Ridskoleelev 2019

[TheRedLightning]

Hoppar in här i tråden då jag nyligen blivit ridskoleryttare igen efter några år som hästägare. Blev precis tilldelad plats i fast grupp (har tagit några strölektioner innan) och nu är jag supernervös Var med om en jobbig olycka med min egen häst och fick en hjärnskada vilket har inneburit att jag har blivit absolut livrädd för att hoppa. En del av mig vill ju bli av med den här rädslan och ridskola känns ju som en trygg plats att öva bort såna här rädslor på men samtidigt är jag inte supersugen på att bryta ihop och gråta inför sisådär 8-10 främlingar

Ska försöka prata med ridläraren nu på lördag när jag rider min första lektion (av 3 provtillfällen) och förklara min situation. Jag kan heller inte (pga min hjärnskada) memorera en bana ex. Är lite nervös att framstå som okunnig, disträ och liknande pga detta.

Fast va gör det om du bryter ihop? Det gör inte dig till en sämre ryttare för det. Jag har själv gråtit på lektion och även haft andra i gruppen som gråtit men ingen har brytt sig speciellt mycket.

En i min nuvarandra grupp vågar ej heller hoppar, så hon rider bara varannan vecka och är med på hopplektionerna.

Det är bara i dina tankar som du är okunnig/disträ osv. Ingen annan bryr sig, man är där för att lära sig och ingen rider som eliten.
Det vi tänker tror vi oftast att det är sant och vi oroar oss ofta för vad vi tror andra kommer tänka tycka om oss, ofta väldigt negativt och sen tror vi det är sant när det i verkligheten inte ens är så osv.

Låter jättebra att prata med ridläraren så denne får en ärlig chans att förstå vad du har att jobba med osv.

 

[TheRedLightning]

Fast va gör det om du bryter ihop? Det gör inte dig till en sämre ryttare för det. Jag har själv gråtit på lektion och även haft andra i gruppen som gråtit men ingen har brytt sig speciellt mycket.

En i min nuvarandra grupp vågar ej heller hoppar, så hon rider bara varannan vecka och är med på hopplektionerna.

Det är bara i dina tankar som du är okunnig/disträ osv. Ingen annan bryr sig, man är där för att lära sig och ingen rider som eliten.
Det vi tänker tror vi oftast att det är sant och vi oroar oss ofta för vad vi tror andra kommer tänka tycka om oss, ofta väldigt negativt och sen tror vi det är sant när det i verkligheten inte ens är så osv.

Låter jättebra att prata med ridläraren så denne får en ärlig chans att förstå vad du har att jobba med osv.

Oj blir visst inge bra när jag skriver på mobilen ser ja.
Skulle stå att hon ej är med på hopplektionerna.

 

[Hoarfrost]

Hoppar in här i tråden då jag nyligen blivit ridskoleryttare igen efter några år som hästägare. Blev precis tilldelad plats i fast grupp (har tagit några strölektioner innan) och nu är jag supernervös Var med om en jobbig olycka med min egen häst och fick en hjärnskada vilket har inneburit att jag har blivit absolut livrädd för att hoppa. En del av mig vill ju bli av med den här rädslan och ridskola känns ju som en trygg plats att öva bort såna här rädslor på men samtidigt är jag inte supersugen på att bryta ihop och gråta inför sisådär 8-10 främlingar

Ska försöka prata med ridläraren nu på lördag när jag rider min första lektion (av 3 provtillfällen) och förklara min situation. Jag kan heller inte (pga min hjärnskada) memorera en bana ex. Är lite nervös att framstå som okunnig, disträ och liknande pga detta.

Vill skicka lite pepp till dig, jag tror det kommer gå superbra! Som @TheRedLightning säger är det nog ingen som tänker illa om dig om du nu skulle bryta ihop. Jag har gjort det flera gånger först pga min galopprädsla och sedan pga min hopprädsla. Har till och med fått härdsmälta av att jag tyckt att jag ridit dåligt. Det enda jag fick från de andra jag red/rider med och ridläraren var kärlek, förståelse och empati.
Under en tid då jag var superstressad kunde jag knappt komma ihåg ridvägarna, allra minst en bana. Där möttes jag mest av ett "äh det händer".

Smart att prata med ridläraren så hen kan ta hand om dig lite extra. Jag har pratat med min ridlärare om min hopprädsla och hon vet precis när och hur hon kanske kan putta mig åt rätt riktning och vilka dagar hon inte bör tjata alls utan låta mig rida egna övningar. Som sagt, kommer gå jättebra!

 

[Hoarfrost]

Jag väntar spänt på att få mail om vilken grupp jag ska få rida i. Jag har ridit i samma grupp på måndagar ett par år nu, men det kan hända att de flyttar mig till tisdagar vilket inte skulle göra något alls.

Pga att en av tre ridlärare fått barn (inte den jag haft ett par år nu) så skulle det komma in någon vikarie kanske. Eller så skulle ägaren hoppa in som ridlärare. Det var lite oklart och jag har inte hört några nyheter ännu. Jag fullkomligt älskar alla tre ridlärare som alla är jättebra på sina egna sätt, men oj vad nervös jag är för att ägaren ska bli min ridlärare Då blir det noll fusk med någonting och strikt disciplin, hökögon och lasersyn har hen också! Kan se om tån ligger fel i skon från ena kortsidan till den andra.

 

[miumiu]

Tack för eran pepp @Hoarfrost och @TheRedLightning! Förhoppningsvis släpper dom här spänningarna när man väl kommit in i rutinerna där. Min son rider i knattegruppen på samma ridskola och det är en väldigt mysig och familjär stämning. Pratade med min pappa om min hopprädsla nyss på telefonen och han försökte väl peppa upp mig, men det blev nästan komiskt när det kom från någon dom suttit till häst kanske 5 gånger i sitt liv. ”Bara rid, driv på, stå upp i stigbyglarna när du ska hoppa, bara styr på hindren!”

Försökte förklara att jag vet rent tekniskt hur jag ska göra, men det liksom bara låser sig i mig. För att jag är så rädd. Jag är rädd för att jag inte känner hästarna och inte vet vem som kan bocka, eller lägga in en nit (min värsta mardröm). Sen så känner jag mig instinktivt trygg med vissa hästar och då känns hoppning lite mindre läskigt. Har ex ridit en gammal stallkompis supergoa shiresto lite nu i sommar och med henne känner jag mig helt trygg. Finns även en ponny på ridskolan som jag får samma känsla med, han är pigg och vaken men 100% ärlig. ”Slutmålet” är ju att kunna rida även hästar som busar till det ibland men för att komma dit behöver jag bygga upp mitt självförtroende igen.

 

[TheRedLightning]

Jag väntar spänt på att få mail om vilken grupp jag ska få rida i. Jag har ridit i samma grupp på måndagar ett par år nu, men det kan hända att de flyttar mig till tisdagar vilket inte skulle göra något alls.

Pga att en av tre ridlärare fått barn (inte den jag haft ett par år nu) så skulle det komma in någon vikarie kanske. Eller så skulle ägaren hoppa in som ridlärare. Det var lite oklart och jag har inte hört några nyheter ännu. Jag fullkomligt älskar alla tre ridlärare som alla är jättebra på sina egna sätt, men oj vad nervös jag är för att ägaren ska bli min ridlärare Då blir det noll fusk med någonting och strikt disciplin, hökögon och lasersyn har hen också! Kan se om tån ligger fel i skon från ena kortsidan till den andra.

Fast en sån ridlärare hade jag uppskattat väldigt mycket, då går det inte att slappa och man blir påmind vad som behöver korrigeras osv.
Jag hade troligen sett det som världens tillfälle att utvecklas. Hälsningar från hon som försöker se allt positivt.

 

[TheRedLightning]

Tack för eran pepp @Hoarfrost och @TheRedLightning! Förhoppningsvis släpper dom här spänningarna när man väl kommit in i rutinerna där. Min son rider i knattegruppen på samma ridskola och det är en väldigt mysig och familjär stämning. Pratade med min pappa om min hopprädsla nyss på telefonen och han försökte väl peppa upp mig, men det blev nästan komiskt när det kom från någon dom suttit till häst kanske 5 gånger i sitt liv. ”Bara rid, driv på, stå upp i stigbyglarna när du ska hoppa, bara styr på hindren!”

Försökte förklara att jag vet rent tekniskt hur jag ska göra, men det liksom bara låser sig i mig. För att jag är så rädd. Jag är rädd för att jag inte känner hästarna och inte vet vem som kan bocka, eller lägga in en nit (min värsta mardröm). Sen så känner jag mig instinktivt trygg med vissa hästar och då känns hoppning lite mindre läskigt. Har ex ridit en gammal stallkompis supergoa shiresto lite nu i sommar och med henne känner jag mig helt trygg. Finns även en ponny på ridskolan som jag får samma känsla med, han är pigg och vaken men 100% ärlig. ”Slutmålet” är ju att kunna rida även hästar som busar till det ibland men för att komma dit behöver jag bygga upp mitt självförtroende igen.

Ingen orsak. Ju mer du beskriver din hopprädsla ju mer känner jag igen vissa bitar.
Jag har varit orädd för hoppning men så red jag en häst nu på äldre dar som la en riktig tvärnit innan en oxer. Minns inte om jag bara for fram på halsen eller om jag till och med flög av.

Efter det vågade jag inte hoppa den hästn något mer och definitivt inte oxrar.
Jag skaffade egen häst senare, hon kunde också vägra, men det hängde ihop med min rädsla, min dåvarande tränare sa väldigt ofta till mig (när jag fegade ur) ”släng fegistanten i hörnet och rid”. Hon menade på att jag inte skulle tänka bara göra, min häst vägrade inte ens på stora läskiga oxrar när jag red så.

Nu blev min häst skadad så jag fick ta bort henne och har hamnat på ruta ett igen när det gäller hoppningen.
Nu rider jag på ridskola, kan fortfarande fega ut när det kommer till hoppningen och vill gärna ha en bra häst.

I början red jag de säkra korten (de hästarna som alltid hoppade) och höll mig till låga höjder, sen successivt utmanat mig själv till lite högre. Nu kan jag åtminstone hoppa 70cm räcke. En oxer på 70 är fortfarande lite läskigt.

Vi har en fantastisk ny hopphäst på ridskolan, han är suverän trots sin ringa ålder. Hoppar allt, den hoppar han stort också inte riktigt lärt sig hur mycket man ska ta i.
Tävlade en clear round 70cm med honom, kändes som vi hoppade runt metern, trots att det var första gången på länge dom jag hoppade oxrar kände jag mig trygg på honom.

Så i ditt fall tror jag att det bara är att rida på och känna efter vilka hästar som känns trygga.
Man behöver ju inte hoppa bara för det står hinder framme. Du kan t ex be ridläraren att få börja med bom på marken och känna av hästarna, sen ta det successivt.

 

[Hoarfrost]

Fast en sån ridlärare hade jag uppskattat väldigt mycket, då går det inte att slappa och man blir påmind vad som behöver korrigeras osv.
Jag hade troligen sett det som världens tillfälle att utvecklas. Hälsningar från hon som försöker se allt positivt.

Ja det inser jag ju också, så det är nervöst men ändå hoppas jag. Vill inte men vill

 

[Jillan]

På onsdag ska jag börja rida igen På en annan ridskola. Trivdes väldigt bra där jag var innan. Men denna är ganska mycket billigare. Hört bara bra om den oxå, så jag hoppas jag trivs.
Har satt upp mig på kö att börja på måndagar i en dressyrgrupp. Men det finns ingen plats än. Men det hade blivit en avbokning i en tema grupp som är på onsdagar, så de erbjöd mig den. De 4 första veckorna är temat dressyr. Tror att det skulle bli dressyr efter dessa veckor igen. Så då tänkte jag fortsätta. Men sen är det markarbeten & hoppning. Vet inte om jag vågar/vill hoppa Kanske nyttigt att våga sig på något man inte gjort sedan jag var liten typ Det är ju bra att träna på olika saker oxå
Men hoppas att dressyrgruppen får en plats till mig innan dess

 

[TheRedLightning]

Precis hemkommen från ridskolan. Då jag erbjudit mig att va värdinna igen fick vi rida igång ridskolehästarna.
Den hästen jag red på kändes som om hon dräktig med gräs typ. Märks att jag inte ridit på hela sommaren.
Vi tog det rätt lugnt, skritta fram lite trav och galopp på långre tygel där hästen får rulla på lite snabbare på långsidorna.

Nästa lördag är det dags för årets officiella första lektion för höstterminen, jag lär va död med tanke på att jag är halvdöd efter den softa ridningen jag gjorde idag.

 

[miumiu]

Nu har jag ridit min första lektion i lördagsgruppen! Var ju sjukt nervös innan och ungefär hälften av lektionen gick skit. Hästen jag fick var en såndär ridskolehäst som liksom tar ”chanser” att gå och såsa i skritten ex om man inte är på honom direkt. Jag är ingen sån där ryttare med naturlig pondus så det utnyttjade han ju direkt. Mot slutet av lektionen kom jag äntligen åt honom lite och han hade världens härligaste galopp men överlag ingen häst som jag direkt klickade med. Nästa vecka är det bomövningar och veckan därpå hoppning Får se hur det känns nästa vecka.

Fick veta att den hästen jag hade på hoppningen i strögruppen innan sommaren anses som den lite heta att hoppa med, tur jag bad ridläraren att sänka till fotknölshöjd då

Sen har jag gjort en annan sak som jag tycker är skitläskig. Jag har anmält mig till programridning nästa söndag med ponnyn jag blev så stormförälskad i efter att ha ridit honom en gång (!) på en uteritt. Har inte ridit honom något mer efter det och kommer inte att hinna göra det heller, så vi får väl se hur det går. Det är bara en LC:1 men jag har inte ridit det programmet sen dom ändrade så bara att lära in programmet är en stor utmaning.

 

[Ceta]

Nu har jag ridit min första lektion i lördagsgruppen! Var ju sjukt nervös innan och ungefär hälften av lektionen gick skit. Hästen jag fick var en såndär ridskolehäst som liksom tar ”chanser” att gå och såsa i skritten ex om man inte är på honom direkt. Jag är ingen sån där ryttare med naturlig pondus så det utnyttjade han ju direkt. Mot slutet av lektionen kom jag äntligen åt honom lite och han hade världens härligaste galopp men överlag ingen häst som jag direkt klickade med. Nästa vecka är det bomövningar och veckan därpå hoppning Får se hur det känns nästa vecka.

Fick veta att den hästen jag hade på hoppningen i strögruppen innan sommaren anses som den lite heta att hoppa med, tur jag bad ridläraren att sänka till fotknölshöjd då

Sen har jag gjort en annan sak som jag tycker är skitläskig. Jag har anmält mig till programridning nästa söndag med ponnyn jag blev så stormförälskad i efter att ha ridit honom en gång (!) på en uteritt. Har inte ridit honom något mer efter det och kommer inte att hinna göra det heller, så vi får väl se hur det går. Det är bara en LC:1 men jag har inte ridit det programmet sen dom ändrade så bara att lära in programmet är en stor utmaning.

Kul med programridning! Hoppas det känns bra när ni gör det, och att du kan ha kul

 

[Cam]

Har följt den här tråden lite på håll och hoppar nu äntligen in! Jag har börjat rida igen efter väldigt många års uppehåll. Har egentligen bara ridit på ridskola, hade en medryttarhäst en kort tag. Nu rider jag på ett ställe som egentligen inte är en regelrätt ridskola, men som erbjuder lektioner. Det är hur kul som helst!

Har ett litet problem som jag undrar om det är fler som upplever: Hästarna jag får rida är ofta väldigt välutbildade. Ofta gör de inte direkt så som jag har tänkt mig, och eftersom jag både är ringrostig och inte särskilt erfaren i grunden så tenderar jag att tänka att det alltid är mitt fel. Dvs. jag tänker att jag säkert satt på fel sittben eller så. Egentligen är jag ganska tydlig som person men jag är inte sådan när jag rider just nu. Instruktören är ofta på mig och säger att "om du har bestämt att hästen ska göra något så ska den göra det". Han tycker att jag "släpper" hästen för lätt medan jag tänker att jag säkert har gett fel/motstridiga signaler.

Någon mer med liknande problem?

 

[Ceta]

Har följt den här tråden lite på håll och hoppar nu äntligen in! Jag har börjat rida igen efter väldigt många års uppehåll. Har egentligen bara ridit på ridskola, hade en medryttarhäst en kort tag. Nu rider jag på ett ställe som egentligen inte är en regelrätt ridskola, men som erbjuder lektioner. Det är hur kul som helst!

Har ett litet problem som jag undrar om det är fler som upplever: Hästarna jag får rida är ofta väldigt välutbildade. Ofta gör de inte direkt så som jag har tänkt mig, och eftersom jag både är ringrostig och inte särskilt erfaren i grunden så tenderar jag att tänka att det alltid är mitt fel. Dvs. jag tänker att jag säkert satt på fel sittben eller så. Egentligen är jag ganska tydlig som person men jag är inte sådan när jag rider just nu. Instruktören är ofta på mig och säger att "om du har bestämt att hästen ska göra något så ska den göra det". Han tycker att jag "släpper" hästen för lätt medan jag tänker att jag säkert har gett fel/motstridiga signaler.

Någon mer med liknande problem?

Jag tycker det låter som en rätt osympatisk inställning av instrukturen.. hur utbildad är hen på att träna andra? Klart hästarna kan vara outbildade, men självklart spelar dina hjälper in jättemycket! Är du ringrostig så är det ju svårt att göra helt rätt, så konstigt att instruktören inte förtydligar för dig mer hur du ska göra isf.
Jag har ridit på lektion i massa år, och känner mig inte särskilt ringrostig, och ändå måste min instruktör ofta hjälpa mig förfina mina hjälper på lektionerna, och då har min klubb ändå rätt utbildade hästar...

 

[TheRedLightning]

Har följt den här tråden lite på håll och hoppar nu äntligen in! Jag har börjat rida igen efter väldigt många års uppehåll. Har egentligen bara ridit på ridskola, hade en medryttarhäst en kort tag. Nu rider jag på ett ställe som egentligen inte är en regelrätt ridskola, men som erbjuder lektioner. Det är hur kul som helst!

Har ett litet problem som jag undrar om det är fler som upplever: Hästarna jag får rida är ofta väldigt välutbildade. Ofta gör de inte direkt så som jag har tänkt mig, och eftersom jag både är ringrostig och inte särskilt erfaren i grunden så tenderar jag att tänka att det alltid är mitt fel. Dvs. jag tänker att jag säkert satt på fel sittben eller så. Egentligen är jag ganska tydlig som person men jag är inte sådan när jag rider just nu. Instruktören är ofta på mig och säger att "om du har bestämt att hästen ska göra något så ska den göra det". Han tycker att jag "släpper" hästen för lätt medan jag tänker att jag säkert har gett fel/motstridiga signaler.

Någon mer med liknande problem?

Jag skulle säga att det beror på vilket sätt ridläraren/instruktören säger det på. Jag har ridit för ridlärare som sagt att jag inte får ge mig och vi ska få igenom vad det nu är vi ska göra, mest för att hästen inte ska lära sig att den kan komma undan jobb. Däremot har mina ridlärare varit tydliga med om varför osv, lite det jag tänker på när det gäller sättet det sägs på.

 

[ii-ssa]

Ridningen började idag igen med en skrittur ut i naturen och tur med vädret hade vi ^^

 

[Cam]

Jag tycker det låter som en rätt osympatisk inställning av instrukturen.. hur utbildad är hen på att träna andra? Klart hästarna kan vara outbildade, men självklart spelar dina hjälper in jättemycket! Är du ringrostig så är det ju svårt att göra helt rätt, så konstigt att instruktören inte förtydligar för dig mer hur du ska göra isf.
Jag har ridit på lektion i massa år, och känner mig inte särskilt ringrostig, och ändå måste min instruktör ofta hjälpa mig förfina mina hjälper på lektionerna, och då har min klubb ändå rätt utbildade hästar...

Mitt ställe har också välutbildade hästar, som jag skrev . Hm, inser att jag kanske uttryckte mig otydligt. Instruktören säger att det må så vara att jag gett litegrann motstridiga signaler, men nu när jag bestämt att hästen ska göra något så måste jag driva genom det. Han är rätt tydlig med hur, också. Mitt problem är att jag - i och med att jag är övertygad om att det konstant är fel på mina hjälper - blir för mesig i ridningen (särskilt enligt instruktören). Den enda boten kanske är att rida mer så att självförtroendet ökar? Instruktören har instruerat i många år, är ganska direkt i sitt sätt men funkar bra för mig.

 

[Cam]

Jag skulle säga att det beror på vilket sätt ridläraren/instruktören säger det på. Jag har ridit för ridlärare som sagt att jag inte får ge mig och vi ska få igenom vad det nu är vi ska göra, mest för att hästen inte ska lära sig att den kan komma undan jobb. Däremot har mina ridlärare varit tydliga med om varför osv, lite det jag tänker på när det gäller sättet det sägs på.

Exakt så är det! Han tycker att jag låter hästen komma undan jobb, vilket händer för att jag inte tror att jag förmedlar rätt saker/förmedlar saker på rätt sätt. Hur en säger något spelar absolut roll, samma gäller hur något motiveras. Mitt problem är att jag fattar vad som sägs och logiken bakom, men har svårt att ta till mig det i min ridning ändå.

 

[TheRedLightning]

Exakt så är det! Han tycker att jag låter hästen komma undan jobb, vilket händer för att jag inte tror att jag förmedlar rätt saker/förmedlar saker på rätt sätt. Hur en säger något spelar absolut roll, samma gäller hur något motiveras. Mitt problem är att jag fattar vad som sägs och logiken bakom, men har svårt att ta till mig det i min ridning ändå.

Om du i det läget är osäker på dina hjälper be ridläraren/instruktören visa. Det har jag gjort några gånger när jag blivit osäker. Då har ridläraren gått fram till mig och t ex flyttat en ben, tagit i tygeln eller något annat för att bättre illustrera hur det ska göras, då får även jag personligen en bättre uppfattning om vad som ska göras och kan försöka på egen hand. Ridning är svårt och varje häst fungerar olika så det är att lära sig "nytt" varje gång man rider en ny häst typ.

 

[Ceta]

Mitt ställe har också välutbildade hästar, som jag skrev . Hm, inser att jag kanske uttryckte mig otydligt. Instruktören säger att det må så vara att jag gett litegrann motstridiga signaler, men nu när jag bestämt att hästen ska göra något så måste jag driva genom det. Han är rätt tydlig med hur, också. Mitt problem är att jag - i och med att jag är övertygad om att det konstant är fel på mina hjälper - blir för mesig i ridningen (särskilt enligt instruktören). Den enda boten kanske är att rida mer så att självförtroendet ökar? Instruktören har instruerat i många år, är ganska direkt i sitt sätt men funkar bra för mig.

Förlåt, läste slarvigt uppenbarligen Inte van att folk beskriver välutbildade hästar som ett problem, men jag är helt med på vad du menar, även om mitt inlägg blev lite goddag yxskaft i diskussionen