Lektion i går. Fick en nygammal häst som jag inte ridit på kanske ett och ett halvt år. Hon är sto med stort S och har extremt mycket integritet och viljestyrka. Hon kan bli vansinnig på de andra hästarna om någon kommer för nära henne.
Det blir pannkaka om man blir arg eller frustrerad på henne, men hon är också fantastisk att rida när man kan vara lugn och metodisk, konsekvent men utan att för den sakens skull bli just arg eller tvingande. Försöker man tvinga in henne i ett led stänger hon av och en av två saker händer: 1. Hon blir så arg att hon gör tjurrusningar mot andra hästar men öronen bakåt och blottade tänder och då gäller det att parera. 2. Hon går in på mitten, tjurar skrittar knappt och bockar stort när man lägger på en skänkel.
Hon är knepig helt enkelt. Men också fantastisk. Och jag var rädd att allt skulle bli pannkaka redan innan lektionen, men sen lyckades jag medan jag satt och tittade på lektionen innan komma in i rätt form av mood.
Vi skrittade en liten sväng som uppvärmning och solen sken och det var lagom varmt och alla fåglar som kvittrade
Så mysigt. Skrittade iväg till en äng i närheten och red upp som ett fyrkantspår på ängen. Eftersom ängen lutar så blev det som en långsida med uppförsbacke och en nedförsbacke. Vi red där ett tag och tränade på att hamna med fötterna inunder oss i balans trots lutningen och på att reglera hästarnas steg så att de gick i balans och i samma takt/fart trots att det var upp och nedförsbacke.
Tyckte det var supersvårt först men när jag sedan lyckades hitta den där balansen gick det bara bättre. Hästen hade några tillfällen då hon surade ihop på de andra hästarna men jag lyckades med det som jag tänkt att vara lugn och metodisk.
Vi skrittade sedan tillbaka till paddocken, där det för dagen huserade ett dressyrstaket med blomlådor runt. Min häst tyckte en blomlåda med röda blommor var lite läskigt men jag lät henne titta klart så ignorerade hon den sen. Ridläraren tog bort kortsidorna på dressyrstaketet så vi fick som två fyrkantsspår, ett smalt avlångt innanför dressyrstaketet och ett stort utanför.
Vi började (tyvärr) med en övning som inte alls passade min häst. Tre volter innanför dressyrstaketet där vi skulle göra galoppfattningar. Redan vid första fattningen (det är främst då hon blir vansinnig på de andra hästarna) surade hon ur och jag misslyckades kapitalt med att rädda situationen vilket innebar att vi hamnade inne i mitten av volten. Där vill man inte hamna för hon känner sig trängd då och låser sig. Försökte rädda situationen med att vara lugn och bara be henne om att skritta inne i volten och försöka fatta igen när jag såg att det blev en bra lucka så hon inte kände sig tvingad. Det gick inte alls.
Vi travade lite mellan, ökade och minskade traven, gjorde serpentiner osv. Hon var spänd och lite irriterad hela det travavsnittet men började komma till någon form av form.
Andra galoppen, då insåg jag att jag kan inte vara riktigt så snäll som jag var sist, och satte då lite hårt mot hårt utan att bli arg. Bara konsekvent med att nu ska vi faktiskt vara på volten och galoppera. Fick till två tre motvilliga galoppfattningar som varade högst 5 steg. Öste över beröm när hon galopperade även om galoppen var mixad med småbock, småhugg i luften och superstel och studsig.
Tredje galoppen gjorde jag samma sak men lyckades få henne att hålla galoppen bättre och hon lyckades slappna av. Jag längde tyglarna lite och fortsatte klappa och tala om för henne hur duktig hon var.
Efter den galoppen var hon en helt annan häst och blev den där fantastiska. Så himla mjuk, lyhörd, reglerbar på alla sätt och vis
helt underbar att rida. Bara att tänka vad man vill så gör hon det mjukt och lyhört. Jag svävade som på moln där de sista 20 minutrarna.
Tror jag ska fråga ridläraren om jag kan boka någon privatlektion med henne någon gång. Tänk att rida henne utan att hon behöver vara arg på de andra hästarna, det vore mumma.