Hoarfrost
Trådstartare
Lektion i går på Krullen.
Jag har äntligen börjat fatta att han ger mig startsignalen att sitta upp direkt nu. Startsignalen jag använt har varit att hålla upp ett lillfinger och om han duttar på det betyder det ja. Nu är det så att så fort vi ställer oss på medellinjen eller jag tar tyglarna från piloten innan om han gått innan duttar han till på lillfingret nästan omärkligt. Han är ganska så grejig med mulen annars oxå och vill gärna dutta med den och nosa rent allmänt så om han duttar lillfinger och sedan direkt går över till att nosa på mitt lår eller vill ha pussar eller annat gos är jag som människa för korkad för att fatta
När jag då börjar vimsa runt och fråga igen så blir han osäker och då blir det fel. Men nu fattar jag
Krullen var riktigt seg och tog inte ut stegen alls. Väldigt mycket stjärnkikare och urskålad ostbåge i ryggen. Spänd rumpa och bog. Så som vanligt framåt framåt framåt. Det känns ganska bra när man känner att man förstår hästen och vet hur man kan hjälpa den faktiskt. Tror även att hästen kan förstå det på något plan att okej den här piloten är lite jobbig men när piloten rider brukar mina spänningar släppa så nu gör jag mitt bästa.
Det gick så där, jag fick vara väldigt mycket tjatigare än jag brukar och till och med jaga fram honom lite tillslut för det var så mycket broms och bakåttänk. Efter det gick det lite bättre men han tog så korta snabba steg att han snubblade på sig själv vid tre tillfällen. Fick dock uppmuntrande från ridläraren att det var på väg åt rätt håll så jag fortsatte.
Första övningen var i alla fall att självständigt rida bågar och volter. Det gick halvbra - Krullen var inte fram för skänkeln och spände sig mycket i framförallt volterna och tappade sin rumpa i bland så jag fick jobba mycket med att rakrikta och hålla ihop hans kropp för att hjälpa till.
Andra övningen gick vi tillbaka till stora bågen. Fokus skulle vara på att hålla hästarna raka i raksträckorna och i böjarna försöka fokusera på att ställa hästen och även leda fram bogen så den liksom "gick först" i böjen. I början och slutet på varje båge skulle vi även skritta två tre steg. Det gick ganska dåligt för mig och Krullen. Det blev lite en kamp att hjälpa Krullen med kroppen och hålla honom framåt. Skritten i varje båge förstörde varje gång jag kände att vi började få lite flow, så jag gjorde inte så många såna. Men på det stora hela kämpade vi båda två men resultatet var ändå ganska knackigt och ojämnt.
Vi tog sedan bort skritten och lade till fattning i slutet på bågen och galopp genom kortsidan. Jag tror att jag har hamnat i en annan balans som Krullen gillar ännu bättre än den jag har jobbat fram innan. Det blev nämligen mycket bra fattningar varje gång. De första två rev han av två-tre rejäla bocksprång innan han fattade galopp, men det kändes lite som att de var pga någon spänning någonstans som han liksom behövde sprattla lite för att få loss? Det var inga frustrerade "det går inte du sitter fel!" bockar (de känner jag mycket väl till) eller att det gjorde ont. Efter de små sprattlingarna fick vi nämligen en mycket bättre känsla båda två och han kunde sträcka ut sig mer och slappna av i rumpan och bogen fint. Vi fick till trevligare bågar och Krullen började nöjt frusta, suga på bettet och öronen var ännu mer spetsade framåt än de brukar
Var nästan så det var svårt att hålla honom i trav...
Efter det rullade vi vidare i galopp och in på volterna. Här började jag känna att Krullen laddat upp mycket energi som han gärna ville bli av med. En av hästarna som var med på lektionen är extremt tjurig när hon börjar fälla, vilket hon hade nu. Hon som red brukar rida henne fint och bra trots att den hästen är extremt knepig (jag har ridit den och kan lugnt säga att det inte är min typ av häst). Men i dag var den hästen mer i mitten på volterna och backade och sparkade ilsket omkring sig. Vi skulle galoppera på i typ mellangalopp i volterna och jag är ganska övertygad om att ridläraren hade andra planer än att vi bara skulle rulla runt i galopp, men hon behövde (förståeligt) hjälpa piloten på tjuriga hästen att reda ut situationen. Det innebar tyvärr (eller kanske turligt) att hon ställde sig i mitten av min volt med ett längre dressyrspö - tjuriga hästen är väldigt bra på att backa mot den som "pushar" henne och sparka mot den, så spöt var för att få en förlängning av ridlärarens kropp mer än straff eller driva på.
Krullen blev dock lite upprörd av knepiga hästen och att ridläraren stod där med spöt och rusade iväg i bland, gjorde några småbockar och hoppade åt sidan för några random läskiga saker. Nu var han framåt i alla fall
Jag försökte bara inte störa för mycket och hålla farten till en vettig nivå.
När ridläraren gick ifrån vår volt blev han dock livrädd över att ridläraren var på väg bort
och brallade iväg en bit med mig 

Efter det kan man lugnt säga att han var framåt. Hela Krullens kropp kändes liksom ospänd, urblåst och... ridbar eller hur man ska förklara. Hela han kändes glad och som att han tyckte det var skönt att jobba och ta i nu. Vi red lite olika ridvägar på slutet där med snett igenom i ökad trav (Krullen tog i så han sprack och kändes urglad där) och serpentiner. Piloten fick känna sig som OS nästa
På det stora hela en mycket bra lektion. Krullen blev ju fin tillslut och hans livskris med att tro att han är 6 år igen är bevisiligen lite mer dämpad men fortfarande där. Ridlärarens teori var att hans kropp släpper fram honom snabbare nu och att han blivit starkare - vilket gjort att han är lite mindre hämmad, vilket gör att han känner sig ungdomligare och lite mer tjoho. Tyckte jag hade fått till det superfint och att jag är duktig på att reda ut Krullens småkrångliga kropp och hjälpa honom till avspändhet och rördelseglädje. Det var väldigt fin beröm tycker jag
Jag har äntligen börjat fatta att han ger mig startsignalen att sitta upp direkt nu. Startsignalen jag använt har varit att hålla upp ett lillfinger och om han duttar på det betyder det ja. Nu är det så att så fort vi ställer oss på medellinjen eller jag tar tyglarna från piloten innan om han gått innan duttar han till på lillfingret nästan omärkligt. Han är ganska så grejig med mulen annars oxå och vill gärna dutta med den och nosa rent allmänt så om han duttar lillfinger och sedan direkt går över till att nosa på mitt lår eller vill ha pussar eller annat gos är jag som människa för korkad för att fatta
När jag då börjar vimsa runt och fråga igen så blir han osäker och då blir det fel. Men nu fattar jag
Krullen var riktigt seg och tog inte ut stegen alls. Väldigt mycket stjärnkikare och urskålad ostbåge i ryggen. Spänd rumpa och bog. Så som vanligt framåt framåt framåt. Det känns ganska bra när man känner att man förstår hästen och vet hur man kan hjälpa den faktiskt. Tror även att hästen kan förstå det på något plan att okej den här piloten är lite jobbig men när piloten rider brukar mina spänningar släppa så nu gör jag mitt bästa.
Det gick så där, jag fick vara väldigt mycket tjatigare än jag brukar och till och med jaga fram honom lite tillslut för det var så mycket broms och bakåttänk. Efter det gick det lite bättre men han tog så korta snabba steg att han snubblade på sig själv vid tre tillfällen. Fick dock uppmuntrande från ridläraren att det var på väg åt rätt håll så jag fortsatte.
Första övningen var i alla fall att självständigt rida bågar och volter. Det gick halvbra - Krullen var inte fram för skänkeln och spände sig mycket i framförallt volterna och tappade sin rumpa i bland så jag fick jobba mycket med att rakrikta och hålla ihop hans kropp för att hjälpa till.
Andra övningen gick vi tillbaka till stora bågen. Fokus skulle vara på att hålla hästarna raka i raksträckorna och i böjarna försöka fokusera på att ställa hästen och även leda fram bogen så den liksom "gick först" i böjen. I början och slutet på varje båge skulle vi även skritta två tre steg. Det gick ganska dåligt för mig och Krullen. Det blev lite en kamp att hjälpa Krullen med kroppen och hålla honom framåt. Skritten i varje båge förstörde varje gång jag kände att vi började få lite flow, så jag gjorde inte så många såna. Men på det stora hela kämpade vi båda två men resultatet var ändå ganska knackigt och ojämnt.
Vi tog sedan bort skritten och lade till fattning i slutet på bågen och galopp genom kortsidan. Jag tror att jag har hamnat i en annan balans som Krullen gillar ännu bättre än den jag har jobbat fram innan. Det blev nämligen mycket bra fattningar varje gång. De första två rev han av två-tre rejäla bocksprång innan han fattade galopp, men det kändes lite som att de var pga någon spänning någonstans som han liksom behövde sprattla lite för att få loss? Det var inga frustrerade "det går inte du sitter fel!" bockar (de känner jag mycket väl till) eller att det gjorde ont. Efter de små sprattlingarna fick vi nämligen en mycket bättre känsla båda två och han kunde sträcka ut sig mer och slappna av i rumpan och bogen fint. Vi fick till trevligare bågar och Krullen började nöjt frusta, suga på bettet och öronen var ännu mer spetsade framåt än de brukar
Var nästan så det var svårt att hålla honom i trav...
Efter det rullade vi vidare i galopp och in på volterna. Här började jag känna att Krullen laddat upp mycket energi som han gärna ville bli av med. En av hästarna som var med på lektionen är extremt tjurig när hon börjar fälla, vilket hon hade nu. Hon som red brukar rida henne fint och bra trots att den hästen är extremt knepig (jag har ridit den och kan lugnt säga att det inte är min typ av häst). Men i dag var den hästen mer i mitten på volterna och backade och sparkade ilsket omkring sig. Vi skulle galoppera på i typ mellangalopp i volterna och jag är ganska övertygad om att ridläraren hade andra planer än att vi bara skulle rulla runt i galopp, men hon behövde (förståeligt) hjälpa piloten på tjuriga hästen att reda ut situationen. Det innebar tyvärr (eller kanske turligt) att hon ställde sig i mitten av min volt med ett längre dressyrspö - tjuriga hästen är väldigt bra på att backa mot den som "pushar" henne och sparka mot den, så spöt var för att få en förlängning av ridlärarens kropp mer än straff eller driva på.
Krullen blev dock lite upprörd av knepiga hästen och att ridläraren stod där med spöt och rusade iväg i bland, gjorde några småbockar och hoppade åt sidan för några random läskiga saker. Nu var han framåt i alla fall
När ridläraren gick ifrån vår volt blev han dock livrädd över att ridläraren var på väg bort
Efter det kan man lugnt säga att han var framåt. Hela Krullens kropp kändes liksom ospänd, urblåst och... ridbar eller hur man ska förklara. Hela han kändes glad och som att han tyckte det var skönt att jobba och ta i nu. Vi red lite olika ridvägar på slutet där med snett igenom i ökad trav (Krullen tog i så han sprack och kändes urglad där) och serpentiner. Piloten fick känna sig som OS nästa
På det stora hela en mycket bra lektion. Krullen blev ju fin tillslut och hans livskris med att tro att han är 6 år igen är bevisiligen lite mer dämpad men fortfarande där. Ridlärarens teori var att hans kropp släpper fram honom snabbare nu och att han blivit starkare - vilket gjort att han är lite mindre hämmad, vilket gör att han känner sig ungdomligare och lite mer tjoho. Tyckte jag hade fått till det superfint och att jag är duktig på att reda ut Krullens småkrångliga kropp och hjälpa honom till avspändhet och rördelseglädje. Det var väldigt fin beröm tycker jag