Robin (dr phil´s fru)

[C_L]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Hm..

Bra tanke som väcktes, jag var tvungen att fundera lite.

Till stora dottern, nu 17 år, har jag nog höjt rösten och visat arga ansiktet typ två ggr i hennes liv.

Är det unikt då?

Till mellandottern nu 10 år har jag redan hunnit med arga ansiktet och höjd röst 10 ggr, typ en gång om året kan man väl säga då.

Arga ansikten är ju knappast konstruktivt, däremot konsekventa regler helt utan ruckningsmöjligheter underlättar vardagen och får gladare mammor, pappor och barn.

Jag är otroligt tacksam att både jag och min man har samma inställning till barn och liv, att positivitet även när barnen misslyckas (I våra ögon) måste vara grundstommen i allt.


Man kan aldrig döma barn egentligen, de gör ju bara som vi gör.

 

[Lupin]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Va? Var har jag någonsin sagt att någon man borde buntas ihop och skjutas otrogen eller ej?? Jag som inte ens önskar mitt ex nåt illa efter allt han utsatte mig för?

Jag ville bara säga att de är lika mänskliga som vi andra. För mig är lögner alltid värre än sanningen och det gör att JAG tappar förtroendet för människor. För mig personligen bryr jag mig inte för JAG är inte varken gift med eller på något vis intresserad av Phil McGraw.
Och ja, det ger mer livserfarenhet och han vet vad han pratar om på ett annat vis, men varför då mörka det? Man behöver inte vara så perfekt.

Jag läste hela sidan du länkade till och där står att han har nämt det några gånger, men ingen har nappat på det. Jag tror faktiskt inte att han har mörkat det. Inte finns det väl något krav på att folk ska behöva dra upp sitt förflutna hela tiden? Och han har väl inte ljugit om något?

De är inte perfekta heller. Jag har sett ganska många program och det händer ofta att han berättar om problem dem emellan och hur de har löst det och han hänvisar ofta till att hans fru har lärt honom både det ena och det andra längs resans gång.

Dr Phil är en stark personlighet och det är hans fru med.

 

[Lupin]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Man kan aldrig döma barn egentligen, de gör ju bara som vi gör.

Precis. Dessutom skrämmer man bara barnen om man blir okontrollerat arg och visar dessutom dem ett väldigt otrevligt alternativ till hur man bör agera mot varandra. Jag har tappat humöret en gång för kanske ett halvår sedan och det skäms jag oerhört mycket för. Jag var i obalans och orkade inte och det gick ut över sonen. Jag blir ledsen och skäms t.o.m. nu när jag ser honom framför mig och minns hur förtvivlat ledsen och rädd han blev, han är inte van vid att jag skriker på honom. Jag fick mig en rejäl läxa den gången. Det finns inget som är värt att tappa humöret för, när det går ut över ett barn. Däremot använder jag både röstläge och ansiktsuttryck för att förmedla känslor och åsikter om olika saker, det gör nog alla utan att tänka på det. Men aldrig hånfullt eller nedlåtande, det gör man bara inte tycker jag.

Jag avskyr verkligen när folk skriker och gapar och ännu mer när de säger fula och dumma saker till varandra och ännu värre till sina barn. Jag har aldrig kallat min son för något fult och det värsta jag har sagt till min sambo när jag har varit riktigt arg är "pucko".

 

[Lupin]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Va? Var har jag någonsin sagt att någon man borde buntas ihop och skjutas otrogen eller ej??

Det påstod jag inte heller att du har sagt, det var min allmänna och något hårddragna reflektion. Däremot var det inte så svårt att läsa in din motvilja mot dr Phil.

 

[Allimac76]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Precis. Dessutom skrämmer man bara barnen om man blir okontrollerat arg och visar dessutom dem ett väldigt otrevligt alternativ till hur man bör agera mot varandra.

Javisst. De är bra på att imitera, de små glinen

Jag har tappat humöret en gång för kanske ett halvår sedan och det skäms jag oerhört mycket för. Jag var i obalans och orkade inte och det gick ut över sonen. Jag blir ledsen och skäms t.o.m. nu när jag ser honom framför mig och minns hur förtvivlat ledsen och rädd han blev, han är inte van vid att jag skriker på honom. Jag fick mig en rejäl läxa den gången. Det finns inget som är värt att tappa humöret för, när det går ut över ett barn. Däremot använder jag både röstläge och ansiktsuttryck för att förmedla känslor och åsikter om olika saker, det gör nog alla utan att tänka på det. Men aldrig hånfullt eller nedlåtande, det gör man bara inte tycker jag.

Det positiva här är väl att han förmodligen märkte din ånger och att du mådde dåligt över ditt agerande. Sådana tillfällen är kanske bra tillfällen att lära sina barn att be om förlåtelse, genom att själv göra det (även om jag naturligtvis håller med dig om att det är bättre att inte skrika alls.) Det är ju toppenbra om man kan lära sina barn att lösa konflikter på ett konstruktivt sätt. Att bråka och skrika lär de sig (tyvärr) av jämnåriga istället.

 

[Lupin]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Det positiva här är väl att han förmodligen märkte din ånger och att du mådde dåligt över ditt agerande. Sådana tillfällen är kanske bra tillfällen att lära sina barn att be om förlåtelse, genom att själv göra det (även om jag naturligtvis håller med dig om att det är bättre att inte skrika alls.) Det är ju toppenbra om man kan lära sina barn att lösa konflikter på ett konstruktivt sätt. Att bråka och skrika lär de sig (tyvärr) av jämnåriga istället.

Jo jag hoppas att det förde med sig något positivt trots allt. Dessutom tror jag han insåg att mamma faktiskt inte har outtömligt tålamod, även om det kan verka så.

Jag är noga med att be om ursäkt när jag gör fel. Vilket har resulterat i att när jag ställer till med något så säger han glatt och villigt "mamma klantig". Och den lilla sötnosen har dessutom redan snappat upp att man säger tack för maten när man är mätt och "ursäkta" ifall man råkar rapa högt. Och om jag råkar rapa så tittar han lite kärleksfullt förebrående på mig och säger "ussäkta" och håller handen för munnen. Fast han garvar bara när han fiser och säger "de kom en siis".

 

[Allimac76]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Jo jag hoppas att det förde med sig något positivt trots allt. Dessutom tror jag han insåg att mamma faktiskt inte har outtömligt tålamod, även om det kan verka så.

Jag är noga med att be om ursäkt när jag gör fel. Vilket har resulterat i att när jag ställer till med något så säger han glatt och villigt "mamma klantig". Och den lilla sötnosen har dessutom redan snappat upp att man säger tack för maten när man är mätt och "ursäkta" ifall man råkar rapa högt. Och om jag råkar rapa så tittar han lite kärleksfullt förebrående på mig och säger "ussäkta" och håller handen för munnen. Fast han garvar bara när han fiser och säger "de kom en siis".

Hehe, gulligt

 

[Björk]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Precis. Dessutom skrämmer man bara barnen om man blir okontrollerat arg och visar dessutom dem ett väldigt otrevligt alternativ till hur man bör agera mot varandra.

Jag håller helt med dig!

Och jag tror definitivt INTE att det är sunt eller "normalt" att skrika, gapa och "bete sig" inför sina barn. Det var ju det som programmet handlade om; en son som betedde sig skitdåligt, men så visade det sig ju att mamman betedde sig som en ren psykopat i vissa lägen. (psykopatiskt beteende var vad Dr Phil kallade det).

Poängen som TS framförde var väl dock att just som Robin påstå att hon aldrig höjt rösten till sina barn överhuvudtaget och aldrig någonsin gjort annat än beundrat dem och sett dem som perfekta. Hon presenterade helt enkelt sig själv som den Utopiska Perfekta Modern. Tyckte jag. Hon framställde sig som en total motpol till mamman som var där. Jag tycker nog att hon hade varit en tillräcklig total motpol utan att behöva låta som någon slags "maskinmamma". Och jag tror nog inte ens att hon ÄR en "maskinmamma". Men hon fick det att låta så. Och jag tror fortfarande inte att man kan ha fostrat två pojkar utan att någonsin känna sig liiiiite trött, liiiiite vresig, liiiiite onödigt sur, liiite för snabb att säga nej osv.

Bara en sån sak som trotsåldrar. Att Robin ständigt gått omkring med ett perfekt leende och pussat på sina söner och aldrig någonsin höjt rösten. Att göra det under barnens alla trotsåldrar... ? Mja, jag tycker det låter ganska osannolikt. Och faktiskt inte ens sunt. I alla fall inte det där med att ständigt se dem som perfekta.

Att höja rösten är dock inte nödvändigtvis lika med att skrika, gapa, bete sig psykopatiskt. Att höja rösten är ju just precis det som sägs: att höja rösten. Inget mer. Och det kanske man bara gör i vissa krislägen eller situationer när tålamodet brister lite. Det innebär ju inte att man skriker för sina lungors fulla kraft. Och visst; de flesta föräldrar ångrar det säkert även när det sker.

 

[Lupin]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Bara en sån sak som trotsåldrar. Att Robin ständigt gått omkring med ett perfekt leende och pussat på sina söner och aldrig någonsin höjt rösten. Att göra det under barnens alla trotsåldrar... ? Mja, jag tycker det låter ganska osannolikt. Och faktiskt inte ens sunt. I alla fall inte det där med att ständigt se dem som perfekta.

Är inte Valium väldigt populärt i USA?

 

[Björk]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Är inte Valium väldigt populärt i USA?

Kanske det kanske!

 

[Lupin]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Jag håller helt med dig!

Och jag tror definitivt INTE att det är sunt eller "normalt" att skrika, gapa och "bete sig" inför sina barn. Det var ju det som programmet handlade om; en son som betedde sig skitdåligt, men så visade det sig ju att mamman betedde sig som en ren psykopat i vissa lägen. (psykopatiskt beteende var vad Dr Phil kallade det).

Jag tycker man ser ganska bra på små barn hur de blir behandlade av sina föräldrar. Folk kan påstå vad som helst om sitt föräldraskap, och det finns kanske undantag med andra bakgrunder och jag blir garanterat påhoppad!, men jag tycker mig kunna se i barnen hur föräldrarna bemöter dem till vardags. Barn gör ju inte som man säger till dem, utan som man själv gör mot dem och andra. Om man är bufflig, hånfull, nedlåtande och sarkastisk mot sina barn så gör de likadant mot andra barn. Och jag tycker man ser jättetydligt hur föräldrar tröstar sina barn, för de gör likadant när de tröstar andra!

 

[angelwings]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

måste bara säga att jag varit ett stort fan av dr phil sen min tid i USA. Jag tycker att vissa råd han har är väldigt bra, däremot kan jag ju tycka att programmet gått i stå en aning. I början var det mycket mer fokuserat på att hjälpa med problem, nu tycker jag det är för mycket Håll dig snygg efter 50 osv.
Det intresserar inte mig, men jag har fortfarande min prenumeration kvar på hans sajt som jag haft sen programmet började sändas i USA, så någon motvilja mot Dr Phil har jag verkligen inte.

Folk vet dock bättre än att ringa 19.05 när hans program sänds, tror jag ska visa den här tråden där folk tydligen tror jag avskyr dr phil
Jag är bara en person som ifrågasätter allt numera nu när jag 'får'.
Jag är själv en människa som sällan blir arg på min dotter, för hon ska alltid känna sig älskad och viktigast i världen men för det vet hon var gränserna går så jag har verkligen inte något emot de råden. Jag arbetar likadant på mitt arbete, till mig ska barnen komma och känna att de har någon som lyssnar och bryr sig och inte bara blir arg.
MEN jag köper dock inte den här i mitt tycke publika bilden av Robin som nån viljelös nickedocka som typ bara bestämmer om gardiner och ommöblering. Jag tror hon har lika stark vilja hon.

 

[lingonben]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Är inte Valium väldigt populärt i USA?

Nannies med
Nog tusan skulle jag orka le och tindra mer om det fanns en tredje person i hushållet som avlastning.

 

[Lupin]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Klart man ska ifrågasätta. Men jag tycker inte att man ska döma ut en person pga tidigare äktenskap i ungdomen, vilket jag tyckte att du gjorde.

Vet inte om jag skrivit det i något av mina inlägg, men jag tror Robin är väldigt viljestark och att dr Phil behöver en sådan partner som motvikt till sin egen starka personlighet. Han brukar ju hylla henne väldigt ödmjukt just för att hon tar ner honom på jorden och har lärt honom ett och annat under deras tid tillsammans.

Sen finns det säkert skelett i deras garderober med.

 

[Lupin]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Nannies med
Nog tusan skulle jag orka le och tindra mer om det fanns en tredje person i hushållet som avlastning.

Skrev jag inte det? Jag tänkte det i alla fall.

Ja tack, skicka gärna hit en trädgårdsmästare, en städerska och en hushållerska.

 

[lingonben]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Skrev jag inte det? Jag tänkte det i alla fall.

Ja tack, skicka gärna hit en trädgårdsmästare, en städerska och en hushållerska.

Oj vad jag skulle tindra då. Jag skulle praktiskt taget vara självlysande!

Lite allvarligare iakttagelse: om det nu är så att deras barn är normala, icke-Valiumdrogade barn och faktiskt testar olämpligheter och gör saker de inte får ibland. Är det inte väldigt skrämmande att då tänka sig en person som ständigt leende tillrättavisar och aldrig visar något annat känslouttryck? Som barn skulle jag blivit väldigt nervös över vad som *egentligen* rör sig under ytan.

 

[Tora]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Precis det jag satt och funderade på. Vad är det som är så hemsk att visa känslor? Att man blir glad, rädd, arg, besviken osv. Nu menar jag inga överhysteriska saker utan bara vanliga känslor.

Är inte risken att man fostrar sina barn till robbotar som inte kan visa vad de känner för det är ju fult att visa några känslor?

Just nu har jag och min sambo en hel del problem just för att han aldrig visar några känslor. När han inte visar något så tror jag att allt är bra. I mitt fall är det däremot ingen som helst tvekan om jag är ledsen eller glad. Det är inget hysteriskt men nog allt syns det.

Jag tror att det är bara bra om barnen kan se att man faktiskt blir arg när de trots att man har sagt till flera gånger gör något man inte skall. Varför skulle det vara fel?

Sen kan det ju vara fel att visa hur arg man igentligen är när den 15 åriga flickan kommer hem och säger att hon är med barn. Det är ju inte min ilska hon behöver då utan helt andra känslor och stöd.

Men att vid rätt tillfälle visa vad man faktiskt känner tror jag bara är hälsosamt. Hur nyttigt kan det vara att hela tiden stänga in vad man igentligen känner?

Mvh

Tora

 

[angelwings]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Aha, vi missförstod varandra då för så menade jag absolut inte att det skulle låta. Kruxet med datorer ibland.

 

[Björk]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Lite allvarligare iakttagelse: om det nu är så att deras barn är normala, icke-Valiumdrogade barn och faktiskt testar olämpligheter och gör saker de inte får ibland. Är det inte väldigt skrämmande att då tänka sig en person som ständigt leende tillrättavisar och aldrig visar något annat känslouttryck? Som barn skulle jag blivit väldigt nervös över vad som *egentligen* rör sig under ytan.

Det är lite det jag menar med att hon utmålade sig som Mrs Perfect Mum. Jag har nämligen svårt att tro att hon ÄR sådan. Jag gillar Dr Phil (men håller med tidigare skribenter om att han var bättre förr. Programmen som handlar om hans familj och deras böcker, engagemang eller julfirande är totalt ointressanta tycker jag.) ganska ofta. Har dock svårt för de gånger som det blir för mycket av amerikansk moralism som lyser igenom (t ex när de talar om barnuppfostran ibland). Tillbaka till ämnet; Jo, Robin är ju faktiskt gift med en psykolog. Det verkar konstigt att hon skulle vara sådan som bara ler och aldrig visar andra känslouttryck. Därför har jag svårt att tänka mig att hon verkligen menade det så som det lät.

 

[havreflinga]

Sv: Robin (dr phil´s fru)

Hon presenterade helt enkelt sig själv som den Utopiska Perfekta Modern. Tyckte jag. Hon framställde sig som en total motpol till mamman som var där.

Jag såg inte detta, men det verkar ju helt knäppt. Undrar vad Dr Phil kan ha haft för tanke med att låta henne göra så. Jag håller med Angelina. På vilket sätt skulle det hjälpa?