Med tanke på hur han betett sig tidigare så är det ju din skyldighet som förälder att skydda barnet från honom. OM hans nära anhöriga dessutom säger att han snarare blivit värre, så är det ju bra om han fortsätter hålla sig borta.
Vill han träffa barnet nu ska du se till att det går via soc och att en kontaktperson är med de första gångerna. Dels för att barnet inte känner honom alls, dels för att han på det sättet inte kan använda det som en maktdemonstration mot dig då och dels för att det kommer visa huruvida hans intresse för kontakt är äkta eller inte.
Ja, familjerätten gjorde klart för mig då också för alla år sedan att jag inte fick lämna ifrån mig barnet ifall jag trodde att barnet skulle kunna råka illa ut, att det som du skrev är min skyldighet att se till att det är tryggt och har det bra oavsett hos vem och var det är. Det var i den vevan jag slutade tjata på honom, för jag kände mig inte trygg med att lämna henne hos honom. Det var tankarna på hur han t.ex skulle agera när hon hamnade i "trotsåldern" (fy på mig att använda det ordet här
) och sa emot honom eller krånglade till det för honom, hur skulle han reagera? På samma vis som när jag satte mig emot hans åsikt? Eller när mina söner inte gjorde som han sa?
Han har blivit mer bitter. Mer arg. Mer oansvarig. Verkar känna mer och mer att alla är emot honom, trots att han alltid har rätt. Går rakt emot vad andra anser vara rätt och gör på sitt vis, även om det är käpprätt åt helvete. Som det här med hennes mat. Han var snål, blandade maten för tunn och hon var hungrig och skrek och samtidigt anklagadee han mig för att inte ge henne tillräckligt med mat. Han kunde då inte se kopplingen på sitt eget agerande och hennes reaktion utan det måste alltså vara någon annans fel. Den biten verkar ha blivit värre. Han fattar dessutom helt fel val och sätter sig själv i första rummet, även i kontakten han har med vänner och familjens barn, det kan gå illa.
Hans familj har alltid sagt att han inte är mogen för barn, han kan inte ta hand om barn, han är för oansvarig. Varenda gång han kommit på tal har de sagt det till mig. Farmodern berättade också en sak för mig när hon var här, en sak som i sig kan verka harmlös, men som när det gäller honom och hur han är i mina ögon (och i hennes) inte egentligen är så harmlös.
Det är bra att det är mer än jag som tycker at det ska vara en person med när han träffar henne. Det känns tryggt för mig, att veta att jag inte tänker tokigt i det här. Och det där du skrev om maktdemostration, det kändes bra att du förstod hur jag menade med det.
