast jag ändrade "särskrivning" till "panikattack".

Det är bara att borsta av sig det.

Folk är olika. Olika saker är känsliga för olika personer. För dig skulle det vara känsligt om en främmande drev med din panikattack. För en dyslektiker som övervinner rädslan och bestämmer sig för att skriva offentligt kan det vara känsligt om någon driver med särskrivningar.
 
Varför då?

Självklart ska folk inte vara rädda. Man ska inte vara rädd för att någon tycker en panikattack är rolig. För det kan bli roligt. Man får helt enkelt borsta av sig det. - Skrev du. Fast jag ändrade "särskrivning" till "panikattack".

Det är bara att borsta av sig det.

Folk är olika. Olika saker är känsliga för olika personer. För dig skulle det vara känsligt om en främmande drev med din panikattack. För en dyslektiker som övervinner rädslan och bestämmer sig för att skriva offentligt kan det vara känsligt om någon driver med särskrivningar.

Okej, någon gör sig rolig över det, då borstar jag av mig och går vidare med mitt liv. Jag tänker ju inte låta hela dagen bli förstörd pga det.
 
Det rådet har jag fått av flera olika personer inom vården. Samt med ätstörning är det väl bara att äta.

Men du tycker på allvar att det är samma som att skriva kvällens garv om en gravid klänning?
Hade det hänt mig för några år sedan så skulle det göra mig så ledsen och en känsla av att inte tillhöra dagens samhälle pga mitt handikapp, sedan hade det tagit månader innan jag haft mod att skriva nästa gång.

Tycker såna kommentarer är rena "jag är bättre än dej" attityd.
 
Jag brukar för det mesta kunna se det roliga i allt. Livet är rätt fördjävligt just nu men kan skämta efteråt om tex en panikångest attack över att det inte finns något toapapper.
Familjen och nära vänner får gärna göra sig lite roliga över sånt i efterhand, men skulle ta illa vid mig om någon helt okänd börjar skatta åt mina panikattacker..
Men liksom att du råder dyslektikerna att skriva något offentligt så kan du ju själv låta bli att lämna ditt hem. Då slipper du ta illa vid dig och folk kan skatta och driva med de som får panikattacker och som klarar av det.

Det är alltså en exakt parallell, vi har olika svagheter. Du vill ha hänsyn och inte bli utskrattad, varför kan du inte tänka dig att visa samma hänsyn själv?
 
Okej, någon gör sig rolig över det, då borstar jag av mig och går vidare med mitt liv. Jag tänker ju inte låta hela dagen bli förstörd pga det.
Så bra, då är det alltså inte som du skrev först: men skulle ta illa vid mig om någon helt okänd börjar skatta åt mina panikattacker.

Då kan ju både du och alla andra bara trampa på och skita i hur andra reagerar.
 
Så bra, då är det alltså inte som du skrev först: men skulle ta illa vid mig om någon helt okänd börjar skatta åt mina panikattacker.

Då kan ju både du och alla andra bara trampa på och skita i hur andra reagerar.

Jo, man kan ta illa vid sig och sen borsta av sig det :)

Vi kanske värderar vad att ta illa vid sig innebär olika.
 
Det gäller att ta alla tillfällen att gnälla för att man blir "kränkt" vet du, dagens mode är ju lättkränkthet och att inte vilja förstå ett skämt utan vända det till elakheter.

åh, gud vilken dryg kommentar, när kommer folk släpper den här devisen? liksom... ta ett steg tillbaka och granska hur ofta du (och andra likasinnade) postar sånt här, så blir det lätt att se vad den riktiga trenden är.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 627

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp