Jaha, då har jag alltså ridit första lektionen på nya stället. Det var ungefär som jag hade väntat mig, tyvärr får jag väl nästan säga. Det
är verkligen en helt enorm skillnad på kvaliteten på ridning jämfört med Sverige. Det visste jag ju redan, och det är den huvudsakliga anledningen till att jag mest bara rider ute hos min (svenska) kompis där jag vet att saker görs ordentligt, men jag hade väl ändå hoppats att det skulle kännas lite bättre idag.
För det första får man inte göra i ordning sin egen häst, utan det har de stalltjejer som gör och så får man hästen framledd till sig i ridhuset bara. Det tycker jag är lite synd, eftersom jag gillar att få en känsla för hästen och skapa någon slags relation när man gör i ordning den.
För det andra fanns inte uppvärmning på kartan, utan det var ut på spåret med korta tyglar direkt och typ en minut senare började vi trava. När jag frågade de andra tjejerna i gruppen om det efteråt sa de att den som driver stället tycker att det är viktigt att hästarna blir varma så fort som möjligt när de kommer från sina boxar, särskilt på hösten/vintern när det är kallt
Vi skrittade inte av något heller, och när jag frågade var jag kunde tvätta bettet efter lektionen tittade de bara undrande på mig.
För det tredje kändes nivån på gruppen överlag väldigt låg, trots att den klassas som "advanced". Det var ingen som var ens i närheten av att rida sin häst i någon slags form och man fick se upp lite eftersom folk ibland saktade av till skritt mitt på spåret under en travövning. En av tjejerna jag pratade med efteråt sa att hon skulle vilja prova att tävla dressyr någon gång men inte känner sig redo att rida ett program där galopp ingår... Vi fick inte ens galoppera allihop på en gång under lektionen, utan det gjordes på samma sätt som när jag var typ 10 år gammal - alla ställde upp på led och så turades vi om att galoppera runt fyrkantsspåret tills vi hamnade längst bak i ledet. Jag är inget underbarn på något vis, men lite mer än så kan jag i alla fall!
Sedan har vi hästarna... Jag hade tydligen fått den svåraste hästen sa instruktören, oklart varför det var en bra idé att ge den till en som är helt ny? Det var i alla fall en femårig ponny som var
väldigt grön, och även om jag tycker att vi kom rätt bra överens till slut kunde jag till exempel inte få henne att fatta galopp utan det blev bara slängtrav och pannkaka av det.
En enda gång (av fyra) lyckades jag! Det hjälpte inte att vi bara fick galoppera på ovan nämnda sätt - jag kände liksom inte att jag hann komma till ridning innan ridhuset tog slut och jag var framme vid de andra igen. Så det slutade bara med att jag kände mig obalanserad, frustrerad och som världens sämsta ryttare typ. De andra i gruppen sa att jag red hästen bättre än de flesta, men jag vet inte om de vara försökte vara snälla.
Usch, jag låter verkligen jättenegativ ser jag nu men jag tror egentligen bara att jag är lite frustrerad. Önskar att jag kunde veckopendla till Sverige och rida lektion där en gång i månaden eller nått! Instruktören och de andra i gruppen var dock jättetrevliga och jag fick verkligen den där känslan av gemenskap som jag var ute efter, så jag ska prova några lektioner till och se om det känns bättre när jag får prova en annan häst.
Det här kan vara det längsta inlägg jag någonsin skrivit här på Buke, men det kändes som att jag behövde reflektera och skriva av mig lite