Rättvisa gentemot sina barnbarn?

[AC-36]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

jag hade nog inte kunnat hålla flabben då rättvisa en något av det viktigaste här i livet...vad säger barnets pappa om att hans mor gör så stor o tydlig skilnad? kanske vore bättre om han tar upp det med sin mor för e hon redan så orättvis så vänder hon kanske allt mot dig.

ta tag i det nu innar ert barn e så pass stor att han märker det själv...

 

[Sara-Ida]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

jag hade nog inte kunnat hålla flabben då rättvisa en något av det viktigaste här i livet...vad säger barnets pappa om att hans mor gör så stor o tydlig skilnad? kanske vore bättre om han tar upp det med sin mor för e hon redan så orättvis så vänder hon kanske allt mot dig.

ta tag i det nu innar ert barn e så pass stor att han märker det själv...

Men om det bara är presenterna som är problemet - varför skulle han få reda på vad kusinen får? Du tycker ju inte synd om dig själv om ingen talar om det för dig.

 

[Hyacinth]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

*kl*

Det märkligaste i historien är ändå valet att köpa en dörrmatta.
Varför inte en färgglad plasthink?

Personligen skulle jag nog vid nästa tillfälle tacka så hemskt mycket för dörrmattan å bäbisens vägnar.
Och önska mig ett hus att lägga den framför åt bäbis i 18-års present

 

[cirkus]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Ahh, då fattar jag ! Ja, så hade jag också gjort.

Syskonrivalitet ser jag dagligen här hemma. Tonåringarna tycker att lillebrorsarn får allt och är bortskämd och lillebrorsan tycker att de får göra allt och han får ingenting. Så summan av kardemumman är att allt är i sin ordning.

 

[AC-36]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Men om det bara är presenterna som är problemet - varför skulle han få reda på vad kusinen får? Du tycker ju inte synd om dig själv om ingen talar om det för dig.

men hon försvara ju även kusinen i första hand när det var bråk även om det var kuinen som va den elaka....OCH det e väl inte rätt vist? hur tror du ett barn mår att bli behandlad så av sin egen farmor?

jag hade sakt i från...inget att dra på...

 

[Sara-Ida]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

men hon försvara ju även kusinen i första hand när det var bråk även om det var kuinen som va den elaka....OCH det e väl inte rätt vist? hur tror du ett barn mår att bli behandlad så av sin egen farmor?

jag hade sakt i från...inget att dra på...

Det väl bara att se till att de inte leker tillsammans om kusinen ändå är elak.

 

[AC-36]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Det väl bara att se till att de inte leker tillsammans om kusinen ändå är elak.

men snälla ge dig!...man ska väl lära sina barn vad som e rätt o fel ? inte ska man behöva dra sig undan bara för farmor e orättvis då e det väl bättre att öppna flabben(usäkta),alla barn bråkar det hör till, men man måste som vuxen förkara o till rätta visa den som gör fel.

jag skulle absolut inte kunna sitta o se på när någon gör skillnad el ger mitt barn skullden....

vi e väl olika men jag tycker inte det e rätt mot barnet även om han inte e så gammal ännu...det lär ju säkert inte bli bättre i framtiden o man ska väl inte behöva ta avstånd från släkten?!

 

[cirkus]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Nu är vi litegrann inne på ett annat ämne, men det ligger mig varmt om hjärtat - vem har egentligen skulden (usch vilket uttryck!) när två barn bråkar, vem är egentligen elak ?

Min son var extremt lättprovocerad som yngre, och han slog andra barn. Självklart var det inte okej. Men åhhh - vad de andra barnen njöt av att han fick skit för att han var elak och de var minsann bror duktig hela bunten. Sånt kräker jag på. Dressyrtant skrev så bra i "HUR arg får man bli-tråden" ! Det är INTE bara den som är *elak* som gör fel alla gånger. Slåss barn så är det i stort sett ALLTID två inblandade på olika vis. men inblandade är de och då skall det förklaras för alla parterna. Och alla skall tröstas.

 

[Sara-Ida]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

men snälla ge dig!...man ska väl lära sina barn vad som e rätt o fel ? inte ska man behöva dra sig undan bara för farmor e orättvis då e det väl bättre att öppna flabben(usäkta),alla barn bråkar det hör till, men man måste som vuxen förkara o till rätta visa den som gör fel.

Orsaken: du kan inte ändra på människor. Och väldigt sällan gamla människor. Sedan kan man ju undra hur kul det är för barnet att umgås med en elak kusin med handikapp (oklart vilket). bara för att det är fråga om barn ska man inte behöva fösas ihop med människor man inte kommer överens med. Påminner om skolan - skit samma om grupperna inte fungerar, ungdomar ska härdas.

 

[AC-36]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Orsaken: du kan inte ändra på människor. Och väldigt sällan gamla människor. Sedan kan man ju undra hur kul det är för barnet att umgås med en elak kusin med handikapp (oklart vilket). bara för att det är fråga om barn ska man inte behöva fösas ihop med människor man inte kommer överens med. Påminner om skolan - skit samma om grupperna inte fungerar, ungdomar ska härdas.

Jag tror ju inte att farmor e en90årig häxa ,utan hon förstår nog om man berättar/förklarar vad man tycker hon gör fel med o för hoppnings vis ändrar hon på sig...

o efter som kusinen har ett handikapp ska man ju inte låta barnen leka själv men JAG tycker det vore ett stort fel att inte låta dom lek.

jag vet själv klart att alla barn inte drar jämt,lika barn leka bäst...men det problemet finns ju inte i den åldern i alla fall...

 

[bananabambi]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Då vill jag att du talar om på vilket sätt det "verkligen lyser igenom mig" att jag är ute efter dyra presenter. Samtidigt kan jag tycka att det är ditt problem att du inte förstår, jag har förklarat att det inte stämmer och mer kan jag faktiskt göra.

Om vi nu ska börja prata om vilka presenter som är lämpliga och inte, (vilket jag hade hoppats slippa då det inte är speciellt relevant med presenterna, jag tycker som du och många fler att man tackar och tar emot och är glad för det man får.) så kan du dessutom få förklara förklara för mig på vilket sätt en döttmatta är lämpad för en ettåring. Framför t.ex. hinkar och spadar? Eller kritor?

Dessutom undrar jag om du har barn själv? Annars tror jag faktiskt att du har svårt att sätta dig in i situationen eftersom du inte ens förstår hur jag tänker.

 

[Fnyfniken]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Vi har lite problem med att kusinens familj får barnvakt var och varannan dag och vi har haft det blott 2 ggr på hans 10 levnadsmånader. De barnvaktar kusinen när han är förkyld men bokar av vår son om han är förkyld. Till saken hör att kusinens föräldrar (min sambos bror i synnerhet) är extremt bortskämda och åker hem till svärmor och dumpar kusinen på henne fastän hon är sjuk och hemma från jobbet. För att de ska putsa fönstren. För att de ska till IKEA. Vad som helst. Hon säger aldrig ifrån. Det känns som att de knappt känner vår son, som hade oturen att födas 2,5 månader efter sin kusin. När vi berättade om hans tillblivelse sa de "jaha, vad trevligt".

Nu har inte jag räknat med hjälp från alla på det sättet, men det är synd om min son om han inte ska få lika mycket kontakt med sin farmor och farfar som sin kusin.

Fny

 

[AC-36]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Vi har lite problem med att kusinens familj får barnvakt var och varannan dag och vi har haft det blott 2 ggr på hans 10 levnadsmånader. De barnvaktar kusinen när han är förkyld men bokar av vår son om han är förkyld. Till saken hör att kusinens föräldrar (min sambos bror i synnerhet) är extremt bortskämda och åker hem till svärmor och dumpar kusinen på henne fastän hon är sjuk och hemma från jobbet. För att de ska putsa fönstren. För att de ska till IKEA. Vad som helst. Hon säger aldrig ifrån. Det känns som att de knappt känner vår son, som hade oturen att födas 2,5 månader efter sin kusin. När vi berättade om hans tillblivelse sa de "jaha, vad trevligt".

Nu har inte jag räknat med hjälp från alla på det sättet, men det är synd om min son om han inte ska få lika mycket kontakt med sin farmor och farfar som sin kusin.

Fny

hur klarar du av denna sär behandling?
säger inte din sambo till sina föräldrar?

 

[Timsetim]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Till skillnad från i ert fall så säger aldrig svärmor nej, varken till oss eller till de andra.

Däremot så upplever jag det ibland som om de andra behöver passning bara för att vi haft det. Som om det var en tävling, att alla ska få lika mycket hjälp!

Vi har behövt en del hjälp eftersom vi varit mycket hos advokaten, pga hustvist, och svärmor blir vårt första val eftersom hon jobbar hemma och är mer flexibel med sina tider på vardagarna. Men nu när tvisten är över så ska det bli skönt att inte behöva "delta i tävlingen längre"!

/Timsetim

 

[bananabambi]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Okey, då hänger jag med på vad du menade. Inte alltid så lätt att hänga med när diskussionen redan var igång när jag kom in.

Men det vore ju skillnad om det var på min sida, då kan jag köpa det här med syskonavund. Nu sker ju detta på sambons sida och han bryr sig inte nämnvärt.

Varför kan man inte bara lägga sånthär bakom sig och se framåt? Vara nöjd med det man har? Varför måste man knyta sin lycka till hur andra människor gör/inte gör?

Men det är lite överdrivet, om man ser till vår del. Jag har ju inte gjort någon big deal av det, just för att jag (än så länge) inte tycker att det är så illa. Det är liksom inget jag tänker på dagligen. Men jag uppmärksammas på det när det infaller födelsedagar och andra sammankomster som gör det så uppenbart.

I min familj är det så att äldsta och yngsta barnet har de minst komplicerade relationerna till våra föräldrar. Mellanbarnen har väldigt komplicerade relationer, både till föräldrarna och syskonen. Något som jag tror är rätt vanligt. Och då blir mellanbarnen dessutom störda på att äldsta och yngsta barnet inte har samma traumatiska inställning till föräldrarna... *suckar*

Ett exempel är att ett av mina syskon tycker att vår mamma har förstört häns liv, för att hon är så känslokall och inte bryr sig.
Jag ser det som att vår mamma alltid har varit lite av en ensamvarg, både allmänt socialt sett och hemma i familjen. Hon bara är sån, big deal. Jag accepterar henne som hon är, för jag kan ändå inte ändra på henne. Medan mitt syskon stångar huvudet i väggen år efter år, för hän skulle vilja att verkligheten såg annorlunda ut.

Jag har absolut ingen komplicerad relation till mina svärföräldrar, jag har alltid varit glad över att vi kommer så bra överens. Sedan vet jag att min svärmor har sina brister, men vem har inte det. Inget jag lägger vikt vid och ingenting jag stör mig på, alla är olika.

Just mellanbarnen i vår familj bevakar svartsjukt alla gåvor som överräcks inom familjen. Äldsta och yngsta syskonen "är bara med". Gissa om det tär på våra föräldrar när de verkligen försöker vara rättvisa, men det aldrig duger.

Det är just det här jag inte vill ska inträffa, därför har jag inte sagt något. Jag vill inte såra någon som kanske agerar utefter lite tankspriddhet och ändå gör sitt bästa. Men om, om, det inte nu är tankspriddhet som gör att det blir så olika, så blir det jobbigt att förklara det för min son, när han blir större.

 

[bananabambi]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Jag både förstår bananabambi... och delvis inte.
Jag har inte barn själv (ännu). Klart det är viktigt för en förälder att ens barn är omtyckta och älskade! Men det är ändå inget KRAV man kan ställa. Och när/om omgivningen inte tycker om och älskar ens barn som man önskar så får man antingen ta upp saken eller lära sig leva med det. Och (som jag skrev tidigare) "skydda" barnet från särbehandlingen. Är det riktigt illa så kanske man till och med ska/bör minska kontakten med far- eller morföräldrar.

Kanske inte ett krav, men en önskan för fortsatt umgänge kanske? Om mor/farföräldrarna dessutom själva står för att de älskar några barn mer/mindre kanske man inte ska umgås överhuvud taget, precis som du skriver. Men jag tror ändå inte att sunda människor gör sådan skillnad på barn, om det nu inte ligger något tragiskt bakom, familjefejd t.ex.

 

[bananabambi]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Han lär nog förstå i sinom tid att kusinen har ett handikapp som orsakar skillnaden. Jag hade inte brytt mig alls. Presenterna är det minst viktiga när det gäller hur man behandlar barn - tycker jag.

Förmodligen, och det är ju det som gör att jag förstår att kusinen blir mer framhävd än min son. Men tack vare detta är ju kusinen väldigt bortskämd, och gör precis som han vill. Och det är svårt att säga åt honom själv, trots att jag vet att hans föräldrar tycker det är okey, när svärmor står bredvid och i nio fall av tio försvarar honom. Då blir det ju henne mot mig, inför kusinen.

Som när min son vill leka med någon leksak, oavsett om det är min sons leksaker eller kusinens, så är allt kusinens och han sliter det från min son, eller knuffar omkull honom så han inte kan röra leksakerna. Ingen stor fara med det, är det kusinens leksaker så frågar vi om min son får låna det han vill, och oftast går det bra. Är det min sons saker så säger vi det, och erbjuder något annat som kusinen kan leka med. Men alltid inträffar följande: att kusinen då tar första bästa tillhygge och smäller till min son med. Eller knuffar omkull honom. Det har vi lärt oss, så vi hinner ingripa. Men skulle nu kusinen hinna klippa till min son, så kan jag eller hans mamma inte säga åt honom :-Nej Kusinen, så får man inte göra. Man får inte slåss och vara elak. Säg förlåt nu." Är svärmor i närheten kommer hon skyndande och säger alltid något i stil med "Han är inte elak, alla barn slåss när de är två år! Det bara blir så."

Jag tycker ju inte att kusinen behöver försvaras just då, men det är alltid samma visa.

 

[break_a_leg]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

För många är det ju en sorg när ett barn/barnbarn är funktionshindrat av något slag, kan det vara så att din svärmor egentligen mår dåligt över funtionshindret och löser detta genom "finare" presenter och att inte "kritisera" barnet ifråga?

Att far och morföräldrar ibland gör skillnad på sina barnbarn tror jag är ganska vanligt, det händer nog oftare än man tror.

 

[Björk]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

Kanske inte ett krav, men en önskan för fortsatt umgänge kanske? Om mor/farföräldrarna dessutom själva står för att de älskar några barn mer/mindre kanske man inte ska umgås överhuvud taget, precis som du skriver. Men jag tror ändå inte att sunda människor gör sådan skillnad på barn, om det nu inte ligger något tragiskt bakom, familjefejd t.ex.

Ja, en önskan kan det vara. Och som jag skrev: i värsta fall kanske man får minska umgänget om särbehandlingen riskerar skada barnet.

 

[Fnyfniken]

Sv: Rättvisa gentemot sina barnbarn?

hur klarar du av denna sär behandling?
säger inte din sambo till sina föräldrar?

Jag klarar särbehandlingen ganska bra, men jag gillar det inte, framför allt inte för lillens del. Jag orkar rätt mycket. Jag är van. Min egen mammam är inte så mycket att hänga i julgranen vad gäller barnpassning heller (går inte att lita på, försvinner in i ett korsord och kommer inte ut med mindre än att barnet svalt främmande föremål och kvävs). Men jag tycker det är jättesynd om lillen som inte får samma kontakt med dem som kusinen får.

Min sambo säger ifrån, rakt ut som det är. Hans mamma ser olycklig ut och kommer med lite bortförklaringar om hur jobbigt det varit för kusinens föräldrar (man kan misstänka att skilsmässan är nära och mamman är från annat land så jag tror svärmor är rädd att kusinen åker med sin mamma hem och inte träffar oss mera). Deras relation är inte särskilt genomtänkt, barnaskaffandet var inte efter konsensus om man säger, och ingen av dem har styrning eller perspektiv på saker.

När min sambo säger till sin bror att han abonnerar på barnvakten ser han förvånad och besvärad ut. Han är väldigt bortskämd och tycker att alla ska hjälpa honom hela tiden (brukade komma med en billast med tvätt kl 02.00 på natten innan han skulle resa utomlands, etc) Han tycker att min sambo ska säga till svärmor att barnvakta oftare (när vi vill) för det gör de. Han tar ingen hänsyn till hur mycket svärmor orkar och vill. Det gör min sambo. Han vill att svärmor ska VILJA vara med vår son, inte tvingas till det av dåligt samvete.

Nu är det sagt att vi ska semestra tillsammans med svärmor och svärfar i 2 veckor, antagligen pga hennes dåliga samvete. Hoppas det blir trevligt ändå.

Fny