Ridning vid graviditet-vems val?

Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Men då diskuterar vi nivån för risk. Alltså är det riktigt rationellt att bli så ridrädd att man inte vågar sitta upp på gamle Trötter och skritta i skogen för att man har blivit förälder. Och sen köra bil från stallet? Vilket bevisligen dödar hundratals varje år.

Att bli så ridrädd går över min horisont (även om det säkert finns många som faktiskt blir det) däremot känns det inte som att man vill uppfostra andras stegrande hästar längre vilket jag gott kunde tänka mig göra tidigare. Kanske känns inte heller ridningen fullt lika viktig som tidigare för en del? Själv tycker jag nästan att behovet blivit värre (ensamtiiiiiiid:o :banana: )
Bilen känns antagligen som något nödvändigare än ridningen på gamle Trötter, något som verkligen behövs för att få livet i övrigt att fungera.


Jag menar alltså att den rädslan jag tycker mig se inte riktigt motsvarar risken. MIN nivå av riskbedömning då så klart!

Jag hade fruktansvärt jobbigt med trafiken de första gångerna jag var ute med barnvagn. Det kändes som att varje bil var ute efter att köra över mina små och jag var gråtfärdig innan jag var tillbaka. Jag skyller det enbart på hormoner och tror att man kanske måste få svulla i hormonkickar för att sedan ta sig tillbaka och bli mer rationell när barnen blir lite större och man blivit mer van med situationen. Men precis samma människa som före man fick barn kommer nog jag aldrig att bli, livet har fått en extra dimension jag inte hade en aning om :love: och som jag aldrig skulle vilja vara utan trots att jag inte längre kan se på nyheterna om barn som far illa utan att störtgråta och det hände aldrig eller ytterst sällan förrän jag själv blivit mamma.
 
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Men då diskuterar vi nivån för risk. Alltså är det riktigt rationellt att bli så ridrädd att man inte vågar sitta upp på gamle Trötter och skritta i skogen för att man har blivit förälder. Och sen köra bil från stallet? Vilket bevisligen dödar hundratals varje år.

Jag menar alltså att den rädslan jag tycker mig se inte riktigt motsvarar risken. MIN nivå av riskbedömning då så klart!

Det beror tex på vad du har i bagaget. Har du ramlat av och slagit dig sönder och samman någon gång tidigare blir du kanske rädd oavsett hur snäll hästen är. Du är rädd för din egen oförmåga att hålla dig kvar i sadeln, ifrågasätter hur kompetent du är, överför din nervositet till hästen och så går allt åt pipan (kanske). Ridrädsla är oerhört vanligt även bland vana ryttare. Sådana känslor är sällan rationella, men sunt förnuft och tänka-först-handla-sedan-instikt är positivt.
 
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Vad jobbigt det är att fiå sin text förvriden och vantolkad och då blir tvungen att försvara den och då ha att välja mellan att korrigera dig eller att låta dig bestämma vad jag velat säga.

"Det beror tex på vad du har i bagaget." Var fick du det ifrån? Jag menade någon vare enda förändring var att ha fått barn och sen bli livrädd. Inte ha ramlat och slagit halvt ihjäl sig.
 
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Självklart är det upp till båda två, det är ju bådas barn och du vill väl att han ska ta sitt ansvar sedan när barnet är fött. Då måste du låta honnom göra det innan oxå. HAN kan inte tvinga dig till något som du inte vill, men jag tycker inte att DU kan tvinga honnom till något som han inte vill heller...
Jag är gravid i 6:e månaden och jag rider fortfarande, men min sambo tycker att det är helt okej och jag har en jätte snäll o lugn häst. Men jag är ju ändå inte ute och galopperar direkt. (e inte så smidig längre):D
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Till slut: jag blir inte det minsta provocerad av "min kropp, mitt beslut". Alternativet skulle ju vara min kropp, ditt beslut. Aldrig.

Det är att se det alldeles för svart och vit. Alternativet kan också vara "vårt barn, vårt gemensamma beslut" eller åtminstone "jag lyssnar på dig och bryr mig om hur du mår".

/snurpe
 
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Hon har rest sig EN GÅNG och det hände oturlig nu. Detta kunde hon lika gärna ha gjort för 6 månader sen, eller om 1 år, eller 2 år. Kanske med min medryttare som då slutar att rida henne, eller kanske en ev fodervärd som direkt åker tillbaka med hästen.

Hästar är levande djur, det har egna viljor och du kan inte säga ett skit om ~500kg bestämmer sig för att göra något helt annat.

Just därför har jag ingen förståelse för hur du kan fortsätta rida henne. Om vad som helst kan hända - är inte risktagandet för stort då?

/snurpe
 
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Vad jobbigt det är att fiå sin text förvriden och vantolkad och då blir tvungen att försvara den och då ha att välja mellan att korrigera dig eller att låta dig bestämma vad jag velat säga.

"Det beror tex på vad du har i bagaget." Var fick du det ifrån? Jag menade någon vare enda förändring var att ha fått barn och sen bli livrädd. Inte ha ramlat och slagit halvt ihjäl sig.

Jag vantolkar ingenting. Jag skriver precis vad jag tror. Men om du inte vill ta med sådana faktorer, okej. Men alla som har ridit länge har en historia. Och männiksor blir dessutom räddare med åldern. jag har vänner som (ej gravida) är oerhört oroliga för att falla av, trots lång erfarenhet. Blir man dessutom gravid (vilket man ofta blir i 30-årsåldern numera) är man troligen ännu nojigare.

Du behöver inte svara om du tycker att det är oförskämt om jag vidgar perspektivet lite. De flesta andra, vågar jag påstå, förstår vad jag menar.
 
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?


Ps. I övrigt håller jag med Sar, ansvarskänslan gör att riskbedömningen ändras. Men att jämställa ridning med bilåkning hävdar jag fortfarande är fel, även ur ett riskperspektiv. Dessutom försämras balansen om man plötsligt har 10-20 kilo mer på magen. Det är då man är illa ute. Obs att jag inte är för ridförbud, utan bara har full förståelse för mammor som ställer av eller lämnar bort sina hästar.
 
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Jag tror att det kommer av ansvarskänsla. Att man har någon mer än sig själv att ansvara för och det gör att man inte utsätter sig på samma sätt som när man var ensam eller bara levde med en annan vuxen (som faktiskt klarar sig rätt bra vare sig man är död eller inte).
Jag tycker det är skrämmande om man inte på något sätt förändrar sitt eget risktagande efter att ha blivit förälder (därmed inte sagt att man ska framleva resten av sitt liv i ett madrasserat rum för att inte råka ut för olyckor), då är man inte riktigt barnmogen eller helt enkelt för dum för att inse riskerna.

Jag lyssnade på ett intressant program på radion för en tid sedan om varför mäns medellivslängd är lägre än kvinnors. Männens medellivslängd är kortare trots att de fysiskt och ekonomisk har det bättre. Några forskare trätte om orsaken, men statistiken är glasklar, män lever i snitt mellan fyra och tolv år kortare än kvinnor.

En tänkbart orsaksamband verkade risktagande och självförtroende ha. Dessa risktaganden förkortade en del mäns liv drastiskt (många män dör i olyckor i ung ålder) andra mer "långsamt" då drickande tex. förkortar livet.

För att göra en lång historia kort, så verkade dock forskarna vara överens om att män, generellt sett, är mer benägna att utsätta sig och sin familj för risker. Det kan gälla att köra fort, dyka på okända vatten, klättra i höga berg, dricka för mycket och/eller ta droger.

Dessa risker har orsakat en för tidig död hos många eller resulterat i handikapp som i sin tur förkortat livet. Orsakerna till varför statisktiken ser ut som den gör kan säkert diskuteras länge, men jag tyckte att den sociala presssen/grupptrycket var en intressant infallsvinkel.

En av forskarna som intervjuades om denna statistik menade att dessa siffror har med könsroller att göra. En annan hävdade att det handlade om biologiska "måsten" såsom att jaga och vara grottmänniska.

Att kvinnor är mindre benägna att utsätta sig för risker till häst om de är gravida eller har barn verkar i ljuset av det här radioprogrammet vara ganska logiskt. Kvinnan är fostrad att ta ansvar. Det sociala trycket att kvinnan skall vara just kvinnlig är tufft och domen är hård och skoningslös mot de mammor som överger sina barn till förmån för egenintressen.

Jag vet inte riktigt själv var jag står i frågan. Jag tycker förvisso inte att det bara är kvinnans sak att ta ansvar för sitt ofödda barn eller familjen. Det är nog snarare så att jag tycker att man i det här fallet skulle sätta mer press på papporna. Jag tycker de skulle tänka efter före mer och inte utsätta sig själva, sin familj och sina barn för stora risker.

Jag säger som Petruska skrev i en annan tråd; varför skall kvinnorna göra en massa saker? När skall männen ta mer ansvar och begränsa sina liv lite mer?
 
Senast ändrad:
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Jag lyssnade på ett intressant program på radion för en tid sedan om varför mäns medelåder är lägre än kvinnors. Männens livslängd är kortare trots att de fysiskt och ekonomisk har det bättre. Några forskare trätte om orsaken, men statistiken är glasklar, män lever i snitt mellan fyra och tolv år kortare än kvinnor.

En tänkbart orsaksamband verkade risktagande och självförtroende ha. Dessa risktaganden förkortade en del mäns liv drastiskt (många män dör i olyckor i ung ålder) andra mer "långsamt" då drickande tex. förkortar livet.
/QUOTE]

Intressant. Men vad är kontentan av detta? Att kvinnor ska ta större risker och "efterlikna" männen, dvs rida och liknande? Eller fortsätta vara försiktiga (vilket jag tycker är oerhört viktigt) och kräva samma ansvar av männen?
 
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Vilket intressant radioprogram! Jag gör dock en lite annorlunda tolkning. Jag tror inte nämligen inte enbart att det har med fostran att göra att kvinnors riskprofil ändras vid barnafödande, jag tror också att det kan ha med biologi att göra. De flesta mäns riskprofil ändras nog också när de blir fäder ( i alla fall de stora flertalet män jag känner om det nu skulle kunna räknas ha något statistiskt värde....) däremot kanske inte det biologiska trycket blir lika starkt eftersom män antagligen var tvungna att jaga än mer efter att familjen utökats och då är risktagande ett måste.
 
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Det är att se det alldeles för svart och vit. Alternativet kan också vara "vårt barn, vårt gemensamma beslut" eller åtminstone "jag lyssnar på dig och bryr mig om hur du mår".

/snurpe

Jag köper helt klart ditt alternativ:bow: !
 
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

eller åtminstone "jag lyssnar på dig och bryr mig om hur du mår".
/snurpe

Tja, det var inte jag som sa "min kropp mitt beslut" först, tror jag;)

"Jag lyssnar på dig..." osv - självklart tycker jag också så! Jag har ingenstans sagt nåt annat.
 
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

De flesta mäns riskprofil ändras nog också när de blir fäder ( i alla fall de stora flertalet män jag känner om det nu skulle kunna räknas ha något statistiskt värde....) däremot kanske inte det biologiska trycket blir lika starkt eftersom män antagligen var tvungna att jaga än mer efter att familjen utökats och då är risktagande ett måste.

Jag tror också att vårt arv ligger bakom skillnaderna i risk och riskbedömning mellan könen, även om strukturer säkert förstärker de dragen. Vad gäller det du skriver ovan, så har jag sett ett flertal undersökningar som visat detsamma, nämligen att gifta män och män med familj lever längre än singlar. Gifta män håller sig fräscha längre både till kropp och utseende. Även om inte dagens män inte jagar, så stressar de desto mer på jobbet, och får hjärtproblem som följd. ;) En familj tycks dock lindra stressen, eller i vart fall hjälpa mannen att hantera den. Att ha någon att krama på kvällen har ju visat sig vara en mycket bra avslappningsmetod.
 
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Men vad är kontentan av detta?

Att det personliga risktagendet spelar roll för vilken ålder som man uppnår.
D.v.s. att det gör en mätbar skillnad och det går att påverka med sänkt risktagende.

Jag tar mig här friheten att länka till en annan bukefalists inlägg.
http://www.bukefalos.com/f/showpost.php?p=8036003&postcount=24
Det illustrerar detta så bra.

Jag har som mål att leva länge och vara så frisk som möjligt under den tiden.
Grå är jag redan sedan länge.
 
Senast ändrad:
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Men om det då skapar en väldigt stor oro hos fadern, kan inte det vara väl värt att väga in i sitt beslut om ridning eller inte?

/snurpe
 
Sv: Ridning vid graviditet-vems val?

Livet är fullt av risker, klart att man tänker mer på det när man är gravid, men ska man sluta göra saker för att man är gravid och tänker på risker skulle man till slut inte kuna göra nånting.

Själv red jag inte under någon av mina graviditeter, mådde så fruktansvärt illa att jag höll på att spy på hästryggen.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Jag vet att vi pratade om det här för ett år sedan, och vi har fortfarande inte skaffat någon hemstädning. Det är av flera skäl men en...
2 3
Svar
40
· Visningar
3 449
Senast: Blyger
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 965
Senast: Anonymisten
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
2 638
Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför...
2
Svar
20
· Visningar
2 053

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp