Rör inte min språkokunskap!

[Blandrastik]

Om du inte gör det tycker jag att du ska ta en sväng om Dagboksforumet.

Och att du citerade någon framgår inte.

Nej, det framgick inte, tanken var att fräsa tillbaka.
Vad menar du, är folk upprörda över särskrivningar på dagboksforumet?

 

[Mabuse]

Det är ruskigt fel om de inte lägger till divisen, oavsett vad som är grafiskt snyggast skulle jag säga. I synnerhet som felaktiga särskrivningar sprids med blixtens hastighet är det olyckligt att de som av olika anledningar är språkstörda behöver se sådana avarter.

Fast nä, du menar att man inte bör få konstnärlig frihet när man gör ett bokomslag av hänsyn till språkstörda, för att de kan tro att det är så det ska se ut?

Jag skulle säga inte. Ett bokomslag måste ju kunna få en grafisk form dikterat av vad man vill förmedla, snarare än att man ska ställa pedagogiska krav på att den hjälper "språkstörda" att skriva korrekt?

Annars blir det lite som att kubistiska målningar av människor av hänsyn till ansiktsblinda inte borde få visas offentligt. Eller att atonal musik inte bör spelas av hänsyn till tondövas musikpedagogiska utveckling.

 

[Blandrastik]

Håller med om detta! Tycker även att kommentaren om annonsören och dennes påstådde lathet är ganska olustig, definitivt långt ifrån ett "dagens garv" om man, när man blir konfronterad, börjar omnämna det språkliga misstag annonsören gjort som ett tecken på lathet, alltså iklä annonsören (som vad jag kan se inte besvarat TS kommentar alls?) negativa egenskaper utifrån ett litet språkfel. Då förstår jag definitivt att folk reagerar.

Nu var det inte annonsören, hen har inte kommenterat alls, vad jag kan se, utan nån vemsomhelst som tyckte en hel del annat om mig, plus att jag var elak mot alla dyslektiker. Svaret att dyslektiker var lata var snarast tänkt som just otrevligt. Sen omnämnde jag i början inte något språkfel, jag skrev att det var kul.
Jag hade för övrigt själv enorma problem med stavning när jag var yngre och ansågs av en svenskalärare som dyslektiker. Det spelar liksom ingen roll, låter det som ett ord så är det ett ord.

 

[Masqueradee]

Jag har retat upp en hel, eller åtminstone en halv, Face-book-grupp.

Face-book-grupp... Jag brukar undvika att påpeka fel i skrift då jag är ganska duktig på att särskriva och så vidare, men jag kunde verkligen inte låta bli

 

[Blandrastik]

Face-book-grupp... Jag brukar undvika att påpeka fel i skrift då jag är ganska duktig på att särskriva och så vidare, men jag kunde verkligen inte låta bli

Vadå menar du? Fejsbok?

 

[Raderad medlem 6459]

Tankar om detta?

Jag tycker att du var nedlåtande och oförskämd och förstår om folk lackade på dig.

Att skriva "kvällens garv" till någon är ju ohyfsat som fan.

 

[Blandrastik]

Jag tycker att du var nedlåtande och oförskämd och förstår om folk lackade på dig.

Att skriva "kvällens garv" till någon är ju ohyfsat som fan.

Tydligen. Är hela tråden "Annonsera mera" oförskämd och nedlåtande då?

 

[Lipperta]

Tur att inte alla är så känsliga
Särskrivningar händer. Mobilen kanske vägrar godta ordet och lägger in ett mellanslag, eller så tänker man inte. Nog borde man kunna skratta åt det lite? Eller åtminstone förstå att folk inte är ute efter att förlöjliga skribenten, utan skratta åt resultatet.

Men eller hur? Oavsett om det var otur eller okunskap borde man ju kunna få skratta åt det. Det är ju resultatet som är roligt inte personen.

Jag skriver massor med fel ibland, orkar inte alltid bry mig och ibland trycker man på fel knappar helt enkelt.

Folk får gärna göra sig roliga över mina stav och syftningsfel, det är ju roligt. Men helt klart skillnad när man gör sig rolig över personen.

Ts gjorde absolut inte fel.

 

[karamelldrottningen]

Det blir lite kul när det ibland blir sådana syftningsfel. Vänta nu är klänningen gravid? Näe en klänning för gravida måste det vara, gravidklänning! I andra fall (kommer inte på något just nu dock) så kan det verkligen bli helt fel och läser man då inte två gånger kan iaf jag bli förvirrad. Mest just särskrivningar har blivit så vanliga att de knappt äns syns längre.
Jag hade jätteproblem förtur med u och y. Det blev fel så ofta att jag alltid dubbelkollade innan, men likt förbannat missade jag ändå ibland. Så autokorekt är det bästa som finns ! Blir inte lika ofta fel då.

Förresten heter det väl ändå facebook och inte face-book

 

[kamomillo]

Har man inte annat att uppröras över, än särskrivningar...
Då måste man var en lycklig människa!

* Jenny *

 

[AnnDerry]

Jag har retat upp en hel, eller åtminstone en halv, Face-book-grupp. Det är en loppis-sida där någon ville sälja en "gravid klänning". Jag kommenterade detta som "kvällens garv" då jag aldrig hade sett en gravid klänning.
Och dra mig baklänges vilka kommentarer som fullkomligt haglade över mig.
Jag var tvungen att lära mig att så fick man inte göra, man skrev aldrig så om en annons.
Vilket fick mig att tänka på Buke-tråden "Annonsera mera", undrar om alla vet att "så får man faktiskt inte göra!"
I nästa kommentar står det att jag var hemsk, tänk om människan som skrivit annonsen var dyslektiker.
Här svarade jag att särskrivning handlade om lathet, inte om dyslexi.
Nästa kommentar var att nån hatade språkpoliser. Då svarade jag att jag hade skrivit "kvällens garv" en språkpolis hade naturligtvis skrivit om det uppenbara språkfelet.
Sen var jag omogen, lite senare blev jag kallad tant. Lite kontraproduktivt i mina öron.
Sen fortsatte kommentarerna, vissa var verkligen genuint upprörda över min kommentar.

Och så fortsatte det. Folk kommer undan med rasistiska inlägg, men jäklar om du påtalar någons skrivfel.
Man kan undra varför just detta är så känsligt? Varför vissa saker, som jag inte fattar, verkligen upprör, medan viktiga saker bara passerar.
Tankar om detta?

Många har svårt för att stava, även om de inte har dyslexi. Att göra sig rolig över andra människors tillkortakommanden är sällan trevligt, oavsett vad det gäller. I ditt fall gäller det ju inte bara att du gjorde dig lustig över särskrivningen som sådan eller som fenomen, på facebook blir det ju personligt eftersom både namn och bild på den som särskrivit finns med.
De trådar som finns här på forumet där man skrattar åt särskrivningar är ju i alla fall anonyma på så sätt att den som skrivit fel inte hängs ut. Man skrattar åt skrivfelet och inte den som skrev fel.

Sen finns det såklart folk som inte bryr sig om sina felskrivningar och själva kan skratta åt dem, men det kanske man bör vet om innan man gör sig lustig över någons skrivfel.

 

[Lipperta]

Många har svårt för att stava, även om de inte har dyslexi. Att göra sig rolig över andra människors tillkortakommanden är sällan trevligt, oavsett vad det gäller. I ditt fall gäller det ju inte bara att du gjorde dig lustig över särskrivningen som sådan eller som fenomen, på facebook blir det ju personligt eftersom både namn och bild på den som särskrivit finns med.
De trådar som finns här på forumet där man skrattar åt särskrivningar är ju i alla fall anonyma på så sätt att den som skrivit fel inte hängs ut. Man skrattar åt skrivfelet och inte den som skrev fel.

Sen finns det såklart folk som inte bryr sig om sina felskrivningar och själva kan skratta åt dem, men det kanske man bör vet om innan man gör sig lustig över någons skrivfel.

Som sagts förut, man gör sig inte rolig åt personen utan vad som skrivits. Det blir ju faktiskt jätteroligt ibland.

Folk måste sluta vara så lätt kränkta.

 

[Raderad medlem 6459]

Vadå menar du? Fejsbok?

Facebookgrupp heter det. Skippa alla bindestreck.

 

[AnnDerry]

Som sagts förut, man gör sig inte rolig åt personen utan vad som skrivits. Det blir ju faktiskt jätteroligt ibland.

Folk måste sluta vara så lätt kränkta.

Man gör sig rolig över någons misstag. Det behöver man väl inte vara raketkirurg för att förstå att det kan vara känsligt för vissa att det skämtas om deras misstag?

 

[karamelldrottningen]

Som sagts förut, man gör sig inte rolig åt personen utan vad som skrivits. Det blir ju faktiskt jätteroligt ibland.

Folk måste sluta vara så lätt kränkta.

Håller delvis med och samtidigt inte. Hade jag råkat posta "gravid klänning" och någon kommenterat "dagens garv" hade jag bjudit på den och säkert undrar hur 17 jag missat att lägga samman de orden. Men absolut inte tagit åt mig personligen. Utan sett det roliga i det. För det ÄR rätt så roligt faktiskt.

Men hade någon kommenterat dagens garv och jag skrivit något ord med y fast det skulle varit u i det hade jag inte blivit så glad. Mest skämts lite och sen kanske blivit lite irriterad på personen som kommenterade då denna uppenbarligen fattade vad jag menade i sammanhanget men om ordet skulle stått utanför meningen skulle ju ingen människa fatta. Men med hjälp av meningen så fattar man innebörden.

Jag har själv inte dysleksi (stavas det så?) men ibland undrar man varför det aldrig blev utträtt. Min mamma har grav dysleksi och ändå har hon skrivit så mycket genom året. Brev till myndigheter osv fick alltid jag dubbelkolla för det var alltid så många stavfel och syftningsfel osv att man undrar hur denna person öht kunnat göra sig förstådd. Många relativt svåra ord dessutom och ganska högtravande. Vilket såg förjävligt ut med alla fel.

Läser jag gamla texter (skrev mycket som barn) är det enormt många fel. I mellanstadiet minns jag under ett kvartssamtal hur läraren var djupt bekymrad över min stavning. Då skämdes jag. Men fortsatte ändå att skriva. Jag kunde inte sluta.

 

[monster1]

Lite OT, men vad är grejen med särskrivningar? Man skriver väl aldrig isär i svenskan, vilken typ av ord är det som gör dig (och andra, är ju många som har knepigt med särskrivningar) osäker?

Jag vet inte, jag vet bara att det ibland blir i sär och ibland blir ihop .

 

[AnnDerry]

Lite OT, men vad är grejen med särskrivningar? Man skriver väl aldrig isär i svenskan, vilken typ av ord är det som gör dig (och andra, är ju många som har knepigt med särskrivningar) osäker?

Är det inte all engelska vi utsätts för som påverkar? Där särskriver man ju det mesta.

 

[mandalaki]

Fast nä, du menar att man inte bör få konstnärlig frihet när man gör ett bokomslag av hänsyn till språkstörda, för att de kan tro att det är så det ska se ut?

Jag skulle säga inte. Ett bokomslag måste ju kunna få en grafisk form dikterat av vad man vill förmedla, snarare än att man ska ställa pedagogiska krav på att den hjälper "språkstörda" att skriva korrekt?

Annars blir det lite som att kubistiska målningar av människor av hänsyn till ansiktsblinda inte borde få visas offentligt. Eller att atonal musik inte bör spelas av hänsyn till tondövas musikpedagogiska utveckling.

Även helt utan hänsyn till språksvaga tycker jag att det är viktigare att ett bokomslag skriver rätt än att den konstnärliga friheten gör att titlar och författarnamn kan skrivas så att det ser ut som skit.

 

[Lipperta]

Håller delvis med och samtidigt inte. Hade jag råkat posta "gravid klänning" och någon kommenterat "dagens garv" hade jag bjudit på den och säkert undrar hur 17 jag missat att lägga samman de orden. Men absolut inte tagit åt mig personligen. Utan sett det roliga i det. För det ÄR rätt så roligt faktiskt.

Men hade någon kommenterat dagens garv och jag skrivit något ord med y fast det skulle varit u i det hade jag inte blivit så glad. Mest skämts lite och sen kanske blivit lite irriterad på personen som kommenterade då denna uppenbarligen fattade vad jag menade i sammanhanget men om ordet skulle stått utanför meningen skulle ju ingen människa fatta. Men med hjälp av meningen så fattar man innebörden.

Jag har själv inte dysleksi (stavas det så?) men ibland undrar man varför det aldrig blev utträtt. Min mamma har grav dysleksi och ändå har hon skrivit så mycket genom året. Brev till myndigheter osv fick alltid jag dubbelkolla för det var alltid så många stavfel och syftningsfel osv att man undrar hur denna person öht kunnat göra sig förstådd. Många relativt svåra ord dessutom och ganska högtravande. Vilket såg förjävligt ut med alla fel.

Läser jag gamla texter (skrev mycket som barn) är det enormt många fel. I mellanstadiet minns jag under ett kvartssamtal hur läraren var djupt bekymrad över min stavning. Då skämdes jag. Men fortsatte ändå att skriva. Jag kunde inte sluta.

Jag brukar för det mesta kunna se det roliga i allt. Livet är rätt fördjävligt just nu men kan skämta efteråt om tex en panikångest attack över att det inte finns något toapapper.
Familjen och nära vänner får gärna göra sig lite roliga över sånt i efterhand, men skulle ta illa vid mig om någon helt okänd börjar skatta åt mina panikattacker.

Men det är ju en helt annan nivå än att skratta åt en gravid klänning.

Har en nära vän med dyslexi och i kompisgruppen skattar vi rätt illa om honom, självklart är han ju med på det och tar absolut inte illa upp.
Men hörde någon utomstående skulle det nog låta som mobbning
Vi vet var gränser går med honom.

Jag säger nästan alltid fel när jag pratar, tex kata ist för kaka, ojla, pabba osv. Ibland måste jag stanna mitt i en mening och försöka lista ut det svenska/engelska ordet för något, har bott i england rätt länge så huvudet är så konstigt på mig när jag ska öppna käften nu Stammar ibland också.
Och man får gärna driva med mig, herregud och jag får någon att le så är det väl bara bra. Behöver ju inte ens försöka att få folk glada, det bara händer ju

Men i Ts exempel är det enligt mig urlöjligt att ens bli sur på det. Det var ju kul!
Tar den som skrivit det illa upp kanske man bör gå en svenska kurs så att man verkligen undviker att bli så kränkt igen.
Hade personen dyslexi kanske man får ha någon som kontroll läser alternativt skaffa sig lite skinn på näsan och inte ta så illa upp över små saker.

 

[Raderad medlem 6459]

Tar den som skrivit det illa upp kanske man bör gå en svenska kurs så att man verkligen undviker att bli så kränkt igen.
Hade personen dyslexi kanske man får ha någon som kontroll läser alternativt skaffa sig lite skinn på näsan och inte ta så illa upp över små saker.

Jisses vad osympatiskt.

Hur fungerar det egentligen i livet att ha den inställningen till sina medmänniskor? Jag menar, när jag interagerar med andra kan jag ju inte ha grundinställningen att jag bara jag får avgöra vad man får bli ledsen över och att alla andra bara är så jävla kränkta. Hur fungerar du ihop med kollegor exempelvis, är du respektlös mot dem och sen säger till dem att sluta vara så kränkta eller hur liksom funkar det?