Ridskoleelev 2019

[Lonely Rider]

Det tar tid att ändra på sig själv, inget som sker en över en dag så att säga. Det är bra att du är medveten om det, bara det är ett steg i rätt riktning.

Jag har själv varit lite av en perfektionist i ridningen och blivit väldigt nedstämd och inte trott att jag kunde rida, då jag inte fick till det. Det var min dåvarande tränare som fick mig att inse att när det gick dåligt (enligt vad jag trodde) var jag på väg uppåt i utvecklingen och att ridningen ska vara lite svår för annars kommer man inte vidare.
I hoppningen gick det mindre bra och jag var en riktig fegis, tills min tränare sa till mig "släng fegistanten i hörnet och rid", när jag inte tänkte så mycket i hoppningen utan bara red och koncentrerade mig på vägarna och rätt tempo istället för höjden på hindren gick allt mycket bättre.

Så det tar tid att ändra på sig själv, nu har jag mer den inställningen att jag ska ha kul, får jag hästen att gå i form är det ett plus, men fokus ligger på min egen sits och mig själv, finns massor att bli bättre på den punkten.
Försöker fortfarande lära mig att känna om jag har rätt galopp och sitter på rätt sittben i lättridningen utan att kika ner på hästens bog, det är svårt.

Det där med rätt nedsittningsben alltså...
Jag tänker också alldeles för mycket när jag rider. Och så fattar jag inte och så låser jag mig = blir frustrerad och så blir det pannkaka
Och med så mycket annat i livet går ju inte utvecklingskurvan spikrakt uppåt i ridningen, och det är nog tur

 

[TheRedLightning]

Det där med rätt nedsittningsben alltså...
Jag tänker också alldeles för mycket när jag rider. Och så fattar jag inte och så låser jag mig = blir frustrerad och så blir det pannkaka
Och med så mycket annat i livet går ju inte utvecklingskurvan spikrakt uppåt i ridningen, och det är nog tur

Det är då man får försöka att sänka kraven och strunta i att det blir pannkaka. T ex vi red skänkelvikningar igår det var några gånger det blev pannkaka, men vi kommer ju på övningen igen, så då försökte jag på nytt mindre pannkaka men inte perfekt, bara det är en vinst att komma framåt.

Det är bättre att ha små delmål istället för att sikta mot stjärnorna, tids nog når man stjärnorna ändå, men vägen dit har känts mer givande eller vad man ska säga, man ger sig själv lite mer positiv belöning varje gång man når ett delmål "va bra jag är som klarade det här, nu ska vi se om jag kan fortsätta till nästa" och sen försöka igen och igen. Det kommer inte va en dans på rosor, men det blir lättare om man sänker kraven på sig själv.

 

[Lonely Rider]

Det är då man får försöka att sänka kraven och strunta i att det blir pannkaka. T ex vi red skänkelvikningar igår det var några gånger det blev pannkaka, men vi kommer ju på övningen igen, så då försökte jag på nytt mindre pannkaka men inte perfekt, bara det är en vinst att komma framåt.

Det är bättre att ha små delmål istället för att sikta mot stjärnorna, tids nog når man stjärnorna ändå, men vägen dit har känts mer givande eller vad man ska säga, man ger sig själv lite mer positiv belöning varje gång man når ett delmål "va bra jag är som klarade det här, nu ska vi se om jag kan fortsätta till nästa" och sen försöka igen och igen. Det kommer inte va en dans på rosor, men det blir lättare om man sänker kraven på sig själv.

Ja, tror det är väldigt viktigt att sänka kraven. Att lära sig och ha kul på vägen är det viktigaste. Kanske till och med hela meningen.

 

[TheRedLightning]

Ja, tror det är väldigt viktigt att sänka kraven. Att lära sig och ha kul på vägen är det viktigaste. Kanske till och med hela meningen.

Kan tipsa om att följa ryttarinspiration eller gå på någon föreläsning om du har möjlighet, hon är riktigt bra och det var via en av hennes föreläsningar som jag fick upp ögonen att sänka mina krav.
Hennes motto är "jag kan, jag vill, jag ska" och det funkar riktigt bra när man säger till sig själv att man inte kan något, även om man inte har försökt. Har man inte ens försökt så kan man och då är det bra att vilja försöka och sedan ska försöka.

 

[Lonely Rider]

Kan tipsa om att följa ryttarinspiration eller gå på någon föreläsning om du har möjlighet, hon är riktigt bra och det var via en av hennes föreläsningar som jag fick upp ögonen att sänka mina krav.
Hennes motto är "jag kan, jag vill, jag ska" och det funkar riktigt bra när man säger till sig själv att man inte kan något, även om man inte har försökt. Har man inte ens försökt så kan man och då är det bra att vilja försöka och sedan ska försöka.

Hon är väldigt bra! Och riktigt bra motto.

 

[Hoarfrost]

Alltså lyckan Fick den drömmiga valacken igen Jag trodde verkligen att det var en engångsgrej att jag fick rida den hästen - så får jag äran att rida den tre gånger i rad. Jag höll på att spricka av glädje när jag såg listan där jag var uppskriven på honom igen.

Jag är döförälskad. Jag kom på varför i går. Förutom att han är så himla go och lätt att ha och göra med, gör han så att jag känner mig som en riktigt bra ryttare. Utan att för den sakens skull vara en maskin och göra exakt rätt hela tiden. Så jag känner mig som en bra ryttare men lär mig ändå något hela tiden. Nöten är alltid lagom svår att knäcka.

Han hade varit i lerhage i går så jag borstade som en tok för att lyckas få loss all intorkad lera. Mitt i allt kommer en liten tjej på kanske 6 år som påminde mig om varför jag gillar ridskolan jag går på. Alla hjälper alla och alla lär alla. Hon ville kratsa hovarna på min häst för hon hade varit på teorilektion i helgen.
Så jag tog mig tid att hjälpa, stötta (hon var lite osäker), tipsa och lära henne bäst jag kunde. Nu hade han ju varit i hagen och hade packad lera och stenar i hovarna men hon jobbade på stenhårt. Sen pratade vi lite om hur gamla hästar kan bli innan hon helt abrupt frågade om hon kan kratsa på flera hästar. Förklarade att jag inte kan hjälpa henne då för jag måste borsta min häst inför ridlektion, men jag namedroppade några hästar som är lätta att kratsa på och uppmuntrade henne att testa själv. vilket hon gjorde med bravur

Hästen hade fått nya strykkappor fram som var fruktansvärt stela, så jag trodde att han var halt när vi gick till ridhuset men när jag satt upp gick han normalt, lite snubbligt i början bara.

Lektionen var igen mycket galopp och skänkelvikningar och rida hästarna aktivt. Vi brukar inte rida samma grejer så här många gånger i rad men jag tycker faktiskt att det är bra. En av grejerna jag verkligen måste jobba på är att inte sluta rida i transportsträckor mellan övningar.
Vi började med galopp direkt från uppvärmningen och jag kände genast att han var seg, försökte peppa men slutade av någon anledning rida för att få honom peppig efter ett tag. Jättedumt och slarvigt. Resultatet blev att han segade lite till och tillslut blev det motorstopp av det både i galoppen och skänkelvikningarna.
Vi skänkelvek en trappa. Alltså upp vid C/A, sedan flyttade vi 4 steg mot långsidan, 4 steg fram, 4 steg mot långsidan osv. Skänkelvikningen blev bra. Att komma ur skänkelvikningen och gå framåt var superknepigt, han ville bara åt sidan. Fick till två ganska bra ändringar av riktning i slutet.
Fick jobba som ett djur för att peppa upp honom när jag kom på att jag slarvat och till slut kändes det bra sista kvarten eller så men jag fattar verkligen inte varför jag slutar rida så där. Nästa gång ska jag vara hård mot mig själv och försöka göra något nytt var 5e sekund så jag inte kan slarva.

Undrar just om jag får rida honom fler gånger - hoppas!

 

[Ceta]

Alltså lyckan Fick den drömmiga valacken igen Jag trodde verkligen att det var en engångsgrej att jag fick rida den hästen - så får jag äran att rida den tre gånger i rad. Jag höll på att spricka av glädje när jag såg listan där jag var uppskriven på honom igen.

Jag är döförälskad. Jag kom på varför i går. Förutom att han är så himla go och lätt att ha och göra med, gör han så att jag känner mig som en riktigt bra ryttare. Utan att för den sakens skull vara en maskin och göra exakt rätt hela tiden. Så jag känner mig som en bra ryttare men lär mig ändå något hela tiden. Nöten är alltid lagom svår att knäcka.

Han hade varit i lerhage i går så jag borstade som en tok för att lyckas få loss all intorkad lera. Mitt i allt kommer en liten tjej på kanske 6 år som påminde mig om varför jag gillar ridskolan jag går på. Alla hjälper alla och alla lär alla. Hon ville kratsa hovarna på min häst för hon hade varit på teorilektion i helgen.
Så jag tog mig tid att hjälpa, stötta (hon var lite osäker), tipsa och lära henne bäst jag kunde. Nu hade han ju varit i hagen och hade packad lera och stenar i hovarna men hon jobbade på stenhårt. Sen pratade vi lite om hur gamla hästar kan bli innan hon helt abrupt frågade om hon kan kratsa på flera hästar. Förklarade att jag inte kan hjälpa henne då för jag måste borsta min häst inför ridlektion, men jag namedroppade några hästar som är lätta att kratsa på och uppmuntrade henne att testa själv. vilket hon gjorde med bravur

Hästen hade fått nya strykkappor fram som var fruktansvärt stela, så jag trodde att han var halt när vi gick till ridhuset men när jag satt upp gick han normalt, lite snubbligt i början bara.

Lektionen var igen mycket galopp och skänkelvikningar och rida hästarna aktivt. Vi brukar inte rida samma grejer så här många gånger i rad men jag tycker faktiskt att det är bra. En av grejerna jag verkligen måste jobba på är att inte sluta rida i transportsträckor mellan övningar.
Vi började med galopp direkt från uppvärmningen och jag kände genast att han var seg, försökte peppa men slutade av någon anledning rida för att få honom peppig efter ett tag. Jättedumt och slarvigt. Resultatet blev att han segade lite till och tillslut blev det motorstopp av det både i galoppen och skänkelvikningarna.
Vi skänkelvek en trappa. Alltså upp vid C/A, sedan flyttade vi 4 steg mot långsidan, 4 steg fram, 4 steg mot långsidan osv. Skänkelvikningen blev bra. Att komma ur skänkelvikningen och gå framåt var superknepigt, han ville bara åt sidan. Fick till två ganska bra ändringar av riktning i slutet.
Fick jobba som ett djur för att peppa upp honom när jag kom på att jag slarvat och till slut kändes det bra sista kvarten eller så men jag fattar verkligen inte varför jag slutar rida så där. Nästa gång ska jag vara hård mot mig själv och försöka göra något nytt var 5e sekund så jag inte kan slarva.

Undrar just om jag får rida honom fler gånger - hoppas!

Hur är det på din klubb, byter ni hästar efter olika intervall, eller hur funkar det? Hos oss har man (om inget händer) samma häst fyra gånger. Det tycker jag är väldigt skönt just för att man ska hinna hitta lite knappar på hästen innan man ska byta till en ny hela tiden

 

[TheRedLightning]

Hur är det på din klubb, byter ni hästar efter olika intervall, eller hur funkar det? Hos oss har man (om inget händer) samma häst fyra gånger. Det tycker jag är väldigt skönt just för att man ska hinna hitta lite knappar på hästen innan man ska byta till en ny hela tiden

Kan inte låta bli att svara på frågan även om den egentligen inte var riktad till mig.
Mest nyfiken om det finns fler som det är där jag rider.

Vi brukar för det mesta ha samma häst 2 gånger, sen byter man.
För mig personligen kan de va olika hästar varje gång, eller samma hela tiden. Då det beror lite på vilka hästar som kan gå och vem som klarar av vilken häst m.m.
Ett exempel är skimmel valacken jag rider väldigt mycket. Är den enda i min grupp som rider honom, så det blir ofta att jag får honom för att avlasta de andra hästarna.

Tycker det är kul att rida honom, samtidigt som jag gillar att rida andra hästar också.

 

[Hoarfrost]

Hur är det på din klubb, byter ni hästar efter olika intervall, eller hur funkar det? Hos oss har man (om inget händer) samma häst fyra gånger. Det tycker jag är väldigt skönt just för att man ska hinna hitta lite knappar på hästen innan man ska byta till en ny hela tiden

Normalt har vi samma häst 2 gånger innan byte. Jag har varit på samma ridskola i 21 år och för mig gör det inte så mycket att byta häst oftare, så jag kan under långa perioder få olika hästar varje gång. Men så känner jag alla hästarna väl också.
Håller med om att det är skönt att ha samma fler än en gång dock, man hinner göra misstag första gången och sedan rätta till dem andra. Så 2 gånger + är bäst egentligen.

Jag gillar verkligen det med ridskola - man får rida så många olika hästar och ingen är den andra lik. Jag har dessutom väääldigt lätt för att kära ner mig i hästarnas olika små egenheter. Frågar någon om jag har en favorit säger jag alla, för alla är min favorit på sitt eget sätt

 

[WOS]

Första avramlingen avklarad efter comebacken! Sist var jag typ 14 år och redan en liten B-ponny och det var inte så lång till marken....Nu på äldre dar och sedan jag börjat rida igen har det inte hänt något dramatiskt peppar peppar...Men nu var det dags.Vi gjorde en övning som hette 5 och en halv tror jag. Först så låg det en travbom, sedan en upphöjd sockerbit och efter 2,5/3 m (minns inte exakt avståndet) och en upphöjd sockerbit till. Allt detta på en rak linje, efter sista sockerbiten skulle man fortsätta längst medellinjen och känna eller kolla i spelgen vilken galopp hästen hade och svänga åt samma håll som man trodde hästen hade galopp i. Första två gångerna gick fint, förutom att jag glömde att ge eftergift vid första sockerbiten så min lille häst nästan snubblade. Tredje gången så kommer vi i lite för hög fart i svängen och istället för att följa med går jag emot och glider av in i väggen.PANG BOM, lät det för väggen är ihålig...Till min stora förvåning hamnade jag på fötter, ganska mjuk till och med men tappade balansen av ren förvåning att det gick så bra. Lille hästen blev snabbt infångad, jag var mest orolig över hur han skulle ta "tumultet" som skett då han är lite känslig och grön. Men han kollade bara storögt och oskyldigt på mig, så jag hoppade upp rätt så snabbt och fick hoppa en gång till. Det kändes bra, och det känns rätt bra nu efteråt också när jag fått analysera det lite. Skönt.

 

[Lonely Rider]

Fick rida skäckponnyn igen igår och måste säga att det gick bättre än de andra gångerna. Och dessutom har jag analyserat ett problem - jag har svårt att få honom att ställa sig och gå i form, han gillar gärna att vara rak som ett spett. Dessutom springer han på automatiskt, jag får honom inte att jobba under mig. Kanske för att jag är upptagen med hur dåligt jag rider under passet...
I alla fall, mycket galoppövningar på volt igår och ärligt kändes det som att jag bara åkte häst. Hade svårt att få honom att lyssna på mig och inte gå automatiskt. Men det kommer väl det med. Han hängde dock mindre i mina armar igår vilket var skönt!
Sen efter igenridningstiden var det teori - med fokus på sitsen och det var verkligen intressant även om jag redan visste en del.

 

[TheRedLightning]

Ridlektion idag igen, skulle haft samma ponny som förra gången, men hon hade nästan en tappsko, den hade böjt sig. Ridläraren ville inte chansa så fick rida en annan häst. En häst jag inte ridit på 4 år, en häst som är överböjligt och är ett skepp att styra runt.

Då när jag red henne för flera år sedan hade hon en tendens att slänga upp huvudet, blivit knockad några gånger. Denna mindre charmiga ögonblicksbild (ser nog värre ut än det var) från en maskeradhoppning med hästen i fråga illustrerar rätt bra hur hon kunde slänga upp huvudet ibland.

Nåväl, fick som sagt henne på dagens lektion. Vi skrittade fram och på långa tyglar skulle vi använda vikthjälperna och skänklarna att styra hästen, göra lite serpentiner och volter, sen travade vi igång dom med volter vid A och C, sedan första galoppen, byta varv trava göra samma sak i andra varvet, galopp och sen avsaktning till skritt och kolla sadelgjordar osv.

Dagens övning bestod i skänkelviksövningen vi gjorde förra gången, där vi vände upp vid A, sen skänkelvikning åt höger en bit, rakställa rida mellan två bommar, sen skänkelvikning en bit åt höger igen, rakrikta igenom två bommar igen och till sist skänkelvikning åt höger ut på spåret, vända upp vid C och göra samma sak.

Den här övningen gjorde vi i båda varven och i skritt, hästen jag red på är överböjlig och har väldigt lätt för att bli som en makaron/banan (dvs böjd för mycket), så fick tänka på att ställa åt motsatta håll med tygeln lite grann och inte glömma bort ytterskänkeln för att behålla hästen rak.
I början gick det lite bra och lite mindre bra innan jag hittade rätt knappar och kom på hur jag skulle rida just den hästen.

Nu kommer det mest intressanta, hon slängde inte med huvudet en enda gång, så som jag minns att hon gjort tidigare. Dessutom fick jag henne i form (något jag heller aldrig lyckats med innan), vi avslutade med att trava på de stora volterna vid A och C, halva gruppen vid A och halva vid C. Det kändes som vi svävade, kände riktigt hur hon trampade under sig med sina bakben och jag hade ett stort leende på läpparna. Det var så kul. Verkligen ett kvitto på min utveckling.

Vi gjorde lite övergångar skritt och trav, samt ökade och minskade volten.
När vi skrittar av går ridläraren runt och pratar med alla vad som gått bra på lektionen och frågar hur man själv tyckte det hade gått. Grymt ridet och vad fin hästen var på slutet fick jag höra, samt att jag själv var supernöjd.

 

[Ceta]

Jag fick tyvärr ett bakslag på lektionen i torsdags
Vi red en kul övning med dog-leg på ena långsidan, en ”5 och en halva” på ena diagonalen och en enkelhinder på andra diagonalen. Efter uppvärmning så satte vi ihop allt till en bana vilket gick bra första gången.
Sen höjde vi lite grand, och allt gick strålande till sista hindret. Då kom vi rätt snabbt, och mellan två språng, jag trodde hon skulle hoppa av stort, och hoppade därmed lite före henne, och hon slog på en nit. Jag flög rätt över hindret och landade med en hård smäll i backen. Tappade andan, men min nya comperdell-väst hjälpte nog att få andningen under kontroll snabbare än min gamla väst.

Satt upp och hoppade hindret fast mycket lägre, och även 5ochenhalvan. Är rejält mör fortfarande, men skadade mig inte med än så. Är dock rätt osäker inför nästa vecka. Ska försöka prata med min instruktör innan så hon är medveten om att jag vill hålla det lite lågt...

 

[TheRedLightning]

Jag fick tyvärr ett bakslag på lektionen i torsdags
Vi red en kul övning med dog-leg på ena långsidan, en ”5 och en halva” på ena diagonalen och en enkelhinder på andra diagonalen. Efter uppvärmning så satte vi ihop allt till en bana vilket gick bra första gången.
Sen höjde vi lite grand, och allt gick strålande till sista hindret. Då kom vi rätt snabbt, och mellan två språng, jag trodde hon skulle hoppa av stort, och hoppade därmed lite före henne, och hon slog på en nit. Jag flög rätt över hindret och landade med en hård smäll i backen. Tappade andan, men min nya comperdell-väst hjälpte nog att få andningen under kontroll snabbare än min gamla väst.

Satt upp och hoppade hindret fast mycket lägre, och även 5ochenhalvan. Är rejält mör fortfarande, men skadade mig inte med än så. Är dock rätt osäker inför nästa vecka. Ska försöka prata med min instruktör innan så hon är medveten om att jag vill hålla det lite lågt...

Bara ta det lågt och kom igen, det går att bygga upp igen. Har åkt av på samma sätt och varit nära ett x antal gånger, vilket gjorde mig rädd för att hoppa (speciellt oxrar, då det hände vid dom). Bästa är om man kan få en häst som är bombsäker i hoppningen och hoppar allt tills man hittat tillbaka självförtroendet igen.

Det kommer säkert gå jättebra nästa gång, inte fel å säga till instruktören, ingen ska behöva hoppa högre än va de känner sig redo för, vill man hoppa lägre än övriga gruppen kan man ju hoppa först, så kan instruktören sedan höja till de andra, eller så är man med när det är lite lägre och står över när det höjs. Så har det varit på de ridlektioner jag ridit på när det finns någon som inte vågar/vill hoppa högre.

 

[Ceta]

Bara ta det lågt och kom igen, det går att bygga upp igen. Har åkt av på samma sätt och varit nära ett x antal gånger, vilket gjorde mig rädd för att hoppa (speciellt oxrar, då det hände vid dom). Bästa är om man kan få en häst som är bombsäker i hoppningen och hoppar allt tills man hittat tillbaka självförtroendet igen.

Det kommer säkert gå jättebra nästa gång, inte fel å säga till instruktören, ingen ska behöva hoppa högre än va de känner sig redo för, vill man hoppa lägre än övriga gruppen kan man ju hoppa först, så kan instruktören sedan höja till de andra, eller så är man med när det är lite lägre och står över när det höjs. Så har det varit på de ridlektioner jag ridit på när det finns någon som inte vågar/vill hoppa högre.

Jodå, jag har åkt av många gånger förut och brukar ta mig tillbaka igen Har tyvärr en del problem med huvudet i ridningen även utan en avramling i bakhuvudet, så sätter sina spår tyvärr.
Vill ge ett försök till på denna ponnyn på lägre höjd, men kommer nog att be om ett av mina säkra kort när vi byter hästar sen, så jag får lite hjälp med självförtroendet igen Jag rider alltid först, och är ofta den som sätter höjden för gruppen Men nösta lektion lör instruktören få höja för de andra, för det kommer bli lågt för min del!

 

[TheRedLightning]

Jodå, jag har åkt av många gånger förut och brukar ta mig tillbaka igen Har tyvärr en del problem med huvudet i ridningen även utan en avramling i bakhuvudet, så sätter sina spår tyvärr.
Vill ge ett försök till på denna ponnyn på lägre höjd, men kommer nog att be om ett av mina säkra kort när vi byter hästar sen, så jag får lite hjälp med självförtroendet igen Jag rider alltid först, och är ofta den som sätter höjden för gruppen Men nösta lektion lör instruktören få höja för de andra, för det kommer bli lågt för min del!

Att hoppa lågt är inget negativt och du verkar medveten om dina hjärnspöken och bara det är en bit på vägen, det är som de säger Rom byggdes inte på en dag och man får ta det lite pö om pö för att jobba sig uppåt. Finns ju till och med dom som aldrig hoppar ens, det är det fina med ridning att man kan göra så mycket olika.

 

[Hoarfrost]

Lektion i går. Fick inte min nya favorit, men en gammal goding och dessutom gick det stundtals himla bra!

Ponnyn jag fick kan inte vara mer annorlunda än den jag haft innan. En liten ponny, kompakt, kort i kroppen och ett litet krutpaket. Ridläraren beskriver honom som "att sitta på ett bulldozer fullpackad med dynamit". Han har med andra ord mycket energi Svänga måste man också - annars springer han rakt fram in i väggen och står sedan där och ser sur ut tills man svänger bort därifrån. Men energin är liksom aldrig ängslig eller nervig utan bara jättejätteglad.

Redan när vi började skritta kände jag att wow vilken skillnad, de inte så fantastiska men energiska stegen som pinnade på med eget driv. Den här ponnyn smittar av sig med sin glada energi och go varenda gång, det är som att äta ett energipiller.
Kände redan från början att han var väldigt stel i höger sida och ville absolut inte ställa det minsta åt det hållet. Började därför med ganska små bågar längsmed långsidorna för att mjuka upp och skåla ur lite försiktigt. Tog kanske 5 minuter så började det lossna så smått.

Övningen var mycket övergångar, böjda spår och skåla ur och forma, vilket passade hästen då han var så himla stel, men blev lite jobbigare för mig för jäklar vad jag var tvungen att rida och locka och pocka på att han skulle slappna av. Stundtals gick han superfint och slappnade faktiskt av i sidorna, halsen och nacken på båda sidor, var ställbar och medgörlig för att sedan stelna till och liksom streta emot. Jag försökte fatta vad jag gjorde fel som gjorde att han stelnade till men lyckades inte riktigt klura ut det, blev att jag bara började om igen. Det gick i alla fall fortare att komma till mjuk häst för varje gång. Om jag får honom nästa gång måste jag försöka komma ihåg att inte hamna i så mycket dragkamp när han blir stel, jag tror det kanske var där skon klämde

Galoppen gick både sämst och bäst. Vi galopperade på tre volter och hade fokus på att hästarna skulle mjukna och skålas ur och liksom slappna av i galoppen medan de ändå drev på. Drivet behöver man oftast inte tänka en sekund på med den här ponnyn men nu fick jag faktiskt driva en hel del. Jag tror att det berodde på att han tyckte det var jobbigt/svårt att hålla galoppen, han slappnade liksom inte av och rullade på utan spände sig för att ställa och skåla ur. Jag satt också helt fel i början, vet inte varför men jag hamnade liksom tuuungt på rumpan på bakvalvet, när ridläraren påpekade det och jag satt mer rätt upp och aktivt framåt blev det mycket lättare. Andra galoppen som var i vänster varv var så mycket lättare och jäklar vad fint han gick där ett tag. Jag har ofta svårt för att få hästar riktigt bäriga, mjuka, och på tygeln i galopp så där blev jag riktigt glad.

 

[Lonely Rider]

Red skäckponnyn igår igen! (Typ femte/sjätte gången nu... misstänker att det blir så av praktiska skäl, är ju liten)

Men denna gången var det mycket lättare än varenda lektion jag ridit där innan. Kom på efteråt att det handlar om att jag börjat slappna av, spänningen är borta för jag vet numera att min frigörelseprocess inte är hotad och det har påverkat alla delar i livet. I alla fall, skrattade och skämtade och var väldigt öppen innan och under passet ville han (skäcken alltså ) gå upp på medellinjen flera gånger. Han tyckte nog jag blev jobbig som började arbeta med honom på riktigt. (Försökte iaf) Efter lektionen såg jag att han hade skummat lite i munnen och under lektionen frustade han för första gången när jag ridit honom! Så skäcken, som jag tycker är en granplanka (du vet, seg och typ oböjlig) insåg nog att jag inte tänkte ge mig men han går fortfarande mycket som en snäll ridskolehäst (mycket maskinellt så att säga, gör det en ber en om men JOBBAR inte under en) Mamma fick funderingen om en "typisk" ridskolehäst någonsin går annat än maskinellt så att säga, nån som vet? Jag tror dock att alla hästar är känsliga och går att få att jobba och inte bara pinna på.

Själva lektionen bestod av mycket serpentiner, galopp och balanssits. Även galopp på volt och att få hästen böjd och att en själv följer efter hästens balanspunkt. Men det som jag tror var stora skillnaden för mig denna gången var spänningen som hade släppt och därför var mer mottaglig och faktiskt försökte, satt så att säga inte bara där och bråkade med honom.

Bad iaf om en ny häst och svaret var kanske en aning för svävande för att jag ska vara säker på vad jag får för häst. Vill fortfarande ha Oscar, så klart men men. Nöjd med skäcken ändå, han gjorde ett bra jobb. Jag med.

 

[WOS]

Jättehärlig hopplektion i lördags på min favorit från förra terminen. Hon går som en klocka, med henne så litar jag på att vi KAN och att jag kan reglera oss. Så INTE fallet på tisdagar när jag rider den yngre fuxen. Han är världens goaste men det är verkligen gränsfall till att jag klarar av honom...Vi skulle hoppa en 5 och en halva med fokus på rakriktning och sedan kryss på böjda spår. Vid första anridningen så kastade han sig åt sidan...Andra anridningen kastade han sig åt sidan..Inför tredje gången och mycket pepp från ridläraren att "NU får han INTE bestämma" så gick det, men vid detta laget var jag sjukt nervig! Måste sluta klämma med skänklarna men samtidigt rama in honom... Men vi tog oss runt till slut, utan stopp och tvära kast om än snabbt och obalanserat...Var lite nedslagen efter och när ridläraren pratade med alla så sa jag just det, jag känner inte riktigt att jag har kontroll på honom. Och hon höll med, och i och med att jag ridit honom 6 gånger nu så är det dags för hästbyte nästa vecka. Tiden med lille Castor har varit super, men som på lördagar känner jag verkligen hur jag kan andas ut och fokusera på att RIDA istället för att bara "klara av hästen". Så det ska bli skönt med lite omväxling och ser fram emot att rida honom igen när jag har mer erfarenhet!

 

[Hoarfrost]

Red skäckponnyn igår igen! (Typ femte/sjätte gången nu... misstänker att det blir så av praktiska skäl, är ju liten)

Men denna gången var det mycket lättare än varenda lektion jag ridit där innan. Kom på efteråt att det handlar om att jag börjat slappna av, spänningen är borta för jag vet numera att min frigörelseprocess inte är hotad och det har påverkat alla delar i livet. I alla fall, skrattade och skämtade och var väldigt öppen innan och under passet ville han (skäcken alltså ) gå upp på medellinjen flera gånger. Han tyckte nog jag blev jobbig som började arbeta med honom på riktigt. (Försökte iaf) Efter lektionen såg jag att han hade skummat lite i munnen och under lektionen frustade han för första gången när jag ridit honom! Så skäcken, som jag tycker är en granplanka (du vet, seg och typ oböjlig) insåg nog att jag inte tänkte ge mig men han går fortfarande mycket som en snäll ridskolehäst (mycket maskinellt så att säga, gör det en ber en om men JOBBAR inte under en) Mamma fick funderingen om en "typisk" ridskolehäst någonsin går annat än maskinellt så att säga, nån som vet? Jag tror dock att alla hästar är känsliga och går att få att jobba och inte bara pinna på.

Själva lektionen bestod av mycket serpentiner, galopp och balanssits. Även galopp på volt och att få hästen böjd och att en själv följer efter hästens balanspunkt. Men det som jag tror var stora skillnaden för mig denna gången var spänningen som hade släppt och därför var mer mottaglig och faktiskt försökte, satt så att säga inte bara där och bråkade med honom.

Bad iaf om en ny häst och svaret var kanske en aning för svävande för att jag ska vara säker på vad jag får för häst. Vill fortfarande ha Oscar, så klart men men. Nöjd med skäcken ändå, han gjorde ett bra jobb. Jag med.

Ridskolehästar kan tända till och ta i men vissa av dem behöver motiveras mer än andra. Tänk såhär: En ridskolehäst måste kunna ta hand om ett väldigt brett spektra av ryttare, och de som lämpar sig bra för nybörjare/lättare lektioner får också ofta gå dessa. De måste kunna sålla ut ryttarsignaler, tänk om en ridskolehäst skulle reagerat varenda gång någon nybörjare råkade sitta snett, råkade rycka till i munnen, skumpade på ryggen mm. Det hade inte funkat.

Dessa ridskolehästar kan säkert kännas som väldigt maskinakiga - men man kan få dem att inte gå så, även om det är svårt. Jag rider ganska ofta ridskolehästar som just är de som tuffat runt med nybörjare ett tag och jag har försökt hitta på egna små knep att motivera dem:
1. Tjoho! vad kul vi ska ha! - Attityden är viktig, visa att hej här är jag och vi ska ha kul ihop.
2. Jag vet var vi ska! Häng på så blir det kul! - Visa att du har koll och planera dina ridvägar noga, med nybörjare är det ofta hejsan hoppsan (vilket leder till att de gärna lyssnar på ridläraren eller följer de andra hästarna), ridskolehästarna uppskattar att man vet vad man vill och var man vill, som omväxling.
3. Duktig pålle! - Var uppmärksam på när hästen försöker/gör rätt, och tala om att du uppskattar det. En snabb klapp eller ett glatt "bra!" gör att de flesta ridskolehästar väcks upp lite.
4. Tempoväxlingar och svängar - Enkelt sätt att göra att ridskolehästar blir lite mer "på tårna" och uppmärksamma, kombinerat med en glad attityd och beröm brukar det leda till en ridskolehäst som frågar "åh vad kul! Vad är nästa grej?"
5. Ställa och forma ordentligt - En ridskolehäst är oftast stel, lyckas du vara konsekvent och ställa i alla hörn, forma ordentligt på volten osv kommer de bli mjukare och du får lite mindre maskinkänsla/granplanka i tygeln och sidorna.

Typ så! Men det är inte lätt, och det är verkligen inte alltid jag lyckas med detta själv.