Reflektioner över en avslutad (?) relation

[em-pirre]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Jag tror du är kvar i samma tankebana som tidigare. Du analyserar, frågar andra och försöker gissa dig till varför någon sa eller gjorde på ett visst sätt.

Kort sagt så gör du det alldeles för invecklat. Sluta analysera och fundera på sånt. Är de nåt du har på hjärtat så frågar du människan på plats.

Sen förstår jag inte mig på såna "spel" där man väntar ut den andra för att se hur intresserad den är. Vill man träffas så ringer man. Om den andra inte vill så vill den inte.

 

[moiran]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Jag tror du är kvar i samma tankebana som tidigare. Du analyserar, frågar andra och försöker gissa dig till varför någon sa eller gjorde på ett visst sätt.

Kort sagt så gör du det alldeles för invecklat. Sluta analysera och fundera på sånt. Är de nåt du har på hjärtat så frågar du människan på plats.

Sen förstår jag inte mig på såna "spel" där man väntar ut den andra för att se hur intresserad den är. Vill man träffas så ringer man. Om den andra inte vill så vill den inte.

Det här håller jag helhjärtat med om. Mycket lättare sagt än gjort, men att eftersträva.

 

[tjenixen]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Nja, fördummar håller jag inte med om
Jag har tidigare tänkt precis så, och undrat varför jag ändå inte lyckas kommunicera på ett sådant sätt i relationer, varför jag faller tillbaka på vissa mönster.

Så först måste jag identifiera mönstret (tick)
Sedan ifrågasätta varför i helvete jag ens beter mig så (tick)
För att förstå vilka situationer jag behöver bemöta annorlunda (tick)
Så att jag tar mig i kragen och gör det istället för att gå på autopilot (...typ halvtick, snart iaf)

På jobbet pratar jag ju inte känslor utan praktiska lösningar. Fast! Som del av detta har jag faktiskt börjat/försökt/provat uttrycka känslor i vissa arbetsrelaterade fall där det passat. Det har gett mycket bra resultat

Mina vänner har även uppmärksammat mig på att jag inte släpper in och kan vara ganska svårtydd (trots att jag uppfattas som väldigt öppen - jag svarar ärligt, öppet och gärna om någon frågar! Oftast frågar jag andra... Och ja, du gissade det - lägger fokus på dem.), så även där har jag tagit initiativ för att berätta vad som pågår och hur jag mår. Det har också gett fina resultat och jag har verkligen märkt hur underbart omtänksamma och kärleksfulla mina vänner är tänk att jag inte givit dem fri väg bry sig om mig på det sättet tidigare! Att jag inte varit mottaglig när de försökt. Åh de är så fina.

Så i en kärleksrelation tar kommunikation av känslor mycket mer utrymme mycket tidigare än i arbete eller vänskap. För att vara brutalt ärlig så det jag brottas med oftast är att jag helt enkelt aldrig lärt mig att personer (män - ja, jag vet det är puckat) i nära relationer är intresserade av känslor. I min ryggrad tror jag att män tycker att mina känslor är något jobbigt/irriterande/ointressant/ jag helst ska hålla för mig själv så att alla bara kan slappna av och undvika överraskningar. Typ.

Det här har jag ju fattat för ett tag sedan att det är helt och hållet bullshit. Att dela med sig och vara öppen och ärlig med sina känslor är ju något av det finaste och mest generösa en person kan göra för en annan. Men för mig, i en känslomässig relation med en man, kommer det inte naturligt, utan det tar lite längre tid. Ibland fem minuter efter att jag reagerar, ibland några dagar. Förhoppningsvis snabbare med tiden så att det blir lite bättre kontakt mellan magkänsla, hjärta och hjärna

 

[tjenixen]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Nej, mina ursprungsfrågan gällde ett ifrågasättande av mitt eget beteende i att jag avslutade relationen på det sättet jag gjorde.

Skulle ni vänta en månad med att prata med någon som uttryckt att de hade något på hjärtat?
Hur skulle ni reagerat om ni var den som ville säga något?
Är det konstigt av mig att gå ifrån en relation på det sättet, när jag ändå känner att båda måste våga blotta sig lite iaf för att kommunikationen ska funka?
Vi har aldrig varit ett par, bara "träffats".

Är jag bara ovan vid att ställa mig själv först? Eller har jag begått ett stort misstag

Jag är helt på det säkra med att jag gjorde det som kändes bäst för mig. Hade jag "stannat" hade jag fortsatt må dåligt och försatt mig i en situation där han hade fått bestämma om vi skulle fortsätta eller inte. Jag visste ju redan egentligen att hans tystnad pågått för långt - och skulle jag dessutom sitta och vänta på ett "ok" från honom så skulle jag ha kört över mig själv totalt. Igen.

Mina frågor kommer från att jag aldrig tagit den här positionen i en relation och faktiskt inte har en aning om jag betedde mig osjysst eller inte. Jag är inte intresserad av att vara burdus, elak eller kompromisslös och för mig känns nästan allt som inte är mina gamla mönster ungefär så.

Ditt svar skulle ha passat bättre i en av mina gamla trådar om den här relationen

 

[tjenixen]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

För att vara brutalt ärlig så det jag brottas med oftast är att jag helt enkelt aldrig lärt mig att personer (män - ja, jag vet det är puckat) i nära relationer INTE är intresserade av känslor. I min ryggrad tror jag att män tycker att känslor är något jobbigt/irriterande/ointressant/ som helst ska hållas för sig själv så att alla bara kan slappna av och undvika överraskningar. Typ.

Fasen, ett "inte" hade ramlat bort där.
Ändrade också för det handlar egentligen inte specifikt om mig per se.

 

[Pepson2]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Det jag funderar över, när jag läser din trådstart, är om du/ni medvetet, eller omedvetet, skapat ett kompisförhållande mellan er, genom att koncentrera er på att först skapa en relation mellan er och på det sättet skjuta upp attraktionsfasen?

 

[tjenixen]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Attraktionen har funnits där
Det ligger en hel del i det du säger. En del av grejen är väl kanske att skapas en relation på de premisserna (istället för att ligga sig genom ett främlingsskap), så måsta man fatta fler medvetna val om vartåt det ska bära eller hur det ska fortsätta istället för att bara "se hur det går".
Som det valet jag nu valde att göra.

 

[Pepson2]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Men, om attraktionen försvinner (och det gör den ganska snabbt, om man inte bygger vidare på den) finns bara vänskapen kvar... En svår balansgång, men både attraktionen och relationen bör byggas på, ganska parallellt... om man vill ha ett kärleksförhållande.

 

[tjenixen]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Dina tankar är så kloka och jag får massor av insikter från det du berättar!

Så glad jag blir att höra det

Jag bekräftar, lägger mig som dörrmatta och vill få kärlek tillbaka. Vilket ju visat sig funka uruselt. Vem vill vara en dörrmatta liksom...

Ja, vem mår bra av det?? (Ändrade lite )

 

[tjenixen]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Mig veterligen försvann aldrig attraktionen. Absolut noll gav mig indikationen att den skulle ha gjort det.

Men en svår balansgång - absolut!!

 

[Jonaz]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

5 månader efter att ha träffats hade jag i alla fall klart tappat attraktionen, om det inte hänt mer i relationen. Inget sex, ni är fortfarande osäkra på var ni har varandra. Det ska reda sig på några få korta veckor, anser jag.

Vad jag dock inte förstår varför du inte ringde upp honom när du ville prata? Efter 5 månader måste man väl ha kommit över det där att man ska kontakta varandra exakt varannan gång. Du gillade ju honom, och av vad du beskriver det, gillade han dig också. Varför inte bara lyfta luren och höra med honom? Se till att hålla kontakt är alltid bägges ansvar.

Dessutom är män definitivt intresserade av son partners känslor. Hur ska man annars någonsin kunna komma varandra nära??

 

[tott]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Det jag tänker på då jag läser det här är det jag lärt mig - att aldrig säga till en man "vi behöver prata". Då blir de livrädda!
...men nog borde han ha hört av sig! Absolut! ...eller du, igen.

 

[Petruska]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Dessutom är män definitivt intresserade av son partners känslor. Hur ska man annars någonsin kunna komma varandra nära??

Och skulle man råka på någon som inte är det, så är han ju inget att ha ändå.

 

[tjenixen]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

5 månader efter att ha träffats hade jag i alla fall klart tappat attraktionen, om det inte hänt mer i relationen. Inget sex, ni är fortfarande osäkra på var ni har varandra. Det ska reda sig på några få korta veckor, anser jag.

Vad jag dock inte förstår varför du inte ringde upp honom när du ville prata? Efter 5 månader måste man väl ha kommit över det där att man ska kontakta varandra exakt varannan gång. Du gillade ju honom, och av vad du beskriver det, gillade han dig också. Varför inte bara lyfta luren och höra med honom? Se till att hålla kontakt är alltid bägges ansvar.

Det här är en relation som varit mycket långsam. Jag har inte haft problem med det och mig veterligen har inte han det heller. Snarare har jag haft känslan att det har varit absolut nödvändigt för oss båda.
Många verkar hänga upp sig på inget sex, trots att jag gång på gång upprepar att varken han eller jag har haft något problem med det. Snarare har jag fått mycket respekt och komplimanger av honom pga just detta.
Som jag har skrivit i tidigare trådar har vi definitivt varit mycket fysiska med varandra, men jag känner mig obekväm med att hänga ut allt i detalj för att stilla det jag uppfattar som andras föreställningar om situationen.


Jag vet inte varför jag inte ringde honom, som sagt så var det något som hände ur en situation där jag helt enkelt freakade.
Vi har inte haft någon större kontakt via telefon, utan när vi setts och via fb.

Det där med varannan gång har du hittat på själv

Dessutom är män definitivt intresserade av son partners känslor. Hur ska man annars någonsin kunna komma varandra nära??

Åh, absolut! Inte nog med att det glädjer mig otroligt att höra, men detta vet jag ju från mina manliga vänner. Sen att jag tyvärr har en helt sned vinkling av det pga inlärt beteende försöker jag ignorera. Inte ens bearbeta, jag vill bara ha bort skiten om jag ska vara ärlig, jag tror ju inte ens på det själv. Men lik förbaskat är det där och gör sig påmint.

 

[tjenixen]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Det jag tänker på då jag läser det här är det jag lärt mig - att aldrig säga till en man "vi behöver prata". Då blir de livrädda!
...men nog borde han ha hört av sig! Absolut! ...eller du, igen.

Hear hear... Det var därför jag bad om ursäkt för att jag skickade ett sådant meddelande. Det var helt enkelt inte god stil och mina misstag står jag för.

 

[SiZo]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Då kontrar jag med att jag inte vill vara med en man som blir livrädd för en sådan sak.

Ärligt talat, ska jag leva med någon så får inte den personen vara rädd för att kommunicera, då kommer det aldrig att fungera i längden iaf.

 

[tjenixen]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Det var min slutsats också. Jag må ha betett mig oexemplariskt, men kärnan i det hela var att jag hade något på hjärtat. Om någon jag bryr mig om uttrycker något liknande kan jag inte fokusera på min egen rädsla/oro, utan jag måste vara bättre än så och ge dem möjligheten att uttrycka sig.

Och med fakta på bordet besluta vad som händer därefter.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Ja, och jag menar vadå, skulle min kille ha SMS:at att vi behövde prata när vi dejtade hade jag också blivit orolig (det är inte bara män som blir oroliga över såna SMS) men inte fan hade jag låtit det gå en månad innan jag hörde av mig då..? Det i sig är ju jättemärkligt. Tvärtom, eftersom jag tyckte om honom hade jag snarast velat få reda på vad han ville, om han var arg eller om jag gjort nåt fel eller om han ville avsluta dejtingen.

 

[tjenixen]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

Åh, ditt inlägg fick mig precis att le, det gjorde mig så lättad

 

[Pepson2]

Sv: Reflektioner över en avslutad (?) relation

"Komplimanger och respekt" skriver du. Det beror ju iofs på vilken typ av komplimanger också! Om någon säger: " Jag beundrar dig och är väldigt imponerad av att du klarar av att inte ha sex under så lång tid. Det skulle aldrig jag göra." så berättar ju det något om den andra personen.