restriktionerna väck!

[MissFideli]

Nej visst. Just hur oklart det är att covid och andra sjukdomar utgör en reell ökad risk för kronisk sjukdom är det jag vänder mig mot. Narrativet gällande ME/CFS är väldigt koktider gällande covid, dvs det är komplexa, multisystemiska sjukdomar som i samhället osynliggörs och psykologiseras (avsiktligt och oavsiktligt). Att prata om covid som ”inte ens en influensa” trots att förekomsten av följande postinfektuös trötthet är tre gånger högre är miss information eller missinformerat.

Ledsen att höra att du också har en kronisk sjukdom.

Det är väl omikron det handlar om. Antalet fall av den ursprungliga covid 19/delta är väl försvinnande litet nu? Vad jag läser, är det i princip bara omikron som folk får nu. Och att den ger väldigt mycket mildare symptom än de tidigare varianterna, är ju fastslaget. Hade vi haft de tidigare varianterna kvar i stor utsträckning, hade man inte tagit bort några restriktioner. Tror jag.

 

[Masqueradee]

Jag kom på en till sak jag ser fram emot att göra sedan jag flyttade tillbaka till fastlandet: jag vill gå på gröna lund och åka karusell!

 

[manda]

Det är väl omikron det handlar om. Antalet fall av den ursprungliga covid 19/delta är väl försvinnande litet nu? Vad jag läser, är det i princip bara omikron som folk får nu. Och att den ger väldigt mycket mildare symptom än de tidigare varianterna, är ju fastslaget. Hade vi haft de tidigare varianterna kvar i stor utsträckning, hade man inte tagit bort några restriktioner. Tror jag.

Har du data på frekvensen av långtidsbesvär efter omikron? Känns smått omöjligt att i nuläget veta hur stor andel som har besvär ett eller två år efter insjuknande, vilket vi vet för de tidiga varianterna.

 

[manda]

Gäller det även omikronvarianten?

Det är ju tyvärr omöjligt att veta i nuläget eftersom den är så ny. Men eftersom även asymtomatisk eller mild sjukdom av tidigare varianter givit långa funktionshindrande symptom känns det i min värd rimligt att vara försiktig. Men det är jag det.

 

[escodobe]

Jag är mest besviken återigen att det bara fokuseras på sjukvård och omsorg. Ja det ser bättre ut med inlagda osv men inte en gång har det nämnts om annan samhällsviktig verksamhet och den personalbrist som finns idag. Inte en gång. Vi måste driva detta stenhårt mot staten igen för att någon måste ju förstå att ett samhälle består mer än av sjukvård.

Jag tänker väl snarare att det är därför det lättas upp?
Visst, man ska vara hemma när man är sjuk, men att hela familjer var hemma i sju dagar för att en är sjuk gör definitivt sitt till personalbristen.
Speciellt när det tog en vecka att få svar på pcrtesterna blev det extremt sårbart nu i vintras när omrikon slog till.

 

[Sharpless]

Det förstår jag verkligen.

Jag reagerade främst på formuleringen "tvingas gå tillbaka till jobbet", det lät som att de som jobbat hemifrån latat sig bara.

Jag misstänker, baserat på vad jag läst i andra trådar, att det åtminstone finns vissa arbetsgivare som tror det är så.

 

[Linn-Nora]

Dessutom hade jag varit mycket mer låst från kontoret av när mina kollegor är närvarande eller inte om de inte hade kunnat vobba, vilket ingen gjorde innan pandemin utan då gick de hem och var inte kontaktbara alls förrän barnet återgick till barnomsorgen.

Alltså "vobba" är verkligen inte odelat positivt. Jag kan faktiskt tycka att barn förtjänar att få bli omhändertagna av sina föräldrar när de är sjuka. Även om det "stör" föräldrarnas kollegor. Även om man inte gillar barn så finns vabb av en anledning och just fenomenet "vobb" är faktiskt ytterligare en stress. Bland annat att man kanske inte känner sig tillräcklig varken för jobb eller för barnet.
Så jag är verkligen inte positiv detta som ny norm. Att vara tillgänglig om möjlighet finns, absolut. Men inte att det förväntas av en bara för att man råkar ha en dator hemma.

Ja, jag tänker så mycket på barnen under pandemin. Ett år är väldigt lång tid för ett barn och två år är en evighet. Att få aktiviteter inställda och i vissa fall heller inte kunna umgås med kamrater på fritiden som vanligt.

Exakt detta! Många verkar glömma att barn har fått stå tillbaka mycket under pandemin. Då ska vi ändå vara glada att vi inte bor i ett land där förskole och småskolebarn tvingas ha mask på sig inne. Helt och fullkomligt vedervärdigt!

 

[escodobe]

Håller med fullt ut, tycker absolut att folk som kan jobba hemifrån ska få göra det. Det är hälsofrämjande, man sparar in på miljö och plånbok om man slipper åka till jobbet varje dag.

Man blir snabbt egoistisk i ett sånt här läge och försöker vrida saker till sin fördel. Det blir nog jag också, jag är SÅ tacksam om jag slipper föda barn ensam och om jag slipper trösta min besvikna 8-åring i två år till när hennes kompisar inte får delta på kalas, eller aktiviteter ställs in.

Jag är så himla glad att jag snart slipper mitt påtvingade jobba hemma dagar 2 dagar i veckan och att andra verksamheter också nu "tvingas" faktiskt träffa sina klienter igen. Visst, i vissa fall är det bra med digitala möten, men det finns en jättestor social "vårdskuld" även utanför sjukvården som vi sannolikt kommer se effekterna av under lång tid framåt. Alla unga som inte fick sina första sommarjobb,praktikplatser för arbetsträning som inte blev av, missbrukarna som antingen kunnat sitta hemma ifred eller fått halvtaskig vård, familjer som satt fast i destruktiva relationer utan ordinarie andingshål i form av jobb, skola och vänner. Nyanlända som fått gå SFI på distans och har haft ännu svårare än vanligt att hitta sin plats i samhället...

 

[MissFideli]

Har du data på frekvensen av långtidsbesvär efter omikron? Känns smått omöjligt att i nuläget veta hur stor andel som har besvär ett eller två år efter insjuknande, vilket vi vet för de tidiga varianterna.

Så vi ska ha kvar restriktionerna 2-3-4 år till, tills vi ser långtidspåverkan? Jag tror vi får försöka hitta andra vägar än att alla ska sitta hemma hela tiden.
Sen kan man ju undra, om restriktioner nu är så bra, varför har vi extremt högt smittotal? Borde inte det vara närmare noll om restriktionerna är så bra?

 

[Masqueradee]

Alltså "vobba" är verkligen inte odelat positivt. Jag kan faktiskt tycka att barn förtjänar att få bli omhändertagna av sina föräldrar när de är sjuka. Även om det "stör" föräldrarnas kollegor. Även om man inte gillar barn så finns vabb av en anledning och just fenomenet "vobb" är faktiskt ytterligare en stress. Bland annat att man kanske inte känner sig tillräcklig varken för jobb eller för barnet.
Så jag är verkligen inte positiv detta som ny norm. Att vara tillgänglig om möjlighet finns, absolut. Men inte att det förväntas av en bara för att man råkar ha en dator hemma.



Exakt detta! Många verkar glömma att barn har fått stå tillbaka mycket under pandemin. Då ska vi ändå vara glada att vi inte bor i ett land där förskole och småskolebarn tvingas ha mask på sig inne. Helt och fullkomligt vedervärdigt!

Alltså för mig personligen stör det mer med "vobb". Blir tokig på att möten av förklarliga skäl måste pausas ett par gånger för att barn behöver ses efter, folk kommer sent, går tidigt eller vad som helst. Hellre att jag vet till 100% att personen i fråga inte är tillgänglig än att det hattar fram och tillbaka. Tror alla, barn och kollegor, skulle få bättre arbetsmiljö om man var på jobb 100% eller inte alls.

 

[jeennnnyy]

Alltså för mig personligen stör det mer med "vobb". Blir tokig på att möten av förklarliga skäl måste pausas ett par gånger för att barn behöver ses efter, folk kommer sent, går tidigt eller vad som helst. Hellre att jag vet till 100% att personen i fråga inte är tillgänglig än att det hattar fram och tillbaka. Tror alla, barn och kollegor, skulle få bättre arbetsmiljö om man var på jobb 100% eller inte alls.

Oj, det tror inte jag. Jag tror inte du fattar hur mycket vabb vissa har. Mina barn var sjuka alla dagar utom 2 i december. Hade jag vabbat hela tiden hade jag inte kunnat jobba alls och ingen annan hade gjort mitt jobb heller. Både mina kollegor och min chef är supertacksamma för att jag vobbar, de utgår också från att jag gör det. De enda jag har dåligt samvete för är mina barn.

 

[vemsomhelst123]

Jag kan bara skriva under på att jag personligen har fått väldigt mycket mer gjort, varit mycket mer effektiv, kunnat jobba över flexibelt vid behov och ändå faktiskt må bra under hemarbetsperioden. Dessutom hade jag varit mycket mer låst från kontoret av när mina kollegor är närvarande eller inte om de inte hade kunnat vobba, vilket ingen gjorde innan pandemin utan då gick de hem och var inte kontaktbara alls förrän barnet återgick till barnomsorgen. Detta är även något min chef bekräftat att även han märkt, så det är inget jag sitter och hittar på för att försvara hemarbetet.

En del personer mår bättre av att få sitta och lugn och ro. Andra gör det inte, utan vill ha mycket socialt liv runt sig. Jag kan tycka att man borde anpassa sig lite mer efter individer och inte bara utgå från att alla extroverta personer har rätt och alla introverta personer måste ändra på sig. Restriktionerna i sig ska inte handla om detta, utan om att minska smittan. Men hur man än vrider och vänder på det har restriktionerna bidragit till att personer som jag har trivts och mått mycket bättre. Då är det lite som ett slag i ansiktet att få höra NU SKA VI ÄNTLIGEN FÅ MÅ BRA IGEN OCH TRÄFFAS.

Jag har lite svårt att förstå hur det kan kännas som ett slag i ansiktet, om nu din chef uppmärksammat detta bör det väl kunna gå att fortsätta hemarbeta? (Även om det för mig hade varit helt uteslutet att jobba på ett jobb där vobb är norm, trots att jag gör det själv ibland).
Och man behöver ju inte springa ut på stan om man trivs bättre hemma heller.
Jag har inget behov av att ha mina kollegor på plats jämt, men det underlättar att ha det ibland. Det är också väldigt smidigt för mig att kunna jobba hemifrån/från landet någon vecka då och då, men jag har svårt att se att min arbetsgivare skulle motsätta sig det. Däremot kommer de nog kräva att man som regel är inne nån gång i veckan eller två.

 

[TheRedLightning]

Det är väl omikron det handlar om. Antalet fall av den ursprungliga covid 19/delta är väl försvinnande litet nu? Vad jag läser, är det i princip bara omikron som folk får nu. Och att den ger väldigt mycket mildare symptom än de tidigare varianterna, är ju fastslaget. Hade vi haft de tidigare varianterna kvar i stor utsträckning, hade man inte tagit bort några restriktioner. Tror jag.

En kollega till mig som tidigare jobbat som ambulanssjuksköterska pratade om att när ett virus muterar blir det oftast mindre farligt/dödligt. Så tittar man med dom ögonen på covid-viruset så verkar det som omikron varianten gjort precis det, troligen kommer kanske även andra varianter som är än mindre farliga eller vad man ska säga.
Sen är omikron väldigt smittsamt och det verkar som mer eller mindre varannan person är hemma och är nog också en bidragande orsak till att det pratas om att släppa restriktionerna.

Men vi får väl se vad som händer, de släppte restriktionerna tidigare och sen blev de återinförda om jag inte minns fel.

 

[Linn-Nora]

Jag är så himla glad att jag snart slipper mitt påtvingade jobba hemma dagar 2 dagar i veckan och att andra verksamheter också nu "tvingas" faktiskt träffa sina klienter igen. Visst, i vissa fall är det bra med digitala möten, men det finns en jättestor social "vårdskuld" även utanför sjukvården som vi sannolikt kommer se effekterna av under lång tid framåt. Alla unga som inte fick sina första sommarjobb,praktikplatser för arbetsträning som inte blev av, missbrukarna som antingen kunnat sitta hemma ifred eller fått halvtaskig vård, familjer som satt fast i destruktiva relationer utan ordinarie andingshål i form av jobb, skola och vänner. Nyanlända som fått gå SFI på distans och har haft ännu svårare än vanligt att hitta sin plats i samhället...

Exakt detta! Känns som att vissa glömmer bort dessa aspekter.

Alltså för mig personligen stör det mer med "vobb". Blir tokig på att möten av förklarliga skäl måste pausas ett par gånger för att barn behöver ses efter, folk kommer sent, går tidigt eller vad som helst. Hellre att jag vet till 100% att personen i fråga inte är tillgänglig än att det hattar fram och tillbaka. Tror alla, barn och kollegor, skulle få bättre arbetsmiljö om man var på jobb 100% eller inte alls.

Jag håller med! Jag tycker det är bättre att man får lov att koncentrera sig på en uppgift. Sen att det går och att det är bra för vissa är en sak, men just förväntan att man skall med allt vad det innebär.

 

[vemsomhelst123]

Oj, det tror inte jag. Jag tror inte du fattar hur mycket vabb vissa har. Mina barn var sjuka alla dagar utom 2 i december. Hade jag vabbat hela tiden hade jag inte kunnat jobba alls och ingen annan hade gjort mitt jobb heller. Både mina kollegor och min chef är supertacksamma för att jag vobbar, de utgår också från att jag gör det. De enda jag har dåligt samvete för är mina barn.

Fast det beror på hur man vobbar tänker jag. Jag är aldrig med på möten som jag behöver vara engagerad i när jag vabbar. Men svarar på Mail, jobbar när barnet sover och kan ibland vara med och lyssna/komma med inspel. Nu är mitt barn litet (2,5) så går ju inte riktigt att sätta på en padda och göra något annat i en timme, säkert annorlunda om de är större. Jag har däremot väldigt sällan varit med om att barn stört möten annat än kort (större barn).

 

[Masqueradee]

Oj, det tror inte jag. Jag tror inte du fattar hur mycket vabb vissa har. Mina barn var sjuka alla dagar utom 2 i december. Hade jag vabbat hela tiden hade jag inte kunnat jobba alls och ingen annan hade gjort mitt jobb heller. Både mina kollegor och min chef är supertacksamma för att jag vobbar, de utgår också från att jag gör det. De enda jag har dåligt samvete för är mina barn.

Alltså det finns väl grader i helvetet precis som alltid. En kollega hade två barn hemma (mannen var föräldraledig) och det märks typ aldrig att de är just det (lite skrik i bakgrunden, men möten avbryts aldrig). Den andra har jag på sex månader ALDRIG varit med om att hon inte säger "vänta ett par minuter, x gråter" eller vad det nu handlar om, även där är mannen hemma föräldraledig. Det är förståeligt att barn behöver uppmärksamhet om de är hemma och/eller sjuka, men jag börjar bli less på att så mycket av min arbetstid behöver anpassas till hämtning/lämning/avbrutna möten pga gråtande eller sjuka barn osv osv.
(barnen är hemma antingen pga sjuka eller pga barnets syskon har föräldraledig förälder, men jag tror ni förstår vad jag menar).

 

[Kiwifrukt]

Hur kan det vara ett slag i ansiktet?, det betyder ju att smittan numer räknas som nära ofarlig , det borde väl långt fler vara glada för.

Jag menar inte att upphävandet av restriktionerna i sig är ett slag i ansiktet - det är självklart bra om smittan är under kontroll (vilket den inte är i min region, ska tilläggas). Men följdfrågan blir nu har restriktionerna släppts - då ska vi återgå precis som det var innan - allt som hänt under pandemin har varit bajs (för de extroverta) och därför är det bajs för alla. Punkt slut.

Det är inte restriktionerna i sig jag har mått bra av. Jag har däremot mått bra av att kunna sitta hemma och jobba i lugn och ro, träffa ett fåtal kollegor någon gång i veckan vid behov, prata i telefon med kollegor som jag vill/behöver prata med och faktiskt undvika de personer och grupperingar som inte ger mig något, men som i kontorsmiljön är förbannat svårt att undvika utan att anses som otrevlig. Det har liksom varit okej att vara jag under pandemin.

Då är det ett slag i ansiktet när extroverta personer tar för givet att alla tycker som dem och att om man som jag inte är supersocial så måste man ändra sig. Det är liksom inte tal om de att de skulle ändra sig. Jag tycker egentligen inte att någon ska behöva ändra sig, utan att man kan eftersträva en ökad förståelse för allas olikheter efter en sån här grej där det bevisligen fungerat alldeles utmärkt att jobba hemifrån.

 

[Nordthor]

Men ta folk i hand kan vi väl fortsätta låta bli

Nej! Det har jag längtat efter! (På riktigt .)

 

[Kiwifrukt]

Alltså "vobba" är verkligen inte odelat positivt. Jag kan faktiskt tycka att barn förtjänar att få bli omhändertagna av sina föräldrar när de är sjuka. Även om det "stör" föräldrarnas kollegor. Även om man inte gillar barn så finns vabb av en anledning och just fenomenet "vobb" är faktiskt ytterligare en stress. Bland annat att man kanske inte känner sig tillräcklig varken för jobb eller för barnet.
Så jag är verkligen inte positiv detta som ny norm. Att vara tillgänglig om möjlighet finns, absolut. Men inte att det förväntas av en bara för att man råkar ha en dator hemma.



Exakt detta! Många verkar glömma att barn har fått stå tillbaka mycket under pandemin. Då ska vi ändå vara glada att vi inte bor i ett land där förskole och småskolebarn tvingas ha mask på sig inne. Helt och fullkomligt vedervärdigt!

I just mitt fall har de flesta av mina kollegor lite större barn som kanske mest kräver en vuxen person som är hemma hos dem och lagar mat och sådär. De som har riktigt små barn vabbar faktiskt "på riktigt".

 

[jeennnnyy]

Fast det beror på hur man vobbar tänker jag. Jag är aldrig med på möten som jag behöver vara engagerad i när jag vabbar. Men svarar på Mail, jobbar när barnet sover och kan ibland vara med och lyssna/komma med inspel. Nu är mitt barn litet (2,5) så går ju inte riktigt att sätta på en padda och göra något annat i en timme, säkert annorlunda om de är större. Jag har däremot väldigt sällan varit med om att barn stört möten annat än kort (större barn).

Mitt jobb går mycket ut på att ha möten, har ett barn som nyss fyllt 3 och en 5 åring. De har märkts på möten ibland, men för det mesta gör de nog inte det. Men som sagt, mina kollegor föredrar det än att mitt jobb helt stannar av. Liksom omöjligt att anställa nån ny för att jag kanske måste vabba.