Hoarfrost
Trådstartare
Lektion i går på en gammal bekanting. Jag har inte ridit den här hästen på en sisådär 5 år eller mer, han är en gammal ponny som numera mest går nybörjarlektioner (och älskar det samt är en riktig fena på det) . Vet inte riktigt varför jag fick honom men spela roll, han är en underbar individ!
När jag borstade märkte jag att han fällde otroligt mycket på rumpan, så jag tog i en del där och det kliade tydligen. Blev mer rumpkliande än att rykta honom riktigt vit och fin om jag ska vara ärlig
När jag satt upp stod han mycket tålmodigt och väntade och så skrittade vi iväg.
Lite nybörjaranpassad skritt blev det i början. Försökte peppa på honom så han kunde länga ut kroppen lite i skritten och jobba sig lite varm men det blev mer att han trippade fortare utan att röra på ryggen något särskilt (annars kan man ju tappa piloten ) Nå jag nöjde mig med det just då och vi körde mycket tempoväxlingar och bågar. Han fortsatte med sin nybörjaranpassade skritt men började nog lista ut här någonstans att detta inte var en vanlig lektion
Vi började med fattningar. Vi red på volten och skulle lite självständigt fatta och sakta av till skritt. Ca 3-6 galoppsprång beroende på häst och så många fattningar vi kunde på ett varv. Gammelponnyn började nu definitivt fatta vad det var tal om, för så här många fattningar och fattningar där han får tå i från tårna brukar han inte få göra
Jag var noga med att förbereda och be om fattningar i balans och med lite kraft, men det var som att han efter två tre fattningar körde på enbart massor med kraft, vilket tog bort lite balans och det blev liksom inte riktigt som jag tänkt. Inte heller som han tänkt tror jag då han faktiskt snubblade till i fattningen en-två gånger. Lyckades sedan kalibrera tillbaka alltsamman så det blev lite mer balans och mindre kraft. Han har inte riktigt de muskler han brukade ha.
Men han kändes så glad! öronen fram och liksom sprudlade med energi.
Vi fortsatte sen med ännu mer galoppövningar. Mycket öka och minska, lite självständigt, då och då någon serpentin. Blev väldigt mycket galopp och skritt och nästan ingen trav. Gammelponnyn hade till en början den där nybörjaranpassade galoppen där han inte vill tappa piloten och jag fick kämpa lite där med att visa att nej du kan faktiskt vara lite friare här.
Ridläraren gav mig ett tips om att ställa mig upp lite då och då och dra på. Sagt och gjort och han blev så vansinnigt glad då.
När han väl börjat känna sig lite mindre nybörjaranpassad började han till och med krumbukta sig lite då och då (det var roligt ju!). Inga bockar men liksom dra ihop sig i någon form av jättehög form med starka höga bensprattel. Sen blev den formen lite för mycket och han gick lite ur formen och kom sedan tillbaka i sina forna glansdagars dressyrform, sen tillbaka i o-form när han inte orkade.
Själv behövde jag inte göra så mycket för att plocka tillbaka honom i form när han ramlat ur den. Klappade och sa duuuktig när han själv kom tillbaka. Jag tror han frustade nöjt i varenda språng i mer än 5 minuter
Ridläraren brast ut typ "men kolla vad söt han är, kolla vad glad!".
Efteråt när vi travade ner dem kunde jag enkelt länga på tygeln och få honom att länga på halsen men med bra kontakt och form. Supernöjd ponny.
Bra lektion! Helt ärligt gjorde jag ungefär ingenting dock tror han tyckte det var kuligt att släppa loss lite och visa sina moves för en gångs skull. Jag försökte mest inte stoppa honom genom att trixa för mycket med något.
Pratade med ridläraren efteråt och hon höll med om att han nog inte varit med på de lite mer avancerade grupperna på minst 5 år. Fick någon tår i ögat när hon insåg att han började bli gammal.
Förstår henne. Det är hon som varit med när han föddes, hon har hanterat honom från början, ridit in honom, tagit hand honom efter en större olycka, ridit honom i otaliga dressyrtävlingar, sett massor med barn lära från honom osv.
Det fick mig att tänka på alla hästar man sett på min ridskola. Som jag fått förmånen att följa från föl. Vad fort det kan gå, minns fortfarande när Gammelponnyn busade som föl i hagen. Vill inte heller att han ska försvinna någonsin Från och med nu ska jag bli bättre på att hälsa på honom och klia rumpa varje gång jag är där.
När jag borstade märkte jag att han fällde otroligt mycket på rumpan, så jag tog i en del där och det kliade tydligen. Blev mer rumpkliande än att rykta honom riktigt vit och fin om jag ska vara ärlig
När jag satt upp stod han mycket tålmodigt och väntade och så skrittade vi iväg.
Lite nybörjaranpassad skritt blev det i början. Försökte peppa på honom så han kunde länga ut kroppen lite i skritten och jobba sig lite varm men det blev mer att han trippade fortare utan att röra på ryggen något särskilt (annars kan man ju tappa piloten ) Nå jag nöjde mig med det just då och vi körde mycket tempoväxlingar och bågar. Han fortsatte med sin nybörjaranpassade skritt men började nog lista ut här någonstans att detta inte var en vanlig lektion
Vi började med fattningar. Vi red på volten och skulle lite självständigt fatta och sakta av till skritt. Ca 3-6 galoppsprång beroende på häst och så många fattningar vi kunde på ett varv. Gammelponnyn började nu definitivt fatta vad det var tal om, för så här många fattningar och fattningar där han får tå i från tårna brukar han inte få göra
Jag var noga med att förbereda och be om fattningar i balans och med lite kraft, men det var som att han efter två tre fattningar körde på enbart massor med kraft, vilket tog bort lite balans och det blev liksom inte riktigt som jag tänkt. Inte heller som han tänkt tror jag då han faktiskt snubblade till i fattningen en-två gånger. Lyckades sedan kalibrera tillbaka alltsamman så det blev lite mer balans och mindre kraft. Han har inte riktigt de muskler han brukade ha.
Men han kändes så glad! öronen fram och liksom sprudlade med energi.
Vi fortsatte sen med ännu mer galoppövningar. Mycket öka och minska, lite självständigt, då och då någon serpentin. Blev väldigt mycket galopp och skritt och nästan ingen trav. Gammelponnyn hade till en början den där nybörjaranpassade galoppen där han inte vill tappa piloten och jag fick kämpa lite där med att visa att nej du kan faktiskt vara lite friare här.
Ridläraren gav mig ett tips om att ställa mig upp lite då och då och dra på. Sagt och gjort och han blev så vansinnigt glad då.
När han väl börjat känna sig lite mindre nybörjaranpassad började han till och med krumbukta sig lite då och då (det var roligt ju!). Inga bockar men liksom dra ihop sig i någon form av jättehög form med starka höga bensprattel. Sen blev den formen lite för mycket och han gick lite ur formen och kom sedan tillbaka i sina forna glansdagars dressyrform, sen tillbaka i o-form när han inte orkade.
Själv behövde jag inte göra så mycket för att plocka tillbaka honom i form när han ramlat ur den. Klappade och sa duuuktig när han själv kom tillbaka. Jag tror han frustade nöjt i varenda språng i mer än 5 minuter
Ridläraren brast ut typ "men kolla vad söt han är, kolla vad glad!".
Efteråt när vi travade ner dem kunde jag enkelt länga på tygeln och få honom att länga på halsen men med bra kontakt och form. Supernöjd ponny.
Bra lektion! Helt ärligt gjorde jag ungefär ingenting dock tror han tyckte det var kuligt att släppa loss lite och visa sina moves för en gångs skull. Jag försökte mest inte stoppa honom genom att trixa för mycket med något.
Pratade med ridläraren efteråt och hon höll med om att han nog inte varit med på de lite mer avancerade grupperna på minst 5 år. Fick någon tår i ögat när hon insåg att han började bli gammal.
Förstår henne. Det är hon som varit med när han föddes, hon har hanterat honom från början, ridit in honom, tagit hand honom efter en större olycka, ridit honom i otaliga dressyrtävlingar, sett massor med barn lära från honom osv.
Det fick mig att tänka på alla hästar man sett på min ridskola. Som jag fått förmånen att följa från föl. Vad fort det kan gå, minns fortfarande när Gammelponnyn busade som föl i hagen. Vill inte heller att han ska försvinna någonsin Från och med nu ska jag bli bättre på att hälsa på honom och klia rumpa varje gång jag är där.