Insåg att jag glömt skriva om måndagens lektion.
Jag hade det bruna stoet som jag tidigare tyckt varit så knepig att få ihop och rida i balans på böjda spår. Sist gick det ju superbra men den här gången kände jag lite i boxen att hon var lite konstigt inåtvänd och hon nafsade efter mig när jag skulle borsta bort torv från hennes mule. Kan vara för att jag råkade överraska henne lite med borsten mot ansiktet men jag vet inte, något kändes inte hundra.
Vi skrittade ut som framskrittning, träffade på harar och rådjur och det var miljoner kvittrande fåglar överallt, sååå mysigt!
Sedan red vi till paddocken som var upplyst av kvällssolen.
Vi red massor med tempoväxlingar i både trav och galopp. Just tempoväxlingarna var nog de bästa jag någonsin fått till och jag lyckades verkligen ha den där exakta kontrollen när man känner att det är noll problem att växla till vilket tempo som helst, räkna exakt antal steg man vill gå i det tempot och sedan byta till valfritt annat. Utan att behöva tjata med skänkel eller förhållning utan bara en liten förändring i sitsen, kanske en pytteliten halvhalt och sedan genomföra. Det var en riktigt mäktig känsla!
Sedan har vi böjda spår... återigen tyckte jag hon var knepig i de böja spåren. Jag försökte ställa och liksom runda henne runt min skänkel men jag upplevde att hon bara böjde halsen, resten var spikrak och så ramlade hon åt det hållet jag ställde trots att jag tyckte jag mötte upp med tygeln på andra sidan. Fick till det då och då men jag blev inte riktigt nöjd alls med det.
Så glad att det äntligen börjar bli lite ljusare, att vi kan rida ute i paddocken igen och att det snart kanske blir roliga uteritter. Det är lite blött på stigarna ute i skogen än så länge dock så vi får ge oss till tåls ett tag till. Vi vill ju inte bli osams med kommunen för att vi rider sönder skogarna. Dessutom finns det inget tråkigare än sönderridna leriga stigar. Men jag längtar!
Jag hade det bruna stoet som jag tidigare tyckt varit så knepig att få ihop och rida i balans på böjda spår. Sist gick det ju superbra men den här gången kände jag lite i boxen att hon var lite konstigt inåtvänd och hon nafsade efter mig när jag skulle borsta bort torv från hennes mule. Kan vara för att jag råkade överraska henne lite med borsten mot ansiktet men jag vet inte, något kändes inte hundra.
Vi skrittade ut som framskrittning, träffade på harar och rådjur och det var miljoner kvittrande fåglar överallt, sååå mysigt!
Sedan red vi till paddocken som var upplyst av kvällssolen.
Vi red massor med tempoväxlingar i både trav och galopp. Just tempoväxlingarna var nog de bästa jag någonsin fått till och jag lyckades verkligen ha den där exakta kontrollen när man känner att det är noll problem att växla till vilket tempo som helst, räkna exakt antal steg man vill gå i det tempot och sedan byta till valfritt annat. Utan att behöva tjata med skänkel eller förhållning utan bara en liten förändring i sitsen, kanske en pytteliten halvhalt och sedan genomföra. Det var en riktigt mäktig känsla!
Sedan har vi böjda spår... återigen tyckte jag hon var knepig i de böja spåren. Jag försökte ställa och liksom runda henne runt min skänkel men jag upplevde att hon bara böjde halsen, resten var spikrak och så ramlade hon åt det hållet jag ställde trots att jag tyckte jag mötte upp med tygeln på andra sidan. Fick till det då och då men jag blev inte riktigt nöjd alls med det.
Så glad att det äntligen börjar bli lite ljusare, att vi kan rida ute i paddocken igen och att det snart kanske blir roliga uteritter. Det är lite blött på stigarna ute i skogen än så länge dock så vi får ge oss till tåls ett tag till. Vi vill ju inte bli osams med kommunen för att vi rider sönder skogarna. Dessutom finns det inget tråkigare än sönderridna leriga stigar. Men jag längtar!