Tindra2005
Trådstartare
Skapade ett anonymt nick eftersom jag inte riktigt vill att det kommer ut.
Allting började för ca 1år sen när jag jobade på annan ort långt bort i 6mån. Jag var då bara hemma varannan helg. Under min vistelse där fick jag frågan av en kollega vad jag har gemensamt min sambo. En fråga jag faktiskt inte kunde svara på skrämmande nog eftersom vi då varit tillsammans i 3år
Denna fråga har förföljt mej och jag har funderat många gånger. Jag tycker om honom väldigt mycket. Han är stabil och lugn och har ett sunt förnuft. Han vill göra saker och han är väldigt omtänksam. Familjen är den centrala punkten i hans liv.
Jag tycker att dessa egenskaperna är väldigt viktiga och förmodligen en stor anledning att vi forfarande är tillsammans. En annan anledning är att vi knappt ses eftersom båda jobbar mycket så vi tröttnar inte direkt på varandra.
Naktdelen med sambon är att jag får sköta allt med huset.. inkl plocka undan efter honom även när han är hemma. Dessutom avskyr han hästarna så det blir titt som tätt gräl om dessa. Vi har separat ekonomi så han har inget med hästarna att göra. Hunden älskar han och hon följer hans minsta vink.
I samband med att jag började jobba i en grannkommun så träffade jag på en kille som jag började prata med. Visst träffar jag många killar hela tiden eftersom min bransch är mansdominerade. Denna killen jobbar för ett annat företag och har hand om nybyggnation (jag jobbar med underhåll) så vi har setts kanske nån gång i månaden och då har vi alltid pratat en liten stund.
Nån gång under våren har smsandet eskalerat. Från någon enstaka i månaden till dagligen. Det blandas privat och jobb. Och det blev ju inte bättre när hans företag hyr in mitt företag och jag är den som är där mest. Och har även börjat ses utanför arbetstid. Vi har jätte roligt när vi ses och det är sällan en tyst stund.
Men som ni säkert anar så finns det mer spänning bakom. Kramar, fyllekåtsms (inget 'jag vill ha sex med dig' utan snarare 'vad snygg du är'). Och en dag när jag var trött köpte han choklad och letade upp vart jag befann mej. Jag kan inte förklara känslan mer än att det är väldigt laddat mellan oss. Fast sen är det det också så att ingen av oss letar efter någon. Jag har en sambo och han drar vidare om 6veckor.
Hur blir man av med den spänningen? Någon annan som känt lika dant och vad gjorde ni åt det?
Allting började för ca 1år sen när jag jobade på annan ort långt bort i 6mån. Jag var då bara hemma varannan helg. Under min vistelse där fick jag frågan av en kollega vad jag har gemensamt min sambo. En fråga jag faktiskt inte kunde svara på skrämmande nog eftersom vi då varit tillsammans i 3år
Denna fråga har förföljt mej och jag har funderat många gånger. Jag tycker om honom väldigt mycket. Han är stabil och lugn och har ett sunt förnuft. Han vill göra saker och han är väldigt omtänksam. Familjen är den centrala punkten i hans liv.Jag tycker att dessa egenskaperna är väldigt viktiga och förmodligen en stor anledning att vi forfarande är tillsammans. En annan anledning är att vi knappt ses eftersom båda jobbar mycket så vi tröttnar inte direkt på varandra.
Naktdelen med sambon är att jag får sköta allt med huset.. inkl plocka undan efter honom även när han är hemma. Dessutom avskyr han hästarna så det blir titt som tätt gräl om dessa. Vi har separat ekonomi så han har inget med hästarna att göra. Hunden älskar han och hon följer hans minsta vink.
I samband med att jag började jobba i en grannkommun så träffade jag på en kille som jag började prata med. Visst träffar jag många killar hela tiden eftersom min bransch är mansdominerade. Denna killen jobbar för ett annat företag och har hand om nybyggnation (jag jobbar med underhåll) så vi har setts kanske nån gång i månaden och då har vi alltid pratat en liten stund.
Nån gång under våren har smsandet eskalerat. Från någon enstaka i månaden till dagligen. Det blandas privat och jobb. Och det blev ju inte bättre när hans företag hyr in mitt företag och jag är den som är där mest. Och har även börjat ses utanför arbetstid. Vi har jätte roligt när vi ses och det är sällan en tyst stund.
Men som ni säkert anar så finns det mer spänning bakom. Kramar, fyllekåtsms (inget 'jag vill ha sex med dig' utan snarare 'vad snygg du är'). Och en dag när jag var trött köpte han choklad och letade upp vart jag befann mej. Jag kan inte förklara känslan mer än att det är väldigt laddat mellan oss. Fast sen är det det också så att ingen av oss letar efter någon. Jag har en sambo och han drar vidare om 6veckor.
Hur blir man av med den spänningen? Någon annan som känt lika dant och vad gjorde ni åt det?
