Sv: Ridning vid graviditet-vems val?
*knapplån*
Nu ger jag mig in i det här också, och ber på förhand om ursäkt för eventuella brott mot buke-regler då jag inte varit aktiv här på mååånga år, utan bara till och från läst diskussionerna.
För min del skulle det vara otänkbart att lägga ridningen på hyllan efter ett positivt test. Nu har jag visserligen hästeriet som yrke så mina förutsättningar är kanske lite annorlunda mot hobbyryttarens.
Själv försökte jag leva så mycket "som vanligt" som jag kunde hela graviditeten. Jag var till och med på krogen någon gång i åttonde månaden (nykter givetvis!!) Men helst höll jag mig ifrån krogen, tyckte inte det såg särskilt bra ut även om glaset innehöll vatten... Var jag med kompisar som skulle ut på krogen senare så brukade jag åka hem när dom skulle ut.
För att komma till ridningen så red jag helt som vanligt, alla sorters hästar, till femte månaden. Då sa jag ifrån att ta emot hästar på in- eller tillridning. I fjärde månaden ramlade jag av tre gånger, alla gånger på min mycket ystra och bralliga unghäst, alla gånger på tävling. Första gången landade jag på fötter. Andra gången blev jag översprungen och låg och sprattlade under hans hovar (ni upprörda behöver inte ta allt såå ordagrant
) och tredje gången stegrade hästen över när han blev skrämd och jag skadade handleden ganska rejält.
Jag red sista tävlingen i femte månaden och överlät breeders till annan ryttare, sedan var tävlingssäsongen slut för min del.
I mitten av sjätte månaden tyckte både jag och sambon att det var dags att sluta med ostyriga unghästar (eller just en alldeles särskild vilde
) och jag red i fortsättningen endast en äldre tävlingshäst som ALDRIG gjort ett bocksprång. Denna red jag aktivt till åttonde månaden ungefär, innan den andra ryttaren fick ta över huvudansvaret. Även i sista månaden kunde jag sitta upp korta stunder och hjälpa till med trimningen.
Att jag slutade rida berodde just på att jag fick ont, till en början var det ungefär varannan gång jag red, så då fortsatte jag. Men när jag fick ont efter tio minuters skritt så tyckte jag att det var dags att lägga av.
Som sagt så tror jag att man bäst själv känner och bedömer hur mycket man kan rida. Att säga till andra att glömma tävlingskarriären våren efter att man fått barn tycker jag är skitsnack. Själv var jag tillbaka på tävlingsbanan då mitt barn var 3 ½ vecka. Första veckan efter förlossningen kändes det som att jag inte skulle kunna rida på flera månader, men sedan gick det fortt när allt började gå till sig i kroppen och jag kände ingenting konstigt med att sitta i sadeln igen.